Musiken i Nykarleby stad 1858—1897 av Mats Björkstrand.

5. MUSIKSAMMANSLUTNINGAR OCH ANNAN MUSIKVERKSAMHET

I kapitel 3 och 4 har jag behandlat musiken i Nykarleby församling respektive musiken vid Nykarleby seminarium. För att komplettera bilden kommer jag i det här kapitlet att fråga mig vilka musiksammanslutningar som existerade i Nykarleby under åren 1858-1897. Jag antar att det har funnits såväl vokala som instrumentala grupper, vilka har skött underhållningen i societetssalongerna och vid fester av olika slag. I min undersökning utgår jag från den indelningen.

5.1 Vokalensembler

Jag inleder med att behandla den blandade körsången i Nykarleby, eftersom den är äldst. Följande frågor vill jag ha svar på: när uppkom den, vilka uttryck tog den sig och vilka fungerade som dirigenter?

5.1.1 Blandad körsång

Den blandade körsången i Finland uppkom på 1830-talet, och de första egentliga blandade körerna växte fram under nämnda decennium i nära anslutning till studentsången i Helsingfors. Fr.o.m. 1870-talet började man också bilda blandade körer i andra finländska städer, och de körerna var ”mer eller mindre långlivade”. 1)

Rektor Edvin Karsten 2) bildade en blandad kör i Nykarleby stad mot slutet av 1850-talet, vilket antagligen skedde hösten 1858. Inspirationskällan till detta torde ha varit den första sångartolvans besök i staden i juli samma år. 3) Kören bestod av damer och herrar från societetsfamiljerna i Nykarleby. Karsten fungerade även som körens första dirigent. Då han flyttade från orten 1867, efterträddes han av forstmästaren Konon Falck, 4) som blev dirigent för kören. Kören, som kallades Nykarleby sångförening, gav två konserter för fulla hus våren 1867 till förmån för organistsonen Wilhelm Gästrins pedagogikstudier i Helsingfors. Den höll soaréer för fattigskolan i Nykarleby den 31 maj och den 2 juni 1867. Följande år hölls en soaré med buffé, och under hösten samma år hölls även en soaré. Dessutom sjöng kören på änkedoktorinnan Sofie Topelius' begravning den 7 juli det året. Den höll ytterligare en soaré 1869. 5)

Nykarleby sångförening fortsatte (möjligen efter en kort tids paus) sin verksamhet under ledning av provisor Julius Sandström. 6) Kören sjöng ett antal sånger vid en fest till minnet av Elias Lönnrot den 17 april, vid en fest på Gustaf Adolfdagen den 6 november och vid gudstjänsten första söndagen i advent 1882. Under åren 1887-1889 gav kören flera konserter för olika ändamål. Konserterna gavs antingen i rådhussalongen eller i seminariets gymnastiksal. Ändamålen varierade från Segelsällskapet Ägir till anskaffandet av en ny konsertflygel till rådhussalongen. Sångarna kallades till övningar genom annonsering i Österbottniska Posten (i fortsättningen förkortat ÖP). Övningarna hölls för det mesta torsdagskvällar kl. 18.30. Sångföreningen sammankallades även till andra samlingar via ÖP (bl.a. planeringsmöten). Normalskolläraren Karl Fredrik Spolander 7) tog troligen över kören kort efter sin ankomst till Nykarleby 1884. Under hans ledning sjöng kören Hosianna i Nykarleby kyrka första söndagen i advent 1886. Körens verksamhet torde ha upphört av någon för mig okänd anledning under förra hälften av 1890-talet. 8)

En blandad kör sjöng några fosterländska sånger vid en fest i brandkårshuset den 29 april 1894 för att fira avtäckningen av kejsar Alexander II:s bildstod i Helsingfors. Programmet vid festen upptog även hornmusik och ett föredrag. 9

I början av år 1896 bildade Spolander en ny sångförening i Nykarleby, vilken bestod både herrar och damer. Sångföreningen påbörjade sin verksamhet genast, 10) och den anordnade ett lotteri den 30 april 1896 för anskaffandet av medel till inköp av ett nytt pianino. På konsertprogrammet vid det här tillfället fanns det bl.a. kvartett- och körsång. Lotteriet lyckades väl enligt ÖP. De sånger som utfördes togs emot med bifall, medan lotterna hade god åtgång.11 Kören avslutade sin verksamhet för året den 20 maj 1897 med en privat uppvisning i rådhuset. Den uppträdde med ett betydligt reducerat antal sångare och sjöng flera sånger under Spolanders ledning. Sångerna togs emot med bifall. Dessutom framfördes även fyrhändiga och sexhändiga pianostycken.12 Sångföreningen anordnade en musikalisk soaré den 11 november 1897 i brandkårshuset. Programmet omfattade såväl pianomusik som kör- och kvartettsång. 13)

Seminarister deltog troligen redan fr.o.m. 1870-talet i blandad körsång som medlemmar av stadens sångförening.14 Stadens sångförening sjöng i kyrkan adventssöndagen 1896. Kören var förstärkt med seminarister och elever från seminariets övningsskola, och detta var den största kör, som dittills hade framträtt i Nykarleby stad. K F Spolander fungerade som dirigent, och man sjöng Hosianna av G J Vogler och Davids tjugofjärde psalm av G Wennerberg. Båda sångerna sjöngs förträffligt enligt ÖP. 15)

I det här avsnittet har jag alltså behandlat den blandade körsången i Nykarleby under åren 1858-1897. Men fanns det någon annan form av sångverksamhet i staden under samma tidsperiod? När uppkom den, och vilken funktion hade den? Hur utvecklades den, och vilka var medlemmarna?

5.1.2 Manlig kvartettsång

Manskörssången 16) kom till Finland från Uppsala genom Johan Josef Pippingsköld, som hade studerat i Uppsala och som 1819 bildade en dubbelkvartett i Åbo. Sångintresset bredde sedan ut sig bland studentnationerna i staden på 1820-talet. Universitetet och därmed också nationskörerna flyttades dock till Helsingfors 1828 p.g.a. branden i Åbo föregående år. Sångtraditionerna fortsatte sedan i Helsingfors. Akademiska Sångföreningen bildades där 1838. Ett viktigt inslag när det gällde att sprida kunskap om hur fyrstämmig sång klingade utgjordes av de tre sångartolvor, som turnerade i landet 1858, 1861 och 1869 i syfte att samla in pengar till byggandet av ett studenthus i Helsingfors. 17)

Händelser som sångartolvornas turnéer var troligen tänkta att stimulera intresset för manskvartettsång, där nödvändigt röstmaterial fanns. I Nykarleby uppkom det enligt Einar Hedström inte någon manskör eller manskvartett som en följd av sångartolvornas besök i staden. Men trots det har manskvartettsången i Nykarleby anor från åtminstone slutet av 1870-talet. Möjligen kan det ha funnits manskvartetter i staden tidigare än så, men i så fall var de enligt Hedström av mera tillfällig karaktär och utgjordes inte av en under en längre tid bestående kvartett. 18)

År 1877 ordnade seminarielektorn Gustaf Hedström19 två kvartettserenader under samma natt i Nykarleby, den ena för Hilma Grundfeldt och den andra för sin blivande hustru Olga Häggblom. Serenadkvartetten kan ha varit av tillfällig karaktär, men enligt Einar Hedström är det dock inte omöjligt att en stående manskvartett existerade i staden redan då. De här två serenaderna visar i alla fall att nödvändigt röstmaterial för en manskvartett fanns i staden redan då. Om den här kvartetten var en stående kvartett, torde provisor Julius Sandström i så fall ha varit dess egentliga upphovsman. Både Sandström och Hedström var mycket intresserade körsångare, och de var antagligen upphovsmän till den stående manskvartett, som inledde sin verksamhet i Nykarleby omkring år 1880. 20)

Vilka sångbegåvade nykarlebybor kan då ha varit aktuella för sång i manskvartett vid den här tiden? Efter att noggrant ha undersökt de tillgängliga källorna kan man konstatera att åtminstone följande personer kunde komma ifråga. August Holländer 21) reste en gång i veckan in till Nykarleby för att sjunga kvartett. Holländer sjöng med läsåret 1883-1884 och en del av ht 1884. Dessutom fanns både lektor Hedström och provisor Sandström i staden åtminstone från slutet av 1870-talet. Därutöver tillkom Werner Strömmer, 22) som fanns i staden fr.o.m. juni 1884. Konstantin Wegge 23) bodde i Nykarleby från omkring år 1880 och kan ha ingått i en manskvartett redan kort efter det. Dessutom fanns, enligt Einar Hedström, den goda tenoren och nykarlebybon William Eng 24) i staden redan före 1880, och han kan ha sjungit första tenoren i en manskvartett, innan Wegge kom till Nykarleby. 25)

