Tema Flaggstång och flagga

[Gick som följetong februari–juni 2026.]

*

Inledning

På ett foto jag kolorerade härom dagen fanns en präktig Flaggstång. Tänkte då att sidan Tema Flaggstång baserad på träffar i Österbottniska Posten borde sammanställas. Det blev bara 36 träffar, så jag utökade med flagga och då blev det ytterligare 776 träffar. Förekomsterna är huvudsakligen i notiser om SS Ägir, reportage från olika fester och i Kurres kåserier. Det finns också en del om förryskningsåtgärder när ryssarna styr och ställer med vilka flaggor som får, inte får och ska hissas. En förryskningsåtgärd är också att lotsväsendet tas över. En del av förekomsterna är publicerade sedan tidigare. Och som vanligt när man botaniserar i ÖP blir det en massa intressanta notiser som fått följa med.

Läs mer om fotot som är från F.d. HABs,
nuvarande Inredningscenters gårdsplan.

Innehåll

I svenskt sinnade österbottniska studenters (U. W:s) Sommarfest i Nykarleby den 6, 7 och 8 juli

Invigning av skyddskårsfana

Marthadagarna med rikssvenska gäster blevo lyckade

Segelsällskapet Ägir höll i lördags sitt årsmöte

26

1940

Midsommarhelgen

Befolkningsskyddet

I Vasa prisbelönade hundar från Nykarleby-nejden

22

1941

Kristliga folkhögskolan skall förses med centralvärme

Grönland, myskoxens och isbjörnens hemvist

8

1943

Stor pappersinsamling

Kaférättigheter

Välkomstfesten

46

1944

Fortsättningsundervisningen

Dödsfall (Aline Lybeck)

Lyckad orienteringstävlan

36

1946

Garantiföreningen för Kuddnäs

Ny föreståndare vid Kristliga Folkhögskolan

28

1947

Sångarevenemang i sikte

20

1949

80 år (Brita Nygren)

Ägirs vårmöte

Kaffekonsert

Tillbyggnaden vid seminariet

S. S. Ägirs vårmöte

21

”

Nykarleby den 26 juni.

I går afton kl. 9 anlände H. E. Generalguvernören [Fjodor Logginovitj Heiden] med svit från Jakobsstad. Han tog in i Rådmanskan Sundströms af ortens fruntimmer prydligt dekorerade lokal. Staden flaggade och visade sig i allo i sin festskrud. Efter att hafva i dag kl. 9 f. m. låtit för sig presentera staterna, besåg Hans Exc. kyrkan, hvilken var skönt dekorerad af skriftskoleungdomen, som konfirmerades midsommardagen. Rådhuset och seminariet följde derefter. Särdeles hade H. Exc. fäst sig vid den synnerligen rikhaltiga och vackra expositionen af elevernes handslöjd, deraf också ett par af sviten tillhandlat sig ”minnen”. Efter intagen frukost afreste han kl. 11 till Lappo. På den skål, som af direktor Sundwall i väl valda ordalag för hans Excellens utbragtes, svarade Herr Grefven ungefär att han funnit det Finlands lagar äro väl lämpade efter behofvet, så att han dervidlag ej behöfver göra någonting, men hvad annat han kan göra för landets bästa, det skall han ej — underlåta.”

— Det första lokomotivet anlände till Jeppo haltpunkt omkr. 1 ½ mil från Nykarleby den 7 dennes. Med anledning af dagens betydelse voro stationsbyggnaderna festligt smyckade med flaggor och guirlander och en talrik skara, af arbetsledaren å stället ingeniör E. Boehm inbjudna gäster, firade med glädje och gamman den glada tilldragelsen.

— Invigningen af Juntas monumentet är numera bestämd att försiggå d. 25:te dennes.

— Pettersons arfvingars gård här i staden har blifvit försåld till Fm 3,000 åt postiljon Häggström.

— Slaget vid Juutas. I Dagens Nyheter skrifves: Den 13 dennes kommer man att vid Juutas, straxt söder om Nykarleby i Finland, festligt aftäcka ett monument till minne af det bekanta slaget derstädes den 13 sept. 1808, ”Döbelns dag,” då återvägen för den finska armén öppnades. Aftäckningen kommer att ske i närvaro af finsk militär samt flere höga dignitärer och myndigheter. Musik och sång torde komma att utföras. Då från Finland ingått meddelanden, att man med glädje skulle helsa svenska män och kvinnor välkomna vid denna fest till minne af de båda ländernas gemensamma fäder och hjeltar, förordar Hernösands Posten anordnandet af en lustresa nämnda dag från Hernösand och Sundsvall.

Breflåda.

(Till Redakt. af Ö. P.)

[Med anledning av Ångbåtarnas ankomst.]

Förr än telefonledning fanns mellan staden och hamnen plägade ångbåtsagenterna låta någon vakt hålla utkik ... i kyrkotornet, och när ångbåten blef synlig, tillkännagafs detta genom flaggning, som då helt naturligt skedde från tornet och bibehölls denna sed ännu i sista somras. För de små båtarna af hvilka i år 3 st. anlöpa orten har dock förut ingen flaggning skett. Numera hålles ingen utkik i tornet utan underrättelsen om ångbåtens ankomst lemnas pr telefon till ångbåtskontoren, hvarest derför flaggning också lämpligast sker, och det så mycket hellre, som vi, för att i möjligaste måtto betjena publiken, begynt med flaggning tillkännagifva äfven när de små båtarna anlöpa. Att denna flaggning sker vid våra butiker är ej till men för andra än en del resande söderifrån. Norr ifrån kommande resande måste deremot i alla fall genom staden öfver torget, hvarest flaggorna nog synas. Anmärkarens önskan om förbättring af signaleringssystemet var uppfyld redan förr än den var uttalad. Nykarleby den 2 Juni 1886.

Agenterne.

Räknas dessa som mindre?

— Afskedsmiddag hölls torsdagen d. 3 d:s för doktor Forsius med fru, hvilka snart komma att lämna orten. Middagen, hvari ett stort antal stadsbor deltog, försiggick å gästgifveriet hvars sal för tillfället var festligt dekorerad med blommor, guirlander och flaggor; en sköld med årtalen 1861—1889 angaf tiden för doktor Forsii värksamhet härstädes. Tal höllos af stadsfullmäktiges ordf. lektor Strömberg och direktor Z. Schalin för d:r Forsius samt för doktorinnan Forsius af lektor Wichmann. Tillställningen var i allo lyckad och stämningen den bästa.

F. B. K. härstädes firade sin första årsfest d. 16 dennes å en för ändamålet vid Andra sjön upplåten linda. Kl. 5 e. m. intågade kåren med musik och fana i spetsen på den med flaggor och grönt rikt utsirade festplatsen och hälsades där af chefen, normalskoleföreståndare K. Spolander med ett kort tal. Därpå följde olika täflingslekar, samt ett föredrag af Lektor K. E. Wichmann. Till sist kvartettsång och dans. Sången utfördes af en i hast hopkommen dubbelkvartett, hvari man med stort nöje hörde en af akademiska sångföreningens nuvarande mest kända tenorer.

Vädret var hela tiden det härligaste hvarföre oväntadt mycket folk (öfver 500 personer) hade infunnit sig till den i allo lyckade festen, hvilken äfven torde gifva F. B. K. ett välbehöfligt tillskott af omkr. 100 mk. till kassan.

— Soiré till förmån för Uno Cygnaei minnesstodsfond var d. 12 dns föranstaltad å seminariet, hvars festsal för ändamålet blifvit synnerligen rikt och smakfullt dekorerad med flaggor och grönt. Skild uppmärksamhet tilldrog sig Cygnaei af artisten Liljelund målade porträtt, omgifvet af en utmärkt vacker blomsterkrans. Efter en ouvertyre utförd å piano af fröknarna Z. Nylund och M. Illberg redogjorde dir. Z. Schalin för ändamålet med tillställningen samt lämnade en kort teckning af Cygnaei lefnad. Sedan seminariets sångkör därpå utfört tvänne sånger hölls af Lektor K. E. Wichmann föredrag om skolfesterna under medel- och reformationstiden, hvarefter ytterligare kvartettsång utfördes. Det hela afslutades med Vårt land som af publiken stående afhördes. — Inkomsten steg aoktadt soarén var tämmeligen väl besökt, i följd af den låga entrén till blott 88 mk.

