Simma, busa med båten
roligast på sommarläger

DRA IN ANDAN djupt och bered er på ett skrämskott, ni som känner barn som deltagit i ungdomsnämndens sommarläger i Roparsand i Vexala. I dag är de hemma igen — och spökar. Vita händer av gips kommer att sträckas mot er i mörkret. Dvs. om de törs vara uppe i mörkret efter den spökhistoria Bosse berättade för dem i förrgår.

Vad är då roligast på ett läger?

Att spela volleyboll ... ja, och att simma... och att busa [har ett minne av att vi sade ”häss me båtin”] med båten [Albertina] ... att göra gipshänder. Buden är många.

— Nej. Nätterna har varit roligast, säger en pojke bestämt.

— Aha, gastar alla de övriga med en mun. Vad har du då gjort. Skrattet ekar mellan tallarna och rullar nedför sandslänten ut över den glittrande fjärden.



En hand i mörkret — det skall väl ge effekt. Lägerdeltagarna på Roparsand har rustat inför hemfärden med spökerirekvisita. Huka er! Förstoring. [F.L. i mitten i överkant, Henrik Österlund i högerkant.]


Några problem att finna rolig sysselsättning för sexton unga, yngsta 10—11 år, äldsta 14 år har det inte varit.

Första dagen, i måndags, var det kanske lite spännande. Det var ju första gången man försökt sig på att ordna ett läger och deltagarna kom från många skilda håll och man kände inte varandra. Redan andra dagen lossnade det riktigt och man höll nästan inne på att få tiden att räcka till matpauser.

Carita, Björn, Ulla-Stina och Bosse tycker att det gått fint. Deltagarna har uppskattat att man inte haft så digert och inrutat program utan kunnat kläcka idéer och göra saker man fått lust till.

En kvistsamlartävling första dagen gav grillved för flera läger framåt och så har man plockat blåbär till blåbärspaj, simmat, spelat boll och sysslat med hobbyverksamhet.

Lite allvar har det också handlat om. Man har visat diaserier och berättat bl.a. om allemansrätt och -vett, första hjälp vid olyckor i trafiken osv. [Samt haft brandövning under överinseende av polismästare Carl Kronqvist.]

På onsdag kl. 10 bröt man lägret och innan dess hade deltagarna i grupper städat upp efter sig. Det är inte klokt så mycket sand tjugo par fötter drar in under tre dagar.

Ledarna — Carita, Björn, Ulla-Stina och Bosse, tror att det här lägret kommer att följas av fler. Det verkar åtminstone som om ungdomarna skulle trivas. De är i en ålder som inte har så mycket att göra — för stora för att leka med de yngre och för små för att få springa ute. Då är nog ett läger välkommet.

— Kanske, svarar deltagarna själva på frågan om de kommer igen nästa år.


Inger [Luoma], Jakobstads Tidning juli 1976.


Kollade med Carita om hon kom ihåg vem Björn var:

Jaa du, Joo ja var med, jag gick ungdomssekreterarutbildningen i Närpes på SÖFF och mitt sommarjobb var bl.a. att arrangera detta läger och vara lägerchef. Ulla-Stina var Bergman, numera Åman, och hon bor i Monå, jobbar med läromedel till skolorna sist jag träffade henne. Cyklade till sitt jobb i Vasa!!!  Bosse är ju Bosse. Om jag kommer ihåg rätt var han inte med hela tiden utan kom under dagtid som kortare projektfarbror. Men Björn kommer jag inte ihåg vem det var. Troligen demensen som gör sig gällande. Men kul hade vi.

Efter färdig utbildning jobbade jag som ungdoms- och nykterhetssekreterare i Nykarleby nästan 10 år innan jag blev jordbrukare i Kovjoki. Fortsatte med kommunalpolitik och efter några år med paus är jag nu tillbaka i kommunalpolitiken. 

Det är ju trevligt om nån plockar fram gamla händelser.

Hälsn.  Carita
[F. Ek g. Häger]


Inte heller Bosse kunde påminna sig Björn. Kanske frågetecknet rätas ut så småningom.


*     *     *

Detta publicerades med anledning av dödsbudet jag fick förra veckan. Henrik ”Hicken” Österlund från Munsala är den förste mannen av 63:orna, åtminstone som jag känner till, som inte längre finns bland oss.

I augusti började vi i högstadiet och det råkade sig så att både Henrik och jag kom i 7C med Marianne Grön som klasslärare. Vad jag minns träffade jag inte Henrik efter att vi slutade nian, om han inte var med på den trevliga klassträffen på Juthbacka 2004. Det var då 25 år sen vi gick ut nian.

Maria Malmsten från Markby var den allra första i årsklassen som gick bort, redan i augusti 2005. På femman och sexan gick vi i samma klass med John Fors som klasslärare.

Frid över Henriks och Marias minne.

Ta vara på livet.
(vid 1,10)


Läs mer:
Sommarkoloniverksamheten av Ture Granqvist.
Fler artiklar ur JT.
(Inf. 2017-11-01, rev. 2017-11-06 .)