Tema Thorsö och Torsö

i

Nationalbibliotekets digitala samlingar

1841–1928

Några notiser som handlar om annat, är indragna.
 

Insändt.

Thorsö.

En rotgummas berättelse.

I medlersta Österbottens vidsträckta skärgård finnes en betydlig holme, benämnd Thorsö, eller, efter gamla Svenska uttalet, Thorsör'n. Olik sina flesta kringliggande grannar och syskon i det blå, — till större delen yngre döttrar af Bottenhafvets böljor, — hvilar den på fast grund af urgammal granit, och dokumenterar deri igenom sitt ursprung och sina anor såsom gående lika långt tillbaka i tiden, som det en knapp fjerdedels mil derifrån belägna fasta landets. Ofta när jag, efter ett besök i laxfiskarenes små stugor på stranden, vandrat in bland de dystra furornas mörka skuggor, och betraktat de här och der sammanhopade klippmassorna, de mossbevuxna träden och det vilda, uråldriga tycke, som hvilade öfver hela holmen, ofta då har jag tänkt på dess namn, på den gamle Thor och på den gemenskap begge möjligen kunde hafva med hvarandra. Att sjelfva namnet är ganska gammalt, det lider intet tvifvelsmål. Möjligen torde, vid den tid då Christendomen bör jade blifva herrskande i Sverige, en koloni af halstarrige Svear och Gother hafva dragit sig hit undan öfver hafvet, för att här ostörda få dyrka sin gamla Thor. Eller skulle händelsevis någon kringströfvande viking i hedenhös hafva begagnat denna holme till offerställe?

Då saken i sig sjelf är nog mörk, och jag ej heller i lärde mäns anteckningar öfver Österbottens curiosa och antiqviteter funnit något ljus i ämnet, har jag i stället hos de olärde, hos gamla laxfiskare, notbindare, rotgummor o. d. sökt komma min Thor på spåren. Ändtligen lyckades mina efterforskningar, och jag framlägger här för läsaren en gammal rotgummas berättelse, behörigen städad, det förstås, och afklädd hvarjehanda episoder, som icke höra till saken. Likaledes bör jag icke påbörda min rotgumma den klena efterapningen af Finska runan, helst hon var oskyldig som ett lam i Finska språket, och om Väinämöinen icke visste annat, än att han var ett vanligt skogstroll. Hennes berättelse lydde i hufvudsaken ungefär så här:

I Vesterbotten, som är ett land i Sverige, bodde för lång, lång tid sedan en stor jätte, som hette Thor. Densamme Thor var en förskräckeligen stark och grym man, och bar gemenligen en väldig klubba eller hammare, med hvilken han slagit många, så väl jättar som mindre menniskobarn ihjäl. Deraf blef han mäkta stolt och stormodig till sinnes, skrytande att ingen man skulle varda honom öfvermäktig. Fast han svor vid Oden, att eho som skulle taga hammaren ur hans hand, honom skulle han gifva sig till kropp och själ som träl i all sin tid.

”Stora ord hafver du talat,” sade då en Finsk trollqvinna till honom; ”men ändock tror jag, att du i mitt hemland, på Suomis stränder, skall finna den, som är starkare au du.”

Då blef Thor förgrymmad, tog sin hammare, skörtade sina kläder opp och vadade tvärs öfver hafvet österut. När han så hade vadat en dag och en natt igenom, var han kommen nära land; [fortsättning.]

Den Finska Handelsflottan har ånyo lidit en förlust. Skonerten Suomi, förd af Skepparen A. Sandström och tillhörig Handlanden i Uleåborg O. M. Rinman, som den 15 dennes afseglat från hemorten för att med innehafvande last, bestående af 3,060 lispund Smör, 20 lispund Pottaska, 459 tunnor Tjära och 14 skålpund Bärsylt afgå till Lybeck, strandade den 17 November, kl. 12 på dagen, utanför Thorsön, 1½ mil från NyCarleby Stad. Skeppsfolket är räddadt och lasten tros äfven kunna bergas, men af fartyget endast taklaget och seglen.

