Nykarlebybor.
När jag nu och då får anledning att bläddra i vår
flitiga släktforskare prof. Wold.
Backmans släktutredningar för att komma underfund med något släktsammanhang, händer
det inte sällan, att jag får syn på något namn,
som ger mig anledning till ett invärtes upprop: Jaså, var den
också av Nykarleby härstamning! Och naturligtvis gläder
det mig som obotlig nykarlebybo särskilt, då jag återfinner
namnen på mera bemärkta släkter och personer.
För närvarande vänder jag bladen i ett särtryck om
en släkt Juvelius, som förf. nyss lade på mitt bord. Det
är som vanlig: vid ett ytligt betraktande en massa namn, tills ögat
plötsligt fångas av ett, åt vilket man nickar ett menande
igenkännande.
Även i detta lilla 18 sidiga häfte fäster jag mig vid
ett par namn av allmännare intresse.
På 1700 talet bodde i Nykarleby en handlande Eric Juthe, förmodligen
född på Juthas hemman. En av hans söner, som också
hette Eric, blev filosofiemagister och var till sist präst i Kronoby.
Under sin studietid hade han tagit namnet Juvelius. Om honom kan i förbigående
nämnas, att han bl. a. utgav en liten barnbok på finska
(»Yxi pieni Lasten Kirja«) och det märkliga med denna
var, att den var avsedd som lärobok i finska för Sveriges dåvarande
kronprins, sedermera konung Gustav IV Adolf.
Hans som Fredrik blev också präst i Kronoby. Dennes yngsta
dotter hette Fredrika. Namnet säger till en början ej mycket,
men redan sammanställningen Fredrika Juvelius vet vi oss alla ha
hört förut. Och när vi kalla henne Frigga, se vi henne
plötsligt omstrålad av det förklarade ljuset från
en skär ungdomssaga. Runebergs Frigga — den blåögda, smärta, romantiska gestalten
i skaldens första kärleksdrömmar och hans trolovade under
sju år! I sina dikter återkommer ju skalden flere gånger
till denna ungdomskärlek, och ett innerligt uttryck får den
särskilt i inledningssången till Hanna: Till den första
kärleken. Om Frigga förövrigt ej är urbilden till
Hanna själv.
Frigga och Runebergs kärlekssaga är för ofta skildrad
för att närmare här behöva omnämnas. Vi vet också,
att Frigga omsider gifte sig med prästmannen Fredrik Vilhelm Venman
i Kronoby. Som en tidsbild anför prof. Backman, att lysning till
en början ej kunde utfärdas, emedan brudens mor motsatte sig
giftermålet, och dock var Frigga vid den tiden redan 41 år
gammal. Vi vet också, att hennes dagar blev nog så tunga.
Under de långa mödosamma åren med sorger och motgångar
var hennes ungdoms kärlekssaga livets lyckominnen.
Friggas både far, farfar och farfarsfar voro gifta med handlandedöttrar
från Nykarleby; hennes mor hette Ulla Christina Collin. Närt
det skrivits och ordats så mycket om ”Liljekonvaljen från
Kronoby”, vilken benämning ju f. ö. är alldeles
riktigt med hänsyn till hennes hemort, kan det å andra sidan
kanske påräkna intresse att veta, att hon i flere släktled
var nykarlebybo både på fädernet och mödernet.
———
Då jag bläddrar vidare i det lilla häftet finner jag
ett annat namn, ack så välbekant för mig redan den tid
jag pluggade botanik i Vasa lyceum. Friggas äldsta syster gifte sig
med kyrkoherden i Kronoby Alcenius. En av deras söner var Otto Alcenius,
han som skapade sig ett berömt namn inom den vetenskapliga världen
bland annat genom sitt självständiga arbete Finlands kärlväxter.
— Hade jag vetat, att den lärda förf. hade nykarlebypåbrå,
skulle jag kanske läst ”Alcenius flora” med blidare sinne.
|