Skvaller.

Då man slår upp almanackan för sistlidne år 1892, allra sista sidan, finner man att Nykarleby har 1024 innevånare och att endast 4 städer äga ett mindre antal. Medräknas alla som bo inom l kilometer från staden, delvis invid dess knutar, utgör dock antalet minst 1500. Tomterna äro mycket stora och glest bebygda, till stor del upptagna af trädgårdar och potatisland, gatorna breda och lummiga af grönska, torget stort och tomt. Kyrkan af trä, bygd under stora ofredens tider, försedd med ett tornur, som anger medeltiden, är liksom kyrkan i större samhällen för närvarande föremål för ett stilla kulturkamp, äfvensom man där kan stelna af köld.

Pulsådern Lapuanjoki har något utsinat, likasom stadens öfriga materiella ressurser. Dock utgöra åbranterna en evärdelig hälsokälla för alla ungdomar, såsom äfven klimatet i öfrigt är ganska hälsosamt. Att staden har dragningskraft såsom treflig ort bevisas däraf att under loppet af några år åtskilliga tjänstemannafamiljer inflyttat ifrån landet, hvilket vållat att de billiga hyrorna något uppgått och bostadsbrist uppstått. Sedan Seminarium upptagit en mängd små tomter råder äfven stor brist på byggnadstomter.

En strålglans lik ett norrsken hvilar ännu öfver denna ort, där den älsklige sagoskaldens vagga stått, där han drömt i ungdomen och där han länge hade sitt abborrike. Det forna hemmet besöker han ännu mest hvarje sommar, såsom svalan från Egypti land. Och så sjunga här tvänne yngre skalder, den ene stundom om horrentia Martis arma, stundom om fredens och kärlekens värf, den andre brytande sig väg så det gnistrar om. Allom bekant är ju ljushärden Seminarium, hvarifrån årligen utgå vikingaskaror i ledung mot dumheten, mot hvilken forntidens gudar förgäfves kämpade.

*         *
*

Jag nämnde krigiska vapen. Hvad tycks att preussiska pickelhufvor djärfvas visa sig i vår stad, som hör till det med Ryska riket förenade Finland — — — jag tiger, herr censor! — — — Ja hvem sku' ha' trott de'? Och dock är det sannt. Frivilliga brandkåren med chefer och fanor tågar kolonnvis fram öfver torget, kaskarna glänsa i sol- eller månskenet, de hvita mekkorna [rockarna eller mössorna?] (en uppmärksamhet mot den andra nationaliteten) blända ögat, trumman (också den preussisk) slås trögt, men hårdt, fältropen och hornen skalla likt Gjallarhorn— striden gäller mot Muspels söner. Valkyrior och piltar skåda med undran uppå. Och då Asgård, som nu grundas och timras, är färdigt, få hjältarne där hvila ut, drickande mjöd och andra nykterhetsdrycker, medan Brage (Gånge Rolf) kväder om forntids bragd, om framtids hopp, och Odins korpar (tidningarna) hämta budskap om alt som händer. Vår brandkår släcker eld utan att invärtes begagna eldvatten under någon som hälst form; åtminstone är sådant bannlyst från kårens lokal och alla dess fester. Må exemplet mana till efterföljd i andra städer! Kårens nya hus kommer att inrymma utom 4 små rum en stor samlingssal, 6X8 famnar i vidd, hvarigenom äfven behofvet af en större festlokal för staden blifver tillgodosedt.

*         *
*

Dessutom äro stadens fäder betänkte på att bygga ett rådhus. Förra elementarskolegården inrymmer för närvarande stadens alla förvaltande myndigheter, sparbanken, folkskolan för flickor, handtvärksskolan och folkbiblioteket. En mindre byggnad är uthyrd åt enskild. Så fordras ännu lokal för auktionskammarns och någon skola för öfveråriga, icke skolgångna. Ganska trångt således, men ordspråket säger ju: sämja ger rum! Auktionskammaren håller på att bli en utdömd institution. Stadens lokaler behöfva ju ej upplåtas åt enskilda eller sparbanken, och så spar man in mycket pengar, om man litet jemkar. Andra behof, mer trängande än just ett nytt rådhus, kunna snart yppas.

Månne ej ett mindre sjukhus, i hvars byggande och underhåll kronan säkert till betydlig del skulle bidraga, vore bra nödigt för orten?

Om ej, så tycker man pengarna gärna kunde få växa i en bank mot nutida höga depositionsränta.

*         *
*

Annars synas bränvinspengarna här likasom annorstädes bränna i fingrarna. Först ville man stoppa dem in i stadskassan, så blef hela staden lifvad för egen järnväg, bidrag utlofvades, deputerade bockade, landtdagen bestormades, och nu, efter första försökets misslyckande — struntar man i alt, blott man får nytt rådhus. Hvad skall entusiasmen härnäst kasta sig öfver?

Kunde man ej vara litet mer uthållig och vidtala en sakkunnig ingeniör att uppgöra undersökning och kostnadsförslag för en lätt smalspårig järnväg till såväl gamla som nya hamnen? För längre tid sedan publicerade ingeniör G. A. Helsingius uppsatser i tidningarna, däri han bestämdt påstod, att lätta järnvägar i vårt land kunna byggas för 10 à 20,000 mark per verst. Sådana finnas ock numera emellan Fiskars bruk och Pojo viken samt mellan Tammerfors och herr Nottbäcks egendom. I sommar bör alt göras klart, om nästa landtdag skall kunna besluta sig för en bibana till Nykarleby. Annars — Nykarleby! — hvila, o hvila! vissna som andra fler!

*         *
*

Omkring 1 ½ mil från staden och lika långt från järnvägen befinner sig en föga omtalad hamn, Monäs fjärden, som nu påstås vara den bästa och största i hela Finland, Helsingfors och Kaskö ej undantagna. Dit borde Nykarleby hafva flyttats efter den olyckliga branden för 35 år sedan. Men nu är det för sent. Det är fatalt, och så går det väl med vår bibana också.

*         *
*

Telefonnätet i staden är redan ganska tätt, med cirka 30 abonnenter. Som jag icke lagt mig till någon skvallertratt, har jag nu därtill lånat Ö. P.

*         *
*

För något decennium sedan följdes noga bestämmelsen i stadens byggnadsordning, att ingen får måla hus eller plank, utan att magistraten lägger sig däruti och bestämmer färgen. Förmodligen i väntan på en sådan bestämning hafva ett boningshus vid största gatan, diverse plank och samtliga telefonstolpar i åratal stått omålade.

*         *
*

Af fattigåret synes orten hafva blott lindrig känning, att döma af åtgången på hvetebröd, som intill de senaste åren föga begagnats af den svenska allmogen, men nu produceras och köpes i långa banor. Blott jordegarene klaga öfver dålig åtgång på spannmålen, som är sämre än den importerade. Och mejeriegarene titta alla morgnar på flaggen och termometern, hvilka äro nästan fastfrusne, likasom Hangö redd.

*         *
*

För att tvärtemot vanligheten sluta med väderleken tillägges att det nya året hittils varit ovanligt kallt. Den 17 januari och den 3 februari visade fristående termometer — 38 ½° Celsius. Då vedförråden hos många, isynnerhet de mindre bemedlade, i följd häraf tagit slut, har priset på björkved stigit till 12 à 14 mark för gammal famn. — Här räknas ännu i handel med landtmannavaror alla rymdmått och ofta längdmåtten efter gamla systemet. Spanmål och potäter t. ex. säljes efter säck = tunna.

