Frisk Bris

[Gick som följetong under maj 2013.]

Apropå båtar fick jag härom veckan ett exemplar av en rätt så gammal båttidskrift, Frisk Bris, vars först nummer utkom 1903. Tidningen, som prenumererats av min far, hade tagits till vara av en byggnadsarbetare som jobbat med renoveringen av mina hemgårdar i Nykarleby.)

Jag har nu studerat en del nummer av denna Nordens äldsta båttidning och hittat referat och notiser som handlar om Segelsällskapet Ägir (1884) från 1900-talets första decennium. – På vyerna finns ju redan ett varierande urval av material om SSÄ som kanske kunde kompletteras? 

Därför bifogar jag härmed ett par avskrifter, där jag valt att bibehålla gammaldags stavning.

December 1903

Förhållningsregler ombord.

Följande förhållningsregler kan det vara skäl att erinra om, om de också ej äro nya eller okända för flertalet läsare:

1. Det betraktas som dödssynd att spotta inombords. Ej heller är det sjömansskick att spotta i lovart. Likaså är det förbjudet att kasta tändstickor, äggskal, cigarr- och papyrosstumpar samt piputkrassning inombords.

2. Höga hattar, redingots [långrockar], högskaftade stöflor, långa pipor och andra sådana icke sjömässiga saker tolereras ej ombord.

3. Paraplyer och parasoller få ej användas under segling.

4. Framför allt får man ej falla öfverbord.

5. Åtminstone en lifboj bör alltid finnas ombord så placerad, att ifall någon faller öfverbord den genast på ögonblicket kan kastas i sjön åt den nödstälde.

6. Vidare är det förbjudet att balansera på ledstången, att uppehålla sig å fördäck under segling, att sitta på rufftaket under läns, att spatsera på ruffen, att stå på förluckan samt
att stiga på segel, tåg och ändar.

7. Vid nedstigning i jollen får man ej stiga på toft eller reling utan försiktigt på trallarna midt i båten. Då man träder ombord å en yacht aftorkas fötterna omsorgsfullt å mattan vid fallrepstrappan. Vid längre uppehåll ombord böra passagerare medtaga sjömansskor.

8. Alla offer, som Neptun kräfver vid sjögång, böra bringas guden utombords i lä.

9. Måttlighet vid njutning af spritdrycker utmärker den värklige yachtsmannen, medan omåttlighet och skrål äro söndagsseglarens kännetecken.

10. Chefen är den högsta myndighet ombord. Hans order böra utföras punktligt och utan invändningar. Kontraorder förekomma ej och goda råd, utan tillfrågan, undanbedes.

November 1903

Från Segelsällskapet Ägirs i
Nykarleby kappseglingar.
(Korr. till Frisk Bris.)

Den 26 Juli hade S. S. Ägir föranstaltat kappsegling för allmogebåtar från Granskär, där sällskapets stuga uppförts och en präktig landningsbrygga anbringats. Flere allmogebåtar hade anländt till platsen, samt nästan alla af sällskapets båtar. Icke mindre än tolf slupriggade farkoster lågo med uppdirkade storsegel och fladdrande vimplar vid bryggan.
     Första priset erhöll Nils Helsing från Munsala, andra priset Jakob Olin från Socklot och tredje priset lotsen Nils Rank från Nykarleby.
     Efter seglingen företogs prisutdelning och därefter allmän skaffning. Sedan maten fått tysta munnen, vidtog sången och glammet. Från den mörka granskogen hördes de spröda ljuden af en mandolin och gitarr, så klingade en qvartettsång öfver sundet.
     Aftonen var ljum och trolsk. Det blef skumt. Vinden mojnade af och för „gransegel” sökte sig den ena slupen efter den andra mot hemstranden.

* * *

Den 16 Augusti föranstaltade sällskapet årskappsegling. Samlingen skedde vid hamnen, hvarifrån samsegling företogs ut till segelstugan af sju farkoster. Härifrån arrangerades sedan kappsegling med i sällskapet inskrifna båtar. Banan, cirka 11 minuter, stäldes rundt Thorsö, Hällgrundsbåk och in till Granskärssund. I täflingen deltog sex farkoster. Vinden var ostlig och mycket variabel. Ute till hafs nästan lungt och inne på fjärdarna friska ostliga byar, som lade båtarna ned ända till relingen. Resultatet framgår af följande:

Första pris jämte sällskapets vandringspokal eröfrades af „Charme” i större kateg. „Charme” seglade dessutom en längre bana. I 2:dra kat. erhöll „Solveig” I priset, „Westa” II pris och  „Arla” III priset.
       Det vackra vädret hade lockat en mängd villabor, däribland flere damer, ut till segelstugan. Efter prisutdelningen afåts en splendid sexa och vid kaffet och avecen vidtog kavesionen, som fortgick ända till skymningens inbrott.
       Någon dag därefter infann sig „Yrhättan” från Jakobstad och emedan sällskapet, af särskilda omständigheter, icke varit i tillfälle att pröfva sina krafter med främmande sällskaps båtar under sommaren, företogs en kortare täfling mellan „Yrhättan” och „Charme” hvilken utföll sålunda, att Charme vann ungefär 5 à 6 minuter. Dessutom har Charme att fordra respit. — Att märka är, att vinden vid tillfället var ganska skral.

