Dubbeljubileet på De gamlas hem i Nykarleby senaste söndag präglades av djup tacksamhet mot de kvinnor som för 40 år sedan grundade föreningen och tio år senare kunde öppna ett De gamlas hem för äldre ensamstående fruntimmer.

— Det är också idag vi firar tacksamhetens dag, yttrade prosten Th.  S a n d v i k  i sin inledande andakt och bön. Vi människor kan ofta ställa hinder i vägen till Gud, vi kan ställa oss själva i rampljuset och stå i vägen för varandra när det gäller att nå Gud. Vi är satta här i livet inte att härska utan att tjäna varandra, sade prosten och nedkallade välsignelse över hemmet, dess pensionärer och personal.

Efter psalmen Jag kan icke räkna dem alla hälsade föreningens ordf. fru Ester  F o u g s t e d t  välkommen och anknöt till, att dagen också firades som De gamlas dag. Hon riktade särskild hälsning till skolrådet J. L. Birck och stadens representanter och talade varmt till minnet av de som grundat föreningen De gamlas hem. Deras minne hyllades med en tyst minut och med att tända två ljus. I sitt tal sade hon bl.a. att vi nu har en utbyggd socialvård, men hon trodde att föreningen och hemmet fortfarande fyller en stor uppgift på orten, där åldringarnas antal är så stort. 1946 t.ex. var 11 procent av stadens befolkning över 70 år. 1955 fick föreningen första gången statsbidrag sade fru Fougstedt, och tackade alla som genom gåvor understött hemmet.

Till cittraackompanjemang sjöng pastor Runar  S t i l l  O sköna konung jag ser dig komma och Vilken gränslös kärlek.

Skolrådet J. L.  B i r c k  tog de närvarande med på en utomordentligt intressant resa ett sekel bakåt i tiden. Han presterade på samma gång ett briljant festtal och en fyllig historik, i vilken naturligtvis föreningen De gamlas hem fick sitt beskärda utrymme, men där han även bringade i tacksam åtanke den filantropiska verksamhet ortens kvinnor bedrev redan på 1850-talet. Tal. berättade bl.a. om skolor som inrättades, bl.a. den sk. ”småbarnsfattigskolan" och huru verksamheten finansierades genom lotterier, soaréer, danser, dockteater m.m. 1883 fick Nykarleby belysning — med petroleumlampor. Tidigare fanns endast en utomhuslampa i staden.
— Det är en mörk tidsbild man ser av 1880-talets Nykarleby. Få arbetstillfällen, stor fattigdom. Staden var tom. så fattig, att borgmästaren inte fick ut sin lön.

Efter talet sjöngs Bevara Gud vårt fosterland varefter alla bjöds på kaffe som serverades i den stora festprydda salen.

Skådespelare Josef  H e r l e r  resciterade med känd förmåga Vintergatan av Topelius och Hemma av Selander.

Till hedersmedlemmar i föreningen kallades fru Julia Wilkman, numera bosatt i Tammerfors, fröken Aina Rönning som var med i den första styrelsen samt skådespelaren Josef Herler.

Seminarielektor Rafael  A h l b e c k  spelade utmärkt på violin. Roman: Allegro för soloviolin samt Fäbodpsalm från Dalarna.

Stadsfullmaktiges ordförande rådman Axel  P e n s a r  framförde stadens hälsning och överlämnade en gåva från Nykarleby stad. Telegram och blommor hade anlänt till festen och det kan bl.a. nämnas, att dir. mus. Maria Castrén gjort en donation.

Fru Fougstedt avslutade jubileumsfesten med att tacka alla som bidragit till hemmet och jubileet. Hon hoppades att Gud skall ge kraft för alla att arbeta för goda
syften och höga mål.

Till sist sjöngs Tack min Gud för våd som varit.