Blad ur Nykarleby
stads historia.

av

P. V. Lybeck

forts. 5. Nykarleby stads utseende m. m.
under midten af 1700-talet

I den förra delen af kapitlet om Nykarleby stad efter freden i Nystad utgjorde stadens handel och andra ekonomiska sträfvanden skildringens innehåll.

Den Myrman, som beskrifvit stadens tillstånd under stora ofreden ger i en »Förteckning uppå hvad som kan lända till staden Nykarlebys beskrifning» en skildring också af staden under den tid, hvarom nu är fråga (1721—1765). Den är författad år 1759 och har följande lydelse:

Nykarleby ligger inom Leppo bys förra område på östra sidan af älfven med sina angenäma forsar; Juthforsen vid södra tullen, Stadsören midt för staden och Ragnören ett litet stycke under tullporten. Dessa forsar tillskynda invånarna nöje och nytta [i vanliga fall brukar det vara omvänd ordning; nytta och nöje], emedan de underlätta handelsvarornas utförsel med stora last- och förningsbåtar och förse staden med friskt och sundt vatten samt en ren och hälsosam luft. Den del af staden, som ligger längre från älfven, står väl på blöt jordmån, men stadsborna har försett sina tomter med vattutrummor och sina gator med utfallsdiken och kafvelbroar [stockar], så att klimatet är ganska lindrigt och sjukdomsfallen få. Gängse äro dock vid sjökanten skälfvsot, hitsig feber och blodsjuka, enkannerligen då krigsfolk marscherar genom staden eller då egna soldater återvändt från krig. Emellertid händer det ej sällan, att de, som här på orten vakta sig för fylleri och öfverflödighet, nå en ålder af 80—90; ja t. o. m. 100 år. Stadens jord består af åkerland och skogsmark. Vid snart stundande skogsdelning, mellan staden och kyrkobyn kommer staden att få 320 tunnland ängar. Skogen har staden hittills haft samfäld med kyrkobyn, den är uthuggen och består mest af stenbunden sandmark och odugliga mossar. Stadens åkrar utgöra 112 tunnland och 27 ½ kappland. De ge 4:de och 5:te kornet, men merendels blott 2:dra och tredje.

[Gullich Wislanders stadsplanekarta från 1750 kan vara bra att se på samtidigt.]

Staden har 5 ödetomter och 113 bebyggda gårdar. Nästan alla hus äro rödmålade träbyggnader, de kring torget i två våningar. Stadens publika hus äro utom kronans tvenne tullhus.

1:o En korskyrka. Den första söndagen i advent 1708 blef den invigd af kontraktsprosten magister Isak Falander på öfligt sätt. Efter hemkomsten från den stora flykten [under stora ofreden] blef denna kyrka 1723 rödmålad och med torn och en förgylld koppartupp utsirad, och år 1753 vardt den invändigt med målning illuminerad samt med en ny altartafla, predikstol och läktare beprydd. Och kan stadens nya kyrka, efter den gamla kallad S:ta Birgitta, i anseende till sina sirater m. m. med skäl passera för den propraste i Österbotten.

Bredvid kyrkan står en ansenlig klockstapel med två välljudande klockor. [Den tredje rövade ryssarna under stora ofreden.] Den är uppförd 1702—1703 och beprydd med ett högt spetsigt torn, hvarifrån de utgående och inlöpande skeppen kunna skönjas, och pläga dessa senare vid deras hemförväntande efterses och liksom först beneventeras [välkomnas].

2:o Näst kyrkan är det med torn, klocka och urverk försedda rådhuset stadens förnämsta publika byggnad. År 1736 har detta blifvit nybygdt. I rådstugan finnas stadens fängelserum, hvaraf ena, civilarresten kalladt, är till för mindre brottslingar, under det att det andra, dit hvarken sol eller måne kunna intränga, användes att förvara grofva missgärningsmän.