— Likaledes är en ny lotsled från Thorsö redd utanför Ahlö vid mynnigen af Nykarleby eller Lappo elf till Bonäs fjärden inom Uleåborgs lotsfördelning öppnad och med tjugufem prickar försedd, utmed hvilken led lotsning verkställes från den 20 sistlidne juni. För sagde farled är en ny lotsplats på holmen Kubban inrättad, hvarest två yngre lotsar och en lotslärling hålla vakt och uppassning, för att från sagde redd föra fartyg till Kråkskärs fjärden och Långörs sund, eller tvärtom, en tysk mil, samt till Långörn, Bonäs hamn och Munkgrundets inre hamn, eller tvärtom, en och en half tysk mil. —

Vederbörande ägare till åtta, invid Thorsö holme i Nykarleby sockens skärgård under sistlidne Augusti månad ur sjön bergade, med bokstäfverne I H B. märkte tunnor tjära, uppmanas härigenom att, vid det i § 99 af nådiga reglementet för tullkamrarne m. m. af den 28 Maj 1839 stadgade äfventyr, inom natt och år härefter göra sin rätt till auktionsskillingen för nämnde, allaredan å auktion försålde vara gällande, antingen härstädes eller hos Tullkammaren i Nykarleby.

Tillkännagifvande:

Å Kuddnäs egendoms fasta land och dess andelar i Thorsö, Alön, Bådan, Hästskär och Frössö, är all jagt och djurfångst vid vite förbjuden, Nykarleby & Kuddnäs den 25 juli 1888.
Fritz Olson.

Nykarleby, den 5 September 1889.

— Kollision på sjön. Svenska skonaren ”Augusta”, kapten Johnsson, inlöpte på Thorsö redd den I:sta dennes efter att ute på Bottniska viken varit i kollision med ett obekant fartyg. — Skadorna torde ej varit betydliga efter ”Augusta” den 4:de d:s kunde fortsätta sin resa. Fartyget innehade last af träkol.

Nykarleby den 7 November 1889.

— — —

— En gräfsvinshona sköts i förra veckan på Thorsö holme af fiskaren Björklund från Soklot. Det torde vara första gången gräflingen anträffats i våra nejder.

— Isförhållanden i Nykarleby. Inre hamnen gick upp den 21 d:s till ångbåtsbryggan; redan tidigare har Torsö redd varit isfri. Deremot låg åtminstone ännu d. 22 dennes ett isband emellan Brudholmarne och Kråkskär, hviklet dock knappast skulle kunna hindra någon ångbåt att inkomma. — Enligt, fiskares uppgift synes ingen is till hafs. —Ö. P. —

Frågan om ny, lämpligare
hamn för Nykarleby stad.
—

Det bristfälliga skick, i hvilket stadens ångbåtsbrygga för närvarande befinner sig, kräfver dryga reparationskostnader, ja troligast en fullständig ombyggnad af bryggan. Men dess nuvarande läge vid den s. k. „Andra sjön” är säkerligen den mest eller åtminstone en af de mest olämpliga hamnplatser i hela Österbotten, såväl till följd af hamnens årliga uppgrundning, som ock dess öppenhet för alla världens vindar, och sist och slutligen den långa omväg för ångbåtstrafiken som dess läge inomskärs förorsakar, ha hos många för ortens framåtskridande intresserade personer väkt tanke på att få hamnen förflyttad till annan, lämpligare plats, hvartill ångbåtsbryggans nu förestående ombyggnad gåfve en osökt anledning. Särskildt har man hållit för att nuvarande hamnen, såsåom varan de aflägsen: cirka 15 kilometer från Kovjoki station och belägen på andras sidan Lappo å, aldrig kan förutsättas få något järnvägsspår draget till sig, då däremot ett sådant med jämförelsevis ganska ringa kostnad kan dragas till Åminne eller Nålön, ifall att hamnen blefve vid Åminne med  Alön eller Torsön såsom uthamn.

Med hänsyn till stadens kraf var äfven ett för saken intresserade utlyst förlidne fredag den 5:te dennes å radhuset. Mötet, som var ganska talrikt besökt, särskildt af ortens trafikanter och tjänstemän, och hvars förhandlingar leddes af apotekare K. Ekroos, enades till sist efter en liflig diskussion om följande af direktor Z. Schalin föreslagna kläm:

„Mötet besluter ingå till stadsfullmäktige att desse måtte till utredning och ompröfning upptaga frågan om den nuvarande hamnens förflyttning till annan plats och för sådant ändamål nedsätta en kommission, som undersöker alla de platser, hvilka kunna komma i fråga”.

För uppsättande och motiverande af en skrifvelse i detta syfte utsågos direktor Z. Schalin, lektor K. E. Wichmann och handlanden P. Blomqvist.

Såsom de platser åter, hvilka af den blifvande kommissionen borde uppmärksammas, nämdes af skilda talare förslagsvis Åminne, Alön, Torsön, Bådan och Kråkskärs sund.