*      *      *

Om man googlar på ordet ”gransegel”, (och jag antar att du gjort det också), får man flera träffar som gäller en etablerad segelfabrikant. I företagets logo ingår också en gran, men den lär komma från en gran i vapenskölden tillhörande greven som startade segeltillverkningen 1964. Bland typsegel såsom fock, storsegel, spinnaker etc. hittar man inte något gransegel. Som aktiv seglare på 50-talet har jag inget minne av att jag skulle ha hört ordet. Däremot kan jag tänka mig att ett slakt storsegel i väntan på kvällsbrisen bildlikt sett påminner om en vit gran och därför kallas gransegel. Eller kan benämningen ha haft något göra med Granskär varifrån hemfärden startade? [Wenelius förklaring.]

Vad är då ”kavesion” för något? Ja, det undrade jag också då jag läste texten. Och då jag inte fick någon hjälp av Mr Google sände jag en förfrågan till Språkvårdsinstitutet i Hfors och undrade bl.a. om kavesion kunde vara en substantivering av verbet kavera (skrodera, skrävla, snacka). Glädjande nog fick jag svar redan följande dag, så lydande:

Hej, tyvärr hittar vi inga uppgifter om ordet kavesion. Det är möjligt att det är en bildning som har använts inom en sluten krets.
     Du har rätt i att det ligger nära till hands att anknyta till verbet kavera. Svenska Akademiens ordbok ger följande exempel på detta verb: ”Gubbarna (sutto) vid toddyglasen och kaverade om årets seglation. RÖNNBERG Brovakt. 21 (1904). Hembygden (Hfors) 1913, s. 85.” I Finlandssvensk ordbok står det att substantiven kaver och kavering (till kavera) förekommer i finlandssvenskan.
     Om man vill spekulera vidare kan man tänka sig att det eventuellt kan vara fråga om ett tryckfel i ditt exempel och att det egentligen borde ha stått kaversion. Men något bevis för något av detta hittar vityvärr inte.

Med vänliga hälsningar
Monica Äikäs

Hej!
Läste artiklarna ur Frisk Bris och om försöken att förklara det där förekommande ordet  “gransegel”. I mina seglarkretsar har ordet alltid avsett ÅROR, och att så också är fallet i artikeln antyds av att vinden mojnat och att man tog  till detta slag av “segel”. Ursprunget till “gran” – associationen är ju att man vanligen använde detta virke att snickra åror av.

Hälsningar, Kalle

Januari 1907

Segelsällskapet Ägir i Nykarleby.
Utveckling eller återgång.
(Bref till Frisk Bris.)

Den tiden är förbi, när fjärden vid startplatsen glänste hvit af svällande dukar. Det var en tid, när man räknade de täflande farkosterna i lika många tiotal som nu enheter, billiga, för hvar och en lätt anskaffliga, men sjödugliga och väl utrustade båtar, mest af allmogetyp, lämpade för såväl skärgårdens smulsjö, som för en afstickare i frisk nordan till grannlandet i väster.

[Smul sjö= ”tämligen lugnt vatten, inte mycket mer än krusning på vattenytan (våghöjd mellan 0,1 och 0,5 m.” hittade jag på någon sida. Tycker dock att 0,5 m låter väldigt högt.]

Så kom den första moderna, dyra båten, glänste som en svan bland fiskmåsar för en tid, segrade, men efterföljdes af andra och besegrades. Och för hvarje ny storhet, som infann sig till start, blefvo fem borta. Sporten, åtminstone representerad i täflingarna, blef en penningefråga och intresset slappades. Detta torde vara en kort historik öfver sakernas gång äfven inom andra mindre segelsällskap med begränsade ekonomiska resurser. Vid S. S. Ä:s kappsegling infann sig till start en kutter.