3:o Utom ett mindre våg- och mätarehus äger staden den bortflyttade trivialskolans lokal, i hvilken stadens pedagogi är inrymd. Ungdomen härstädes, hvilkens antal stiger till 30 à 40 personer, af begge könen, undervisas i kristendom, skrifning och räkning. Dock gifvas äfven lärlingar af sådana framsteg, att de genast kunna skickas till trivialskolan. Pedagoger ha härstädes varit Gustafvus Gronovius från 1684, sedermera sacellanus [komminister; präst under kyrkoherden] i Malax — 2. Claudius Juniander till 1689, den siste som ägde fullmakt öfver hela socknen, dog 1710. — 3. Laurentius A. Mathilain 1686—1694. — 4. Andreas Lundensius 1694—1696, dog 1714. — 5. Carolus Rihmal 1724—1735. — [8.] Olaus Kickovius 1735—1742. — 9. Henricus Hedberg 1742—1753, sedermera sacellanus i Öfvervetil, dog 1791. — 10. Johan Freytag, (Denne Freytag förestod skolan till 1760 och efterträddes af Kristian Salmenius 1760—63 och denne åter af Anders Kickovius.)

4:o Bland några mindre magasin, som tillhöra staden må nämnas ett för den af staden fallande kronotionde spannmålen, som sällan öfverstiger 10 tunnor om året.

I staden finnas tvenne offentliga platser och torg, det ena kring kyrkan, det andra invid rådhuset, men icke flere än tre något så när regelbundna gator, näml. Ågatan längs älfven, Rådstugugatan och Östra gatan, som ligger mot solens uppgång. Gränderna är 20 till antalet och hafva merendels namn af någon därboende, såsom t. ex. Krookens gränd af fiskaren Krok. [Låter nästan som ett namn Svarte Petter kortleken.] De vid gränderna belägna husen äro tätt sammanhängande och uti en kedja och därtill ännu täckta med näfvertak, men med sina prydliga publika hus och tvåvåningsbyggnader vid torget samt näpna kryddgårdar däremellan har staden ett rätt behagligt utseende.

En fjärdedels mil norrut ligger Åminnet, där köpmännen för sina fartyg ha en säker vinterhamn och vidare beckbruk och skeppsbryggeri. Hamnen här vid åmynningen har dock blifvit obekväm och grund liksom stadens första hamn vid Nålörn, och fullastas fartygen först vid Aliance-holmen, vanligen kallad Djupsten, som ligger ungefär en half mil från hafsbandet.

Stadens ämbetsmän år 1759 voro följande: Justitie-, politie och ekonomiestaten förestods i staden af 1 borgmästare [Johan Brink], 5 rådmän, 1 notarius och 1 kassör. Borgmästaren voteras enl. kongl. M:ts förordning af år 1743, rådmännen väljes bland borgerskapets skickligaste medlemmar, hvarefter den som fått flertalets röster hos landshöfdingen anmäles till fullmakts erhållande, efter hvilkens undfående han sedan medelst eds afläggande installeras af magistraten, då äfven den nye rådmannen håller för gester af båda könen en kollektion, hvilken här kallas «rådsmansööhl», och kan man tänka sig, hvad ööhl det är, när herr rådmannens icke allenast första utan ock ett stycke på den andra årslönen flyger i vädret som ingenting.

Till ordningens upprätthållande finnas två stadstjänare och två nattväktare, hvilkas skyldighet det är att ringa i rådstuguklockan kl. 4 om morgonen och kl. 7 om aftonen samt från kl. 10—3 om natten öfvervaka stadens säkerhet och medelst rop tillkännagifva tidens gång.

Staden har 1 tullnär, 2 tullskrifvare, i postmästare. Prästerna äro 1 pastor och 2 kapellaner, af hvilka den ena är lärare vid stadens pedagogi. Borgerskapet utgöres af 27 köpmän, 21 handtverkare och 14 fiskare, bland hvilka 1strömmingsfiskare.