— Kejsarstodens avtäckande firades å seminariet med en enkel fest i den för tillfället med Kejsar Alexander II:s porträtt samt sköldar och flaggor rikt smyckade gymnastiksalen. Efter det stadens musikkapell spelat psalmen N:o 310 beträddes katedern af seminariets direktor, som i varma ordalag tolkade festens allmänt fosterländska betydelse. Omedelbart efter talet spelade musiken ryska folksången, hvilken af de närvarande stående åhördes, hvarpå Gabriel Lagi vackra hymn vid Kejsar Alexander II:s 25 års jubileum afsjöngs af seminariets och normalskolans elever enligt melodi af lektor F. V. Illberg. Följde så ett föredrag af lektor Wichmann, som med raska drag uppdrog en teckning af Kejsaren Befriarens lefnad särskildt uppehållande sig vid de moment däraf som närmare berörde Finland. Sedan sångkören ännu låtit höra en vacker fosterländsk sång (ord af K. R. Malmström, musik af F. V. Illberg) samt psalm N:o 360 afslöts den i allo lyckade festen med Vårt land som afsjöngs med hornaccompagnement. Festen öfvervarades utom af hela seminariipersonalen äfven af ett stort antal stadsbor.

[Undrade vad det kunde vara för en fosterländsk sång, så jag googlade och kom som så många gånger förut till mig själv:

Förstoring.]

— I Brandkårshuset begicks äfven en enkel fest för firande af Alexanders stodens aftäckning. Festen afsåg att äfven låta brandkåristerna och arbetande klassen få en föreställning om dagens betydelse. Salen var smyckad med fanor och vapensköldar och fyld af folk. — Efter det Frivilliga Brandkårens hornseptett under kapellmästar Sörensens ledning uppspelat en koral, bestegs estraden af kårchefen lektor K. E. Wichmann, som på svenska och finska språken tolkade Alexander den II:dres lifsgärning och betydelse särskildt för Finland. Efter talet följde kejsarhymnen, som stående afhördes af publiken, hvarpå en blandad kör af fruntimmer och herrar afsjöng några fosterländska sånger, hvilka afslutades med ”Vårt Land” och ”Björneborgarnes marsch”, hvarefter den enkla men stämningsfulla festen var slut. —

— Första maj utmärkte sig i år, såsom man äfven af den föregående vackra våren kunde vänta, genom ett märkligt sommarväder. Dagen firades på sedvanligt sätt med utfärder i det fria utan att man denna gång besvärades af drifvor och köld.

F. B. K. hade på eftermiddagen en utmarsch med musik.

— Tacksägelsebön med anledning af Hennes Majestät Kejsarinnans lyckliga nedkomst hölls i stadens kyrka söndagen d. 17 dennes. Seminariet, brandkårshuset m. fl. byggnader voro dagen till ära smyckade med flaggor.

— Egendomligt. En myckenhet fisk har under sista veckan dels i dödt, dels i halfdödt tillstånd visat sig vid älfstränderna, där den blifvit ett lätt byte för strandborna, som med små käxar och andra lika enkla redskap dragit fisken i land. Då en del af fisken utgjorts af dugliga braxnar antaga vi att den äfven blifvit begagnad till föda, hvilket åtminstone hvad den döda fisken beträffar, ej kan anses så alldeles välbetänkt, då ju denna fisk i ingen händelse kan antagas hafva varit frisk

—  Seminaristernas 2:ra Majniemi soaré ägde rum i går. Att det nu, likaväl som förra gången var ”utsåldt hus” får väl tillskrifvas icke blott det goda ändamålet, det innebär äfven ett erkännande åt de unga tillställarenas prestationer. Den uppmuntran i sitt företag de på otvetydigt sätt röna, bör ingifva godt hopp om ett lyckligt utförande af planen att till sommaren få Majniemi återuppfördt på sin gamla plats.

— Profpredikan för kapellanstjänsten härstädes förrättas i morgon af andre profpredikanten pastor Bengs.

— Konstnärsstipendium. Bildhuggaren Viktor Malmberg har för idkande as studier af allmänna medel beviljats ett anslag af 3000 mk.

 
— Kröningsdagen högtidlighölls härstädes med högmässogudstjänst på förmiddagen samt sedermera tacksägelsegudstjänst. Staden var rikt flaggprydd; icke blott de allmänna byggnaderna ståtade i flaggskrud utan äfven allmänt annorstädes syntes flaggor t. o. m. i de minsta gårdar. Vädret var utomordentligt härligt, påminnande om högsommarn. — På aftonen var folkfest i brandkårshuset.

— Nådevedermälen. H. V. Kejsaren har d. 26 d:s behagat i nåder utnämna till riddare af S:t Stanislai ordens 3:dje klass bl. a. häradshöfdingen i Nykarleby domsaga J. F. Barck.
     Silfvermedalj med påskrift ”för nit” att bäras på bröstet i S:t Anne ordens band har tilldelats skepparen å fyrfartyget ”Helsingkallan” Karl Wahlberg.

— Ett ymnigt regn föll under gårdagen till stor fromma för växtligheten, som i synnerhet under senaste varma dagar började lida brist på vatten.

NyklNlebi

[Ibland misslyckas OCR:en kapitalt.]

— Seminariet hade vid sin 25 års fest att glädja sig åt ett lifligt deltagande från allmänhetens, särkildt från f. d. elevers sida.

Den 15 och 16 anlände norr- och söderifrån talrika besökande till Kovjoki station, där de emottogos af marskalkar, hvilka tillhandahöllo festprogram. Bland de resande märktes överinspektor Floman. För resan från Kovjoki till staden voro hästar på förhand uppbådade från Kovjoki by.

Den 15 på aftonen egde sångrepetition rum, hvarvid för första gången alla gamla vänner och kamrater sammanträffade. Att återseendets och återigenkännandets glädje var stor behöfver väl knappast nämnas.

Seminariets och öfningsskolornas examen egde rum den 16 på f. m. hvarvid alt gick sin vanliga gång; publiken var dock sjelffallet vida talrikare än vanligt. Därvid utdimitterades följande elever: H. Back Oravais, M. L. Björkqvist Kronoby, Karl O. Danielsson Sund, I. J. Ekberg Degerby, K. V. Eriksson Munsala, K. O. G. Hannus Sideby, K. P. Karlsson Iniö, K. S. Lindberg Kyrkslätt, J. E. Lindroos Borgå J. Mickelsson Nykarleby landsf., A. O. Nyström Lappträsk, H. Stenvall Pyttis, E. E. V. Sundström Nykarleby, F. W. Westberg Vörå, O. F. Österman Ekenäs.

Först på eft. m. kl. 7 egde, den egentliga festen rum. Salen, vackert prydd med flaggor, sköldar och grönt, var snart till trängsel fyld. Under dagens lopp hade ytterligare besökande anländt.

Festen öppnades med afsjungande af koralen ”Himlars rymd sin konung ärar”, hvarefter talarestolen bestegs af seminariets direktor, som efter en kort bön tolkade dagens betydelse och lämnade särskilda statistiska uppgifter, hämtade ur den digra, i tryck utkomna berättelse öfver seminariets 25:åriga värksamhet. Därefter framsade lektor K. E. Wichmann en af honom författad och med listiga handklappningar och bravorop emottagen prolog, införd på annat ställe i bladet.

Omedelbart härpå afsjöngs af en kör, sammansatt af nuvarande och forna elever ”Bröder o slutom förbund”, ”Dåne lif” och ”Herrliga land”, alla välkända för hvar och en från seminariitiden. Följde så ett tal af öfverinspektor Floman, hvari han kastade en återblick på bildnings- och folkskoleförhållandena vid tiden närmast före seminariernas uppkomst, samt till de afgående kandidaterna riktade några allvarliga maningsord, framhållande för dem vikten af deras blifvande kall.

Efter det ett par sånger ytterligare af kvartetten afsjungits bestegs estraden af folkskoleläraren redaktör Jakobson, som skildrade seminariielevernas intryck och erfarenheter vid inträdet och under vistelsen vid seminarium, sådana han funnit dessa intryck och erfarenheter hos sig själf och många andra, därjämte kraftigt betonande vikten af undervisningens uppfostrande betydelse.

