Järnwägskommitén härstädes har af stadsfullmäktige fått i uppdrag att ombestyra förflyttandet af packhusbyggnaden till staden, i närheten af järnvägsstationen. Fullmäktige ha äfwen till senaten inlämnat ansökan om rätt att frambefordra tullpliktiga waror per järnwäg, för att i själfwa staden undergå tullbehandling med bifogande af nödig utredning för waror som ankommit öfwer Kowjoki station eller sjöledes, i hwilket fall staden förbinder sig att uppföra särskildt packhus.


Man kan man fråga sig: Blev packhuset sen till lokomotivstallet eller till det magasin som fanns närmast Dahlstedts, tidigare Masalins gård. Dessutom: Uppfördes ett särskilt packhus för varor ankomna över Kovjoki eller sjöledes. I så fall kunde det första då avse lokomotivstallet och det senare magasinet nära Dahlstedts?



     Wid stadsfullmäktiges senaste sammanträde bifölls smeden Emil Nordlings anhållan, att få flytta sin å Juthbacka hemmans mark uppförda smedja till närheten af sin å stadens mark belägna bostadsbyggnad mot ett årligt arrende af 3 mk.
     Däremot afslogo fullmäktige för närwarande polyteknikern Salon Nordmans från Tammerfors anhållan om willaplats å Djupsten holme, på grund af drätselkammarens förslag, att låta indela nämnda holme i särskilda s.k. willalotter, hwilken parcellering redan tidigare warit påtänkt, men uppskjutits med anledning af pågående tillandningsskifte.


Om Topelius sista besök på Alörn 1897 berättas att nykarlebyungdomar på ing. Nordmans brygga på Djupsten sjöng bl.a. "Blommande sköna dalar" för Topelius när han på ångbåten Sailor, som ägdes av E. O. Söderström och samma höst såldes till Hällnäsbolaget, gled förbi. Hade han då fått bygga sig en villa där? Det är lite kryptiskt då jag antecknat att notiserna är från maj 1901.


Österbottniska Posten maj 1901(?).



Såhär i det dyra bränslets tider, ett beslut av rådhusstämman den 13 december 1882:



     Stadens invånare meddelades tillstånd att utan ersättning hugga granris samt upptaga torf och bro på sådana ställen inom stadens egoområden, där sådant kunde erhållas, beqwämast och med minsta skada, likwäl sålunda att wäxande granar ej finge nedhuggas samt att öppna platser, såsom bland andra norr-kampen, ej finge gräftas för torftägt.
     Likaledes berättigades stadskommunens medlemmar att inom den delen af stadens östra skogsskifte, som börjas från s.k. Koppelbacken och sträcker sig till Lippjärwi torp i öster, Kuddnäs skogsrå i norr och Kofjoki wägen i söder, under innewarande winter till eget behof, men ej till afsalu, låta hugga och lasstals släpa med emot en ersättning av 75p:ni lasset och med förbindelse att för hwarje lass tillösa sig pollet hos drätselkamreraren, hwilken pollet gällde endast den dag för hwilken den utfärdats, och borde af den släpande medhafwas, wid äfwentyr att eljest ersätta stadskassan med 4 mk lasset.


Lars Pensar digitaliserade, kommenterade och tillhandahöll.


Läs mer:
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2005-10-08.)