Den första, med säkerhet kända manskvartetten i Nykarleby inledde sin verksamhet senast 1885. 26) Den här kvartetten bestod till en början av telegrafchef Wegge (I tenor), borgmästare Strömmer (II tenor), provisor Sandström (I bas) och lektor Hedström (II bas). Kvartetten övade hemma hos medlemmarna. Under 1890-talet ersattes Wegge, som flyttade till Vasa, av Forsbyläraren Alexander Björklund. 27) Kvartetten sprängdes dock 1901, då både Strömmer och Sandström dog. 28)

Under sin verksamhetstid gav kvartetten troligen inte någon egen konsert. Men den uppträdde vid soaréer och andra festtillfällen, då det behövdes. Det hände sig också att den sjöng någon sång på Brunnsholmen, när kvartettens medlemmar råkade träffas där. Dessutom är det troligt att den bidrog med kvartettsång vid Nykarleby sångförenings konserter, eftersom alla medlemmar i kvartetten sjöng med i den blandade kören. Kvartetten sjöng främst för sångens och för sitt eget nöjes skull. 29)

Inom ramen för Frivilliga Brandkåren (i forsättningen förkortat FBK) verkade en annan manskvartett under flera år. Den hade enligt Einar Hedström en mycket god tenor. Kvartetten uppträdde främst vid FBKs fester. Den var verksam åtminstone 1893-1894. 30)

Män från både Soklot och Nykarleby sjöng i Nykarleby bondgossars sångartolva. Dirigent för sångartolvan var folkskolläraren M W Froste. Den gav en konsert i Jakobstad den 5 juni 1897. Programmet upptog sexton sånger av bl.a. J E Nordblom, C M Bellman, J P Cronhamn, A Söderman och F Pacius. Sångartolvan gav en konsert i brandkårshuset i Nykarleby den 13 juni samma år med samma program som i Jakobstad. Den sjöng flera med bifall emottagna sånger vid Nykarleby FBK:s årsfest den 5 september 1897. Sångartolvan deltog i sångfesten i Åbo 1897. Under sångfesten deltog den även i en tävling för manskörer. Den deltog i tävlingens första kategori, där tävlingssången var August Södermans I bröllopsgården. Endast en annan kör deltog i samma kategori, nämligen Arbetets Vänners i Helsingfors manskör. Helsingforskören vann första priset i form av en taktpinne och ett dirigentmärke i guld .31)

Efter att Nykarleby seminarium hade grundats 1873, medverkade seminarister med stor sannolikhet i någon manskvartett i staden. Dessutom är det troligt att det förekom manskvartetter inom seminariets ram. Två manskörer fanns ju också vid seminariet fr.o.m. 1876. 32)

Efter att ha behandlat kör- och kvartettsången i Nykarleby under slutet av 1800-talet ställer jag nu frågan om det fanns andra musiksammanslutningar i staden under samma tid. När uppkom de, och vad hade de för verksamhet? Vilka var ledarna och medlemmarna? Hur utvecklades de? De frågorna vill jag söka svaren på och analysera så långt materialet möjliggör detta.

5.2 Instrumentalensembler

Orkestrarnas uppkomst härrör från behovet av musik vid olika typer av fester samt av underhållnings- och dansmusik vid societetens soaréer. Den kanske viktigaste uppgiften åtminstone till en början var att spela dansmusik vid bröllop och andra fester. Senare började man även framföra konsertmusik, och därigenom spreds konsertmusiken utanför storstädernas konsertsalar. 33)

Hornkapellens uppkomst, utveckling och verksamhet följde till stor del samma mönster runt om i landet. Initiativtagare var oftast hantverkare, handelsmän och herrar i stadens ledning. Många hornseptetter uppkom också inom de frivilliga brandkårerna. Som dirigenter fungerade antingen kantorer eller utbildade kapellmästare. Efterhand tog hornkapellen över de ovan nämnda uppgifterna. 34)

5.2.1 ”Nesslers hornkvintett”

”Nesslers hornkvintett” bildades hösten 1874 på seminarielektorn Fredrik Vilhelm Illbergs initiativ. Illberg bad Johan Wilhelm Nessler att lära sig spela blåsinstrument för att sedan kunna öva en kvintett bestående av nykarlebybor, vilket Nessler gick med på. Bland kolleger och andra stadsbor samlade Illberg in frivilliga bidrag till noter och instrument. Nessler lade ner mycket tid och kraft på kvintetten, som lärde sig spela ett antal stycken inom en kort tid. På grund av diverse olyckliga omständigheter (bl.a. en medlems bortflyttning från orten) var Nessler tvungen att själv ta över bashornet, medan seminarielektorn Gustaf Hedström tog över ett av de andra instrumenten. Under Illbergs ledning spelade kvintetten Integer vitæ vid organisten O Pahlmans konsert vid seminariet den 15 november 1874. Under vintern 1874-1875 övade kvintetten in 15-20 trios, kvartetter och kvintetter, som den sedan högst sannolikt spelade ute i det fria under sommaren 1875. Tyvärr finns det inga uppgifter om hur länge Nesslers hornkvintett var verksam, men p.g.a. ordvalet i en notis om grundandet av Nykarleby Frivilliga Brandkårs hornkapell kan man anta att den upphörde i början av 1880-talet. 35)

5.2.2 Nykarleby Frivilliga Brandkårs hornkapell

Nykarleby Frivilliga Brandkårs hornkapell bildades våren 1886 och bestod till en början av S Sörensen, stadsfogden J F Grenman, polisen J G J Birck, en okänd person och två av Sörensens söner. Antalet medlemmar varierade under årens lopp och uppgick till tolv man som mest. S Sörensen 36) fungerade som kapellmästare. Hornkapellet avlönades av Nykarleby stad fr.o.m. 1887, medan anslag till instrumentköp erhölls av alkoholvinstmedel. 37) Efter att Nykarleby FBK hade upphört 1899, fortsatte hornkapellet sin verksamhet som stadens kapell, men det lades ner efter något år troligen för att man saknade pengar till kapellmästarens avlöning. 38)

Det har tyvärr inte varit möjligt att få fram några uppgifter om vilken besättning hornkapellet hade, men man kan dock anta att det rörde sig om variationer på den traditionella hornseptettbesättningen beroende på medlemsantalet. Det betyder att när medlemsantalet översteg sju man, fördubblade man med all sannolikhet någon eller några stämmor, eller besättningen i stämmorna.

Hornkapellet fick pengar årligen av utskänkningsbolagets vinstmedel, men summorna varierade från år till år. Staden ställde dock som villkor att hornkapellet föranstaltade gratismusik åtminstone tio gånger per sommar i Topeliparken. Syftet med musikstunderna i det fria var att bereda den mindre bemedlade stadsbefolkningen möjlighet till musikalisk förströelse och vederkvickelse. Till en början hölls friluftskonserterna på lämplig tid under söndagseftermiddagarna, men fr.o.m. sommaren 1891 ägde de rum både på söndagar och onsdagar. 39)

Hornkapellet spelade vid olika danstillställningar i Nykarleby under sin verksamhetstid. Danserna anordnades i den mindre rådhusbyggnaden, i brandkårshuset och i privata hem. 40) Hornkapellet anordnade även musikaliska soaréer i gästgiveriet och i rådhuset i Nykarleby 1892-1893. 41) Det gav två promenadkonserter i månaden vintern 1887-1888. Konserterna av den här typen tycktes enligt ÖP fylla ett länge känt behov. Även senare gav hornkapellet promenadkonserter i någon lokalerna i staden. 42)

Hornkapellet anordnade egna konserter i traditionell mening, men det medverkade också vid konserter tillsammans med Nykarleby sångförening, Jakobstads musikkapell eller Jakobstads Frivilliga Brandkårs musikkapell. 43) Dessutom medverkade hornkapellet vid Nykarleby FBK:s tillställningar av olika slag. Detta gällde främst FBK:s årsfester åren 1892-1897, men även vid tillställningar till förmån för FBK:s byggnadsfond uppträdde det med bl.a. dansmusik. 44)