Härefter trädde på estraden stadsfullmäktiges ordf. häradshöfding Barck och tillkännagaf att N—by stadsfullmäktige, till minne af seminariets 25 åriga värkstamhet, till seminariet donerat en summa af 500 mk såsom grund för en blifvande stipendiifond.

Till sist framträdde åter direktor Schalin och uppläste följande, under festen anlända telegram:

”Hjärtlig lyckönskan till kvartsekellång framgångsrik värksamhet i den fosterländska bildningens tjänst. Må de vunna resultaten sporra till nya ansträngningar för folkbildningens höjande i Norden:
       E. Frosterus, Haapanen, Castrén.”

”Frambärande våra varmaste hälsningar vid kvartssekeljubileet tillönska vi Nykarleby Seminarium en lång, välsignelserik framtid.
       Vivi och Fredrik Forsius.”  

”Seminariet lyckönskas till 25 årig betydelsefull tillvaro
       Sundwall.”

”Länge lefve den väna skaldestaden vid älfstranden, — plantskola för bildning, fosterlandskärlek, gudsfruktan och god sed ibland Findlands [Sic!] svenskatalande befolkning. Gud bevare fosterlandet önska tacksamt minnesgoda hjärtligt deltagande vännerna
       Hanna och Victor Heikel.”

”Tack för 25 årigt arbete i den svenska bildningens tjänst.
       Gösta Sundholm.”

”Deltager hjärtligt i lyckönskningarna till 25-årig hängifven och fosterländsk gärning. Länge lefve Nykarleby Seminarium.
       Nya Pressens Redaktion.”

Den i allo stämningsfulla festen afslutades med ett gemensamt afsjungande af ”Vårt Land”. Efter det öfriga festbesökande aflägsnat sig samlades forna och nuvarande elever i seminariets salar, där i timmarna angenämt flöto undan under upplifvandet af gamla minnen och gamla bekantskaper. Först midnattstiden skildes man åt.

Den andra festdagen inbröt lika vacker och strålande klar som den första.

Kl. 8 f. m. samlades åter samtliga lärare och seminariieleverna samt uppvaktade med sång öfverinspektor Floman, hvilken i varma ordalag tackade för hyllningen. Därefter hyllades med sång och hjärtliga ord af tacksam erkänsla seminariets värkmästare I. Thors hvilken med detta läseår afgår från sin 25 åriga värksamhet vid anstalten.

Kl. 9 vidtog å seminariet sedvanlig uppvisning i gymnastik, sång och musik hvarefter installation af lektorerna K. J. Hagfors och A. Mennander egde rum i sammanhang med afslutningen hvilken denna gång i anledning af dagens betydelse fick en högtidligare prägel än vanligt.

Tiden emellan afslutningen och middagen anv. af lärarekåren till en vandring ut till begrafningsplatsen där minnet af seminariets förste direktor, Conradi den afhållne läraren M. Strömberg och donatorn J. A Lybeck hyllades med sång och varma minnesord.

Festmiddagen utgjorde en i alla afseenden lyckad afslutning af det hela. Därvid hälsade lektor Wichmann å lärarekollegiets vägnar i varma, välsagda ord de personer som öfvervarit festen och här varit seminariets gäster: öfverinspektor Floman, Nykarleby stadsbor och folkskollärarena. Härefter följde tal på tal och stämningen var den allra bästa, magister Holmberg talade för Nykarleby stad, redaktör M. Fors för seminariets direktor och lärarekår. Hjärtliga och allvarliga hälsningsord från direktor Sundwall till hans vordne elever upplästes. —

Till sist utbragte hr Sundblom i ordalag som hos alla väkte den kraftigaste genklang ett lefve för det svenska språket och den svenska befolkningen i Vårt Land. Tiden led härunder altmer mot den tid då de resande söderut borde begifva sig från staden och man fick därför börja med afskedstagande just då, när stämningen stod som högst. Många stannade emellertid kvar och det återstod enligt programmet att ännu på kvällen göra en utfärd till Majniemi för hvilken många af de främmande gästerna synnerligen intresserads sig. Trots att vädret såg ogynnsamt ut begaf man sig därför ned till Andrasjön, där efterhand ett 40:tal herrar och damer slutligen samlades i förväntan på en ångbåt, som äfven till sist kom och tog den reslystna skaran ombord. När detta skrifves är deras resa icke ändad men intet tvifvel kan råda därom att icke Majniemis väna grönska och de oförgätliga minnen som vid detsamma äro fästade skola skänka dem full valuta för den del af en nordisk sommarnatt de egna åt färden dit ut.

— Flaggfrågan. Till kronolänsmänen har numera ingått meddelande att emedan landets invånare alt fortfarande och i synnerhet vid offentliga nöjen begagna flaggor af icke faststäld mall — blåhvita och rödgula, — fördenskull böra bemälda tjänstemän efterse att nådiga förordningen af den 21 december 1896, angående flaggor, behörigen åtlydes. — Å. U.

— Dödsfall. Onsdagsafton den 18 dennes afled härstädes efter ett längre lidande enkefrukaptenskan Sofia Henrikson, en af stadens äldsta invånare. Född 1830, ingick hon gifte med sjökaptenen Jakob Henrikson 1856, som hon öfverlefde och hade i detta sitt äktenskap tre ännu lefvande döttrar och en son framlidne studeranden U. Henrikson. Vid sitt frånfälle var hon 71 år. Den aflidna var känd för sin oskrymtade gudsfruktan, sitt stilla, anspråkslösa, vänliga och trohjärtade väsen, hvarför äfven hennes bortgång framkallat saknad i kretsen af vänner och bekanta. Framföralt en öm och huld moder, drabbar sorgen öfver hennes frånfälle tyngst och djupast hennes närmaste efterlefvande, hvilka med fullaste skäl kunna på henne tillämpa de ord, som skalden Topelius engång diktade öfver sin egen äfven härstädes aflidna och begrafna moder:

”Välsignad vare en sådan moder!
O, det är sötma i tårefloden,
Det är en hugnad för alla tider,
Att i det själfviska lifvets strider
fått rota sig vid en sådan barm
Och af dess kärlek fått kyssas varm!

Så löne Gud, hvad ej vi förmådde!
Det var Hans frö hon i tiden sådde.
Det är hans kärlek, den evigt höga,
Som speglar sig i en moders öga,
Och därför känns som en sol gått ner,
När detta öga ej strålar mer.”

[Hela dikten Min moder.]

— Järnvägsstationernas dekorering å kejserliga högtider. Öfverdirektören i järnvägsstyrelsen har till efterlefnad fastställt följande bestämningar för dekorering å kejserliga högtidsdagar:

Å föreskrivna kejserliga högtidsdagar, näml.

• Hans Majestät Kejsarens tronbestigningsdag,
• Deras Majestäters kröningsdag.
• Hans Majestät Kejsarens födelse- och
• namnsdag,
• Hennes Majestät Kejsarinnans födelse- och
• namnsdag äfvensom
• Hans Kejserliga Höghet Tronföljarens födelse- och
• namnsdag

skall arbetet i alla statsjärnvägarnas förvaltningsexpeditioner inställas samt stationsbyggnaderna från tidigt på morgonen dekoreras med Ryska nationalflaggor, hvarförutom på kvällarna från kl. 8 till 10 I och II klassens stationsbyggnader skola illumineras. På I och II klassens stationsbyggnader skola anbringas minst tre flaggor och på öfriga stationshus minst en flagga.

Finlands flagga.

En af Juhani Ahos skizzer i samlingarna ”Enris” med namnet ”Finlands flagga” har dessa dagar blifvit ofta nämnd. Det var emedan lärarinnan vid Sordavala seminarium, Fröken Piispanen, såsom diktamensskrifning för sina elever användt detta stycke, som hon af öfverdirektören i skolöfverstyrelsen, friherre Yrjö-Koskinen tvangs att afgå från sin tjänst — en tilldragelse, hvilken vid det nyss afslutade ständermötet jämte andra liknande företeelser från skolväsendets område under de senaste åren vann sin fulla belysning. Då troligen mången af våra läsare icke längre erinrar sig innehållet i ”Finlands flagga”, aftrycka vi här den djuptänkta vackra prosadikten.

