Nykarleby seminarium 1873—1923 av Karl Johan Hagfors




XI. SEMINARIETS UTGIFTER OCH ELEVERNAS STUDIEKOSTNADER.

.Vid grundandet av de nya seminarierna var man ytterst mån om, att de inte skulle bli alltför dyra inrättningar. I nådiga kungörelsen av den 17 maj 1871 heter det om Nykarleby seminarium: „Anstalten, för vilken bilagda stat, slutande sig å 39,500 mk, kommer att gälla ifrån den tid inrättningen träder i verksamhet, organiseras och fullkomnas successivt“ etc.

Denna kostnadsberäkning stämde, så länge eleverna voro få och lärarpersonalen icke fulltalig, men då seminariet fick fyra klasser, nya lärare och normalskola, stego kostnaderna avsevärt.

År 1880 äro utgifterna Fmk 57,046
 “   1890          “ 58,833
 “   1900          “ 82,310
 “   1910          “ 98,659
 “   1914          “ 98,979

Med krigstidens inträde springa summorna uppåt:

År 1880 äro kostnaderna Fmk 57,046
 “   1915          “ 101,310
 “   1916          “ 110,864
 “   1917          “ 141,999
 “   1918          “ 202,851
 “   1919          “ 311,876
 “   1920          “ 585,269
 “   1921          “ 772,965
 “   1922          “ 833,472

Till sistnämnda belopp stego utgifterna, ehuru lärarna voro mycket underbetalda ännu 1922. Innevarande år bli de tvivelsutan mycket högre.

Man kan i detta sammanhang fråga: Till vilka belopp stiga studiekostnaderna för eleverna?

På grund av erfarenhet från min skoltid känner jag till, att utgifterna för en seminariekurs omkring år 1880 stego till cirka 1,200—1,500 mk för den, som fick bo på internatet 2 à 3 år, men icke åtnjöt stipendier till nämnvärda belopp.

Sedan 1892 har jag ofta låtit eleverna skriva som uppsats svar på frågan: Vad kommer min seminariekurs att kosta?

Svaren ha oftast varit stödda på verkliga siffror och i regeln upptagit summor, som eleverna lånat eller fått av föräldrarna. I summorna ha ingått omkostnaderna för resor inackordering, böcker, köpta kläder och skodon, men icke för underkläder eller sådana, som förfärdigats hemma, ej heller för uppehälle under ferierna. Åren 1900—1914 stego omkostnaderna i medeltal till 2,500 mk. Åtskilliga hade rett sig med 2,200 mk, för andra hade det gått 2,800 à 3,000 mk och jag erinrar mig blott en, som fått räkningen att stiga till 4,000 mk och blott en enda, som kommit till rätta med 1,600 mk — allt för 4-årig kurs.

För närvarande (1920—1923) stiga elevernas utgifter. Även om de åtnjutit internatplats något år och fått stipendier till 22,000 à 30,000 mk. För den, som vill gå litet bättre klädd och unna sig anspråkslösa förströelser, stiger summan till högre belopp än 30,000 mk, medan en mycket anspråkslös elev kommer till rätta med 20,000 mk, om han ej har alltför lång väg att resa. Att summorna växla rätt betydligt beror icke blott på resp. elevers sparsamhet eller slösaktighet utan även på stipendiernas olika belopp och på förmånen av internplats (frielevsplats).

Inackordering i enkla seminaristkvarter steg 1880 till 30 à 35 mk per månad, 1900—1910 till 50 à 60 mk pr månad för närvarande är priset 500 à 600 mk pr. månad, ehuru blott få numera äro inackorderade. Vanligen hyra eleverna rum och äta i eget bespisningslag eller på en billigare matservering, men priset blir dock oftast omkring 500 mk pr månad. — Elevernas böcker stiga till ansenliga belopp då t. ex. en rikssvensk räknelära kostar närmare 80 mk och Runebergs samlade arbeten 120 mk.





XII DONATIONER OCH STIPENDIER.

Under de gångna 50 åren har seminariet fått emottaga följande donationer till stipendiefonder.


1. Alexander II:s normalskolestipendiefond. Den 1 mars 1880 sammansköto seminariets forna och dåvarande lärare till minne av kejsar Alexander II:s 25-årsjubileum en summa av 120 mark till en stipendiefond under namn av Alexander II:s normalskolestipendiefond med den bestämmelse att sedan beloppet vuxit till 500 mark, räntan därav årligen av kollegiet i samråd med normalskolläraren skulle tilldelas sådana fattiga barn av Nykarleby stadsförsamling, som äro elever i seminariets normalskola och gjort sig kända för flit och gott uppförande. — Sedan ett antal stadsbor den 2 mars samma år till fonden donerat 325 mark och seminariets lärare följande år tillskjutit en summa, kunde redan år 1881 stipendier från densamma utdelas.

