Topelius 80 år

Topelius festen.

Brandkårshusets festsal företedde d. 22 [januari 1898], då den medborgerliga festen för Zachris Topelius i anledning af hans nyligen uppnådda 80 år egde rum, en lika sällsynt som upplyftande anblick. Samlade i endräktig hyllning syntes här de flesta af vår hufvudstads mera bemärkta personligheter. Konsten, vetenskapen, politiken, affärsvärlden voro alla talrikt representerade. Äfven regeringen var företrädd genom flere medlemmar. Och att man slutligen bland publiken, som fylde den stora salongen samt läktarena till sista plats, kunde upptäcka en stor mängd ungdomliga anleten säger sig själft. Ung som gammal hade önskat deltaga i denna enkla fest, egnad vår störste nu lefvande skald.

[Z. Topelius, Toini Topelius, Eva Topelius-Acke, J.A.G. Acke och Alta Dahlgren på Zacharias Topelius 80-års dag i biblioteket på Björkudden.
SLSA 801_92 Z.‎ (1898)
Förstoring.
Originalet i SV/V.
Foto: Karl Emil Ståhlberg
Finna.fi/SLS.
AI-kolorering av Peter Gullback (2025-10-05).]

Salongen pryddes af en anslående fonddekoration, målad af hr S. Vuorio, efter en tafla af Hjalmar Munsterhjelm med motiv från skaldens födelseort, Kuddnäs. Väldiga prydnadsväxter blandade sin friska grönska med mörka granars, bildande en imponerande vacker ram kring de tablåer, som förevisades å estraden.

Klockan nästan på slaget sex inträdde Zachris Topelius, ledsagad af presidentskan Montgomery och fröken Emelie Bergbom. Publiken reste sig och förblef stående till dess skalden intagit sin plats i kretsen af anhöriga strax till vänster om estraden. Orkestern spelade härunder under direktör R. Kajanus ledningVasa marsch. Omedelbart härpå ljödo fanfarer. Fröken Aina Bergroth framträdde och uppläste Karl A. Tavaststjernas i Finsk Tidskrift publicerade hälsningsdikt till Topelius.

Under fru T. Hahls ledning utfördes härefter af en fruntimmerskör, den s. k. „Vårföreningen“, följande tre sånger, med ord af Z. Topelius: „Jag gungar i högsta granen“, „Vårföreningens visa“ samt „Fridsböner i aftonens lugn“. Sedan applåderna tystnat framsade fru K. Rautio en af Kasimir Leino författad dikt på finska, benämd „Runoruhtinas“ (skaldefursten). och öfverräkte härpå i anslutning till diktens slutstrof en med blommor smyckad lagerkrans till skalden, en hyllning, hvari publiken deltog med entusiastiska applåder. Följde så ett af programmets glansnummer — Topelius vackra studentsång, „Vi äro andens fria folk“, afsjungen af en väl 150 man stark manskör, hvilken var sammansatt af medlemmar af sällskapet M. M., akademiska sångföreningen och ylioppilaskunnan laulajat. Sångarena anfördes af universitetets musiklärare hr R. Kajanus.

Om redan den förra delen af programmet var egnad att i minnet återkalla kända och älskvärda drag af Zachris Topelius diktarpersonlighet, så var den senare delen det så mycket mera. Nu förevisades ett antal lefvande tablåer med gestalter från skaldens diktvärk. För denna del af programmet hade en stab af betydande krafter satt sig i rörelse. Friherrinnan Gripenberg, fruarna Sanny Hagelstam-Federley och Holmberg, fröknarna Emelie Bergbom och A. Sahlsten, artisterna Albert Edelfelt. Alex. Federley, A. Gebbard, V. Blomstedt och direktör Aug. Arppe, ja måhända än flere. Resultatet belönade rikligt de gemensamma bemödandena. Knappast någonsin torde någonting i stilfullhet och lif jämförligt med detta hafva presterats härstädes. Men det må också medgifvas, att ett rikare, fantasin mera tilltalande porträttgalleri ej gärna kunnat anträffas, än just dessa bekanta gestalter ur skaldens egna arbeten. Föreställ er endast dessa gamla bekanta sagofigurer: Prinsessan Törnrosa och Lindagull, prins Florestan, Rinaldo, Rinaldini, Bumburifax, o. s. v. Återkalla i ert minne Bertelsköldarne, Arvid Horn, Larsson, Regina v. Emmeritz, Mäster Adam, Svarta Jane, Erik Ljung m. fl., och ni skall medge, att de alla bevarat en lifskraft, som trotsat tiden. Med synnerlig pietet hade man gått till fullgörandet af sin uppgift att väcka dessa sagans, diktens och historiens gestalter till nytt lif. För de historiska personligheterna hade man funnit särdeles lämpliga representanter. Porträttlikheten var i de flesta fall slående. Det gäller i främsta rummet framställarena af Gustaf III (hr B. Aspelin), Gustaf II Adolf (hr U. Kurtén) och Karl XII (dr Helenius). Af de historiska kvinnogestalterna väkte särskildt framställarinnan af Aurora Königsmarck (doktorinnan Westphal) enstämmig beundran.