Finlands blåhvita flagga, du skall ej mer få fladdra från din stång och ej längre vinka oss välkomna till fosterländska fester!

Naken reser sig din stång, och de lösa snörena klappra oroligt för vinden.

Det var hatets häftiga il, som ryckte bort den blåhvita duken, det var afundens oväder, som slet den lös.

Men hvad gagna oss väl nu mer fladdrande flaggor och vinkande vimplar?

De fladdra ju ändå, fastän vi ej få hissa dem mer, vi se dem ju, fastän de icke få synas.

Nyss märkte vi knappt att de funnos, och gingo dem likgiltigt förbi; nu lysa de oss på långt håll till mötes — de lysa genom sin frånvaro.

Nyss märkte man dem knappast för mängden af guirlander och blommor, nu äro de af alla prydnader på festplatsen de enda vi bry oss om.

Nu rikta sig alla blickar spanande mot de tomma flaggstängerna, och nu — nu se vi dem först på allvar fladdra. Vi se dem svaja och vinka som aldrig förr. Vi tycka oss varsna flaggor från alla takåsar, vi se dem skymta från furornas toppar, vi se dem i björkarnas grenar, och de jubla från toppen på hvarje stång; vi se dem därför att vi vilja se dem.

De trodde kanske, att de för alltid fråntagit oss våra flaggor, att vi aldrig någonsin skulle få se dem på nytt, de trodde, att vi skulle förgäta våra egna färger och antaga andras.

Veta de då icke, att där ett sommarmoln glänsande hvitt glider fram öfver högblå himmel, där är Finlands flagga — att där en snöklädd sluttning aftecknar sig emot fästet, där lysa våra färger — att där ett segel blänker långt ute på fjärden, där svajar vår vimpel.

Eller ämna de kanske förbjuda molnet att glida öfver fästet, eller skall snön ej mer få lysa hvit; eller få våra tusen sjöar då icke längre skimra i blått?

Skola de lyckas tvinga fästet att byta färg och den hvita drifvan att varda grå, och skola de lyckas hin dra dagens sol att lysa på seglet?

Skola deras händer räcka upp att slita bort äfven dessa flaggor?

— Begrafning. 3 går vigdes till grafvens ro stoftet af sadelmakaren Josef Adolf Sundberg, som afled härstädes efter ett långvarigt bröstlidande den 15 dec. i en ålder af 62 år 6 månader och 11 dagar. [När detta förs in är jag 62 år 7 månader och 7 dagar.] Sadelmakar Sundberg var född i Åbo och utbildade sig i sitt yrke hos firman Rislacki i nämnda stad. Redan år 1867 kom den aflidne till Nykarleby, där han sedan bott och numera hörde till ortens äldre handtverkare. Han sörjes af maka och sju vuxna barn samt barnabarn.

— Österbottniska Posten, som nu utsänder sin sista nummer för året, vill härmed erinra om att tiden för verkställandet af ny prenumeration för nästa år är inne. Tidningen skall bjuda till att meddela upplysande och sakliga artiklar samt tillförlitliga notiser. Den hoppas därför på en större spridning i bygderna, hvilkas intressen äro tidningens intressen. Prenumerera därför på Österbottniska Posten och sänd tidningen till edra vänner på andra orter och i utlandet!

Österbottniska Posten har sina flesta prenumeranter i hembygden, men man kan säga, att dess spridning dock är ganska vidsträckt. Tidningen går till följande orter i Amerika:

• Mennomine, Quinesee och Amasa i Michigan;
• Seattle, Bremerton och New Castle i Wash.;
• Chicago i Illinios;
• Shelton, Cross Lake i Minnesota;
• Astoria, Bonneville och Portland i Oregon;
• White Pine i Colorado;
• Salt Lake i Utah;
• Worcester i Mass.;
• Brooklyn i Newyork;
• San Francisco, San Pedro och Eureka i California;
• Douglas City i Alaska;
• Elvado Camp i New Mexico.

Dawson City i Canada Tidningen går vidare till:

• Johannesburg och Fordsburg i Transvaal i södra Afrika, till
• Auckland i New Zealand, till
• Richmond i New South Wales i Australien, till
• London, till
• Stockholm m. fl. ställen i utlandet.
  

— Allt duger åt tjufven. Natten mot nyårsdagen bortstals en af de på denna ort brukliga julstjärnorna. Då vädret var lugnt, insattes på kvällen ett nytt ljus i stjärnan för att den skulle kunna lysa hela natten. Med förvåning fann man om morgonen, att den var försvunnen. I snön syntes spår efter en fullvuxen man, som gått till och från flaggstången. En person, som kl. 12,45 passerat Stora bron, hade sett, huru den lysande stjärnan sänktes och försvann, men personen i fråga trodde, att ägarinnan själf tagit ned den.

Sedan detta skrefs har polisen funnit den saknade stjärnan hos — , ordföranden för stadens finska arbetarförening! Herr Leppänen har uppgifvit, att stjärnan hämtats till honom för att repareras. Stjärnan skall tidigare varit synlig utanför finska arbetarföreningens lokal.

En soaré med dans hade i går kväll anordnats af stadens ungdom. Programmet bjöd på en tablå ”Lifvet och döden” samt ett par solodanser. Stämningen animerad.

— Nykarleby ungdomsförening har under denna vinter ifrigt diskuterat sin byggnadsfråga, och man har beslutat att redan denna vinter skrida till byggnadsföretagets förverkligande, ty föreningen förfogar nu öfver en ansenlig byggnadskassa, som helt nyligen dessutom blifvit förstärkt med en ansenlig gåfva, nämligen 53 dollars och 45 cents. Denna betydande summa har af Viktor Eng hopsamlats i Olympia i Amerika, denna handräckning, från landsmännen i fjärran, Västern känner ungdomsföreningen lika mycken glädje som tacksamhet, ty den visar, huru varm kärleken till hembygden är. Och ungdomsföreningen vill just verka för väckandet och stärkandet af denna kärlek.

Men hvar skall den nya ungdomslokalen placeras? Det är denna fråga, som nu behandlas och som fortfarande är oafgjord.

Min vän Strömgren.

— —

Min vän Strömgren är en lycklig man. Men det har kostat år af mödor och missräkningar, innan han blifvit det.

Han började som världsförbättrare och politiker, men då världen icke ville förbättra sig enligt hans recept, sökte han sig och lyckades få nya intressen, hvilka gifvit honom jämvikt i själen. När de första gråhåren begynte visa sig vid tinningarna, märkte han, att hans håg låg åt kommunikationsväsendet eller närmare bestämdt åt sjön.

Egentligen hade han bort bli sjöman, men det var för sent för honom att ta hyra för långfärder till Afrika och Australien. Han nöjde sig med att plöja de mindre vatten, som sträcka sig från Nybron och Andra sjön till Hällgrund, Furuskär och Laxörn.

Sitt sjömanslif begynte han med en 15 fots Perilö-båt, som framdrefs af honom själf med handkraft. Det var mest praktiskt och ”naturligt”, försäkrade han. Men följande år satt han vid rodret i en segelbåt. Båten var vacker, men icke lämpad för den krabba sjön kring Kråkskär, och på hösten sålde han farkosten med en måttlig förlust, som han i räkenskaperna införde under namnet ”lärpenningar”.

Den följande vintern blef Strömgrens lyckligaste tid, ty då byggde han sig en kutter. Hans bordslådor och fack voro fulla af ritningar och kostnadsförslag. Och han såg i andanom den måttligt stora segelyachten, fin och smäcker och dansande som en älfva på böljorna. Hur skar den icke de krabba sjöarna mellan Kråkskär och Brudholmarna utan att känna af dem, och dess hvita segel lyste som svanvingar mot aftonhimmelen och de skummiga topparna utanför Tornskär. Han drömde om kojplatserna i kajutan och vände sig på andra sidan, då han hörde, hur gasten skrubbade däcket.

Det var en fröjd utan like, och den räckte från midten af oktober, inpå juni följande år, d. v. s. till den tid, då yachten blef färdig. Då visade det sig, att den blifvit omkring 100 procent dyrare, än han beräknat.

