Från det gamla Nykarleby

Några anteckningar om skärgården och skeppsbyggeriet

av
G. Hedström.

[Del 1]

Nykarleby stads läge vid en tämligen ansenlig älv icke långt från dess mynning och den utanför älvmynningen liggande vackra skärgården har utan tvivel allt från början av stadens tillvaro lockat dess invånare till fiske och skärgårdsliv. Älven har utgjort en naturlig och bekväm kommunikationsled utåt, och hamnen torde i forna tider ha varit efter omständigheterna rätt god. Såsom äldre personer av egen erfarenhet kunna intyga, går emellertid upplandningen mycket fort, och dess verkningar göra sig märkbara inom en jämförelsevis kort tid. Det är därför av stort intresse för oss stadsbor att få några pålitliga uppgifter angående de förändringar som holmarnas bildning och farlederna i följd härav under tidernas längd undergått.

Endel sådana uppgifter står oss numera till buds i Zachris Topelius dagböcker. Av dem har hittills tre häften utkommit, omfattande tiden från den 1 oktober 1832 t. o. m. året 1835. De beröra således en period, som ligger 87 år tillbaka i tiden, och som således ej ens de nulevande äldre stadsborna kunna minnas. De skänka oss, dessa dagböcker, livfulla bilder från sommarlivet härstädes både inom staden och i skärgården, där den tidens stadsbor påtagligen varit mera hemmastadda, än vi kunnat ana.

Några anteckningar från dagböckerna kompletterade med uppgifter från andra källor angående förhållanden i skären kunna väl påräkna så stort intresse, att de förtjäna en plats i spalterna.

Genom sitt läge invid älvmynningen är DJUPSTEN den lättast tillgängliga av skärgårdens holmar och har väl även tidigast varit besökt och bebyggd, helst som vattnen i dess närhet alltid erbjudit ett fiske, som i äldre tider torde ha varit mera givande än nuförtiden. Där var även stadens skeppsvarv. Djupsten var i början av 1830 talet och länge därefter en verklig holme. Det vidsträckta starrbevuxna lågland, som nu förenar holmen med Leppogubben, fanns ej då, utan här var öppen sjö, om och med grunt vatten.

Topelius omtalar två metfärder till Djupsten under sommaren 1833. Den första företogs den 29 juni i sällskap med två kamrater. Förf. berättar, att han i och för färden fick låna »Djupstens nycklar av morfar Turdin (I. Turdin var handlande och skeppsredare, stadens enda kommerseråd. Gift med Anna Sofia Backman, (Z. T:s mormor). Det fanns således här en sommarstuga, där sällskapet kunde tillbringa natten. Man spisar frukost på »Diktan» och metar på samma ställe. Diktan var en väldig förtöjningspollare, fäst i en stadig stenkista, av vilken spåren ännu synas kvar.

Några dagar senare företages en ny metfärd. Då voro på Djupsten morbror Lithén och mycket folk. Vid detta tillfälle har sällskapet inga nycklar, — kanske stugan förut är upptagen. Z. T. och hans kamrat lägga sig därför på »spånorna under fartyget» och sova där.

Således byggdes här ett fartyg år 1833 . Detta blev färdigt sommarn 1834 och utsköts den 24 augusti. Redarna var rådman M. Lithén # och handlande C. J. Berger. I dagboken beskrivs utskjutningen: »Kl.2, middagstiden begåvo vi Kuddnisbor oss ut till Djupsten seglande i egen båt. Det gick med god force; vi seglade ikapp med Lithéns slup. — En talrik massa bjudna och objudna åskådare var på holmen församlad. Fruntimmerna i synnerhet erbjödo en trevlig anblick. — Snart började kilningarna och då blev det muntert. Hindrik (Backman), Albert (Dyhr) och underskriven gingo upp på fartyget och kvarblevo där, tills dess detsammas kolossala massa började röra sig och under livliga hurrarop gled ifrån sin bädd beskedligt ned i det våta. — En så vällyckad avskjutning ser man sällan. Sedermera befanns bädden hava brustit. — Sedan om afton var det muntert att åse patronernas och patronskornas upphurrning; även flickorna Lithén och Marie Berger sluppo icke undan, de skreko under luftfarten. —Nöjet stördes dock något av den skandalen, att tvenne av de närvarande (ryska) officerarna också lyftes upp!!! För detta besvär fingo bönderna av den ena, Kapten Gadding, 5 rubel. Fartyget erhöll namnet »Furst Menschikoff»

# Råd och handelsmannen M. Lithén, född 1786 i Gamlakarleby, gift med Greta Stina Calamnius. Barn: Rosalia, Mathilda och Frans.

Forts.