Sundby

— — — Det finnes i Sundby en gård, som både vad storlek och färg beträffar skiljer sig från omgivningen. Det är den stora vita tvåvånings byggnaden vid Gästgivars, byggd någon gång i mitten på 1700-talet av virke, som ursprungligen varit ämnat till Larsmo kyrka. Emedan stridigheter om kyrkobygget i Larsmo tvingade larsmoborna att för en tid uppskjuta byggnadsarbetet, kom en del av det för kyrkobyggnaden avsedda virket att forslas till Sundby och uppfördes där till en gård, avsedd för fyra familjer. Timret i gården är av sällsynt grov furu, och utvändigt finnas inslagna cirka15 cm långa träpinnar, vid vilka rappningen fäster sig. Såsom varande en av de äldre gårdarna i byn, har den en egen intressant historia, men dess tradition är starkast förknippad med tiden för omkring sextio år tillbaka, då den ännu före österbottniska banans tillkomst utgjorde gästgivargård. Då var där liv och rörelse! Hållkarlar väntade på skjuts. Postbudet, som körde i egen vagn och för vilket de bästa hästarna måste stå färdiga, gav genom att blåsa i sitt horn sin ankomst till känna. Höga ryska ämbetsmän i egna vagnar roade sig med att slänga kopparslantar ned i höstgyttjan på gårdsplanen åt småpojkar, som begärligt kastade sig över slantarna, utan tanke på att kläderna nedsmutsades eller på vilken fröjd de beredde de höga ryska herrarna.

Sid. 128—129


Egentligen hör nedanstående inte hemma på Nykarlebyvyer, men eftersom stycket handlar om min morfars moster, tar jag med det i alla fall:

Men låt oss ännu följa vägen till Kristoffers. Där se vi en ensam röd liten stuga vid berget och tallskogen. I fönsterna se vi pelargon och myrten, och vid stugväggen blommar törnrosbusken. Här bor Rosa Hålländer, i dagligt tal kallad Ros eller »Sammols-Ros». Här bor hon med sin katt, sin ko och sina får, men ofta se vi henne ute i byn på besök hos släktingar och grannar. Hon är byns levande lexikon. Fråga henne, när den eller den är född, och du får genast svar! Fråga henne om vad du vill! Hon blir dig aldrig svaret skyldig! Gladlynt och pratsam, som hon är, behöver du knappast fråga henne. Hon berättar dig allt ändå.

[När nu moster Rosa kom på tal, så fortsätter jag med Moster Rosa av Doris Liljeström.]

Sid. 131.


Vilhelm Sandnäs (1943) Sundby i Den österbottniska byn.
Gästgiveriet brann i slutet på 1970- eller början på 1980-talet.


Läs mer:
Förordet.
Den 5 augusti 1837 var Zacharias Topelius på ”Chaisepartie till Sundby”.
Jacob Rijf var byggmästare för Larsmo kyrka.
(Inf. 2004-09-27.)