Mötets „piece de resistance“ (= glanspunkt) utgjordes dock af en synnerligen varmt hållen och sakrik promemoria af den fräjdade skalden och fostertandsvännen statsrådet Z. Topelius, Nykarlebys största son och varmaste vän, som några veckor vistats på orten. Den upplästes af direktor Z. Schalin, och meddela vi densamma på fleres enständiga begäran i den säkra förhoppning, att det kraftiga väckelserop, som den innehåller icke måtte till oberäknelig skada för detta samhälle långa tider framåt, förklinga ohördt, utom väcka en hvar till eftertanke hvad han är skyldig sitt samhälle och släktled, som följa efter oss, och därför låta möjliga småintressen vika för det allmänna bästa. Z. T:s promemoria var i hufvudsak af följande lydelse:

Våra flesta sjöstäder, utom Kaskö och Helsingfors, ha nödgats medgifva någon prutning på de fyra vilkoren för en god hamn: 1) tillräckligt djup, 2) skydda dt läge, 3) bekvämt inlopp och 4) bekväm kommunikation från landsorten. Vattendjupet, som minst tål en afprutning, har fyra gånger tvungit Nykarleby att flytta sin hamn längre ut från „Skeppsgården” vid norra tullen till Nålön, från Nålön till Djupsten, från Djupsten till Alön. Och sista steget i samma riktning skulle ha varit till Torsön; men när hamnen femte gången flyttades 1863, togs steget åt sidan till Andra sjön, väl närmast för att få landsväg ända till hamnbryggan.

Kommunikationen från landsidan öfvervägde då alla olägenheter, hvaribland ett långt och krångligt inlopp var den förnämsta. Men utom att den oländiga körvägen och den långa bryggan blefvo kostsamma, visade sig vattendjupet snart vara otillräckligt och hade ej här, som i älfven, en ständigt af vårfloden underhållen öppen ränna att räkna på. Bådan, som var på förslag 1863, hade en längre, ehuru jämnare landsväg, och Kråkskär, som nu är ifrågasatt, påkallar, utom landvägen, äfven en vattentransport.

Om man 1863 haft här någon erfarenhet af nutidens bekväma transport med små bogseringsbåtar, hade man ej behöft frukta det 16 à 17 kilometer långa afståndet till Torsön. Björneborg har ej fruktat sina 30 kilometer till Räfsö; Uleåborg och andra städer reda sig godt med lika långa afstånd, som det till Torsö. Men Nykarleby har aldrig profvat bogserbåtarna och lät 1863, som det tyckes göra ännu i dag, skrämma sig af ett afstånd, som bogserbåtar tillryggalägga på mindre tid, än en timme.

Torsö har redan längre tid varit en redd för djupplastade fartyg, och dess vatten behöfver, åtminstone för 100 år framåt, ej frukta en känbar förminskning. Dess långa strand mot SO är öppen för nord- och sydvindar, men stranden mot SV är skyddad för alla vindar, utom möjlighet för NV. Däremot är inloppet det kortaste och bekvämaste någon finsk hamn kan erbjuda, ej ens Kaskö och Helsingfors undantagna, och skulle likasom inbjuda alla här tätt förbi passerande ång-och segelfartyg till besök. Denna fördel är så betydlig, att den ej kan motsägas icke af några olägenheter vid kommunikationen från landsidan, till och med om vårflodens ränna i älfven skulle tidtals förändras och göra muddring behöflig. En 5 fot djupgående bogserbåt om 6 eller 8 hästkrafter skall med sin åtföljande lastpråm, alltid finna väg från Åminne eller Nålön, och en 10 à 12 hästars grundgående båt kan då dagligen underhålla öfrig trafik.

Svåraste hindret blir troligen isen på Torsö fjärd; men denna fjärd är dock tidigare öppen på våren, än den vid Andra sjön.

Två skäl af betydande vikt för dess framtid tala, utom inloppets fördelar, för Torsö. Det ena är, att subvention för järnväg är möjlig till Åminne eller Nålön, men aldrig till Andra sjön. Och det andra skälet är möjligheten af en vinterhamn vid Torsö för ångbåtstrafik på Sverige. Jag har med E. von Julin noggrant uppmätt afståndet från Torsö till Ratan enligt de nyaste engelska sjökort och jämfört tullvaktmästaren Bollströms journaler öfver isförhållandena under en följd af år i dessa farvatten med tillgängliga uppgifter från andra kustorter och resultatet blef, att af alla sjöleder mellan Finland och Sverige är sjöleden från Torsö till Ratan icke blott den kortaste, utan, äfven den i vintertid isfriaste. Men i den täflan, som nu råder om företrädet i en sådan för kusten och dess smörexport behöfliga vintertrafik, har ingen tänkt på Nykarleby, till följd af dess nuvarande hamn och inlopp. E. von Julin förtjänar ett tacksamt erkännande för det fosterländska intresse, hvilket han från sydkusten, egnat denna fråga endast för sakens och Österbottens skull.