Den ledsamheten kunde han smälta. Värre var, att den helt och hållet saknade filosofiskt lugn. Den rände af som en besatt och vände utan att man visste ordet af, och så hade den en alldeles märkvärdig lust att stryka sig mot stenarna, om man det minsta aflägsnade sig ur ångbåtarnas farled. Då de dyrbara seglen fordrade en omsorgsfull vård, gaf yachten ett ansträngande arbete, som slutade först då den efter tusen bekymmer väl var under tak om hösten.

I vännernas lag prisade Strömgren sommarens fröjder. Lofsången saknade kanske det rätta tonfallet, men ingen anade, att hamnens skönhet så snabbt skulle försvinna från sin ankarboj. Den blef dock i all tysthet såld, och Strömgren har glömt att omtala, till hvilket belopp ”lärpengarna” stego.

Han tröstade sig med, att den engelska tekungen sir Lipton förlorat vida mer på Shamrock I och II och hade kanske icke haft få roligt som han själf under den föregående vintern, då yachten bygdes.

Erfarenheten hade emellertid visat, att våra vatten icke lämpa sig för segelyachter. Dessa äro nämligen alldeles för djupgående, och man har föga glädje af dem, då det är lugnt. Och under den vackraste sommaren är det alltid lugnt, i synnerhet på kvällarna, då man vill bege sig till Furuskär för att se på solnedgången och steka sik på klipporna.

— —

Nya ritningar och nya kataloger samlade sig på Strömgrens bord under den följande hösten och vintern. Med en motorbåt kunde man gå på grundare vatten, i storm och stiltje, i med- och motvind, och därför bestämde han sig för en motorbåt.

Bref gingo till och bref kommo från landets alla motoraffärer och från många af utlandets.

Den nya båten skulle bli färdig i slutet af maj, och levereras af en firma i Vasa. Med en nevös oro väntade Strömgren på våren. Han skref och telefonerade. Tiden led, och propellern hade inte kommit från Amerika, plåtslagaren hade försinkat sig med benzintanken, och målarna strejkade. Men det skalle väl reda sig till den bestämda tiden.

Och det redde sig.

Den sista maj reste Strömgren för att afprofva båten. Den skulle heta ”Fram” såsom Nansens polarångare.

”Fram” befanns vara ett under af snabbhet och precision. Den luktade kanske litet och skakade en smula. Men hur klöf den icke böljorna i med- och motvind! Vattnet sprutade om bogen, porlade och fräste rundtomkring, såsom om man befunnit sig i en brusande fors. Och Ägirs gamla ärorika flagga fladdrade på den korta flaggstången, och i blått och guld lyste vimpeln med sitt ”Fram” i fören.

Det var en fröjd att styra kosan mot den lilla hemstaden. Vännerna skulle infinna sig vid ångbåtsbryggan, Ägirs kommodor och vicekommodor och hedersledamöter skulle hälsa honom välkommen.

Motorn gick och tiden led. Strömgren såg på sin kronometer och riktade kikaren mot spirkasen på Tornskär. Snart skulle han vara framme. Han rundade prickarna, hvilka sakta nickade af förundran, då han vände stäfven in mot Hummelskärs sund. En vårblå dis låg öfver stranden och hamnen, som syntes mellan Alörn och Långörn.

Då hördes där ett märkligt ljud i maskinen: klick-klick, klick-klick, och båten stannade. Kaptenen grep till vefven. Töff-töff, töff-töff, spottade maskinen. Men den gick inte längre.

Med vemod såg kaptenen på konstverket. Han grep till årorna. ”Fram” var lika tung att ro som yachten var i stiltje. O, du milde!

Och vännerna väntade honom vid ångbåtsbryggan!

Från lotsplatsen i närheten fick han ett gammalt segel med en blekröd rand midtöfver och en provisorisk mast. En mojnande nordväst dref båten fram, men då hamnen syntes, måste årorna tas till hjälp.

Strömgren riktade kikaren mot bryggan, som var full med folk.

Midtibland det svarta blänkte musikanternas horn. När han strax därpå hörde tonerna af ”Björneborgarnas marsch”, hade han velat kasta sig i sjön. Det var den bittraste stunden i vännen Strömgrens lif.

Men han har glömt denna lilla motgång. Motorn var införd i vårt sjölif, och den har sedan otaliga gånger varit till nytta och glädje.

— För närvarande talar man i sportsmannakretsar blott om motorer, propellrar, förgasare, benzin och petroleum och hästkrafter.

— —

Här om dagen var jag inne hos Strömgren. Han var på godt humör och höll på med att ladda en accumulator, som sög kraft ur den elektriska ledningen, som i vanliga fall sprider ljus öfver kaos på hans skrifbord. Han skall i dagarna sätta en ny motorbåt i vattnet, större och kraftigare än den gamla.

Automobilen från Jakobstad susade i detsamma förbi, och jag kastade på vännen Strömgren en menande blick.

Pftui, en sådan stinkkärra ville jag inte ha! sade Strömgren.

Sjökommunikationerna äro och förbli härefter Strömgrens hufvudintresse, och han väntar att inom kort kunna framvisa en idealisk båtmotor. Det enda, som oroar honom är, att problemet med flygmaskinen kunde bli dessförinnan löst. Då skulle allt hans intresse och arbete varit förgäfves. En dansk ingeniör har redan flugit 100 meter och en fransman 150 meter.

— Nykarleby sparbank lättad på 12,000 mark. För någon månad sedan vände sig i Stockholm bosatta vicehäradshöfdingen advokaten Julius Karsten med kronolänsmannen F. Olson som ombud till styrelsen för Nykarleby sparbank med anhållan om ett större lån, på hvilken anhållan erhölls ett tillmötesgående svar. Kort därpå lyfte ombudet 12,000 mk mot skuldsedel, där hr Karstens broder dr Rafael Karsten var angifven som låntagare och bröderna Janne och Hugo Finnilä från Vasa som borgesmän. [Penningbeloppet 12 000,00 mark år 1907 motsvarades av penningbeloppet 62 877,30 euro år 2025 enl. Statistikcentralen.] Snart nog, men dock för sent, fann man, att samtliga namn å skuldsedeln voro förfalskade. Vicehäradshöfding Karsten hade nämligen äfven i Saarijärvi sparbank sökt få ett lån mot falsk skuldsedel, men förfalskningen blef därstädes upptäckt, och från Vasa afläts därpå telegram om hr Karstens häktande. Hvilket ock skedde. Men penningarna, som afsändts pr telegraf, voro då redan ”placerade”, och det ser ut, som om Nykarleby sparbank skulle komma att förlora den för en liten bank rätt betydande summan, i det närmaste tredjedelen af det kapital banken samlat under en trettiotvåårig verksamhet.

Det må dock strax nämnas, att insättarna icke på något sätt komma att lida till följd af bankens förlust.

Vi ha hört den frågan framkastas, huruvida icke styrelsen kunde ställas till ansvar för det skedda.

— Detta lär icke kunna komma i fråga. Det är visserligen allmän plägsed i bankerna, att man fordrar en verifikation af notarius publicus öfver borgesmännens vederhäftighet. Och hade man fordrat en sådan verifikation i detta fall, skulle naturligtvis förfalskningen blifvit uppdagad, men man ansåg den öfverflödig, då man kände borgesmännens betalningsförmåga. Efteråt kan det väl synas, som om styrelsen varit nog godtrogen, då den hvilket ögonblick som helst kunnat pr telefon meddela sig med de uppgifna borgesmännen, men underlät att göra det.

Dock är här att märka, att en förfalskning syntes i detta fall mycket osannolik. Hr Karsten, som väl icke åtnjutit särskildt godt ryckte, var känd på vår ort, där han en kortare tid varit t. f. stadsfiskal, han vände sig till banken med en kronans tjänsteman som ombud, hans familj är väl bekant och hans broder, hvilken angafs som låntagare, åtnjuter det bästa anseende.

