Så lyda de första stroferna af en rimmad beskrifning från 1600-talet öfver Nykarleby sockens uppkomst och af dess första kyrka. Kring denna kyrka uppbyggdes något senare Nykarleby stad. Den ort, som hugnades med ifrågakommande Herrans tempel var Leppo by vid Lappo älf, tre åttondels mil från älfvens utlopp i hafvet. Af allt att döma har Leppo by redan långt tidigare varit en besökt handelsplats. Fröjsö, Torsö, Tisskär, Skadörn, Ragnörn m. fl. namn visa tillbaka på hednatiden.

År 1602 reste konung Karl IX genom Österbotten och utsåg platser för nya städer bl. a. i Mustasaari och Uleå. Redan ett par år tidigare hade han ämnat grundlägga en stad äfven i Pedersöre, men han synes uppgifvit denna sin plan. Dock torde det få anses som en följd af hans resa, att år 1607 Leppo jämte kringliggande byar i Pedersöre och Vörå utbrötos till en egen socken, åt vilken han gaf sitt namn.

Det var Karl IX:s son Gustaf II Adolf, som Nykarleby har att tacka för sin uppkomst. Anledningen till de många städernas uppkomst vid denna tid var den, att kronan ville ha inkomst af den lifliga handel, som allmogen bedref vid Bottniska vikens kuster. År 1614 förbjöds t. o. m. all inländsk bondeseglation från Bottniska viken till Stockholm. Och Österbottens tvenne städer, Vasa och Uleåborg, skulle sända sina fartyg blott till rikets stapelstäder.

Gustaf Adolf skref till Niekarleby socknebor en uppmaning att så talrikt som möjligt bosätta sig i Leppo by och där bygga en stad. Socknemännen voro beredvilliga att rätta sig efter konungens önskan, och 1617 lades grunden till Nykarleby stad. [Skall vara 1620.] Sina privilegier erhöll staden dock först den 7 september 1620 — på riksrådet Johan Skyttes påminnelse, såsom det heter. Samma dag, men på eftermiddagen, erhöll Gamlakarleby sina privilegier, hvarföre äfven Nykarleby stds representanter vid allmänna sammankomster hade »företräde», som det betonas. —

Stadens namn blef nu Nykarleby till skillnad från den i Karleby gamla socken grundlagda staden Gamlakarleby, och äfven socknens namn upphör så småningom att vara Nykarleby.

Stadens privilegier äro indelade i 16 paragrafer, hvilkas innehåll är i korthet följande:

§ 1. De som sig i Nykarleby nedsätta, tillförsäkras rätt att stadslag njuta, borgmästare och råd att välja och öfriga ämbeten tillsätta samt handel drifva.

§ 2. Stadens namn fastställes jämte dess vapen: »en brinnande tjärutunna med tre eldsflammor uthur den öfre bottnen och på bådhe sijdhor».

§ 3. Till utrymme och muhlbete [betesmarker] tilldelas staden hela Leppo by med alla dess ägor och fiskevatten jämte holmarna Frösö och Torsö. Och emedan holmarna äro arfvegods, inlösas de, för att evärdligen förblifva under staden, och skall denna efter frihetsårens slut för dem årligen betala 147 riksdaler. Slutligen påpekas att stadens ägor böra begagnas till det allmännas bästa och ej till den enskildes fördel, och böra innehafvarna för dem betala årligt arrende.

§ 4. Påpekas att Nykarleby bör bedrifva handel särskildt på Åbo och Stockholm.

§ 5. Allmogen i Lappo, Vörå och Pedersöre socknar ålägges att främst handla i Nykarleby. Borgare från andra städer må endast vid marknader besöka dessa socknar, ty denna rättighet för öfrigt vare Nykarleby förbehållen.

§ 6. Nykarleby erhåller samma rättigheter gentemot förläningsfogdarnas landtköp som Åbo och Vasa erhållit vid mötet i Helsingfors år 1616.

§ 7. Halfparten af sakören [böter] inom staden erhåller Nykarleby till kyrkans, skolans och andra allmänna byggnaders uppförande.

§ 8. Staden erhåller 12 års frihet från allt slags tunga och besvär [skatter].

§ 9. Till staden byggnad skänkes tiondelen af allt arf, som i staden faller.

§ 10. Präst, fogde, ryttare eller knekt må ej köpa gård eller tomt inom staden eller dess underlydande jord, om de ej vilja nedsätta sig i staden och där vinna burskap. En borgare må ej besitta flera tomter än den han bebor, ifall han ej har barn, som vilja bli borgare i staden.

§ 11. Staden vare befriad från alla skjutsfärders och gästningar, men hålle i stället visse gästgifvare och kosthållare.

§ 12. För att förekomma bortflyttning, stadgas, att hvar och en, som vill vinna burskap, måste förbinda sig att stanna 6 år efter frihetstidens utgång. Och flyttar någon då, skall staden erhålla tredjedelen af hans lösören, och fastigheterna, måste hembjudas staden till inlösen.

§ 13. Staden äger rätt att bruka kyrkan tillsammans med socknen, men måste med en tredjedel deltaga i underhållet.

§ 14. Staden tillförsäkras rätt att i likhet med andra städer få besöka marknader i Österbotten.

§ 15. Ingen ämbetsman må utöfva sitt ämbete inom 4 mils omkrets från staden vid äfventyr att blifva fängslad och bötfälld.

§ 16. Konungen förbehåller sig rätt att efter sitt välbehag och efter tid och omständigheter ändra dessa privilegier.

Sådant var innehållet af de privilegier, i hvilkas hägn den nya staden skulle växa upp. Af samma datum som privilegierna är en kunglig skrifvelse, hvari staden tillförsäkras tvenne års tullfrihet.

Angående invånarantalet må nämnas, att staden 1620 hade 60 »rökar», hvilket väl torde motsvara lika många familjer. I den första bevarade mantalslängden, från 1628, uppräknas 63 husfäder. Af dem hade 3 finska namn.

Nykarleby stads förste borgmästare var en viss Gabriel Ljungosson [Varianter på stavningen förekommer, bodde på Juthbacka.] med tillnamnet Roth.
[Förteckning över de övriga borgmästarna.]

I kyrkligt afseende blef staden förenad med Nykarleby socken, och stadens första pastor hette Jacobus Sigfrid Borgoensis, en nitisk och lärd man. Hans namn återfinnes bl. a. under Uppsala mötes beslut genom hvilket den evangeliska läran stadfästes i Sveriges rike.