I november 1906 ökades denna fond ytterligare genom en gåva, stor 100 mark, av förra seminarieeleven K. Aug. Björklund, varför den numera utgör 600 mark.


2. Alexander II:s stipendiefond.
Provinsialläkaren Kristian Fredrik Forsius överlämnade år 1875 till staden en mindre summa för att förvaltas och förräntas av dess drätselkammare, tills den genom räntor och skeende doneringar skulle stiga till ett så stort kapital, att räntan därå bleve tillräcklig att årligen i några års tid enligt lärarkollegiets beslut tilldelas någon mindre bemedlad elev av stadens barn, som genomgått seminariets normalskola och visade framstående anlag för något slag av skön konst eller slöjd. Den 2 mars 1880 ökade doktor Forsius denna fond med 150 mark. Den 24 mars samma år beslöts å rådhusstämma i staden, att en fond, benämnd Danielssons, Öllers och Ekbergs donationsfond, angående vilken intet donationsbrev tillkommit och om vars ändamål ingen utredning kunnat vinnas, skulle sammanslås med de av dr Forsius skänkta medlen och användas till det av honom föreslagna ändamålet. Åt den sålunda uppkomna fonden gavs benämningen Alexander II:s stipendiefond i anledning av kejsar Alexander II:s sistnämnda år inträffade tjugufemåriga regeringsjubileum, och överlämnades den till seminariets direktor för att av honom jämte seminariets lärarpersonal förvaltas i enlighet med stämmans beslut. Denna fonds storlek utgjorde den 1 januari 1923 Fmk 3,518:26.


3. Augusta Lybecks stipendiefond I.
För att bereda lättnad åt medellösa ynglingar, som i seminariet „bereda sig till en högst behövlig och gagnelig verksamhet i folkupplysningens tjänst“, överlämnade handlanden och rådmannen i Nykarleby Johan Adolf Lybeck den 13 december 1881 till seminariet en summa, stor 5,000 mark, som till minne av hans avlidna maka skulle benämnas Augusta Lybecks stipendiefond och förvaltas av seminariets direktor och lektorer. I donationsbrevet bestämmes, att den årliga räntan skall utdelas i två lika stora stipendier åt dem av seminariets medellösa elever, vilka genom flit och gott uppförande gjort sig därav förtjänta, företrädesvis till dem, som tillhöra Nykarleby stads- eller landsförsamling, ävensom att, om något år ettdera eller båda stipendierna anses icke böra utdelas, den inbesparade räntan lägges till kapitalet såsom begynnelsefond till ett blivande tredje stipendium av lika belopp som de förra. — Uti testamente av den 5 maj 1910 ökade vicehäradshövdingen Paul Verner Lybeck detta stipendium med 10,000 mark av vilket belopp 5,000 mark redan den 20 december samma år genom gåvobrev överlämnades till seminariet och återstoden erhölls höstterminen 1912, efter det donatorn föregående år avlidit. Antalet och storleken av de stipendier, som årligen utdelas av räntorna å dessa medel, bestämmas av lärarkollegiet efter fri prövning, och den företrädesrätt, som beträffande stipendierna av de tidigast donerade medlen av denna fond tillägges Nykarleby stads- och landsförsamling tillhörande seminarieelever, bortfaller. — Augusta Lybecks stipendiefond I utgör nu 15,000 mark.


4. Augusta Lybecks stipendiefond II.
På grund av ovan anförda bestämmelse i rådmannen J. A. Lybecks donationsbrev har under några år, då elevantalet varit ringa en del av räntan på ifrågavarande stipendiefond icke utgivits utan deponerats såsom en ny sådan fond under namnet Augusta Lybecks stipendiefond II, och utgjorde densamma vid sistlidna års utgång Fmk 924: 03.