Hornkapellet firade sin enda årsfest söndagen den 5 november 1893 i brandkårshuset. Programmet omfattade bl.a. konsertmusik. Det framgår dock inte vad som avses med den benämningen, men troligen betyder det att man spelade någon annan typ av musik än marscher och danser. ÖP:s redaktion hoppades att nykarlebyborna skulle uppmuntra hornkapellet genom att mangrant delta i festen. Som motivering angav man att hornkapellet hade gjort betydliga framsteg under det föregående året. 45)

Hornkapellet kunde också hyras för privata tillställningar, och för det ändamålet fanns det en speciell taxa. Överenskommelse om hornkapellets medverkan vid sådana tillfällen skulle göras genom kapellmästaren. 46) Hornkapellets repertoar bestod av marscher, danser och konsertmusik. 47)

5.2.3 Övriga orkestrar

Under 1850-talet bildade sjötullvaktmästaren Israel Forstén 48) samt halvbröderna färgaren Magnus Wahlberg 49) och hattmakaren Petter Olof Wahlberg 50) en orkester i Nykarleby. Forstén spelade violin, P O Wahlberg kontrabas och M Wahlberg harpa, violin och klarinett. Orkestern uppträdde vid olika tillfällen (bl.a. vid bröllop och fartygsutskjutningar). 51)

Orkestern var verksam ännu 1873, då den spelade i Lybecks paviljong på Alörn vid skonaren Zachris Topelius' utskjutning. 52) Orkestern upphörde antagligen att existera under våren 1874, eftersom Magnus Wahlberg dog i bröstinflammation den 30 april det året. 53) Det är tyvärr inte möjligt att närmare precisera den här orkesterns verksamhet och verksamhetstid, eftersom källorna är så fåordiga på den här punkten.

När jag gjorde undersökningar kring den vokal- och instrumentalmusik, som existerade i Nykarleby under åren 1858-1897, väcktes frågan kring i vilken mån staden besöktes av kringresande musiker och musiksammanslutningar? Vem besökte staden? I vilka lokaliteter gavs konserterna, och vilken respons fick de? Dessutom kan man undra över om de gästande artisterna hade någon betydelse för musikverksamheten i Nykarleby.

5.3 Gästande artister och musiksammanslutningar

Nykarleby stad hade under 1800-talet ett gott anseende som konsertort trots sin ringa folkmängd. Kringresande musiker och musiksammanslutningar besökte ofta Nykarleby under sina konsertturnéer och gav konserter där, eftersom huvudvägen från söder till norr gick genom staden på den tiden. Nykarleby ansågs vara en musikälskande stad, där musiker och musiksammanslutningar kunde vänta sig fulla hus vid konserterna. Bl.a. seminaristerna var flitiga konsertbseökare, eftersom konserterna på sätt och vis ansågs ingå i deras utbildning. 54)

5.3.1 Manskvartetter

Medlemmar i Akademiska sångföreningen i Helsingfors hade bildat kvartetter, som skulle samla in pengar till byggandet av ett hus för studentkåren i Helsingfors genom att ge konserter runt om i landet. Man gav konserter bl.a. i Nykarleby. Den första sångartolvan gav en konsert i Nykarleby den 18 juli 1858. Det här besök gav troligen upphov till bl.a. Nykarleby sångförening. Den andra sångartolvan besökte Nykarleby 1861 och gav en konsert den 22 juni. Den tredje sångartolvan besökte Nykarleby och gav en konsert där i början av juli 1869. 55)

Nykarleby besöktes också av flera rikssvenska manskvartetter: Svenska kvartettsångarna, Lagerheimska kvartetten, Edgrenska kvartetten och Svenska blindkvartetten. Svenska kvartettsångarna gav inte mindre än fyra konserter i Nykarleby (12/2 1886, 19/3 1889, 28/3 1891 och 20/4 1893). Lagerheimska kvartetten gav sin enda konsert i staden den 17 mars 1890, medan Svenska blindkvartetten gav sin enda konsert den 11 juli 1895. Edgrenska kvartetten gav två konserter i Nykarleby (29/11 1886 och 14/1 1887). 56)

5.3.2 Musiksammanslutningar

De besökande sammanslutningarna kan delas in i två olika kategorier: de som kom från städerna kring Nykarleby samt de som kom mera långväga ifrån. Besöken ägde främst rum under 1890-talet, men redan under 1870- och 1880-talen förekom det att turnerande musiksammanslutningar gav konserter i Nykarleby. 57) För att ge exempel på den här typen av evenemang i staden har jag valt att lyfta fram en sammanslutning av vardera typen.

Jakobstads Frivilliga Brandkårs musikkapell gav under kapellmästaren Wilhelm Pöhlitz' ledning en trevlig och humoristisk konsert i brandkårshuset den 21 januari 1894. Programmet upptogs huvudsakligen av Bellmans sånger och Pöhlitz' egna, humoristiska arrangemang. I ÖP nämndes efter konserten att den ovanligt talrika publiken tycktes vara särskilt road av prestationerna, och att musiken sköttes med kraft och ”nerve”. Efter konsertens slut följde en animerad dans, som pågick till långt in på morgonen. 58)

Skandinaviska Sextetten, som bestod av två danskar, två svenskar och två norrmän, gav en konsert i Nykarleby den 20 augusti 1876 i seminariets festsal för en relativt talrik publik. Sextettens spel kännetecknades av ett utmärkt samspel och av medlemmarnas virtuositet. De flesta medlemmarna var dessutom försedda med flera olika instrument, vilka de turvis använde. Programmet omfattade musik av bl.a. Lumbye, Schumann och Söderman. En instrumentensemble av det slaget underhöll publiken och gav en musikupplevelse. Dessutom kunde den fungera som en förebild för ortens instrumentalister. 59)

5.3.3 Solister

I samband med min undersökning av kör- och orkesterverksamheten i Nykarleby har jag i tidningspressen ofta sett annonser, som har meddelat om besök av turnerande solister. Därför har jag gått igenom materialet kring dem för att se i vilken utsträckning de besökte staden. Här har jag även för tydlighetens skull delat upp solisterna i sångsolister och instrumentalsolister.

5.3.3.1 Sångsolister

Bland de många sångsolister, som besökte Nykarleby under slutet av 1800-talet, hörde familjen Achté till de flitigaste besökarna. Lorenz och Emmy Achté gav en konsert i april 1877 under sin resa norrut. Publikens belåtenhet med deras prestationer var stor och tog sig uttryck i stormande applåder. 60) Emmy Achté gav tillsammans med sin syster Sofie Bonnevie en konsert i staden den 30 september 1884 för en tacksam och tämligen talrik publik. 61) Aino Ackté gav en konsert i seminariets festsal den 18 augusti 1893 och den 25 januari 1894. Vid båda konserterna framfördes musik av bl.a. Gounod, Sibelius och Merikanto. Vid den senare konserten var publikens bifall livligt främst under programmets senare del. Aino Ackté gav med en stor älskvärdhet flere anslående nummer utöver programmet. 62)

Ida Basilier-Magelssen hörde även till de flitigare konsertgivarna i Nykarleby. Hon gav konserter i staden 1869, 1872 och 1880. 63) Med biträde av Selma Kajanus gav Basilier-Magelssen en konsert i Nykarleby den 7 oktober 1886. Vid konserten framförde hon musik av bl.a. Meyerbeer, Saint Saëns, Grieg och Schumann. 64) Konserten den 28 november 1893 gavs inför en talrik och livad publik, vilken med täta applåder tillkännagav sin belåtenhet med sångerskans prestationer. 65)

Systrarna Ida Flodin (sång) och Fanny Flodin (piano) gav en konsert vid seminariet den 18 september 1894. Programmet omfattade musik av F Chopin, F Liszt, C Sinding, E Grieg och O Merikanto. Systrarna uppträdde för en liten men tacksam publik. Ida Flodins röst var behaglig och hennes föredrag var gott. Fanny Flodin behandlade pianot på ett behagligt och virtuosmässigt sätt. 66)

Karl och Ida Ekman gav en konsert i seminariets festsal den 28 september 1897. Programmet upptog musik av bl.a. Saint Saëns, Grieg, Chopin, Liszt och Wegelius. Konserten var synnerligen talrikt besökt. Publiken åhörde samtliga nummer med största intresse och tillkännagav sitt bifall med livliga applåder. 67)