Vicehäradshöfding Karsten, som vid häktandet erkänt sig hafva skrifvit sin broders och bröderna Finniläs namn, dock med dessas begifvande, är född 1873, och son till kyrkoherden Edvin Karsten i Kveflaks. Han har varit gift, men är sedan något år tillbaka skild från sin hustru. För ett par år sedan flyttade han till Stockholm, där han verkat som sakförare. Hans affärsställning torde en längre tid varit underminerad.

— En mängd förfalskningar af hr Karsten ha på sistone kommit i dagen. Utom i sparbankerna i Saarijärvi och Nykarleby har häradshöfding Karsten falska papper i Åbo, Borgå och Lovisa sparbanker samt enl. V. P. i följande kassor:

Ecklesiastikstatens enke- och pupillkassa i Åbo à 3,000 mk med herrar I. och H. Finnilä som borgesmän;

Borgå stads änke- och pupillkassa à 7,000 mk med herrar I. och H. Finnilä som borgesmän;

Nordiska Aktiebanken i Kotka en skuldsedel à 5,000 mk med herrar I. och H. Finnilä som borgesmän.

Dessutom har till svenska vicekonsulatet i Vasa ingått ett bref från fröken Sofia Sandlund i Stockholm, hvari meddelas att hon beviljat vicehäradshövding Karsten ett lån à 15,000 kronor med borgesförbindelse, undertecknad af handlanden Hugo Finnilä i Vasa och handl. Simelius i Jakobstad. Herr Simelius afled redan den 28 maj 1906.

— Stadsfullmäktige sammanträdde senaste onsdag för behandling af följande ärenden:

Dammbyggnaden i stadens fors. Från Guvernörsämbetet hade genom magistraten inkommit en mängd handlingar angående dammbyggnaden i stadens fors, och borde staden inom en föreskrifven tid af sex veckor afgifva yttrande angående dessa. Stadsfullmäktige tillsatte ett beredningsutskott bestående af hrr K. F. Spolander, G. Hedström och E. Knape, hvilka ägde inkomma med förslag till utlåtande i frågan.

Förnyad anhållan om ett lönetillskott af — denna gång — 15 mk i månaden hade inlämnats af fr. M. Nylund för det ökade arbete hon fått med kontrollen af fraktdebiteringen vid stadens järnväg. [Penningbeloppet 15,00 mark år 1907 motsvarades av penningbeloppet 78,60 euro år 2025.]

— Skrifvelsen föranledde en längre principiell diskussion, hvarunder stadsfullmäktige ansågo sig kunna konstatera, att Drätselkammaren är den myndighet som äger att under ansvar förvalta stadens drätsel, och bör drätselkamreraren såsom aflönad funktionär kunna åhvälfvas [ges ansvar för] ett praktiskt arbete af denna beskaffenhet. Det hette visst i instruktionen för järnvägens trafikchef, att denna ägde öfvervaka järnvägsbokhållarens arbete, men ansågs denna öfvervakning innebära, att trafikchefen borde se till att arbetet utfördes; och äfven om kontrollen ålåge trafikchefen, upphörde icke därmed Drätselkammarens (drätselkamrerarens) plikt att handhafva kontrollen af stadens ekonomi.

— För att emellertid bringa frågan formellt i riktiga gängor, remitterades drätselkamrerarens skrifvelse till Drätselkammaren, hvilken däröfver ägde afgifva yttrande. Drätselkamreraren hade äfven anhållit om anvisning, huru kontrollarbetet borde verkställas för att blifva mindre tidsödande, och, sedan trafikchefen upplyst om, att han lämnat muntlig upplysning därom för länge sedan, beslöto stadsfullmäktige uttala sig i den riktning, att det icke kunde anses åligga dem att gifva dylika praktiska råd. Därjämte väcktes fråga om att Drätselkammaren skulle gifvas i uppdrag att inkomma med förslag till en omarbetning af kammarens reglemente i sådan riktning, att kamreraren kunde få mera arbete och bättre lön, utan att stadens budget ytterligare betungades. Förslaget bordlades.

Utom ofvannämnda behandlades en mängd ägofrågor, särskilt sådana om uppgörande af kontrakt med dem, hvilka genom köp kommit i besittning af stadens jord, och beslöto stadsfullmäktige, att Drätselkammaren må upprätta kontrakt blott i det fall, att säljaren kan förete med staden tidigare uppgjordt kontrakt. I annat fall finge köpare af lindor inneha dessa med samma rätt som säljaren haft.

— Foderbrist af allvarsam beskaffenhet skall yppat sig på flere ställen i Nykarleby älfdal. Halmtaken torde tillgripits som kreatursföda i Kauhava och annanstädes, sedan bönderna tidigare sålt en del af det hö, som egna kreatur behöft. Fortfarande pågår dock en listig transport af hö norrut genom Nykarleby. Priset har stigit, så att man i Gamlakarleby betalat ända till 18 pi kg. för hö.

Krönika.
—

Det är så länge sedan jag sist skrek, att jag knappt nog minnes, hvar jag slutade. Men jag befann mig visst invid lyckans horisont, med förhoppningar om solsken under två månader . . .

Ack, ja! Mina djärfvaste drömmar ha blifvit förverkligade. Solen har skinit i det närmaste två månader blott med spridda regnskurar emellanåt, jag har gungat på Torsöfjärdens dyningar, och min motor har gått utan att klicka, och jag har bogserat länsman, då han haft stiltje, och jag har kunnat uppträda i skjortärmarna långt utanför Tornskärs yttersta klippor. Hvilken himmel, hvilket haf! Och hvilken sommar!

Jag skall bjuda till att minnas den länge, länge . . .

Däremot har jag glömt, att vännen Strömgren emellanåt rott sin stora motorbåt. Ty si det har varit så, att än har en fjäder än en annan brustit, och, ja . . .

Härefter må regnet smattra och löfven gulna, det är naturens gång; men jag ämnar inte klaga, ty det har varit sommar. Och jag har fått lefva lifvet för lifvets egen skull, icke för nyttans eller brödets skull eller som kugg i samhällets invecklade maskineri.

Ännu då jag skrifver detta, den sista augusti, lyser solen vänligt och termometern visar 16 graders värme. Ännu dras tankarna dit ut, och gäddorna bortom Hummelskär sakna visst mitt blänkande koppardrag. Och tullslupen ser melankolisk ut i ensamheten där borta vid hafsbandet. För en månad sedan pustade motorer i alla vikar, och båtarnas segelmassor blänkte som stora hvita mås vingar på fjärdarna. Blåhvita, blågula och rödgula flaggor svajade på sommarboningarnas flaggstänger.

Och nu, ja, nu är det så tyst där ute: stängda dörrar, stängda fönster, nakna flaggstänger. Sommaren och lyckan äro icke hvardagsgäster utan främlingar, som komma blott på besök. Må vi tacka dem för besöket! Ännu dröjer solskenet på vågorna kanske en hel månad, och det är varmare där ute än uppe på land.

*           *
*

Med allt detta vill jag visst icke säga något förklenligt om staden och landet.

Jag har tvärtom att anteckna vackra framsteg äfven angående staden: lyktstolpen har blifvit bortflyttad från torget, sophögen utanför kyrkan är undanskaffad, och sophögarna, som vanprydt parkens sluttningar mot ån, likaså. Esplanaderna äro sopade, och många trottoarer ha under sommaren fått göra bekantskap både med skyffeln och kvasten. Så mycket ledsammare se de gångbanor ut, hvilka icke fått åtnjuta samma förmån.

*          *
*

På torget träffade jag i lördags en af mina vänner från hafvet, en fiskare.

Han var icke lika nöjd med sommaren som jag.

— Dåligt fiske kanske?

— Nej, medelmåttigt. Lagom arbete, och så har ju priset hållit sig uppe.

— Men . . .

— Stockflottarna och stockarna i ån . . .

— Tja . . .

— En flotte ref sönder för mig i våras en ny ryssja, värd 50 mk, och min fiskvattensgranne har inte alls kunnat begagna sitt fiskevatten. Stocken förstör bragderna . . .