Man kan ju icke förutse hvilka synpunkter göra sig gällande hos landets styrelse eller ständer, men den förhoppning synes mig icke sväfva i luften, att om Nykarleby, efter noggranna undersökningar vid Torsö, besluter sig för att där välja sin nya hamn och därefter ingår med kombinerad ansökning om ett lån på fördelaktiga vilkor för därmed förenade kostnader samt en subvention för järnväg till Åminne eller Nålön, skall denna ansökan, med särskild hänsyn till vintertrafik. för västkusten, hafva utsikt till framgång. Staden talar här ej blott i sitt eget intresse, utan äfven i landets, och hvad nu försummas skall måhända aldrig återvinnas.

Det är bekant huru nu Sideby, Kaskö och andra agitera för vinterled ifrån dem, medan Vasa hindras af sin skärgårdsis. Och sofver denna stad (Nykarleby) ännu några år, skola statsmedel ha slösats på någon vinterhamn, som ej kan jämföras med denna.

Nykarleby stads nedåtgående har berott ej blott på konjunkturer och kapitalbrist, utan äfven af brist på endräkt och energi. Stadens uppåtgående skall bero på mod, företagsamhet, association och förtröstan på framtiden. Kampen för tillvaron beror i vår tid mycket på förmågan att modigt se framåt.

Alön 4 aug. 1892. Z. T.

Slutligen intaga vi här nedanstående uppgifter af en gammal sjöfarande och Nykarlebybo, öfver distanserna ifrån öppna sjön till ångbåtsbron vid nuvarande hamn, från öppna sjön till Alön, och från öppna sjön till Torsöns sydvästra udde. Distanserna äro uppgjorda efter de nyaste sjömätningskorten öfver Bottniska viken.

Distansen från öppna sjön till ångbåtsbron 8 ½ (minut) altså en omväg för ångbåtar fram och åter af 17' minuter engelska sjömil. Distansen från sjön till Alö norra udde 4', blir ingen krok för ångbåtar, som komma från västra farleden, högst 500 famnar.

Distansen från sjön till ankarplats vid Torsö WS udde 1/4'.

General distance till Ratan i Sverige från Torsö 44 3/4 och kan tillryggaläggas af en måttligt stor ångare på 4 à 5 timmar. Upplysningsvis meddelas att sex minuter eller lika många engelska sjömil utgöra detsamma som 110 ryska verst.

— Hamnfrågan i Nykarleby. Ett allmänt möte för dryftning af hamnfrågan var utlyst till den 5 dennes. Ett stort antal stadsbor hade äfven hörsammat kallelsen och sedan till ordförande för tillfället utsetts apotekar K. H. Ekroos vidtog en liflig diskussion i frågan, hvarjemte upplästes ett af statsrådet Topelius författadt skriftligt anförande i frågan, innehållande ett vältaligt förslag om hamnens flyttning till Torsö. Flere röster höjdes emellertid för en ytterligare reparation af den gamla ångbåtsbryggan jemte en provisionell brygga på Långön vid Kråkskärs sund. Mötets beslut blef enl. Ö. P. att ingå till stadsfullmäktige med anhållan att de ville upptaga frågan samt tillsätta en komité för att utreda de olika förslagens fördelar och insamla statistiskt material för frågans utredning.

Lantdagsbref.
——
XIV.

Helsingfors den 23 maj 1894.

Nu först har det varit riktigt många frågor före vid landtdagen. En af de viktigare är utan tvifvel järnvägsfrågan. Nykarleby järnväg den rök åt fanders som ingenting fast utskottet hade förordat den såsom privat bana, till hvilken kronan skulle tillsträcka två tredjedelar af hela kostnaden. Hufvudskälet för afslaget tyktes vara: hvarför bygga järnväg till Nykarlebys dåliga hamn „Andra sjön”, dit snart ingen ångbåt meta flyter; hvarför icke hällre leda den till trakten af ställena utanför den gamla hamnen, vid Torsö fjärden eller hvad det nu hette. Slotte var icke den, som minst bidrog till detta beslut, ty han sade ungefär som så: hvad är det med den där „Andra sjöns” hamn; jag var där för några år sedan såsom passagerare på en ångbåt, och den släpade vid bottnen på en sträcka af en hel verst utanför bron. Således var det ett litet misstag af Nykarleby att de just ville ha järnvägen till „Andra sjön”.