5.3.3.2 Instrumentalsolister

Organisten O Pahlman konserterade i seminariets festsal den 15 november 1874. Han spelade på seminariets pedalharmonium, som inte kunde jämföras med en orgel och dess resursrikedom. I konsertrecensionen framhölls det att Pahlman med lätthet övervann ”alla tekniska och fonetiska svårigheter”, samtidigt som han med en mästerlig skicklighet lade in en fulländad musikalisk smak i sitt spel. Man kan dock fråga sig vad recensenten har avsett med tekniska respektive fonetiska svårigheter. De tekniska svårigheterna är antagligen av spelteknisk art, medan de fonetiska problemen har att göra med Pahlmans registrering i förhållande till konsertrummets akustik. Hans utförande av en fantasi över O sanctissima av Lux anslog dock mest av de stycken han framförde under konserten. 68)

Alie Lindberg och Jaromir Hrimaly gav en konsert i seminariets festsal den 14 juni 1877. De spelade för en fullsatt salong och väckte publikens beundran, vilken tog sig uttryck i stormande applåder. 69)

Underbarnen Ernestine och Elmire Boucher från Paris gav en konsert i seminariets gymnastiksal den 19 september 1887. Programmet omfattade musik av bl.a. Mendelssohn, Rubinstein och Paganini. Konserten var särdeles lyckad enligt ÖP. De unga artisterna erövrade publikens sympatier med storm och hade säkert med framgång kunnat ge ytterligare en konsert i Nykarleby, om deras tid bara hade medgett det. 70)

A E och Sigrid Westerlind gav en konsert i seminariets festsal den 27 september 1890 inför en något mindre publik än väntat. Den publik, som hade infunnit sig till konserten, var dock mycket belåten med sin kväll och livligt bifall kom både herr och fröken Westerlind till del. 71) Westerlinds gav även en konsert i seminariets festsal den 11 september 1897. Programmet den här gången upptog musik av bl.a. Stenhammar, Grieg, Järnefelt och Merikanto. Publiken var inte heller den här gången så talrik, men den var så mycket mera tacksam med konsertgivarnas prestationer. Den tillkännagav sin belåtenhet genom kraftiga applåder. 72)

Violinisten Väinö Forsström och pianisten Frans Reitz gav en konsert i seminariets festsal den 10 september 1893. Allmänheten gavs därigenom ett tillfälle till konstnjutning, och publiken, som uppgick till c:a 70 personer, tillkännagav sin belåtenhet med prestationerna genom täta bifallsyttringar. Forsström gav även ett nummer utöver programmet. 73)

Under andra hälften av 1800-talet besöktes Nykarleby m.a.o. relativt flitigt av solister och musiksammanslutningar. Fanns det ännu någon annan musikverksamhet i staden förutom den redan behandlade? Musicerade man i hemmen, vid privata fester eller vid andra tillfällen? Gavs det någon privat musikundervisning i staden? Vad omfattade den i övrigt? Vad hade den för funktion?

5.4 Den övriga musikverksamheten i staden

Den övriga musikverksamheten kan delas upp i den musikverksamhet, som utövades inom hemmets ram, och den musikverksamhet, som skedde utanför hemmet och som inte hade något samband med de tidigare behandlade musiksammanslutningarna.

5.4.1 Den privata musikverksamheten

Musik och dans var allmänt omfattade nöjen bland societeten i Nykarleby. Musiken ingick som en viktig del i dess bildning och umgänge. Den utnyttjades bl.a. som underhållnings- och dansmusik vid soaréerna. Dessutom behövdes musiken vid danskurser, representationstillfällen och andra festliga tillställningar (t.ex. fartygsutskjutningar och bröllop). 74)

Societetsbarnen i Nykarleby fick sin musikundervisning i privat regi. I staden fanns det under senare hälften av 1800-talet två privatlärare i musik. Undervisningen sköttes av Josefine Bergh,75 allmänt kallad ”Magermamsell”, och guvernanten Kitty Åberg. 76) De hade en god förebild i fru Downer, som undervisade flickor från societetsfamiljerna i staden åtminstone under 1830- och 1840-talen. Hennes elever var Tilda Mellberg, Sofie Topelius, Sofie Sjöberg samt Tilda och Emelie Lindqvist, vilka alla hade hunnit långt förbi nybörjarstadiet. Deras spelkunnighet kom säkerligen till användning vid de privata tillställningar, som ordnades i staden under slutet av 1800-talet. 77)

Det fanns även andra instrumentmakare i Nykarleby vid sidan av organisten Anders Gästrin. Till dem hörde bl.a. kardmakaren Fredrik Granholm (Bröms). Han satt dock mest i sin kammare och spelade på orglar, som han själv hade byggt, och sjöng psalmer och andra melodier. I den övre våningen i sitt tvåvåningshus hade han byggt en orgel, vars pipor stack ut genom taket på vinden. Orgelns mäktiga ljud var för starkt och gjorde inte något angenämt intryck på omgivningen. Men Granholm var nöjd och njöt tydligen själv av sitt musicerande. Han hade lärt sig instrumentbyggandet genom att studera kyrkorgeln, men hans privata orgelverk förstördes dock för alltid genom branden 1858. 78)

Rådman Matts Sandström lär ha varit mycket musikalisk och lärde sina barn bl.a. att spela och sjunga i stämmor efter gehör. Han stämde också pianot i rådman Albert Dyhrs stora sal inför Ida Basiliers första konsert i Nykarleby 1869. 79

5.4.2 Den offentliga musikverksamheten

Nykarleby stad genomlevde en livlig period i kulturellt hänseende på 1850-talet. Staden framstod rent av som ett Paris i miniatyr i stadsbornas och deras vänners ögon. Musikaliska och dramatiska soaréer avlöste varandra. Tullförvaltare P Lundmark  80) skötte vanligen den musikaliska sidan vid soaréerna och var en av de flitigaste festarrangörerna. Z Topelius arrangerade tablåer under sina besök i hemstaden. Soaréerna hölls oftast i rådman Lundqvists stora, avlånga sal. 81)

I Nykarleby anordnade man danser bl.a. vid 1 maj, jul och nyår. Dessemellan förekom även andra danstillfällen, men inte vid samma tidpunkt år efter år. Tills brandkårshuset byggdes i Nykarleby 1893, hölls de här danserna oftast i rådhuset. 82) Efter 1893 hölls danserna i brandkårshuset. 83) Man ordnade danser även i privata hem. 84) Efter att FBKs hornkapell hade grundats 1886, spelade det vid danserna. 85)

Bjudningar, baler, slädpartier, maskerader och teatertillställningar avlöste varandra. Som omväxling arrangerades supéer i rådhuset och utfärder bl.a. i skärgården. En herrklubb bildades senare i staden, och dess program omfattade bl.a. sång, kortspel och tal. 86)

Två soaréer anordnades i april 1886 i seminariets gymnastiksal. Programmet vid båda soaréerna bjöd på kör- och kvartettsång samt föredrag. 87) Dessutom anställdes en soaré till förmån för Nykarleby Nykterhetsförenings läsesal annandag pingst 1891 i seminariets festsal. Programmet omfattade pianosolo, föredrag, kvartettsång och deklamation. ÖP:s redaktion inneslöt soarén i allmänhetens vänliga åtanke. 88)

En folkkonsert gavs till förmån för Segelsällskapet Ägir i seminariets gymnastiksal den 11 maj 1886. Programmet bjöd på kör- och kvartettsång. 89) S Sörensen gav med vederbörligt tillstånd en andlig konsert i Nykarleby kyrka den 4 juni 1893. Konsertprogrammet erhölls vid ingången. 90) Sörensen gav ännu en andlig konsert i Nykarleby kyrka den 22 april 1894. Vid konserten utfördes såväl instrumental som vokal musik. 91)

Jenny Nylund gav en folkkonsert för välgörande ändamål i seminariets gymnastiksal den 28 februari 1892 med hjälp av ett antal ”musikvänner”. 92) Programmet bjöd på musik av bl.a. Kjerulf, Schumann, Chopin och Teilman. 93) Jenny Nylund och Maria Illberg gav en populärkonsert i seminariets festsal den 27 maj 1894 till förmån för Kronoby folkhögskola. Konsertprogrammet omfattade musik av bl.a. Beethoven, F V Illberg, Mendelssohn-Bartholdy, Chopin och Verdi. 94)

