Bref från Nykarleby.

Den 14 September.

”Hösten är kommen” och skylarne forslas från åkrarne i rian. Väderleken har dock varit rätt sommarlik ännu, så att vi haft hvad amerikanen kallar ”indian=sommar”. Mången, som redan inflyttat till staden, har därföre längtat ut igen till landet och dess fria, friska lif ute i skog och mark och på gungande vågor.

_________

 
Apropos landtlifvet och efter som det är tal om vågor, så vill jag omnämna att den planerade Nykarleby segelförening går med raska steg sitt förvärkligande till mötes, tack vare de dristige och inträsserade män som stå i spetsen för företaget. Häromdagen hade den förberedande komité, som tillsatts för sakens utredning, sitt sammanträde, hvarvid stadgar utarbetats. Dessa komma att framläggas för ett konstituerande möte, och sedermera, ifall de antagas, insändas till senaten för vederbörlig stadfästelse.

_______

 
Återigen ett apropos vis=a=svis ”vederbörlig stadfästelse”. — Vasabladet för den 13 dennes innehåller en uppgift, som dessutom meddelats oss från enskildt håll och som, minst sagdt, är tragikomisk. — Prässöfverstyrelsen har medels beslut af den 6:te dennes förordnat, prässombudsmanstjänstens i Nykarleby stad indragning! Motivet härtill lär vara det, att prässöfverstyrelsen ansett tjänsten numera obehöflig, sedan, efter ”Norra Postens förflyttning till Gamlakarleby, ingen tidning utgifves i Nykarleby”. Hvad skall man tänka härom och om den i Nykarleby utkommande ”Österbottniska Posten”, hvilken dock gång på gång uppger sig vara både mest läst och mest spridd af alla vår landsortstidningar? — Och nu kan man enl. Vasabladet anta, att man å högre ort ej ens känner till hela bladet. Kanske blir tidningen hädanefter censurerad i Munsala eller någon annan ort. Den, som lefver får se.

_________

 
Men lämnande alla dessa ”kvistiga” och tvistiga frågor tills vidare, vill jag här endast i förbigående omnämna den festlighet, som ett antal stadsbor nyligen tillstälde å gästgifveriet för den nyss afgångne borgmästar Wilander och hans familj. — Festen, hvilken för öfrigt var i allo lyckad och stämningsfull, vitnar, om icke om annat, så om det faktum, att hedersgästen, trots sina vedersakare, lyckats här förvärfva sig tillgifna vänner och kamrater och detta för sitt städse konsekventa, orädda uppträdande, sitt aldrig svikande nit för allmänna frågor och inträssen och sin personliga vänfasthet inom den vänkrets han här tillhört.

Med denna tillställning kunna vi säga säsongen vara öppnad, ifall det kan tillåtas att tala i hufvudstadsstil om en småstads sällskapslif. Den åtföljdes kort derpå af en talrikt besökt och särdeles animerad bal i gästgifveriets salong Alexandersaftonen. I den nya gästgifverisalongen har Nykarleby ändtligen fått det, som det hittills saknat så som en oundgänglig faktor för dess sällskapslif, — en treflig och rymlig danssalong. Måtte det icke dröja länge innan denna soirée dansant aflöses af en annan, åtminstone lika treflig och besökt som den förra!

_________

Kägelbanan, som också i sin mån bidrar till skapande af någotslags nöje och förströelseliv är på nöjen, det vill säga, för att tala i präststil, ”världsliga nöjen” fattiga stad, har varit föremål för en stilla nationalekonomisk betraktelse i ”Österbottniska Postens” spalter. Som densamma är en privat affär, så anse vi, i motsats mot den värda grannstaden, det vara bäst att offentligt tiga med dess privata ekonomi. Önskligt vore, att densamma med det första skulle utvidgas till en ny, hälst äfven om vintern i ståndvarande, tidsenlig kägelbana. Med denna ”fromma önskan” slutar Eder korr