På samma sätt gick det med Fredrikshamns banan. Den förkastades igen, fast den varit före, gud vet vid huru många landtdagar. Kristinestads och dess omnäjds bana förkastades likaledes, fast den nog fick mycket understöd, särskildt i bondeståndet.

Det kan lätt hända att vi knapt få några nya järnvägar ens påbörjade under de tre följande åren. En bit från Jyväskylä stad till Vasabanan skulle nog byggas, det var klart. Men så kom den där strandbanan mellan Helsingfors och Åbo emellan. Den är nog en förnuftig bana, tänker jag, men den förkastades utan nåd och förbarmande af både präster och bönder, fast många äfven i dessa stånd försvarade den ganska duktigt:

Ty det var en språkfråga.

Och adeln och borgarne ha stält så till att därest denna bana ej nu blir godkänd, så måste äfven Jyväskylä banan förfalla. Således: antingen inga järnvägar alls eller också „strandbanan” och Jyväskyläbanan, det är lösen. — Mera ännu härnäst om järnvägar och annat mer.

[Nu kommer en del enahanda notiser om ”Okände egaren”, men det blir större variation längre fram.]

Okände egaren till 78 stockar af olika dimensioner samt märkta med A. C., hvilka sjömannen Gustaf Boman m. fl. personer, alla från Nykarleby socken, i slutet af sistlidne Maj månad bergat från Thorsö fjärden, uppmanas härigenom att, vid det i § 169 af Nådiga sjölagen den 9 Juni 1873 stadgade äfventyr, inom natt och år efter det härom tredje gången kungjorts göra sin rätt till det bergade godset gällande antingen härstädes eller hos tullkammaren i Nykarleby. Helsingfors, af Tullstyrelsen, den 17 Juni 1898.

Enligt befallning:
Ivar Palmgren,
2931 (3—1)

Okände egaren till omkring 300 stycken bräder och plankor af olika dimensioner samt märkta, bräderna med en krona emellan bokstäfverna S.S. och plankorna med K.L., hvilka sjömannen Julius Sund från Nykarleby stad, den 9, 10 och 11 i denna månad bergat från öppna sjön vester om Thorsö holme, uppmanas härigenom att, vid det i § 169 af nådiga sjölagen den 9 Juni 1873 stadgade äfventyr, inom natt och år efter det härom tredje gången kungjorts, göra sin rätt till sagda gods gällande antingen härstädes eller hos tullkammaren i Viborgs stad. Helsingfors, af Tullstyrelsen, den 24 November 1903.

Enligt befallning:
F. V Haavisto.
61128 (3—2)

Okände egaren till sammanlagdt 888 stycken plankor, märkta K. L., samt 708 stycken bräder, märkta S. S. med krona, hvilka lotsen Johan Viik och särskilda andra personer från Nykarleby stad och socken, den 6, 7 och 9 innevarande November bergat från öppna sjön i närheten af Thorsö benämnda holme och Hellgrund, uppmanas härigenom att, vid det i § 169 af nådiga sjölagen den 9 Juni 1873 stadgade äfventyr, inom natt och år efter det härom tredje gången kungjorts, göra sin rätt till sagda gods gällande antingen härstädes eller hos tullkammaren i Nykarleby stad. Helsingfors, af Tullstyrelsen, den 26 November 1903.

Enligt befallning:
Ivar Palmgren.
6169 (3—2)

Okände egaren till

     a) omkring 996 stycken furu- och granplankor och bräder af olika dimensioner, dels märkta S (en krona) S, dels L. K., dels åter omärkta, hvilka bonden Karl Jakobsson Knuts m. fl. personer under sistlidne November månad bergat från öppna sjön utanför Laxön och Thorsö holme;
     b) 48 stycken furu- och granplankor af olika dimensioner, märkta med 4 stycken i ändan af plankorna inslagna sexuddiga stjernor, hvilka fyrvaktaren vid Valsöarnas fyr Anton Nordborg den 24 i sagde månad bergat från stränderna invid nämnda fyr, uppmanas härigenom att, vid det i § 169 af nådiga sjölagen den 9 Juni 1873 stadgade äfventyr, inom natt och år efter det härom tredje gången kungjorts, göra sin rätt till sagda gods gällande antingen härstädes eller hos tullkammaren i Nykarleby beträffande det under punkt a) upptagna och hos tullkammaren i Nikolaistad beträffande det under punkt b) omnämnda godset. Helsingfors, af Tullstyrelsen, den 5 Januari 1904.