En Runebergsfest anordnades i brandkårshuset söndagen den 5 februari 1894. Lektor V K E Wichmann framhöll i sitt föredrag J L Runebergs betydelse för Finland och skildrade skaldens liv och verksamhet i dess huvuddrag. FBK:s hornkapell spelade ett antal fosterländska marscher och sånger. Den stämningsfulla och talrikt besökta festen avslutades med [Vårt land], som publiken sjöng stående. 95)

För att hedra Zachris Topelius anordnade man Topelius-fester i Nykarleby på 1860- och 1870-talen. På Topelius' femtioårsdag den 14 januari 1868 hölls sålunda en fest för allmänheten i det gamla skolhuset. Dr Forsius talade om dagens betydelse. Nykarleby sångförening sjöng sånger under Konon Falcks ledning och Anna-Maria Lenngrens dikt Porträtterna framfördes som tablå. Amatörer utförde även skådespelen Blomstertinget av Topelius och Ett silverbröllop av A Blanche. Sånger utfördes ännu under kvällens lopp och måste tas da capo. Man sände också ett långt telegram till festföremålet. Kvällen avslutades med livad dans. En annan Topelius-fest hölls med anledning av Topelius' silverbröllopsdag vid årsskiftet 1870-1871. Programmet bestod även den här gången av sång, dans och skådespel. Den här festen hölls också i det gamla skolhuset. 96) Med anledning av Topelius' 70-årsdag anordnade några nykarlebybor en fest den 14 januari 1888 i seminariets gymnastiksal. Programmet omfattade hornmusik, föredrag, deklamation, melodram, finalen ur operan Kung Karls jakt samt körsång. Allt program var lyckat enligt ÖP. 97)

5.5 Komparativa aspekter på musikverksamheten i Nykarleby

Jag har undersökt musikverksamheten i Nykarleby och kunnat konstatera att det fanns ett rikt musikliv i staden rätt tidigt. 98) För att få ett tydligare perspektiv på helheten, dvs. vad som kan anses vara ett rikt musikliv vid den här tidpunkten, vill jag jämföra Nykarleby med några andra kuststäder. Jag har valt städerna utgående från att det har forskats och skrivits kring musikverksamheten där. I min jämförelse är det inte en rad namn på grupper och dirigenter det väsentliga. Jag har kartlagt förekomsten av musikverksamhet i form av blandade körer, manskörer och -kvartetter samt orkestrar och anger tidpunkten när respektive ensemble bildades.

Ur översikten 1858-1897 kan man läsa ut t.ex. följande: i Gamlakarleby fanns det en manskör, medan Borgå hade två manskörer som dessutom hade bildats mycket tidigt. I Hangö fanns det fyra instrumentalensembler jämfört med Vasa som hade endast en. Syftet med kartläggningen är att jämföra Nykarleby med de övriga fem städerna. Resultatet är följande:

Utöver de här jämförelserna kan man nämna att en damkör uppträdde i Nykarleby våren 1880. Den hade antagligen sina förebilder i gästande damkvartetter under 1870-talet. Förutom i Nykarleby förekom det damkörssång endast i Vasa under den här perioden. 107)

Kuststäderna hade goda musikkontakter genom att körer, orkestrar och solister konserterade i de olika städerna till förnöjelse och inspiration för värdstädernas egen musikaliska verksamhet. Antalet gästkonserter ökade efterhand, bl.a. tack vare förbättrade kommunikationer. Nivån på de turnerande musikernas och ensemblernas konserter torde dock inte alltid ha varit så hög. Men fr.o.m. 1880-talets slut kan man anta att nivån steg, eftersom många av den tidens främsta sångare, musiker och sammanslutningar turnerade runt om i landet. Genom gästkonserterna fördes de nationella kulturvärdena ut till människornas närsamhällen, samtidigt som tonsättningar m.m. från glesbygden fann en väg att komma de centrala tätorterna till godo genom konsertgivarna. 108)

Av kartläggningen kan man dra den slutsatsen att Nykarleby höll sig väl framme gällande den musikaliska verksamheten. I Nykarleby kom man alltså i vissa fall tidigare igång med sin musikverksamhet än i de andra städerna, trots att Nykarleby var en av de minsta städerna i landet under min undersökningsperiod.

Nykarleby tycks ha haft en god tillgång på musikaliskt utbildade och erfarna ledare, som kom till staden bl.a. tack vare att de hade utnämnts till tjänster där. När det dessutom fanns musikaliska personer i staden, kunde man därför visa upp en livlig musikverksamhet under slutet av 1800-talet. Nykarleby seminarium utgjorde en dominerande faktor i musikverksamheten i staden tack vare sina musikaliska lärare. Kontakterna utifrån genom gästande artister och sammanslutningar gav dessutom nödvändig inspiration för de musikaliskt verksamma i staden. 109)

Enligt Jakobstads korrespondent i Vbl visade de musikaliska strävandena i Nykarleby vad man kan åstadkomma med god vilja och enigt bemödande. Här har ett för småstäder i allmänhet sparsamt förekommande musikaliskt intresse vaknat till liv och i olika konserter gett bevis för ett framåtgående i rätt riktning. 110)

1) Rosas 1935, 9; Dahlström F 1991, 10-12.

2) Klas Edvin Karsten föddes den 2 december 1836 i Raumo, blev student från Åbo gymnasium den 19 september 1855, prästvigdes den 29 januari 1862 och avlade pastoralexamen den 24 maj 1869. Han översatte även delar av Gamla Testamentet från grundspråket. Han var t.f. rektor vid lägre elementarskolan i Raumo 1857-1858. Han utnämndes till ordinarie rektor och lärare vid lägre elementarskolan i Nykarleby den 6 april 1858, kom till Nykarleby den 18 september och tillträdde därefter tjänsten. Han var sånglärare fr.o.m. 1862. Våren 1867 tog han avsked efter en nioårig verksamhet i Nykarleby och flyttade till Tammerfors. Han blev rektor för lägre elementarskolan i Tavastehus den 25 juni 1867. Han var sånglärare vid högre respektive lägre elementarskolan i Tammerfors fr.o.m. ht 1867. Karsten utnämndes till kyrkoherde i Kvevlax församling den 26 juni 1874 och tillträdde tjänsten den 1 maj 1877. Han blev prost den 20 december 1889 och var t.f. kontraktsprost 20/6 - 15/8 1901. Han fungerade som inspektor för folkskolorna i Wasa södra folkskoldistrikt under flera år. Under ofärdsåren var han anklagad för delaktighet i motståndet mot de olagliga värnpliktsuppbåden. Han dog den 15 mars 1908 i Vasa. NFA I Aa 15 1858-1870 (s. 74), I Ba 4 1857-1903 och I Bb 5 1856-1903; Hornborg 1873, 440; Neovius 1898, 50; Bergholm 1901, 303; Neovius 1908, 122; Staffans [1952], 72-73; Birck E 1980, 264-265; Geber 1983, 482; Birck E 1988, 91, 102 och 119-120.

3) Sångartolvan bestod av sångare ur Akademiska Sångföreningen i Helsingfors. Den reste runt i Finland 1858 för att samla in pengar för ett studenthus i Helsingfors. Den kom att följas av två andra sångartolvor 1861 och 1869, innan man kunde bygga studenthuset i Helsingfors. Dahlström F 1988, 35-38 och 46-48; Hedström E 1958, 100-101 och 144-145; Birck E 1980, 265; Tonberg et al 1992, 100-101. Se vidare under 5.4.1.

4) Bror Elias Konon Falck föddes den 18 februari 1841 i Helsingfors och kom därifrån till Nykarleby den 25 augusti 1848 tillsammans med sina föräldrar. Han arbetade som forstmästare under sin tid i Nykarleby och flyttade till Kotka den 2 november 1874. NFA I Aa 13 1844-1850 (s. 188), I Aa 14 1851-1857 (s. 128), I Aa 15 1858-1870 (s. 170) och I Aa 16 1870-1879 (s. 136); Hedström E 1958, 151; Birck E 1980, 264-265.

5) Hedström E 1958, 151; Birck E 1980, 264-265; Birck E 1988, 119-120.

