NYKARLEBY LANDSKOMMUN
i
Svenska Österbottens bebyggelse



Få socknar är så rik på historiska minnesplatser som Nykarleby landskommun. Kuddnäs och Jutas är namn, som för all framtid är inristade i vårt lands historia. På Kuddnäs föddes skalden Zachris Topelius, medan Jutas är känt från 1808—1809-års krig. Kuddnäs är i dag ett välbesökt museum; Jutas en plats där dikten om von Döbeln får liv och där besökaren gärna tror sig höra historiens vingslag susa — och otaliga är de personer som vid foten av monumentet med von Döbelns medaljong hört Runebergs dikt reciteras:

Vem skulle samla våra glesa leder,
en återstod från dyra segrars dar?
Av mod, av kraft, av guldren tro och heder
fanns nog, ja nog, men ordarn borta var.
Den man, som länt vårt hopp i nödens lider,
som fört i hundra blodigt sköna strider
sin tappra, björneborgska skara an,
han skulle nu ej se dess sista öden,
hans veteraners lugna gång mot döden,
den skulle slumpen leda, icke han.

Givakt, tyst, hör, det ljöd hurra på höjden.
En man till häst syns nalkas. Vem är han?
Hör vilken fröjd av rop. Vad vållar fröjden,
som brusar jublande från man till man?
Hurra, hurra far över fält och kullar,
det slukar massor, vidgas, växer, rullar,
som en lavin av röster ned mot daln.
Han har kommit, han och ingen annan,
den lilla mannen syns med band om pannan,
den ädla, tappra, varma generaln.
(Ur "Döbeln vid Jutas.")

Inte långt från slagfältet reser sig Juthbacka gård — i dag ett modernt semesterhem. Gården var känd redan på 1600-talet. År 1654 tillhandlade sig "hopmannen" Johan Persson Forsman Juthbacka hemman. Denne Forsman blev stamfar till släkterna Forsman, Koskimies och Yrjö-Koskinen. I tre generationer förblev gården i släktens ägo. Hemmanet fick därefter förfalla, och då rådmannen i Nykarleby Daniel Kempe år 1725 köpte Juthbacka låg hemmanet "öde och under fäfot". År 1813 övergick gården i löjtnanten Carl Backmans ägo. Denne lät uppföra den nuvarande karaktärsbyggnaden, som stod färdig år 1821. Den har senare om- och tillbyggts. Under Backmans tid var Zachris Topelius en ofta och gärna sedd gäst på Juthbacka, där musiksoaréer och danser hörde till ordningen för dagen.

År 1927 förvärvade läkarparet Woldemar och Elisabet Backman gården, som från mitten av 1600-talet fram till är 1951 då semesterhemmet öppnades, haft ett tjugotal ägare. Nu ägs Juthbacka av ett andelslag, vars uppgift är att upprätthålla semesterhemmet.

Men även om dessa och andra minnesmärken finns kvar, är det för en betraktare svårt att finna en utgångspunkt för en resa i Nykarleby landskommun — detta oberoende av om resan sker i tiden eller i rummet.

Nykarleby, både staden och landskommunen, hörde ursprungligen till Pedersöre och Vörå (sjöbyarna i Munsala), men år 1607 avskildes Nykarleby med Munsala och Jeppo till en självständig församling. Senare bildade de sistnämnda självständiga församlingar och kommuner. År 1620 grundades staden, som ända sedan sin tillkomst utgjort ett naturligt centrum för den omkringliggande landsbygden. Drygt 30 år efter det staden erhållit sina privilegier eller år 1652 grundade drottning Kristina grevskapet Karleborg, som förutom staden bestod av 20 byar i Nykarleby och Lappo socknar, vilka på den tiden var betydligt större än i dag. Grevskapet gavs "för evärdelig tid" i förläning till greve Claes Tott. Förläningen indrogs redan år 1684. Den s.k. residenstomten (seminarieområdet) på västra sidan av älven minner ännu om grevskapstiden.