Enligt befallning:
Emil Lindroos.
171 (8-1)

Okände egaren till omkring 200 bräder och plankor af olika dimensioner, märkta S (en krona) S, hvilka bonden Anders Johansson Näs, från Monäs by af Munsala socken, i början af sistlidne November månad bergat från öppna sjön utanför Thorsö holme, uppmanas härigenom att. vid det i § 169 af nådiga sjölagen den 9 Juni 1873 stadgade äfventyr, inom natt och år efter det härom tredje gången kungjorts göra sin rätt till sagda gods gällande antingen härstädes eller hos tullkammaren i Nykarleby. Helsingfors, af Tullstyrelsen, den 23 Januari 1904.
Enligt befallning:
Emil Lindroos.
474 (3—3)

Virallisia ja laillisia julistuksia.

— — —

c) 20 tolttia eri mittaisia lankkuja, varustetut merkeillä osaksi L. D.  B, osaksi H.  B.  L, osaksi Lule, sekä 20 tolttia eri mittaisia lautoja varustetut merkeillä osaksi H.  B.  H, osaksi Lule, jotka kalastaja Matts Erikinpoika Ahlnäs viime Marraskuun puolivälissä on korjannut aavasta merestä Thorsö nimisen saaren länsipuolella Uudenkaarlepyyn maaseurakunnassa; — — —

Tacksamt bysamhälle. Vid senaste söndag hållen bystämma med lägenhetsinnehafvare i Soklot by öfverräckte byåldersmannen landtbrukaren Anders Olin å bysamhällets vägnar en dyrbar ring af guld till sekreteraren vid stämman, läraren M. W. Froste, som allmän erkänsla för det intresse och hängifna arbete han utom skolans egentliga verksamhet ådagalagt, då det framför allt gällt bysamhällets väl och bästa. Ringen är ett fint och smakfullt arbete. Å dess insida finnas ingraverade orden: ”Torsö fiskevatten”, hvilken text tillkommit med anledning däraf, att det till icke ringa del är hr Frostes förtjänst, att fiskevattenfrågan mellan Finska kronan och nämnda bysamhälle fick en för detsamma lycklig lösning.

Sjöprotest. Hos notarius publicus i Nykarleby har befälhavaren å engelska ångaren Bandicar, kapten John Glass anmält, att han den 8 dennes anländt med sitt fartyg till Hällgrunds lotsplats, där han förgäves signalerat efter lots, och måste han därför på egen risk gå genom en farled utan remmare och sjömärken. Fartyget, som i Kråkskärs sund skulle lasta pitprops av Hellnäs sågaktiebolag för hrr Pyman Bell & C:o, Newcastle on Tyne, England, har nödgats kvarstanna å Torsö redd, där det, utsatt för vindar från alla vädersträck, är i ständig fara. I anledning härav protesterar mr Glass på det bestämdaste mot att lots icke funnits att tillgå samt att remmare och sjömärken icke äro utsatta; och fritager han tillika sig och sitt rederi från skyldigheten att erlägga lots och fyravgifter. Ö. P.

En nitisk privat lots. Ehuru alla lotsar å Hällgrunds lotsplats afgått och farleden till Nykarleby följaktligen är outprickad, hafva flere ångbåtar inkommit, såsom man påstått utan lots och intagit propslast å Torsö redd. Numera har man emellertid funnit, att de flesta blifvit inlotsade af f. d. lotsen Johan Johansson från Högbacka. Han lär vanligen invänta fartygen å Torsö, hvari från han seglar dem till mötes för att erbjuda sitt bistånd.

Alltid tycks dock ej hans tjänstvillighet blifva uppskattad, ty då han härom dagen erbjöd sig att lotsa ångaren »Joseph Davis», som sedermera grundstötte utan för Svartön, in till Jakobstad, ville man ej ha hans hjälp.

Johan Johansson afgick från lotsverket för omkring tre år tillbaka. Öb. P.

Det brännvinet. I förra lördags råkade bonden Jakob Johansson Svartnäs från Vexala och bondesonen Anton Gustafsson från Soklot i lufven på hvarandra på grund af olika åsikter om en hästs ålder. Slagsmålet börja de på amerikanskt vis, men slutade på finskt. Den ena af kämparna måste anlita läkare. Ö.P.