Tablåerna, som beledsagades af för tillfället af R. Kajanus arrangerad och instrumenterad musik, voro till antalet fem, en för hvarje cykel. De uppträdande personerna inkommo, cykel efter cykel, företrädda af ett standar, å hvilket det årtal var angifvet till hvilket de hänförde sig. Till slut var hela den stora estraden fyld af välkända gestalter ur „Fältskärns berättelser“, företeende en vacker och färgrik tafla, full af lif och fägring.

Till dessa tablåer anslöt sig de två stiliserade scenerna ur „Prinsessan af Cypern“ och „Kung Karls jakt“ på ett lyckligt sätt. I den förra sjöngs den bekanta kvarnsången af fröken A. Ahnger (Helka) samt „O barn af Hellas“ af grefvinnan A. Mannerheim, i den senare balladen „Och hafvets unga tärna“ af doktorinnan Elin Fohström-Tallqvist. Efter balladen uppstämde en å läktaren placerad, blandad kör finalen ur „Kung Karls jakt“ med följande för tillfället, af märket R. v. W. skrifna text:

„Hell, vördade skald, Topelius, hell,
Gud signe Din lefnads ljusa kväll,
Gud signe Ditt hjärtas eviga vår,
Din grönskande lager på silfverhår!
Så länge Du alt Ditt folk har gladt
Med sångernas pärlor, med snillets skatt,
Så vare Dig lifvets lycka blid Än länge,
länge i kvällens frid! Och därför i dag till himlen går,
Välsignande Dig vid åttio år,
En bön från de tusen sjöarnas strand
För Dig, för Dig, från Ditt fosterland!“

Omedelbart härpå ljödo fanfarer och senator L. Mechelin utbragte ett „lefve Zachris Topelius“, i hvilket publiken instämde med entusiastiska hurrarop. Orkestern intonerade „Vårt land“, som sjöngs unisont af hela den talrika församlingen. Synbarligen djupt rörd öfver hyllningen begaf sig skalden härpå bort från den i alla afseenden anslående och lyckade festen.

*

Vid Zachris Topelius utträde ur Brandkårshuset väntade honom en ny och icke mindre vacker hyllning. Studentkåren en corps med sångföreningarna i spetsen hade arrangerat ett lysande fackeltåg till skaldens ära. Efterföljd af den böljande skaran af studenter begaf sig Zachris Topelius till Hotel Vilhelmsbad, hvars trägård dagen till ära var klädd i en festskrud af kulörta lyktor och marschaller. Sedan sångarena utfört några sånger och lefve höjts för skalden, återvände studenterna med sina fanor till studenthuset.

[Helsingfors FBK:s hus på Hagasundsgatan, som idag heter Centralgatan.
Förstoring.
Helsingfors stadsmuseum/Wikimedia.]

*

Ungefär en half timme senare inträdde skalden, åtföljd af sin familj, i Brandkårshusets festsal, där han mottogs med 30-åriga krigets marsch. De förenade sångkörerna utförde det ena sångnumret efter det andra, hvaremellan dansen tråddes med lif och lust af ungdomen. Skalden följde med synbart intresse både sången och dansen. Under pauserna hade en och annan ung mö förmånen att blifva förestäld för Zachris. Något efter kl. 10 aflägsnade sig skalden, åtföljd af hela församlingen, hvarvid sångarene utförde „Björneborgarnes marsch“. Ända till gatan följd af sångarene, blef skalden föremål för en hyllning, hvars like vi hos oss knappast varit vittne till. En enkel supé intogs af de kvarstannande i Brandkårshusets öfre sal — en veritabel huggsexa, men under det bästa humör. Och så tråddes dansen med förnyade krafter af ungdomen.

En aftonhälsning.

Min 80:de födelsedag har blifvit så rikt hedrad med adresser, telegram, bref och enskilda hågkomster, att jag nödgas anlita det trykta ordet för min ödmjuka tack.

Jag står i lifvets sena aftontimmar öfverhöljd med blommor, lagrar och vänskap från hela mitt land, från Sverge, Norge och Danmark. Huru många, många ha icke arbetat mer än jag i de goda makternas tjänst, och aldrig har en ljusstråle af allmännare erkännande belyst deras lif i skuggan!

Folken söka ett namn för sin kärlek, såsom de söka ett namn för sin årelystnad. Och bakom detta namn står mången gång en svag dödlig, hvars brister glömmas, för att han må representera det upphöjda man begär af honom.

Mitt lifsarbete har varit styckevärk, frön i vinden. Gud allena tillkommer äran, om något af dem slagit rot. Min tanke om kraft och ära har jag uttalat i „Ljung“ sid. 260.

