Brostugans renässans



    Den gamla gula av vildvin halvt övervuxna byggnaden vid älvbron i vår stad — Brostugan — har under flera månaders tid stått tom. Frk Edit Björkman, som innehaft Brostugan ca 30 år, drog sig tillbaka. Då beslöt stadens fäder reparera och annonsera Brostugan till ny uthyrning. Fru Else Almqvist fick hyra.

    På SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN [1958] öppnades Brostugan under den energiska doktorinnans regim, men pressen och endel andra var redan på fredagen inviterade på husesyn och fick smaka gott kaffe och utmärkt hembakat.
    Vi blev stående mitt på den stora runda sävmattan av Kronoby-fabrikat — Brostugan hade kvar sin air av gammaldags trivsel. Och dock var här det mesta nytt. Fru Almqvist har jobbat hårt och man kan lugnt gå ut ifrån att hon har lyckats — Lektor Torsten Korsström har ritat borden och Backas snickeri i Öja har snickrat, säger fru Almqvist. Stilrena allmogebord med tunga skivor. Ytbehandlingen har utförts av slöjdlärare Wikström. På borden pittoreska löpare — Bakom borden finns en stilig långbänk, gjord av Erik Bonäs. Inredningen är trivsamt rustik. —
    Väggarna är naturligtvis orörda, alltså freskerna, säger kaféinnehavarinnan. Och vi följer konstnären Gunnar Cléments bilder ur Nykarleby stads historia ... Vi går vidare i detta II-klass kafé, fäster oss vid den nyuppsatta antika danska takkronan [den nuvarande är donerad av Nykarlebygillet i Helsingfors], de små pikanta lyktorna över borden, ser in i kabinetten, ser den metershöga Närpesspegeln med de förgyllda fälten, ser de från Stockmanns inköpta gardinerna som harmonierar med inredningen och väggarna ...
    —Och varmt borde här bli, inskjuter fru Almqvist. Vi har cosangas-spis i köket, men den här Thermolux-oljekaminen borde sköta om att värmen fås in. — staden har ju skött om att Brostugan gjorts varm och tät.
    Och vi ser en radioapparat härinne, snaskhyllan, klädhängare och 20 svarta pinnstolar.
    — Men se en sån utsikt! Och minsann. Älven, bron, den om kvällarna fasadbelysta kyrkan …
    — Och, inskjuter vi, här kommer att bjudas på ... kaffe och hembakat, svarar fru Almqvist. Så skall jag också servera buljong och smörgås. Senare i vinter också varma smörgåsar, te, rostat bröd etc.




[... av vildvin halvt övervuxna byggnaden ... Vykort avsänt från Nykarleby den 24 augusti 1961 till Familjen Åke Holmström, Villagatan 9. B.16, Helsingfors. ”Hjärtligt tack för senast. Sänder här en liten hälsning från Nykarleby med Café Brostugan på kortet. Hälsn. Olle”]

    Brostugan var brovaktstuga
    Den lilla stugan invid bron är en av de få byggnader som återstår av Nykarleby före branden för 100 år sen. Ursprungligen användes stugan av brovakten, dvs. han som uppbar avgift av resenärerna. Redan på 1920 talet började Josef Herler intressera sig för stugan och fick småningom hyra den till ett kafé. Han hade blick för att här inrätta en liten ”Gylldne Freden”. Från den tiden är också Brostugans traditioner som uppburits av frk. Björkman. Och nu vet man att den nya rusthållaren fortsätter på samma linje.
    Man överdriver inte om man nu talar om Brostugans renässans.



Österbottniska Posten, december 1958.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Brostugan — Stora bron av Lars Pensar.
Brostugan i kapitlet Fakta.
Fler artiklar ur Österbottniska Posten.


Arbetet med Nykarlebyvyer är intensivt. Lars Pensar, Stig Haglund och jag lägger tillsammans ner minst 40 timmar i veckan, ibland betydligt mer, alltså mer än en heltidstjänst. Ibland har vi bättre framförhållning och ibland är det sämre — som t.ex. i dag. Vid halvfemtiden mailade jag LP och beklagade mig över att jag inte hade något bra till adventskalendern. Men som synes löste sig problemet på bästa sätt.
(Inf. 2004-12-05, rev. 2010-12-27 .)