Sälfångsten utanför Nykarleby. Enligt Ö. P. begåvo sig för par veckor sedan från Monäs i Munsala 15 man, fördelade på tre båtlag, ut till havs på sälskytte. Ett av dessa lag, stationerat på Torsö i Nykarleby skärgård, fällde på lördagen i trakten av Stubben 24 sälar. I måndags var fångstlyckan ännu bättre, då icke färre än 42 stycken, därav 13 stora gråsälar, fingo sätta livet till. Därest icke vinden samma dag börjat blåsa från sydost och satt isen i rörelse, hade båtlaget blivit i tillfälle att döda ytterligare 14 sälar, som lågo uppe på isen, men nu sluppo ned. De två övriga båtlagen ha däremot haft mindre god tur på fångstfärden.

Till namnet icke till gagnet.

De tvenne lotsar, som för denna seglationssäsong äro stationerade på Hällgrunds lotsplats utanför Nykarleby, bedriva sin „lotsning“ på ett sätt, som vältaligt jävar de officiella rapporterna om vårt nuvarande lotsverks förträfflighet. Då fartyg signalera utanför Hällgrund, kommer väl lots ombord, men lämnar åter fartyget, såsnart detta kommit i närheten av Torsö redden, där endast de största fartygen pläga förankra och lasta. De ångare och segelfartyg, som lasta längre in vid Kubbens f. d. lotsplats och i Kråkskärs sundet få med stor risk söka sig in på egen hand.

Bedrägerierna i Nykarleby. Från drätselkammaren förelåg vid stadsfullmäktiges i Nykarleby senaste sammanträde en skrivelse med delgivande att stadens arbetsledare å Torsö hade missbrukat det förtroende han erhållit, varför han avskedats, och hade han vid slutlig uppgörelse mellan staden och honom befunnits stanna i skuld till staden med 415 mk 20 penni av medel, vilka han uppburit dels som handpenning, dels i förskott å Torsö-arbetarnas avlöning.

Österbotten.

Sjöfarten i Bottniska viken.

Utländska fartyg i Bottniska viken.

Vid krigets utbrott i början af augusti lågo i Nykarleby skärgård fem ångare, en svensk, en norsk och tre engelsmän, hvilka anländt dit för att intaga trävaror. Af dessa afgick med full last och sedan tillåtelse att utgå erhållits en båt i början af augusti öfver till Sverge, då möjlighet att nå destinationsorten icke förefanns. Sedan två af de öfriga erhållit tillstånd att bege sig till neutral hamn, lämnade äfven dessa orten i medlet af augusti och gingo till Hernösand.

De två återstående, engelska ångarna Mandschuria och Ryburn, som ännu kvarligga, anlände till Nykarleby, sedan fyrarna vid krigsutbrottet blifvit släckta och den officiella lotsningen upphört. Efter att fyra veckor ha legat i underhandlingar med köparna fingo de ändtligen tillåtelse att intaga full last, hvilket äfven de två senaste veckorna skett. Då det emellertid funnits föga utsikter att slippa fram till destinationsorten, ha de haft för afsikt att gå till Monäs sund i vinterhamn, men sedan tillstånd att lämna orten vägrats, se de sig tvungna att tillsvidare kvarblifva å Torsö redd.

Men att för vintern kvarstanna å den öppna fjärden, där höststormarna ligga på från alla väderstreck, torde bli förenadt med alltför stor risk. Enligt hvad för Ö. P. uppgifvits, återstår för närvarande ingen annan utväg för de båda engelsmännen än att lossa en del af lasten, så att de slippa in i Kråkskärs sund till vintern.

Befäl och manskap torde komma att afresa hem efter någon tid. Ö. P.

Landsorten.