Jag nedlägger tacksam mina förgängliga lagrar inför Honom, som gifvit mig alt. Men jag beder att i ett rördt hjärta få bevara all den vänskap och kärlek, som blifvit mig bevisade af äldre och yngre, nära och fjärran. Vänskap och kärlek kunna gifvas för intet. Än en gång sänder jag i vintersnön en varm aftonhälsning till fäderneslandet, till mina få återstående samtida, till hemmens arbetare och arbeterskor, till konstnärerne, till lärovärken och Finlands ungdom, till alla mina kära barn och till alla kända och okända vänner i Sverge och grannländerna. Tack och välsignelse!

Helsingfors den 24 januari 1898.

Z. Topelius.

— Studentkåren uppvaktade d. 22 Z. Topelius med sång. Kl ½ 10 på morgonen aftågade kåren, med sin egen samt de bägge sångkörernas fanor i spetsen, från Studenthuset till Hotel Wilhelmsbad, där skalden tagit in. Sedan kåren uppstält sig framför skaldens fönster, vettande åt Kajsaniemi, uppstämde sångarena under kapellmästar Kajanus' ledning Vasa marsch med svenska ord och „Mun muistuu mieleheni“. Under sången trädde skalden fram till det halföppna fönstret. Studentkårens ordförande, doktor Paasonen, utbragte på finska och svenska ett lefve med följande ord: Cives! Ett högt niofaldigt lefve för den älskade skalden, den vördade läraren! Sedan lefve- och eläköön-ropen tystnat uppstämde sångarena Vårt land med svenska och finska ord. Folksången åhördes med blottade hufvuden af den församlade menigheten, hvarjämte fanorna sänktes. Topelius yttrade härpå genom fönstret: Lefve det endräktiga Finland! Eläköön yksimielinen Suomi! Studenterna besvarade dessa ord med ljudliga lefve-rop, hvarefter de aftågade under tonerna af „Dåne liksom åskan bröder“.

— Vacker Topeliihyllning från Finlands barn. På initiativ af Sylviaföreningen (f. d. Majföreningen) kringsändes för en tid sedan till lärare och lärarinnor i landet en skrifvelse med förslag, att de barn, hvilka önskade hylla skalden Topelius med anledning af det varma intresse han visat för djurskyddsarbetet bland barnen, icke skulle använda sina anspråkslösa medel till blommor utan hällre bilda en summa, hvilken skulle öfverlämnas åt T. med anmodan att han skulle bestämma på hvilket sätt medlen skulle användas till förmån för djurskyddsarbetet bland Finlands barn. Kallelsen hörsammades äfven i alla delar af landet och hade sålunda medels denna insamling, hvarvid hvarje barn erlagt högst 10 penni, till Sylviaföreningen influtit icke mindre än 1,404 mk, hvilken summa d. 22 öfverlämnades åt skalden af en deputation, bestående af folkhögskoleföreståndaren U. Stadius (föreningens ordförande) och statsrådinnan J. Stadius (föreningens sekreterare.)

Gåfvan var innesluten uti ett smakfullt sidenfodradt omslag med inskription i guldskrift.

Skalden Topelius är som bekant hedersordförande uti Sylviaföreningen. — Afp.

— Topeliusjubileet. „Sällskapet M. M.“ var d. 23 i tillfälle att hembära sin hyllning åt sin åldrige hedersledamot Z. Topelius, då skalden gjorde ett besök i körens lokal vid Alexandersgatan 12. Då Topelius inträdde, uppstämde den talrikt församlade kören följande af dess dirigent, direktör O. Mechelin, för tillfället författade sång:

Högt och gladt må sången klinga:
Våra känslors bästa tolk.
Jublande ett tack vi bringa
För alt stort Du gaf Ditt folk,
Hylla Dina åttio år,
Fröjda oss, att Du är vår.

Du Din rika kärlek skänkte
Suomis folk, odelad, hel.
Under stridens larm Du tänkte
Blott på hela Finlands väl,
Lärde oss att för vårt land
Enigt kämpa, hand i hand.

Finlands store son, Din lära
Djupt i hjärtat gömma vi.
Högt vi vilja fanan bära
För förbrödring, harmoni.
Signe Gud Din lefnadskväll,
Hell, Dig, ädle skald! Hell! Hell!

Under det korta besöket utfördes af kören dessutom flere af dess förnämsta sånger, och då skalden aflägsnade sig utbragtes ett kraftigt lefve för åldringen, som besvarade körens prestationer med ett lefve för „M. M.“

*

En deputation af elever från Svenska reallyceet uppvaktade i går morse skalden med blommor. Dessutom ha skolans elever sammanskjutit en penningesumma, afsedd att bilda grundplåten till en „Zachris Topelius fond“, hvaraf räntan kommer att årligen utdelas åt någon medellös elev.

*

På eftermiddagen öfvervar skalden, hälsad med lifliga applåder, folkföreställningen å Finska teatern, där Prinsessan Törnrosa gafs.

*

Till komplettering af referatet från festen i lördags omnämna vi att dekoreringen af Brandkårssalen värkstälts af arkitekt Waldemar Aspelin.