5. Topelii stipendiefond. Den 15 mars 1898 beslöto stadsfullmäktige i Nykarleby att i stället för att nedlägga en snart förvissnande krans på den avlidna skalden Z Topelius' grav hugfästa minnet av denna stadens största son genom att till Nykarleby seminarium donera en summa av Fmk 500 som grundplåt till en stipendiefond. Den 10 juni samma år, då Nykarleby seminarium firade sitt kvartsekelsjubileum anslogo stadsfullmäktige ytterligare Fmk 500 till fonden, som under namn av Topelii stipendiefond skulle förvaltas av Nykarleby seminarium samt förräntas, tills den årliga avkastningen skulle stiga till minst 100 mk. Denna summa skulle då delas i förslagsvis tvenne stipendier, som seminariets lärarkollegium skulle äga bortgiva åt mindre bemedlade genom flit och begåvning framstående elever i seminariets två högsta klasser. Om flera elever i lika hög grad göra sig förtjänta av dessa stipendier, skulle de ha företräde, som utmärkt sig genom goda kunskaper i svenska språket. — Emellertid insattes denna fond i Nykarleby bank, som sedermera gjorde konkurs, och endast omkring 65 % av däri insatta medel har utbekommits; de årliga räntorna å fonden ha ej hittills utbetalats. I år, då seminariet fullbordar sitt femtionde verksamhetsår, är dock lärarkollegiet i tillfälle att utdela de första stipendierna ur fonden. Dess storlek vid årsskiftet var Fmk 1,916:46.


6. Josef Lindskogs stipendiefond. Genom gåvobrev av den 16 november 1882 förklarade lektor J. Lindskog, att den begravningshjälp, som borde utfalla vid hans död, skulle tillfalla Nykarleby seminarium samt att summan skulle ökas med så stort belopp av hans efterlämnade egendom, att den skulle utgöra 2,000 mark. Räntan på denna fond, som mottogs år 1898, användes enligt donatorns bestämmelse till stipendier åt tvenne obemedlade elever vid seminariet, vilka visa gott uppförande samt flit och framsteg i slöjd och ritning.


7. Assessor O. Lindbohms stipendiefond. Den 27 februari 1912 mottog seminariet en summa, stor 1,000 mark, som enligt avlidna assessorskan A. Lindbohms testamente skulle tillfalla seminariet för att förvaltas under anförda benämning och vara räntorna årligen skulle utdelas i ett eller flere stipendier åt förtjänta elever.


8. Kanslirådet Carl Synnerbergs fond. I testamente av den 26 april 1911 bestämde kanslirådet Carl Synnerberg, att av hans kvarlåtenskap 5,000 mark skulle tillfalla Nykarleby seminarium för att bilda en fond, vars årliga ränta skulle användas till stipendier åt välartade och medellösa elever från Nykarleby stads- och landsförsamling med villkor, att seminariet ombesörjer vården och underhållet av hans föräldrars grav å Nykarleby begravningsplats. Denna stipendiefond mottogs den 20 september 1915.


9. Lektor I. E. Koskimies' fond. För att hugfästa minnet av år 1917 avgående lektorn i musik vid seminariet livari Eliel Koskimies överlämnade medlemmarna av seminariets stråkorkester den 25 maj 1917 till seminariet 250 mark, vilken summa hopbragts genom soaréer och konserter, för att under ovannämnda namn av direktor förvaltas i bank under lärarkollegiets ansvar. Sedan fonden uppgått till 1,000 mark, skulle räntan därå årligen utdelas som stipendier företrädesvis åt dem av seminariets elever, som med framgång ägna sig åt violinspelning, eller om sådana icke finnas, fördelas åt en eller flera elever, som intressera sig för och vid seminariet framgångsrikt idka studier i musik. Denna fond ökades sedermera med 750 mark av musiklärarinnan Maria Castrén, så att den redan följande år steg till det bestämda beloppet.


10. Verkmästar J. W. Nesslers fond.
Till minne av den 9 april 1910 avlidna verkmästaren i metallslöjd J. W. Nessler insamlades enl. protokoll av den 8 juni s. å. § 5 bland lärare och elever en summa av 165 mark, som skulle förräntas, tills den stiger till ett belopp av 500 mk, varefter räntan årligen utdelas som stipendium åt en i metallslöjd skicklig elev. Fondens storlek var vid årsskiftet Fmk 345:91.


11. Fr. E. Conradis gravvårdsfond. Då lärare och f. d. elever uppreste en vård på direktor Frans Edvard Conradis grav, återstod av de insamlade medlen ett ringa belopp, som sedan förräntats och till en del använts för gravens omvårdnad. Lärarkollegiet äger besluta om fonden, som vid årsskiftet steg till Fmk 162:87.


12. Margareta Björkvalls minne är namnet på en fond om 500 mk, som överlärar Hj. Björkvall och hans maka Edit Björkvall överlämnade till seminariet den 12 april 1923 för att bevara minnet av deras 8-åriga dotter, som den 12 febr. avled. Räntan fördelas enligt prövning av normalskolans lärare till en eller flere välartade elever i sagda skola, främst i dess lägre klasser.