6) Julius Sandström föddes den 25 december 1844 i Nykarleby stad. Han var t.f. lärare vid lägre elementarskolan i Nykarleby. Han hade avlagt provisorsexamen, men han var tvungen att ge upp sina apotekardrömmar för att leva ett stilla liv i hemstaden under handhavandet av de till buds stående tjänsterna. Han var bl.a. disponent för Nykarleby tändsticksfabrik och fungerade som ordförande för drätselkammaren i Nykarleby 1893 samt som stadsfullmäktiges sekreterare 1885-1886. Sandström var tillsammans med Gustaf Hedström den verkliga kraften i segelsällskapet Ägir i Nykarleby. Han var känd i vida kretsar bl.a. för sin musikaliska begåvning och sitt musikintresse. Dessutom var han en god kvartettsångare. Sandström dog i influensa den 12 januari 1901 i Nykarleby. Enligt nekrologen i ÖP följdes influensan av lunginflammation och hjärtförlamning. NFA I Aa 13 1844-1850 (s. 22), I Aa 14 1851-1857 (s. 21), I Aa 15 1858-1870 (s. 21), I Aa 16 1870-1879 (s. 203), I Aa 17 1880-1889 (s. 226), I Aa 18 1890-1900 (s. 220), I Aa 19 1901-1910 (s. 208) och I F 3 1893-1944; Backman 1938, 55; Hedström E 1958, 141, 146 och 162-164; Birck E 1988, 103, 329 och 337; ÖP 18/1 1901.

7) Karl Fredrik Spolander föddes den 24 oktober 1858 i Kronoby och dimitterades från Nykarleby seminarium år 1880. Han avlade vid Helsingfors universitet examen i musik för sånglärartjänster 1880, examen i svenska språket och litteraturen 1883, examen i pedagogik och psykologi 1883 samt en utvidgad kurs i musik 1897. Han fick dispens från filosofie kandidatexamen, som krävdes för dåtida övningsskolärartjänster. Han var lärare i Ekenäs 1880-1884 och kom därifrån till Nykarleby 1884, där han var lärare och överlärare vid seminariets övningsskola 1884 - 1/9 1910, sånglärare vid privata flickskolan 1885-1897 samt föreståndare och lärare vid hantverksskolan i Nykarleby 1892-1897. Spolander var t.f. lektor i sång och musik ht 1897 och 1/5 - 10/6 1910, t.f. lektor i svenska 18/4 - 10/6 1904 och 16/1 - 28/2 1911 samt t.f. lektor i matematik 1912 vid Nykarleby seminarium. Han gick i pension från sin lärartjänst vid Nykarleby seminariums övningsskola den 1 september 1910. Efter sin pensionering ägnade han sig helt åt bank- och kommunalmannaverksamhet. Han var en synnerligen betrodd kommunal förtroendeman och innehade många kommunala poster. Spolander var en skicklig amatörcellist trots sitt (enligt bl.a. Maria Castrén) dåliga rytmsinne. Han ledde även en stråkorkester i Nykarleby, vilken bildades 1900 av några nykarlebybor. Orkestern var verksam i ett tiotal år och uppträdde även offentligt. Spolander dog i hjärtförlamning den 24 september 1928 i Nykarleby. NFA I Aa 17 1880-1889 (s. 52 och 236), I Aa 18 1890-1900 (s. 227), I Aa 19 1901-1910 (s. 46 och 211), I Aa 20 (s. 44), I Aa 21 1921-1930 (s. 48) och I F 3 1893-1944; Hagfors 1923, 53 och 103-104; Wikman et al 1941, 23 och 34; Hedström E 1958, 153-154; Schantz 1958, 46, 50 och 227; Ahlbeck 1979, 11; Cavonius 1984, 235-236; Finland3 1985, 266.

8) Hedström E 1958, 151 och 153-154; Ahlbeck 1979, 158; Björkstrand C 1993, 74; MÖ 9/11 och 7/12 1882; ÖP 25/11 1886, 22/3, 14/4, 21/4, 28/4 och 8/12 1887, 11/10 1888 samt 21/3, 28/3 och 11/4 1889.

9) ÖP 5/5 1894.

10) ÖP 15/2 1896.

11) ÖP 4/4, 25/4 och 2/5 1896.

12) ÖP 22/5 1897.

13) ÖP 13/11 1897.

14) Ahlbeck 1979, 5-6 och 62.

15) ÖP 5/12 1896.

16) Med manskvartett avser jag en vokalensemble, som omfattar fyra mansstämmor. Varje stämma utgörs här av en röst. En manskör är däremot en koriskt sammansatt sångensemble, där det finns flera röster i samma stämma.

17) Söderholm 1969, 16, 22 och 28; Dahlström F 1991, 10. Jämför med 5.4.1.

18) Hedström E 1958, 144-145.

19) Erik Gustaf Hedström föddes den 11 maj 1852. Han blev filosofie magister och fick sin gymnastiklärarutbildning i Tyskland 1875. Han verkade en kortare tid som lärare vid svenska fruntimmersskolan i Helsingfors samt grundade 1874 i Nykarleby en privat fruntimmersskola, vars föreståndare han var under en lång följd av år. Han var lektor vid Nykarleby seminarium 1876-1905, prodirektor 1891-1905, t.f. direktor 1/8 1904 - 7/2 1905 och direktor 8/2 1905 - 1/9 1911 vid Nykarleby seminarium. Han pensionerades från seminariet den 1 september 1911, men han kvarstod som t.f. lektor i olika ämnen till utgången av januari 1922. Han visade ett stort intresse för det kommunala livet och innehade talrika förtroendeuppdrag i Nykarleby. Han dog den 3 april 1923 i Nykarleby och begravdes under stort deltagande. NFA I Aa 14 1851-1858 (s. 56), I Aa 15 1858-1870 (s. 57), I Aa 16 1870-1879 (s. 18 och 168), I Aa 17 1880-1889 (s. 23 och 183), I Aa 18 1890-1900 (s. 21 och 170), I Aa 19 1901-1910 (s. 129-142), I Aa 20 1911-1920 (s. 71, 137 och 202), I Aa 21 1921-1930 (s. 78), I C 4 1805-1861 och I F 3 1893-1944; Hagfors 1923, 34, 37 och 40-41; Hedström E 1958, 121 och 147; Schantz 1958, 43-44; Cavonius 1984, 9, 12 och 16; Birck E 1988, 329 och 337; ÖP 6/4 1923.

20) Hedström E 1958, 147.

21) Nils August Holländer föddes den 30 september 1861 i Nykarleby landskommun. Han dimitterades från Nykarleby seminarium 1883. Han undervisade i hantverksskolan och i söndagsskolan i Nykarleby läsåret 1882-1883. Han var lärare i Ytterjeppo ht 1883, i Socklot 23/3 - 1/11 1884 och därefter i Svartbäck i Pyttis. Han pensionerades 1927 efter 43 år vid samma skola. Han deltog livligt vid sidan av sin lärarverksamhet i allt kulturarbete i sin omgivning. Som körledare, talare och tillfällighetsskald utförde han ett högt skattat arbete på den ort som blev hans hemort. Han gjorde sig även omtyckt och aktad som pedagog. Efter en längre tids sjukdom dog han i början av maj 1930 i Pyttis. NFA I Aa 49 1858-1870 (s. 502), I Aa 52b 1870-1879 (s. 525), I Aa 16 1870-1879 (s. 167), I Aa 17 1880-1889 (s. 186), I Bb 5 1856-1903 och I C 10 1851-1865; Hedström E 1958, 131; Schantz 1958, 131; Sundkvist [1983], 41; Cavonius 1984, 110; ÖP 16/5 1930.

22) Werner Johan Samuel Strömmer föddes den 5 juni 1847 i Pielis. Han kom från Joensuu till Nykarleby 1886. Han var utbildad jurist samt var t.f. borgmästare i Nykarleby juni 1884 - 9/3 1885 och ordinarie borgmästare 26/2 1885 - 18/8 1901. Han kunde dock inte utöva sin tjänst under de sistaåren p.g.a. sjukdom. I sin hälsas dagar var Strömmer en varm musikvän och han deltog ivrigt i de musikaliska nöjena (speciellt kvartettsången) i Nykarleby. Han dog den 18 augusti 1901 i Nykarleby efter en längre tids sjukdom. NFA I Aa 17 1880-1889 (s. 58 och 234), I Aa 18 1890-1900 (s. 91, 106 och 227), I Aa 19 1901-1910 (s. 211), I Aa 4 1857-1903 och I F 3 1893-1894; Birck E 1988, 339; ÖP 23/8 1901.