Vy från Grisselön — fiskeläge i Socklot


Att det i dag är svårt att finna landskommunen beror på, som ovan antytts, att kommunen är så intimt förbunden med staden. Innanför stadsgränsen finns kommunens förvaltning samt kyrkan, som är gemensam för staden och landskommunen.

Den första kyrkan byggdes år 1607. Den nuvarande kyrkan, som också heter Sancta Birgitta kyrka, invigdes år 1708. Vid den renovering som genomfördes år 1927 utplånades en stor lagerkrans prydd med Karl IV:s namnchiffer och följande inskrift:

"Sancta Birgitta är mitt namn
Kyrkia uti Carlby nya
Jesus fägne i sin famn
Siälar utaf Stad och Byar
Hvilka här sin gudstjänst giöra
Värdes nådigt them bönnhöra."

Den senaste restaureringen ägde rum sommaren och hösten 1963, då kyrkan så långt möjligt återfick sina ursprungliga färger. Kyrkan ligger invid älven, som rinner genom en stor del av kommunen. Då kommunen ligger vid havet har fisket tidigare spelat en stor roll. Alltjämt finns ett par tiotal fiskare i Socklot. Fiskeläget Grisselön är välkänt — det är också en omtyckt sommarfestplats.

I Socklot har minskskötseln nått en sådan utbredning, att någon motsvarighet knappast finns i landet — storfarmen på Keppo gård i Jeppo undantagen. Även i andra byar har näringen vunnit en viss utbredning.

I Forsby, Kovjoki, Markby, Ytterjeppo och Kyrkoby är jordbruket den främsta inkomstkällan. Av kommunens befolkning får omkring tvåtredjedelar sin utkomst från jorden. De förnämsta kreatursbesättningarna i landskapet finns i Kovjoki. Specialodlingar är sällsynta. Däremot har en rätt betydande småindustri vuxit upp strax utanför stadsgränsen.

Kommunens totalareal är 26 503 ha. Förhållandet mellan åker och skogsmark är ungefär detsamma som i grannkommunerna: 4 574 ha åker och 16 703 ha skogsmark. 5 225 ha är impediment. Stora mossmarker finns inom kommunen, vilka skall torrläggas under 1960-talet.

En för landskapet "normal" utflyttning ägde rum under 1950-talet, då omkring 330 personer emigrerade och ett 100-tal sökte sig till städer och tätorter i eget land. Av befolkningen (2341 personer år 1960) är 91,7 procent svenskspråkig.

Kulturlivet befinner sig i en vågdal. Sex folkskolor arbetar i kommunen, varav en finskspråkig (gemensam med staden). På kommunens område finns också kristliga folkhögskolan — en av de största folkhögskolorna i landskapet. Denna hänförs dock i dagligt tal till Nykarleby, vilket även är fallet med Kuddnäs, Juthbacka och Jutas. Detta bevisar hur nära staden och landskommunen står varandra.

Den tillsynes kulturkarga jordmånen har dock sett skalder födas. Topelius är redan nämnd. Joel Rundt står honom inte långt efter — av många t.o.m. placerad framom "sagoskalden". Rundt, född i Kovjoki, är en finstämd lyriker och psalmdiktare som för några år sedan som första österbottning fick motta Stockholms-Tidningens finlandssvenska kulturpris. Även bröderna Leo och Gösta Ågren är uppvuxna i Nykarleby landskommun. Som tonsättare och musiker vann Selim Segerstam en befäst och aktad ställning — och hans son Leif Segerstam räknas som en av landets främsta violinister.



Juthbacka Semesterhem — en samlingsplats för Svenska Österbottens marthor.


Rune Lessing, red (1965) Svenska Österbottens bebyggelse. En skildring i ord och bild, sid 751 f.


Läs mer:
Nykarleby i samma bok.
Fler stadsbeskrivningar.
(Inf. 2004-08-14.)