I gröna björkens skugga. Med Topelius på Kuddnäs och i Nykarleby
av Ull-Britt Gustafsson-Pensar

 

Ingen Jul utan Jesus

Juldagens evangelium ur Evangelium för barnen

 

Varför ringer klockorna? Varför klingar bjällrorna? Varför brinner ljusen? Varför är den fattiga stugan, inte mindre än det rika slottet, i dag så högtidsklädd? Varför möter stora och små varandra så ovant stilla, så fridsamt glada? Solen har gått upp ur årets mörkaste natt. Tröstaren i alla sorger, givaren av alla goda gåvor har kommit till oss, där vi satt i dödens skugga. Jesus har kommit, Herren i Davids stad, och vi firar hans födelsedag.

Nu vila, vår lek, och vänta, vår julklapp! Låt oss en liten stund glömma andra tankar och minnas den stora födelsedagen. När vi har lekt blir vi trötta, när vi har ätit och druckit det bästa som vårt hem i dag kan bjuda, förmår vi inte mer. Men när vi säger till Jesus: Korn till oss och helga vår Jul, då öppnar vi portarna för den varaktiga glädjen.

Det finns ingen Jul utan Jesus. Där han inte är med, där är det mörkt kring den grannaste gran och fattigt vid rågade bord, och ingen rätt hjärtefröjd kommer med många julklappar. Endast Jesus är rik och gör alla rika. Har du sett den fattiga stugan, där ett enda ljus brinner på bordet och ett enda hårt bröd skall räcka åt alla, men där det finns en bibel, en psalmbok och Guds lov i tacksamma hjärtan. Om du har sett en sådan stuga, då vet du, att där är en gladare Jul än i månget välförsett hem, ty där är Jesus bjuden till julgäst. Han lyser upp den mörka natten, han värmer den kalla stugan, han torkar alla tårar, han mättar alla hungrande barn, han kan förvandla alla sorger till glädje. Om du vill gå Guds ärenden, gå ofta, men gå särskilt om Julen, till de fattigas hem, och om Jesus inte är där före dig, så för honom med dig.

Du, som kanske blygs över att vara ett barn och gärna strax vill vara stor och få din frihet som de äldre omkring dig, minns, att den störste bland alla konungar en gång har varit ett litet fattigt barn. Och du, som gärna vill sova i en mjuk säng och ha allt skönt och bekvämt omkring dig, minns, att Jesus har sovit på strå och halm i ett mörkt stall.

Juldagens evangelium är ett stycke världshistoria. Jesus föddes på den tiden då kejsar Augustus regerade i Rom, som var den då kända världens huvudstad. Inte trodde den mäktige kejsaren, att ett litet barn i en fattig krubba i en fattig småstad, som antagligen ingen i Rom hade hört ett ord om, skulle göra hans regering till världshistoriens medelpunkt. På kejsar Augustus tid räknade judarna sina år från världens skapelse, och romarna räknade sina från Roms grundläggning. Men nu räknar de flesta historiens årtal före eller efter Kristi födelse, så att det första året efter julnatten i Betlehem blev år ett (1) i vår tideräkning.

Jesus, världens ljus, blev född i den mörkaste natt. Så tyst och obemärkt kom han till världen, att ingen annan människa än hans föräldrar visste om det. Men himlens stjärnor och himlens änglar visste det. Därför syntes nu en stor klar stjärna över Betlehems krubba, och därför sjöng änglarna Guds lov. Världens första julnatt har blivit kallad den heliga natten, och då, sade de första kristna, var det frid över hela jorden. Ingen människa, inget djur, inte ens eld, luft och vatten fick göra någon illa.

Det var om vintern, men i det varma Judalandet var det ingen snö i dalarna. Några fattiga herdar vallade sina får i dalen utanför Betlehem. Då blev det plötsligt ljust omkring dem i mörka natten. Guds ängel stod skinande klar bredvid dem, berättade för dem om barnets födelse och bad dem att gå och se det lilla barnet i krubban. Strax fylldes luften omkring dem av otaliga änglar, som sjöng den härliga julsången: Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden och åt människorna Guds välbehag.

Herdarna lämnade glada sin hjord, som ingen varg vågade anfalla i den heliga natten, och skyndade till Betlehem. Där fann de Maria, Josef och barnet i krubban, prisade Gud och berättade för alla om vad de den natten hade sett. Och Maria gömde i sitt hjärta herdarnas syn. Guds ängel hade redan tidigare sagt henne, att det här barnet skulle bli en evig konung i Davids stad.

Kungabarns födelse brukar tillkännages med kanonskott och trumpetstötar på gator och torg. Här var den ödmjuka Maria och de fattiga herdarna de första som fick veta att Frälsaren hade blivit född. Lyckliga herdar! Vem av oss hade inte velat vara i deras ställe: Men vi skall göra som Maria: vi skall gömma berättelsen om änglarnas sång i våra hjärtan.