23) Konstantin Wegge var drätselkammarens i Nykarleby ordförande 14/5 1885 - 1890. Han var även telegrafchef i staden. Han var grek och är därför inte upptagen i kyrkböckerna i Nykarleby församling. NFA I Aa 17 1880-1889 (s. 64); Birck E 1988, 328.

24) Anders William Eng föddes den 12 september 1855 i Nykarleby landskommun. Han arbetade som bokhållare i Nykarleby. Han dog i lungsot den 7 november 1891 i Nykarleby landskommun. NFA I Aa 48 1851-1857 (s. 255), I Aa 49 1858-1870 (s. 565), I Aa 52b 1870-1879 (s. 102 och 111), I Aa 54a 1880-1889 (s. 109), I C 10 1851-1865 och I F 5 1813-1892.

25) NFA I Aa 16 1870-1879 (s. 203) och I Aa 17 1880-1889 (s. 23 och 206); Hedström E 1958, 149-150; Birck E 1988, 339.

26) Hedström E 1958, 145 och 147.

27) Karl Alexander Björklund föddes den 12 januari 1868 i Nykarleby stad. Han dimitterades från Nykarleby seminarium 1891 och var lärare vid Kovjoki folkskola läsåret 1892-1893 och i Forsby i Nykarleby läsåren 1893-1900. Han var lärare vid Nykarleby seminariums övningsskolas sammansatta klass 1/9 1900 - 25/6 1934. Han vikarierade som överlärare vid övningsskolan 18/4 - 31/5 1904, läsåret 1910-1911 samt 1914. Han var t.f. lektor i teckning m.m. 15/5 - 9/6 1906 (tillsammans med Elna Nylund) samt i gymnastik m.m. 26/8 - 30/9 1907. Han var föreståndare för hantverksskolan i Nykarleby 1897-1920. Han var redaktör för Norra Posten i Gamlakarleby 1887 samt Österbottniska Postens stående sommarredaktör under ett antal år. Han innehade flera olika kommunala förtroendeuppdrag under årens lopp. Han fick frihetsmedaljen med ros 1918. Han var kommodor i Segelsällskapet Ägir under tio års tid. Dessutom var han även en sångare av rang. Han dog i Nykarleby den 25 juni 1934. NFA I Aa 15 1858-1870 (s. 48), I Aa 16 1870-1879 (s. 94), I Aa 17 1880-1889 (s. 116), I Aa 18 1890-1900 (s. 110), I Aa 19 1901-1910 (s. 74), I Aa 20 1911-1920 (s. 71 och 103), I Aa 21 1921-1930 (s. 201), I Aa 22 1931-1940 (s. 234), I Aa 54a 1890-1900 (s. 256), I Aa 54b 1890-1900 (s. 759), I Aa 55a 1901-1910 (s. 120), I Ba 1857-1903, I Bb 5 1856-1903 och I F 3 1893-1944; VLA NSA Bb 1 och Bb 4; Hagfors 1923, 101; Schantz 1958, 46 och 78; Cavonius 1984, 14 och 40; ÖP 29/6 1934.

28) Hedström E 1958, 144-149.

29) Hedström E 1958, 149.

30) Hedström E 1958, 154; ÖP 10/2 och 4/4 1893 samt 24/2 och 1/9 1894.

31) SM TG Programboken för sångfesten i Åbo den 18-20 juni 1897; Andersson O 1947, 392; ÅU 19/6 och 21/6 1897; ÖP 29/5, 12/6, 4/9 och 11/9 1897; muntliga uppgifter av Håkan Ahlnäs per telefon den 9 mars 1997.

32) Ahlbeck 1979, 45, 58 och 62; ÖP 31/3 1892. Se vidare under 4.3.3 och 4.4.3.

33) Geber 1983, 478 och 504; Thors et al 1991, 183-184.

34) Thors et al 1991, 183. För närmare uppgifter om hornkapellens uppkomst se t.ex. Dahlström F 1991 eller Sandström 1996.

35) ÅU 22/4 1875; ÖP 28/1 1886.

36) S Sörensen var en utbildad musiker från Danmark. Han fungerade som heltidsanställd kapellmästare för Nykarleby FBKs hornkapell under ett antal år. Dessutom komponerade han en honnörsmarsch för FBK och tonsatte en av lektor V K E Wichmann skriven lystringssång för brandkåren. Den 2 juli 1891 engagerades Sörensen och hans musikkapell i Gamlakarleby och de var troligen engagerade där endast i juli nämnda år. Han flyttade från Nykarleby i juni 1894 och vistades ett antal år i Haparanda, där han idkade hornmusik tillsammans med sina söner. Sörensen hängde sig i en kontrabassträng sommaren 1897, troligen som en följd av ekonomiska problem. Hedström 1958, 154; Ahlbeck 1979, 65; Birck E 1988, 387; Wiklund 1992, 76; Sandström 1996, 48-49; ÖP 10/7 1897.

37) Birck E 1988, 294: ”Brännvinstillverkningen skulle enligt 1865 års förordning ske i fabriker under stadens övervakning och utskänkningen av brännvin regleras enligt 1873 och 1879 års förordningar genom bolag. Vinsten skulle årligen, sedan vissa avdrag gjorts, överlämnas till kommunens förfogande för något allmännyttigt ändamål.”

38) Hedström E 1958, 154; Ahlbeck 1979, 64-65; Birck E 1988, 387; ÖP 28/1 1886.

39) NA II Ca 3, III C aa 4-6 och IV Gb 7-9; ÖP 19/5 och 26/5 1887 samt 16/7 1891.

40) ÖP 12/1 1888, 28/3 1889, 29/10 1891, 15/9 1892, 6/6 1893, 27/10 1894, 31/10 1896 och 1/5 1897.

41) ÖP 8/12 och 15/12 1892 samt 19/1 1893.

42) ÖP 3/11 1887, 8/11 1888, 15/9 1892 samt 4/1 och 12/1 1893.

43) ÖP 11/11 och 25/11 1886, 5/1 1888 samt 3/3 och 24/3 1894.

44) ÖP 18/8, 25/8 och 13/10 1892, 29/6 och 10/8 1893, 18/8, 25/8 och 1/9 1894, 31/8 1895, 4/4 och 29/8 1896 samt 20/3, 3/4, 4/9 och 11/9 1897.

45) ÖP 2/11 1893.

46) ÖP 29/12 1892 och 27/4 1893.

47) Birck E 1988, 386-387; ÖP 20/1 och 27/1 1887, 19/1 1893 samt 27/1, 17/2, 24/2 och 7/4 1894.

48) Israel Forstén föddes den 29 december 1822 i Sjundeå och kom från Helsingfors till Nykarleby den 16 november 1850. Han var sjötullvaktmästare i Nykarleby. Han flyttade till Nykarleby landskommun 1892 och dog i lunginflammation den 15 juni 1899 i Nykarleby. NFA I Aa 13 1844-1850 (s. 16), I Aa 14 1851-1857 (s. 15), I Aa 15 1858-1870 (s. 207), I Aa 16 1870-1879 (s. 148), I Aa 17 1880-1889 (s. 173), I Aa 18 1890-1900 (s. 165), I Aa 53a 1890-1900 (s. 79) och I F 6 1893-1962; Birck E 1980, 263-264.

49) Magnus Wahlberg föddes den 9 oktober 1813 i Nykarleby och blev färgarmästare i Nykarleby 1838 efter praktik bl.a. i Stockholm och uppvisat mästarbrev. Han var distriktsupplysningsman beträffande fattigvården i Nykarleby stad och hade uppsikt över alla öster om rådhusbulevarden boende fattiga 1861-1862. Han var ordinarie medlem i bevillingskommittén 1866-1867. Han dog i bröstinflammation den 30 april 1874 i Nykarleby. NFA I Aa 12 1834-1842 (s. 15), I Aa 13 1844-1850 (s. 31), I Aa 14 1851-1857 (s. 30), I Aa 15 1858-1870 (s. 30), I Aa 16 1870-1879 (s. 72) och I F 2 1805-1892; Backman 1938, 104; Birck E 1980, 75, 133, 263-264, 605-606 och 664; Birck E 1988, 34.