Sedan sällskapet 1905 åt båtar af allmogetyp gifvit tillfälle att täfla i skild klass, beslöts på årsmötet vintern 1906 att som utlottningsbåt för året bygga en båt af allmogetyp, som med vissa förbättringar, i synnerhet i riggning och sjöutrustning, skulle bli en mönsterbåt för den i omnejden utbredda typen, och hvilken båt under följande år skulle följas af andra af erkändt goda typer, och ville sällskapet på detta sätt förena „att väcka intresse för segelsporten och verka för förbättrande af allmogens farkoster”. Samma år uppträdde vid sällskapets täflingar representanter för fyra skilda typer, — intresset och lusten för nybyggande har i glädjande mån stegrats.

Måhända glänser fjärden vid S. S. Ä:s paviljong redan nästa sommar som förr af hvita segel.

Utveckling eller återgång?

* * *

Vid S. S. Ä:s årsmöte 1906 återvaldes till kommodor hr A. Björklund, till vicekommodor hr G. Lönneström.

Söndagen den 8 juli egde sommarens första kappsegling rum. Vinden laber. I pris Gullveig, Erik Hedström. II Saga, Fr. Thors. III Sarah, F. Olson.

Den 5 aug. föranstaltades en andra kappsegling, jämväl för allmogefarkoster, hvilka alla byggts af sina ägare. Vinden mycket hård nordlig. Bland allmogebåtar tillföll första priset fiskaren Harald, andra priset Smeds, båda fr. Socklot. Af segelsällskapets båtar togs I priset af Gullveig, Erik Hedström. II Ringa, A. Björklund. Huru mycket som bör arbetas för allmogebåtarnas utrustning framgår af att flere fiskarebåtar på grund af „svaga don” icke startade och delvis ledo mindre haverier, under det segelsällskapets båtar af samma typ, ehuru mindre, utan malörer seglade banan rundt.

Vid kappsegling i augusti i Jakobstad hemfördes såväl första som andra prisen af Nykarleby fiskare. Den för trakten egna båttypen påminner närmast om den bekanta Vallgrunds-typen, hvilken senare i täflan blifvit den besegrade. Inom S. S. Ä. skall väckas fråga om åstadkommande af gemensamma täflingar för allmogefarkoster från skilda trakter. Dessa täflingar skulle ega rum å öppen hafsbana.

Som stipendiat skall sällskapet denna vår utsända en allmogeman i och för studerande af båtbyggeri å något af våra båtvarf. — E. H—m.

Gullveig.

Augusti 1907

Segelsällskapet Ägir

hade den 7 juli föranstaltat en kappsegling jämte täfling mellan i sällskapet inskrifna motorbåtar. Det strålande sommarvädret hade lockat mycket folk till hamnen vid Andra sjön. Kappseglingen måste inställas dock på grund af bristande segelvind. Motorbåtarna äro dess bättre oberoende af vinden, och kring dem samlades ock allmänhetens intresse nästan uteslutande. Banan bestämdes från sydpricken i hamnen rundt holmen „Limpan” i Torsöfjärden och beräknades utgöra längs den utprickade farleden omkring 6 sjömil.

Följande båtar startade: „Stella”, (6 hk) tillhörig apotekar G. Roos och förd af kollegan Otto Nylund, „Primus” (3 1/2 hk Fay & Bowen), tillhörig patron Alfred Herler, „Bris” (3 hk Truscot), tillhörig apot. G. Roos, hvilken själf förde båten, „Fidelio”, (3 hk bröder Wickström i Wasa), tillhörig lektor I. E. Koskimies, „Banzai” (5 hk Buffalo), tillhörig bankdirektör G. Lönneström och „Tipi” (1 1/2 hk Auto-Marin), tillhörig kollegan Otto Nylund. Tiderna för de särskilda båtarna blefvo följande: „Stella” 1 t. 5 min. 20 sek., „Primus” 1 t. 8 min. 24 sek., „Fidelio” 1 t. 9 m. 58 sek., „Bris” 1 t. 18 min. 10 sek. „Banzai” 1 t. 16 min. 29 sek. och „Tipi” 1 t. 36 min. 32 sek.

[sammanställde ovanstående text i en tabell för bättre överskådlighet.

Prisdomarena, hvilka utgjordes af hrr G. Hedström, Axel Herler, K. J. Hagfors och Erik Söderström, hade ganska svårt att bestämma prisen, då de täflande båtarna voro af ganska olika storlek, från den 25 fot långa „Stella” med 6 hk:s maskin till lilla „Tipi”, som är blott 16 fot lång och har 1 1/2 hk:s maskin. Efter pröfning tilldelades dock första priset åt „Primus”, andra priset åt „Fidelio” och mention honorable åt „Stella”. Ett extra pris tilldelades „Tipi”. — „Banzai” utgick ur täflingen på grund af någon maskinskada, som reducerade båtens fart mycket betydligt, och „Bris”, som annars varit känd för att icke „krångla”, hade otur vid täflingen. Den elektriska kraftkällan försvagades så starkt, att farten led däraf. De öfriga båtarna gingo elegant. Två af ortens motorbåtar deltogo icke i täflingen.