Barnen skall aldrig glömma, att Jesus en gång har varit liten som de, att han har lekt som de, varit hungrig, törstig och svag som de. Därför känner och älskar han barnen, och därför är Julen barnens högtid. Nu sitter Jesus vid den allsmäktige Gudens sida i himmelens härlighet. Men för oss är han ännu om Julen ett litet nyfött barn. Käre Herre Jesus, var hos oss den här Julen, ge oss den rätta julfriden och den sanna julglädjen. Låt oss nu och alltid vara dina trogna, goda, tillgivna barn. Amen.
(Inf. 2010-10-17.)

”Hem för mitt hjärtas ro”


När Kuddnäs var sålt och arbetet vid Universitetet avslutat blev det aktuellt att skaffa familjen en bostad för alla årstider. 1879 flyttade man till Björkudden i Sibbo, där det fanns gott om utrymme för familj och gäster och där Topelius kunde iaktta årstidernas växlingar och ro och fiska på sjön. Innan det nya hemmet var inflyttningsklart gjordes en resa till Nykarleby. Den här gången reste skalden själv i sällskap med Eva, först med tåg till Tammerfors, sedan med båt till Visuvesi och därifrån med hästskjuts till Nykarleby. Emilie och Toini tog ångbåt till Jakobstad och fortsatte med hästskjuts vidare.

I Nykarleby bodde familjen Topelius i den nya Lybeckska gården vid älven. Från vindsrummet kunde man se till Kuddnäs och naturligtvis gjordes också ett besök i det gamla hemmet. Det besöket var smärtsamt. Paul Nyberg citerar skalden: ”Eva fällde tårar, mamma var tapper, jag kände tyst, Toini ävenså. Värst voro de grymma tavlorna”. Nyberg skriver också att lusthuset var sig likt, men att papegojan, som hade brukat hänga i taket, hade flaxat sin kos. Den som i dag besöker lusthuset finner att papegojan har funnit vägen tillbaka.

För Zachris Topelius fanns ingen väg tillbaka. Björkudden blev ett älskat hem och besöktes av prominenta personer från när och fjärran. Topelius blev en samtidigt omstridd och beundrad kulturpersonlighet. Han fick många utmärkelser, bl.a. Svenska Akademiens stora guldmedalj, den som Runeberg till sin förargelse inte fick för Graven i Perho. [R. tycks dock ha fått Akademiens lilla eller mindre guldmedalj för verket.] Han promoverades till jubeldoktor 1897, och den 14 januari 1898 firades hans 80-årsdag storståtligt såväl på Björkudden som i Helsingfors. De välmenta festligheterna var av allt att döma för ansträngande för den gamle skalden. Den 12 mars dog han hemma på Björkudden. Vid hans bädd satt hans äldsta dotter Aina och de flesta av de närmaste fanns i rummet. När den gamle hade lämnat den här världen, som han efter Emilies död hade känt sig vilsen i, läste Aina den 84 psalmen i Psaltaren. Zachris Topelius hade fått ett ”hem för sitt hjärtas ro”.

”Huru ljuvliga äro icke dina boningar; Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar; min själ och min kropp jubla mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.

 


Den gamle Topelius.
Svenska litteratursällskapets arkiv

(Inf. 2010-10-22.)

Litteraturförteckning

Granér, Martin: Zachris Topelius' kärlekslyrik. Svenska Litteratursällskapet i Finland. 1946

Mannil, Ragnar: Zacharias Topelius d.ä. röjde väg för Kalevala. Svenskbygden 2/1989

Nyberg, Paul: Zachris Topelius. En biografisk skildring. Söderströms 1949

Schalin, Zachris: Hemkretsmotiv i Zachris Topelii diktning. Finsk Tidskrift 1918

Schalin, Zachris: Kuddnäs. Skalden Z. Topelius' forna hemgårds historia. Svenska litteratursällskapet i Finland. 1935.

Topeliuksen kuvaelämäkerta. Kokoonpannut Paul Nyberg. Werner Söderström. 1940

Topelius, Zacharias: Dagböcker I—IV: Holger Schildts förlag. 1918—1922

Topelius, Zacharias: Självbiografiska anteckningar. Utg. Paul Nyberg. Holger Schildts förlag. 1922

Topelius, Zachris: 120 dikter med kommentar av Olof Enckell. Svenska Litteratursällskapet. 1970

Vasenius, Valfrid: Zacharias Topelius, hans lif och skaldegärning. G. W. Edlunds förlag. Del I. 1912. Del II. 1914.

Wichmann, V.K.E: Mina minnen av Zachris Topelius. Sign. Gånge Rolf. Arena 1/1918. Söderström & Co

(Inf. 2010-10-31.)


Ull-Britt Gustafsson-Pensar (1997) I gröna björkens skugga. Med Topelius på Kuddnäs och i Nykarleby.
(Inf. 2010-10-17, rev. 2010-10-31 .)