13. Direktor Gustaf Hedströms minnesfond. I st. f. att nedlägga snart förvissnande blommor på direktor Hedströms grav, sammansköto seminariets lärare och elever samt övningsskolans lärare den 11 april 1923 en summa av 2,000 mk, varav räntorna fördelas på det sätt lärarna beslutit i protokollet av 7 maj § l.


14. Nykarleby seminariums jubileumsfond. En obekant vän till Nykarleby seminarium insände i oktober 1921 till läroanstaltens direktor Fmk 100 som grundplåt till en jubileumsfond med önskan, att lärarkollegiet ville taga initiativ till en insamling av medel till en fond, som vid 50-årsfesten 1923 borde stiga till 100,000 mk. Lärarna vid seminariet ha med tillfredsställelse omfattat den obekantes förslag och i febr. detta år utsänt listor för tecknande av bidrag bland seminariets f. d. elever och lärare. En stor del av dessa listor ha återkommit, och bidrag ha över förväntan influtit, stigande, då detta skrives, till ett belopp av 14,000 mk.

Om fondens slutliga namn och om räntornas användning besluta i sinom tid givarna.

(Inf. 2005-02-21.)

 




XIII UR SEMINARIETS INRE LIV.

Livet vid Nykarleby seminarium har gett blott ringa förströelse åt dess ungdom och lärare, ty dagens flesta timmar upptagas av arbete.

I början av höstterminen ha utfärder gjorts till Jutas slagfält, till skärgården, särskilt till Alörn, där seminaristerna under ledning av direktor Z. Schalin återuppförde Topelius' sommarstuga, som med en enkel fest överlämnades till den närvarande skalden i aug. 1897; en och annan gång ha utfärderna sträckt sig ända till Jakobstad och Kronoby. Vanligen ha under dessa färder hållits föredrag, som anknutit sig till resp. ställens märkvärdigheter, eller har någon sida av bygdens liv blivit belyst genom uppläsning av en saga eller en dikt. För övrigt lek och sång.


Topelius' stuga Majniemi.
Topelius' stuga Majniemi.


Jutas slagfält.
Jutas slagfält.


Fosterländska fester ha anordnats, då tidsförhållandena påkallat sådana. Runebergs födelsedag den 5 febr. och svenska dagen den 6 nov. ha merendels firats med fester, där programmet bjudit på föredrag, deklamation, sång, musik, tablåer, ljusbilder m. m.

Då den unge seminaristen borde få också någon inblick i bildade människors umgängesvanor, ha aftonsamkväm blivit anordnade nu och då. Den 24 febr. 1874 skriver direktor ConradI till överinspektör U. Cygnaeus bl. a. följande: „Vid seminariet går allt sin jämna gång. Sedan december månad (alltså redan under seminariets första termin) har början skett att 1 à 2 gånger i varje månad hålla aftonsammanträden hos mig av eleverna, lärare — samt ett par av staden tillhöriga familjer. Aftonen tillbringas under föredrag, som hållas av lärarna tills vidare, deklamation och sång — — —“. Länge räckte dock icke denna form av umgängesliv, ty direktorerna bodde mycket trångt och kunde icke se alltför många gäster hos sig. Soaréerna blevo flyttade till seminariets festsal, där eleverna jämte lärarna och en del stadsbor voro närvarande. Lärarna höllo därvid icke föredrag, men eleverna uppläste stycken med valt innehåll, deklamerade och sjöngo. Under de två första direktorernas tid sutto eleverna därvid på bänkar i ett hörn av salen och sågo blott på, huru de inbjudna gästerna rörde sig och konverserade. Därav hade de tvivelsutan nytta, men mycket ringa nöje; „auskulteringen“ kändes generande.

Sedan direktorerna inflyttat (1882) i den rymliga våningen ovanför internatet, ha de icke sällan sett lärarna och eleverna hos sig, och aftonprogrammet har därvid bjudit på deklamation, sång och musik. I regeln har detta sällskapsliv förblivit ganska stelt. — På sistone har man sökt få mera liv i dessa bjudningar genom att unga damer från staden blivit inviterade som sällskap. Och så ha ju vid seminariet funnits kvinnliga hospitanter, välförtrogna med bildat sällskapsliv. Till programmet ha hört sång och musik, deklamation och bygdemålsberättelser, lekar och t. o. m. dans. I dansen ha deltagit även lektorerna och deras unga fruar.

