Mangårdens baksida under den grundliga renoveringen 2017 inför 200-årsjubileet 2018. Yngve och Jhonny Häger belönades med Kulturpriset 2019 för det väl utförda arbetet.
Förstoring.
Många blev bestörta av den dominerande rampen, men som känt ska man inte bedöma halvfärdigt arbete. På slutet finns rampen sommaren 2018.
Förstoring.]
Redaktionen ber att för sin del på det varmaste få innesluta nedanstående upprop i landsmäns åtanke.
Kuddnäs —
Topelius' hem!
—
Ett folk hedrar sig själf, då det hedrar sina store män. Så har äfven Finlands folk gjort med sina store från seklets början och midt. Runebergs hem i Borgå och Lönnrots stuga i Sammatti, hvilka såsom kändt blifvit inlösta till national egendom, bära härom vittne bland annat.
Till desse store hädangångne sluter sig nu värdigt Zachris Topelius, hvars åttionde årsdag och kort därpå följande begrafning fosterlandet nyss begått under allmänt deltagande. Hans lifsgärning behöfver ej här framhållas; den lefver och skall lefva i tacksam hågkomst hos samtid och eftervärld! Men skall ej Finlands folk med samma enighet, tacksamhet och pietet, som då det gälde Runebergs och Lönnrots minne, skaffa sig äfven ett Topelii hem?
Man har i tidningsprässen föreslagit härtill Björkudden, där den aflidne framlefvat de sista åren af sitt lif. Men många skäl, af hvilka äfven några framdragits i tidningarna, tyckas tala emot detta förslag.
Ett ställe ges det dock, som i vår tanke framför hvarje annat är egnadt att lifligare, åskådligare, innerligare än något annat framkalla den blide skaldens och fosterlandsvännens bild och på samma gång minnet af det hem, som varit honom kärast af alla och som han i sång och sägen framstält såsom ett mönsterhem af enkelhet, gudsfruktan och patriotism. Det är hans faders hydda, hans moders gård, hans barndomsvagga, hans lefnadsvard, Kuddnäs egendom, en half kilometer från Nykarleby stad. Dit älskade han att vallfärda ända in i sin ålders höst. Dit drogos ständigt hans tankar och minnen med aldrig svikande tacksamhet, kärlek och intresse. Detsamma har han i sina dikter och berättelser varmt, vackert och åskådligt skildrat och afmålat ända in i dess enskildheter, gården, rummen, trädgården med skaldens kära, besjungna aspar; Alön, Majniemi, ursprungsorten för hans skäraste, ljufvaste dikter. Där och endast där kan hans skaldskap med sin väna naturpoesi först fullt och helt förstås af besökaren, beundraren af desamma.
Vi föreslå därför, att Finlands folk, för att värdigt hugfästa Z. Topelii minne, måtte inköpa den minnesrika byggnaden å Kuddnäs jämte en mindre jordparcell, omfattande gården och trädgården. Enligt hvad vi inhämtat skulle denna kunna inlösas för ändamålet med en summa, ej större än att den lätteligen kunde inbringas redan genom ett af de sedvanliga lotterierna i hufvudstaden, eller, om man så hällre vill, genom nationalsubskription. Landets ständer och regering torde väl ej häller vägra bekostandet af det framtida underhållet af detta nya nationalminne.
*
Men saken borde af nitälskande, lämpliga personer i hufvudstaden, landets medelpunkt, omhändertagas och detta — ju förr dess hällre, särskildt så länge skaldens åldriga syster ännu lefver och kan med sina upplysningar bidraga till återkallandet af en, åtminstone till det yttre, så vidt möjligt naturtrogen bild af mönsterhemmet i ordets bästa mening för fosterländskt arbete och sinnelag från vår „nationella nydaningstid.
I förhoppning att denna vädjan för det ädla syftets skull ej skall förklinga ohörd, anhålles ödmjukast att äfven andra af landets både svensk- och finskspråkiga tidningar måtte intaga och diskutera förslaget.
Nykarleby i april 1898. |