Sommardagen den 7 juli blir måhända en bemärkelsedag i „Ägirs” historia. Motorbåtarna synas nämlingen komma att uttränga segelbåtar. 8 motorbåtar är ett stort antal för denna lilla ort, och det förljudes redan, att nya båtar äro att i framtiden förvänta. Några fiskare och lotsar äro starkt betänkta på att skaffa sig dessa modärna fortskaffningsmedel. Man börjar redan märka, att det icke egentligen är båtarna, som „krångla” utan felet ligger hos förarna som tills vidare icke hunnit sätta sig in i maskinernas skötsel.

* * *

December 1910

S. S. Ägir i Nykarleby.

Lifaktigheten inom S. S. Ä. har under den gångna säsongen varit rätt stor. Någon representativ flottilj kan sällskapet gifvetvis icke uppställa och lefver förty också för det mesta inom sig själf. Dock må nämnas, att de inskrifna farkosternas antal är nästan lika stort som antalet medlemmar. Förklaringen till detta annars idealiska förhållande ligger dock däri, att femtio procent och mera af i sällskapet inregistrerade farkoster äro motorbåtar. Dessa ökas år från år; segelflottiljen förnyas blott inom sällskapets stamkår af seglare, men ökas till antalet vanligtvis blott med sällskapets utlottningsbåtar.

S. S. Ä. har därför äfven föredragit, att hvarje eller hvartannat år utlotta blott mindre båtar, (under 1 gammal valör) i stället för att med längre mellantider bygga större och dyrbarare farkoster. De senaste årens lottbåtar hafva varit centerbordare, hvilka i förhållande till sitt pris gifvit största seglingsförmåga och f. ö. varit lämpliga för skärgårdsförhållandena. Typen blir dock numera en annan, sedan sällskapet beslutit öfvergifva den gamla vattenlinjemäteregeln. Liksom fallet torde vara inom de flesta af våra mindre segelföreningar hänvisa förhållandena till antagande af en förnuftig särklassregel. Den n. v. finska blir det nog ej. Innan nyåret torde äfven segelföreningarna i Nykarleby, Jakobstad och Gamlakarleby ordnat saken sig emellan.

S. S. Ä:s program för säsongen upptog tre kappseglingar, två motorbåtstäflingar, kappsegling för allmogebåtar och Gamlakarleby, Jakobstads och Nykarleby segelföreningars gemensamma segeldag, som detta år skulle hållas i samband med Jakobstads Segelsällskaps 20-års fest. Af dessa inhiberades på grund af väderleksförhållandena en motorbåtstäflan och segeldagen.

Under sommaren har bl. a. täflats om tre för året nya vandringspokaler, två för motorbåtar och en för segelyachter. Vandringspokalen för de större motorbåtarna togs af hr G. Roos’ ”Fram” (Scripps), de mindre båtarnas pokal af hr G. Lönneströms ”Banzai” (Buffalo); andra priset togs i sistnämnda kategori af hr I. Koskimies ”Fidelio” (Wickströms fabr.) hvarför utom extra pris tilldelades hr Widell, som själf konstruerat och förfärdigat sin motormaskin. Om den tredje pokalen ”skäristånkan”, som stiftats för uppmuntrande af småbåtsseglingen, täfla båtar inom S. S. Ä. och J. S. S. om högst 1 valör. Då ingen utmaning detta år anländt från J. S. S. täflades, enligt stadgarna om pokalen S. S. Ä:s båtar emellan och eröfrades den af ”Nancy Lee”.

I större kategorin har under alla väderleksförhållanden segrat. I mindre kategorin har fjolårets utlottningsbåt ”Drott”, som borde sitta inne med goda seglingsegenskaper, icke kunnat placera sig, då ”Nancy Lee” i hårdvindstäflingarna varit gifven etta liksom blekskenaren ”Hulivili” i lättvind. I 3 starter hafva prisen tillfallit:

Vid andra segelföreningars täflingar har sällskapet representerats endast af ”Virgo” som i Kristinestad eröfrade I pris men däremot icke lyckades eröfra J. S. S. vandringspokal af 1899, om hvilken utmanats.

Seglingarna afslutades med en privat ”Långöregatta” (à la Drumsö-) hvari så godt som hela eskadern deltog. Täflan var handicap.

Den 15 september ströks för sista gången S. S. Ä:s gamla flagga.