Sandström fyller 60:
Nykarleby blommar
under hans beskydd

Trädgårdar och framför allt parker har alltid intresserat stadsträdgårdsmästare Bror Sandström i Nykarleby. I dag fyller han 60 och av sin livstid har han tillbringat jämnt hälften i Nykarleby. (Foto: K-G Olin) Förstoring.

STADSTRÄDGÅRDSMÄSTARE Bror Sandström [19/8 1923–21/4 2008] i Nykarleby fyller i dag, fredag, 60 år. De senaste 30 åren har Sandström verkat i Nykarleby. Under de första 19 åren som trädgårdsmästare vid seminariet och sedan dess som stadsträdgårdsmästare.

Nykarleby var ingen främmande plats för purmopojken som studerade till trädgårdsmästare. Redan under militärtiden stiftade Sandström den första bekantskapen med Nykarleby.

Efter kriget sökte han sig på trädgårdsbanan och efter två praktikår nere i Nyland styrdes kosan över Kvarken till den berömda Bergianska Trädgårdsskolan i Stockholm. Där bestod undervisningen i två års studier och två års praktik.

På den tiden var kommunikationerna inte lika väl utbyggda som i dag och efterkrigstiden betydde också att finländare i Sverige måste ha pass, arbets- och uppehållstillstånd. [I juli 1952 infördes passfrihet.] Av den lokala länsmannen skulle man också ha stämpel i passet som tecken på att man var hinderlös att resa utomlands. På den punkten höll det ett tillfälle på att gå illa för purmoynglingen.

— En gång hade jag glömt att stämpla mitt pass hos länsmannen och blev kvar i tullen. Det var sena kvällen och det verkade som om jag skulle bli kvar då båten gav sig av, berättar Sandström.

Men purmoynglingen fann sig i situationen och fick tulltjänstemannen att beställa samtal hem till länsmannen i Jakobstad.

Länsmannen, som under kriget varit en stående smör- och mjölkkund i det sandströmska hemmet, fattade situationens allvar och gav tullarna order att stämpla Sandströms pass och släppa ut honom ur landet.

Under de fyra åren i Stockholm lärde sig de studerande som kom från många europeiska länder trädgårdsmästarens sysslor. De utförde också praktiskt arbete för vilket de fick betalt.

— Vanligen var det vi utlänningar som behövde pengarna mest som fick de betalda sysslorna. Det var ganska bra betalt också. Jag kunde nästan finansiera mina studier med inkomsterna från sidojobben, berättar Sandström.

Efter skolans slut hade Sandström gärna stannat i Sverige, men andra drog hemåt. Bland annat Karin Björk från Bränno i Purmo, som han gifte sig med.

En statlig tjänst som trädgårdsmästare vid seminariet i Nykarleby blev det som fick honom att komma hem till det gamla landet.

— Jag tror jag känner alla lärare som gick här mellan åren 1953-71. Man kan säga att jag gått genom seminariet på 19 år, skojar Sandström.

Seminariets rektor v. Schantz hade god disciplin på sina elever och allt som rörde skolan. Det var inte heller med blida ögon rektorn följde med hur seminaristerna om kvällarna sökte sig till trädgårdsmästaren för att spela corona eller ägna sig åt andra trevligheter.

I början av 70-talet var seminariets saga all och Sandström övergick så småningom i stadens tjänst. Stadens domäner var kända för honom för tidigare hade han på fritiden anlagt en del grönområden.

En av de första åtgärderna den nya stadsträdgårdsmästaren fick företa var att så in gången som tidigare fanns i allén på esplanaden. En åtgärd som alla inte tyckte riktigt om.

— Det fanns gamla nykarlebybor som tyckte att jag förstörde den plats där de i sin ungdom gått och svärmat. Jag svarade dem att de nog kan gå där också i fortsättningen om de vill, berättar Sandström.

Just nu har trädgårdsmästaren en sak överst på önskelistan. En paketbil som skulle underlätta det för honom och hans medhjälpare att komma ut till utkanterna av staden. Speciellt med tanke på att Nykarleby nästa år står som värd för en vänortsträff skulle det vara viktigt att allt skulle bli snyggt runtomkring i kommunen. Med den nuvarande traktorn är det väldigt opraktiskt för parkjobbarna att komma sig ut till grönområdena i Jeppo eller Munsala.