Världsskeende präglar
slutscenerna i Ballad

STÄMNINGEN blev mättad de två sista dagarna av inspelningen av Ballad. Attentatet mot Robert Kennedy påverkade oss starkt i arbetet, berättar Gösta Ågren. Slutscenerna togs ungefär samtidigt med Kennedys död och slutet på filmen, som bygger på Leo Ågrens bok Ballad, skrevs om de sista dagarna.


När Leo skrev boken, den kom ut 1963, var hans avsikt att väcka läsarna. Tragiken i världshändelserna har gjort att den väckningen inte behövs mera. Därför vill filmen visa på möjligheten att kämpa vidare. Folk dör i filmen och den är sorglig, men den slutar inte så tragiskt som boken.

Detta berättar Gösta Ågren över en kall öl när han just återvänt enligt egen utsago, trött och matt från inspelningen av slutscenerna. Åminne, vid mynningen av Nykarleby älv fick stå för omgivningen sista dagen. För övrigt kunde filmen vara helt österbottnisk, den är inspelad i bl.a. Gösta Ågrens stuga i Höstves, vid Korsholms ruiner och i Fiskars (Joupers) övergivna fabrikshallar utanför Nykarleby. Men filmen har inte det minsta lokal anknytning.

— Byn i filmen är egentligen en högst märklig by, med tomma industrihallar, gamla ruiner bland annat. Någon sådan plats existerar nog inte i verkligheten, konstaterar regissören, som själv står för manuset. En kyrka (Munsala kyrka) var påtänkt som inspelningsplats, men planerna ändrades och det blev en fabrikshall i stället, vilket visade sig vara mycket välbetänkt. Handlingen tilldrar sig under trettiotalets depressionsperiod och den tomma fabriken passar utmärkt in i sammanhanget.  

Det var inte bara kärleken till hembygden som förde Gösta Ågren med inspelningsutrustad trupp till Österbotten. Nejdå. Det fanns också praktiska skäl som talade för platsen, även om andra praktiska ting talade emot. Fördelarna var bl.a. Göstas stuga i Höstves, Korsholms ruiner, Joupers tomma fabrikssalar och inte minst Vasa Teater. Vissa tekniska svårigheter vägde lättare.

Filmtruppen var för övrigt liten och rätt lättförflyttad. Rollens antal är sju. Inga statister användes och personalen bakom kamerorna omfattade förutom Ågren själv en regiassistent, en inspelningsledare, två fotografer och en ljudtekniker.



Jarl Lindblad, skådespelare vid Vasa Teater, som
Ledaren med stort L i en scen ur Gösta Ågrens film.


— Skriv att detdär med språkexperimentet slog väl ut, säger Gösta. På presskonferensen när vi började inspelningen den 22 april framhöll jag att det inte spelar någon roll om skådespelarna pratar rikssvenska, nyländska, österbottniska eller som huvudrollsinnehavarinnan svenska med spansk brytning. Det är personligheten, inte dialekten, som skall märkas. Och det lyckades, som sagt. Ingen har tänkt på att vi har olika tonfall. Filmen som är en samproduktion mellan Sandrews och Svenska filminstitut, blir jämförelsevis billig. 80.000 mark är budgeterat. Det går troligtvis lite mera, men filmen är ändå billig. Man har kunnat arbeta i trygg förvissning om att det inte är något ekonomiskt vågspel man gett sig in i. Skådespelarna arbetar till största delen på procentbasis.

— Vi har alla trott på det vi jobbat med, konstaterar Ågren, och vi upptäckte plötsligt när filmen var färdig att den blev riktigt spännande.

Efter framkallningen blir det två månader klippning för Gösta Ågren. Detta betyder att filmen blir ovanligt snabbt färdig.

— Jag tar så långa dagar när jag börjar med klippningen, säger han. Jag kan liksom inte slita mej ifrån det.

Premiär blir det tidigast i september eller på senhösten, men det kan mycket väl hända att filmen inte visas förrän den stora premiärdagen, annandag jul.

— Det är kö till premiärbiograferna i Stockholm men även i Finland kommer filmen att bjudas ut. Skall kanske söka något finländskt samproduktionsstipendium, tror Ågren, som med intresse följt med den finländska filmens utveckling de senaste åren. Skillnaden mellan Finland och Sverige? Ja, i Finland är väl konkurrensen mindre, men i Sverige är resurserna större — om man får göra en film.

Några framtidsplaner vill Gösta inte avslöja. Nej, den här filmen skall göras färdig först. Det är viktigast just nu.



Inger [Luoma] Österbottniska Posten nr 24, den 14 juni 1968. Här har man fortfarande den gamla gärdsgårdsvinjetten, men den är kompletterad med ”Österbottnisk ungdomstidning”. Filmen visades för något år sen i SVT, men tyvärr missade jag den.
Från issuu. (Nr 24 i verkligheten men nr 9 på issuu.)


I tidningen fanns även:

Vigsel

I pingsthelgen vigdes i Fagersta kyrka i Sverige kranförare Leif Pelander,Nedervetil och kontorist Regina Tallbäck, Nykarleby



Läs mer:
FIlmaffischen.
En filmare från Nykarleby i Film på finlandssvenska (1994) av Klas Fransberg.
Österbottniska Posten av Erik Birck.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.

Ballad på wikipedia.
(Inf. 2017-11-22, rev. 2020-06-25 .)