50) Petter Olof Wahlberg föddes den 31 augusti 1808 i Nykarleby. Han erhöll burskap som hattmakare i Nykarleby den 12 augusti 1830 och var vaktmästare vid rådhusrätten fr.o.m. den 13 maj 1839. Han dog i slag den 2 februari 1881 i Nykarleby. NFA I Aa 12 1834-1842 (s. 14); I Aa 13 1844-1850 (s. 52), I Aa 14 1851-1857 (s. 50), I Aa 15 1858-1870 (s. 51), I Aa 16 1870-1879 (s. 38), I Aa 17 1880-1889 (s. 47) och I F 2 1805-1892; Backman 1938, 112; Birck E 1980, 263-264.

51) Backman 1938, 112; Hedström E 1958, 154; Birck E 1980, 248 och 263-264.

52) Birck E 1980, 264.

53) NFA I Aa 16 1870-1879 (s. 72) och I F 2 1805-1892; Backman 1938, 104.

54) Ahlbeck 1979, 8; Birck E 1980, 252 och 257-258; Hedström E 1958, 155.

55 Dahlström 1988, 35-38 och 46-48; Hedström E 1958, 100-101 och 144-145; Birck E 1980, 265; Tonberg et al 1992, 100-101.

56) ÖP 13/1 och 20/1 1887, 14/3 och 21/3 1889, 6/3 och 20/3 1890, 20/4 1893 samt 13/7 1895; Ahlbeck 1979, 223.

57) Hbl 24/11 1869; HD 8/10 1880; NP 20/3 och 26/3 1884; Wbl 2/4 och 30/4 1970 samt 3/6 och 11/11 1871, ÅP 19/2 1880; ÅU 12/4, 22/4, 7/7 och 2/12 1875, 29/8 1876 samt 19/4, 17/6 och 20/6 1877.

58) ÖP 20/1 och 27/1 1894.

59) ÅU 29/8 1876.

60) ÅU 19/4 1877.

61) ÖP 2/10 1884.

62) Ahlbeck 1979, 224; ÖP 20/1 och 27/1 1894.

63) Birck E 1980, 211; ÅU 29/9 1872; HD 8/10 1880.

64) ÖP 30/9 och 7/10 1886; Ahlbeck 1979, 224.

65) ÖP 30/11 1893.

66) Ahlbeck 1979, 224-225.

67) ÖP 25/9 och 2/10 1897.

68) ÅU 22/4 1875.

69) ÅU 17/6 och 20/6 1877.

70) ÖP 15/9 och 22/9 1887; Ahlbeck 1979, 224.

71) ÖP 25/9 och 2/10 1890; Ahlbeck 1979, 224.

72) ÖP 4/9, 11/9 och 18/9 1897.

73) ÖP 7/9 och 14/9 1893.

74) Mannil 1961, 10; Geber 1983, 478.

75) Maria Josefina (Josefine) Bergh föddes den 2 juni 1837 i Vasa och var dotter till handlanden i Vasa Johan Samuel Bergh. Hon kom till Nykarleby den 24 november 1863 som fosterdotter till sjökapten Jakob Kerrman och bodde åtminstone till en början hos honom och hans familj. Hon utbildade sig i unga år i pianospel och teckning i Stockholm, och hon verkade sedan som privat musiklärarinna i Nykarleby, tills hon var 87 år gammal. Hon bedrev också blomster- och fruktodling samt hade en fröhandel i sitt hem. Hon var medlem i ett flertal föreningar i Nykarleby. Hon undervisade dessutom under nästan 40 års tid i söndagsskolan i Nykarleby. Hon blev dock blind mot slutet av sitt liv och dog av ålderdom den 8 december 1928 i Nykarleby. NFA I Aa 15 1858-1870 (s. 3); I Aa 16 1870-1879 (s. 49), I Aa 21 1921-1930 (s. 53), I Ba 4 1857-1903 och I F 3 1893-1944; Backman 1938, 82 och 107; Birck E 1988, 115 (fotnot 43); ÖP 14/12 1928.

76) Maria Kristina (Kitty) Åberg föddes den 24 juli 1838 i Mäntyharju och gick i fruntimmersskola i Helsingfors. Hon kom från Helsingfors den 13 maj 1855 eller från S:t Michel den 19 november 1858. Hon var fram till 1861 guvernant hos familjerna Berger, Sundström och Lybeck i Nykarleby. Hon undervisade sina elever bl.a. i pianospel. Hon var också privatlärarinna på andra orter i landet. Hon studerade utomlands (främst i Bern) på statens bekostnad 1/6 1861 - 1/7 1863 och 1877-1878. Hon blev lärarinna i gymnastik och sång vid Jyväskylä seminariums kvinnliga avdelning den 1 augusti 1863 och avgick med pension vid vårterminens slut 1898. Hon dog den 21 april 1917 i Kristina. NFA I Aa 15 1858-1870 (s. 23) och I Ba 4 1857-1903; Raitio 1913, 339f; Mikkola et al 1937, 186; Birck E 1988, 115 (fotnot 46).

77) Mannil 1961, 10; Birck E 1980, 114-116.

78) Birck E 1980, 271.

79) Birck E 1980, 211.

80) Pehr Lundmark föddes 1794 i Pedersöre och kom från Lovisa till Nykarleby 1833 tillsammans med sin fru och en dotter. Han var tullförvaltare vid tullkammaren i Nykarleby 1834-1843. Hustrun och dottern flyttade till Åbo den 25 augusti 1843. NFA I Aa 12 1834-1842 (s. 93) och I B ab 2 1836-1849; Birck E 1988, 23.

81) Birck E 1980, 257-258.

82) Birck E 1988, 386; ÖP 22/3 1888, 11/4 1889, 2/1 och 24/12 1890 samt 27/4 1895.

83) ÖP 26/10 1893, 3/2 1894, 28/9 1895, 31/10 1896 och 16/10 1897. Birck E 1988, 386: Brandkårshuset var beläget på tomt nr 26 i Nykarleby.

84) ÖP 26/3 1891 och 15/9 1892.

85) Jämför med 5.3.2.

86) Wichmann 1933, 40-42; Mannil 1961, 10; Birck E 1980, 252.

87) ÖP 15/4 och 22/4 1886.

88) ÖP 14/5 1891.

89) ÖP 6/5 1886.

90) ÖP 1/6 1893.

91) ÖP 21/4 1894.

92) En ”musikvän” var en amatörmusiker, som bistod de framträdande med bl.a. ackompanjemangsuppgifter. För att skydda den personen från osaklig kritik, skrev man inte ut namnet i recensionen.

93) ÖP 25/2 1892.

94) ÖP 26/5 1894.

95) ÖP 3/2 och 10/2 1894.

96) Birck E 1980, 261-263.

97) ÖP 12/1 och 19/1 1888.

98) Med musikliv avser jag här all musikverksamhet på en ort. När ett musikliv är rikt, menar jag att musikverksamheten omfattar flera områden och flera verksamma grupper.

99) Med manskörer avses här både egentliga manskörer och manskvartetter.

100) Orkestrar står här som samlingsbegrepp för alla typer av instrumentalensembler.

101) Möller 1973, 451; Geber 1983, 480, 483, 504-505 och 524; Wiklund 1992, 67-68, 72-73 och 76-81; Jakobsson 1994, 83-84; Sandström 1996, 41-44, 49-50 och 61.

102) Jakobsson 1994, 29-31 och 34-35; Geber 1983, 524; Söderholm 1969, 61-62 och 68; NP 14/6 och 22/11 1883; ÖP 28/1 1886.

103) Hedström E 1958, 145-149 och 154-155; Ahlbeck 1979, 64-65; Birck E 1980, 263-265; ÅU 22/4 1875; ÖP 28/1 1886, 10/2 och 4/4 1893 samt 24/2 och 1/9 1894.

104) Aspelin 1892, 589-590; Kothen 1911-1912, 22; Moring 1956, 405-406; Söderholm 1969, 58 och 66; Geber 1983, 479 och 524.

105) Dahlström 1970, 15-46, 59-87 och 90-92.

106) Selén 1988, 556; Selén 1990, 200-203, 207-208 och 212; Peisa 1990a, 90; Peisa 1990b, 257 och 261-263; Söderholm 1969, 59 och 62.

107) Geber 1983, 479; Wbl 11/11 1871; ÅU 7/7 1875; HD 9/3 1880.

108) Möller 1973, 451; Peisa 1990a, 90; Selén 1990, 200; Wiklund 1992, 84-86; Jakobsson 1994, 58-59; ÅU 19/2 1880; NP 28/2 och 1/5 1884.

109) Jakobsson 1994, 83.

110) ÖP 2/6 1887.