 


Mila Matilda Schildt
Kvinnlig hospitant 1909.
[Mila Matilda Schildt.]

Helfrid Allardt.
Kvinnlig hospitant 1923.
[Helfrid Allardt.]


På detta sätt ha eleverna knutit bekantskap med stadens ungdom och fått i enskilda fall något umgängesliv ute.

Förnämligast ha dock eleverna själva berett sig förströelse inom seminariets väggar. År 1884 bildades ett elevkonvent, som hade små tillställningar med föredrag, musik, sång, teater m. m. Därvid har ock en handskriven tidning („Hoppet“) blivit uppläst. Konventet blev dock upplöst redan 1889, emedan tryckfriheten i tidningen svårt missbrukades, varav följde undersökningar och bestraffningar. Emellertid levde konventet upp redan 1891 och har sedan under många år berett seminaristerna stor glädje, tills intresset slutligen (1918—19) svalnade. Man tyckte sig känna programmet sedan gammalt, och man sökte nya former för nöjeslivet, i vilket man särskilt önskade se även utomstående. Då nya stadgar utarbetats, vilka av lärarkollegiet icke kunde godkännas, emedan de inte läto väl förena sig med seminariets reglemente, upplöste sig konventet vårterminen 1922.

 


Seminarister
Seminarister 1882.

Seminarister
Seminarister 1922.


Konventet dog sålunda sotdöden. Det berodde sannolikt därpå, att den nya generationen redan i hembygden vant sig vid ungdomsföreningarnas nöjesliv ävensom därpå att i staden bildats en ungdomsförening, till vilken många elever slutit sig, i synnerhet sådana, som tyckte om teater och som därför inte nöjde sig med en publik av blott kamrater.

 

Västra Esplanadgatan.
Västra Esplanadgatan.


Esplanaden.
Esplanaden.

Sin största glädje ha dock seminaristerna under alla de gångna 50 åren haft i sång och musik.


Elitkvartetten har hållit ihop under årtionden, och pianot har samma dragningskraft i dag som år 1873. Instrumentalmusiken fick en välbehövlig omväxling, då ett statsanslag beviljades 1906 för inköp av blåsinstrument. Hornkapellet har sedan den tiden varit i oavbruten verksamhet och understundom höjt stämningen även vid fester utom seminariet. Och stråkorkestern, som bildades vid samma tid, har verksamt bidragit till musiklivets förkovran och förädling. Seminariets musiklärare ha ägnat en kärleksfull omsorg och otrolig möda åt ledningen av dessa elevernas fria övningar, och arbetet har krönts med framgång över förväntan. Intresset har bibehållit sig oförminskat, och fiolen är sedan många år den ensamme seminaristens käraste vän — måhända med undantag för boken.

Seminaristerna läsa nämligen mycket utom läxorna, och det välförsedda biblioteket anlitas flitigt. Före kriget ville de gärna ha egna böcker och köpte mera, än tillgångarna kanske rätteligen skulle medgivit. Nu äro böckerna för dyra.

 


Stenman, Anders Gideon.
Hornblåsare.
[Stenman, Anders Gideon.]

Fiolspelare.
Fiolspelare.



Under senare tider har ungdomen ägnat sig åt sport med ett intresse, som en äldre har svårt att förstå. Man åker inte skridsko som förr, och man skidar inte i backarna som förr för nöjet att få skrinna och skida; man övar sig för att sätta rekord. Seminaristernas gymnastik- och idrottsklubb har inom sig samlat de bästa förmågorna och utfört under lektorernas i gymnastik intresserade ledning ett planmässigt och framgångsrikt arbete samt givit uppvisningar för allmänheten; dess medlemmar ha uti idrottstävlingar höst och vår nått goda resultat.

På sistone har fotbollsflugan framkallat ett verkligt raseri bland ungdomen.

På tal om det inre livet bör i djupare mening även nämnas seminaristernas kristliga förening, som under ledning av lektorn i religion behandlat livets allvarligaste spörsmål, tidtals med livligt intresse. — Nykterhetsivrarna ha i regeln icke haft egna föreningar utan slutit sig till en nykterhetsförening i staden. Vid övningsskolan har funnits en Hoppets här, i vars ledning kandidaterna deltagit.

Andra sidor av seminariets inre liv behandlas i följande kapitel.

(Inf. 2005-02-28.)




Karl Johan Hagfors (1923) Nykarleby seminarium 1873—1923.


Nästa kapitel: XIV. Tidens vindar.


Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.