NYKARLEBY

Likfynd på Torsön. I slutat av förra veckan anträffade några sälskyttar, hemma från Björkö, liket av en man på Trutön vid norra stranden av Torsö. Efter det meddelande härom givits å polisinrättningen avreste måndag morgon två polismän jämte tvenne medhjälpare med motorbåt till fyndplatsen. Denna var lätt att finna, enär sälskyttarna upprest ett av bräder hopspikat kors. Liket, vilket skyttarna höljt med granris, befanns liggande 8—10 meter från vattnet och var statt i starkt förruttnelse tillstånd. Från huvudet var allt kött borta, så att endast kraniet fanns kvar, dock märktes rester av ljust hår. Högra handens lillfinger saknades. Liket, som tillhört en mansperson om 1,8 m. längd, var ifört trasiga kängor, gråbruna vadmalsbyxor, fästade blott med ett rep kring midjan, utan underbenkläder, en tunnare stickad undertröja, en tjockare gråbrun stickad tröja, mörkblå arbetsblus och mörkblå rock av tjockt tyg med sammetskrage. Kring midjan har mannen ett livräddningsbälte av kork, som varit försett med inskription, av vilken dock endast fanns kvar märket A. B. i blått tryck. Mannen befanns innehava två fickur, det ena ett Omegaur, med tvenne klockkeder, den ena doublé, en täljkniv utan slida av Mora fabrikat, en ask Jönköpings tändstickor, en nött tobakspipa samt tvenne omaka påsvantar, en större helgrå samt en mindre blå med röd rand vid handleden.

Efter å platsen verkställd undersökning lades liket i en medförd kista och fördes samma dag till staden. Vem den döde är, har tills vidare icke kunnat konstateras. Att döma av tänderna har det varit en yngre man. Den mörkblå rock med dubbla knapprader, som liket bar, påminner om dem, som icke äro ovanliga på svenska sidan, synnerligast bland sjömän. Synbarligen har mannen omkommit senaste höst och på höstvintern uppkastats på stranden eller denna vår flutit upp. I anledning av fyndet har kronolänsmannen riktat förfrågningar till särskilda orter, därifrån man hört att personer omkommit eller försvunnit.

Funnet lik. Nyligen fann man vid Torsö utanför Nykarleby i havet liket av en okänd man. Numera har den döde identifierats som sjömannen Knut Leonard Ax från Sverge, vilken omkom vid svenska skonaren „Vivis” skeppsbrott senaste höst.

[Hittade lite fakta om Ax på Docslide:

Knut Leonard Ax, född 1903-04-26 i Garsås, Mora (W), död 1921-10-05 i Garsås, Mora.
Sjöman. Inskriven vid Gävle sjömanshus - kock - 1919-10-31.]

Sjöfarten. Den 14 d:s inkom ångf. »Koholyt» från Königsberg och intar last av pappersved å Torsö redd.

Folkskolorna. Till lärare vid den nya folkskolan i Kyrkoby distrikt av Nykarleby landskommun har direktionen bland 14 sökande valt läraren Ture Rudolf Granqvist från Esse samt till lärarinna vid lägre folkskolan och handarbetslärarinna vid folkskolan fröken Stella Ahlskog från Kronoby.

Landsorten.

NYKARLEBY

Spritbeslag. Härom dagen beslagtog tullen på norra ändan av Torsö holme 105 kanistrar sprit eller summa 1,050 liter.

Nedkörningar i isen. När en av stadens hyrbilar i onsdags var stadd på återfärd från Flatanabban med tvenne passagerare, brast isen på ett strömställe under densamma. Djupet var dock ej större än en meter. Bilen upptogs samma eftermiddag.

Dagen förut egde en nedkörning med häst rum nära stranden av Torsö. Den över flödvattnet liggande isen brast, och den undre var ej stark nog att bära häst och släde med dess två passagerare, vilka vid nerkörningen fingo sig ett kallt bad.

Sprittrafiken. Från Soklot skrives till Ö. P.: Denna by, som består av 200 innebyggare, arbetar i allmänhet med flit och framgång på sin torva. Men alla ha ej lust att arbeta och ha ej funnit sin lycka däri. Spriten och sprithanteringen ha även här gjort sitt intåg, och de äro många, som fallit för densamma. Med bekymmer blickar man mot framtiden och frågar sig: Vad skall det bliva av det unga, uppväxande släktet, som redan tidigt faller offer för frestelsen. Framtiden ligger ju i de ungas händer, och framför allt böra de vara nyktra för att vinna sin lycka i livet. Allmänt borde man sätta sig upp mot spritförmedlarna, men på grund av deras antal är det omöjligt att åstadkomma en allmän opinion, mot desamma.

All Jakt

å

Soklot by underlydande marker även som Torsö holme i Nykarleby skärgård, är vid vite förbjuden och komma överträdelser att beivras. Obs.! Straffbart är även att med lösa hundar eller laddat gevär beträda annan jaktmark.

Jakträttsinnehavarna.

Förlorat.

De kända personer,

som på vårvintern, under tiden vedkörningen från Granskär och Torsö till Jakobstad pågick, borttog en vinch från Torsö holme utanför Nykarleby böra, om obehag vill undvikas, genast föra den till Soklothällans lotsplats.

J. H. Sämskar, lots.
3704