— Om jag inte sökt ersättning? Jo, visst. Jag skref till firman Schauman, men fick till svar, att firman inte betalade en penni. Stockflotten tillhörde väl firman, men bogserbåten var förhyrd, och om föraren körde sönder bragderna, så finge han betala. Och så är det alltid: den ena skyller på den andra.

— Dra saken inför rätta!

— Där förlorar man alltid; omkostnaderna bli nämligen så betydande, att äfven den vinnande parten lider skada. — Och så slita vi alldeles sönder våra båtar bland stockarna i ån. Vi äro som luft för stockpatronerna . . .

— Men ordningsmakten håller väl vägen öppen?

— Ordningsmakten! Här log min vän bittert. Enligt lag skall tredjedelen af ån vara öppen, d. v. s. kungsådran. Stockpatronerna eller deras förmän bryta alldeles öppet mot det stadgandet. Alla människor ha ju sett, att ån hela sommaren varit full af props, pappersved och stockar, men det har icke fallit ordningsmakten in att göra det minsta för trafiken. Möjligen kan man senare få höra, att någon förman blifvit stämd, och han får kanske i bästa fall plikta några mark. Men hvad betyder det? Firman vinner på att öfverträda lag och författningar och betalar gärna lite böter. Vi ha förstås ingen nytta af att man efteråt stämmer flottningscheferna och att dessa få plikta. Ordningsmakten borde se till, att lagen icke öfverträdes . . .

— Tja . . .

— Läser herrn tidningar?

— Ja, ibland.

— Då har ni kanske fäst er vid, att de, som för ett par år sedan flottade stock i Kemi älf, med berådt mod öfverträdde förordningen om stockarnas afbarkning . . .

— Verkligen?

— Jo, de betalade böterna, 4,000 mk, om jag ej missminner mig, men de förtjänade kanske 40,000 mk på den öfverträdelsen, ty det kostar pengar att låta afbarka virket. Men så kom där en ny guvernör och en ny kronofogde och andra nya vederbörande, och där lades beslag på tiotalstusen stockar. Det hjälpte icke längre att betala böter; lagen måste följas.

— Ni menar, att också vi skulle behöfva nya vederbörande?

— Ja, jag menar det.

*          *
*

Jag har icke velat förstöra mitt sommarnöje med tidningsläsning. Af vännen Strömgren hörde jag, att de landtdagsmannakandidater, på hvilka jag röstade, gått igenom och att landtdagen verkligen sammanträdt i början af augusti.

Då jag numera öppnat tidningshögarna, strömmar en mängd nyheter öfver mig: Turkiet har fått en ny författning, i Amerika håller man på att anordna trafik med luftskepp mellan Nevyork och Filadelfia, och man lär kunna telefonera utan tråd från Eiffeltornet i Paris öfver Atlanten till Amerika m. m.

Och i Nya Pressen ser jag den märkliga nyheten, att aktuarien Harald Dahlström och vicehäradshöfding Alarik Flinckman fyllt 40 år! Man känner sig verkligen skamsen öfver att man först en tid efteråt får veta af sådana bemärkelsedagar.

Men jag skall härefter söka att bättre följa med dagskrönikan.

Kurre.

— Silfverbröllop firades i lördags härstädes af provinsialläkaren Nils Durchman och hans maka Ljuba, född Sittkoff.

— Begrafning. Senaste lördag vigdes till grafvens ro härstädes stoftet af eleven vid svenska fruntimmersskolan i Vasa Sigrid Söderström, som den 26 aug. aflidit i Vasa i sitt sextonde åldersår. Den blomsterhöljda hvita kistan bars till grafven af den aflidnas syskon och vänner, och hennes forna kamrater härstädes utförde sång vid grafven. Saknadens och vemodets känslor tolkades i ord af dem, som stått den unga nära i lifstiden.

— Ett tyfusfall har yppat sig å seminariets internat. Den insjuknade är hemma från Esse och har besökt Jakobstad.

— Gripen villatjuf. I förrgår hitkom i Vasa häktade skomakaren Tähtinen, hvilken enligt uppgift senaste vinter föröfat en mängd stölder i villorna i Nykarleby skärgård. Mannen, som nekar att ha gjort sig skyldig till stölderna, fördes i går under polisbevakning till Vexala, för att man skulle få visshet om att den häktade verkligen var samma Tähtinen, som senaste vinter uppträdt därstädes. Den häktade är född i Vichtis.

”Fänrik Stål” har dramatiserats och gifves som folkskådespel i Stockholm.

Styckets handling tilldrager sig under september månad 1808, 1 akten på en slätt vid Salmi by, 2 akten i Nykarleby prästgård och 3 akten vid Jutas kyrkbacke. (!)

— För och efterspelen tilldraga sig likaledes under september månad men åtskilliga år efter finska kriget, det förstnämnda i Fänrik Ståls stuga vid Näsijärvisjön, det sistnämnda i Nykarleby prästgård.

— Motorbåtsfärd. Senaste lördag reste hrr O. Nylund och K. Fors med patron Herlers 22 fots öppna motorbåt härifrån till Vasa. Båten tillryggalade den öfver 10 mil langa vägen på 9 timmar.

Maskinen af Fay & Bowens välkända fabrikat och 3 ½ hästkrafters styrka klickade icke det minsta under färden, sedan den riktigt kommit i gång. Färden gynnades af vackert väder, ehuru dyningarna efter föregående dagens storm kändes.

Flaggen opp!

Då jag rest i främmande länder har jag ofta lagt märke till en sak: det flaggas mera där ute än hemma hos oss i Finland.

Särskildt kommer jag ihåg en solig söndag i Augusti då jag for söderut, ner genom Danmark. Redan i Köpenhamns förstäder svajade Danmarks vackra, hvit-röda flagg öfver många hus, och ute på landsbygden hade nära nog hvarje bondgård sin flagg. Det gjorde ett gladt intryck och lifvade sinnet.

Arbetet på landet är hårdt under hvardagen, söndagen är till vederkvickelse för själ och kropp. En god människa vill se gladt omkring sig. Och det hafva de så val förstått där ute.

Det är sant, att de politiska förhållandena hos oss äro annorlunda, och de äro sådana att vi i allmänhet ej hafva svårt att hålla oss för skratt. Men jag tror vi göra bäst i att tänka, hvad en vän till mig sade här om dagen på tal om politik: ”ju mörkare tider, dess gladare färger skola vi hissa”. Jag vill tillägga: ju mörkare tider, dess; gladare färger  b e h ö f v a  vi omkring oss.

Nu kommer sommaren med sol öfver grönskande bygder. Jag ville ge mycket för att hvar helgdag få se flaggor svaja öfver gårdarna där uppe i Österbotten.

Ett ord om den praktiska sidan af saken. Finland har ingen egen flagg, men vi hafva ju småningom börjat enas om färgerna gult och rödt; två breda våder med den gula öfverst. Och en sådan till och med rätt stor flagg af shirting kostar ej mera än att hvar gård har råd att skaffa sig en. Flaggduk är dyrare men äfven hållbarare.

Senaste höst gåfvo mig ett tiotal bönder från Nykarlebytrakten sina tummar i pant på, att flaggstången skulle stå rest på deras gårdar instundande sommar. Undrar om de fria sina tummar.

Helsingfors 29. V. 1909. E. V. K. [Kan det vara Ernst Viktor Knape, fast han då bodde i Gamlakarleby?]

— Dödsfall. Torsdagen den 8 juli afled eleven vid Nykarleby seminarium Herman Georg Engström å Malmska sjukhuset i Jakobstad i en ålder af något öfver 20 år. Den i sin ålders blomma bortryckte ynglingen har under sommaren varit bosatt härstädes och begaf sig nyligen till Jakobstad, därifrån han återvände pr velociped. Så vidt man vet, torde han därvid öfveransträngt sig, ty han insjuknade kort därpå i en häftig blindtarmsinflammation. Läkare tillkallades och hopp om ynglingens vederfående uttalades, men slutligen var man tvungen att sända den sjuke till Malmska sjukhuset, där han i sista minuten genomgick en operation, som väl lyckligt men framkallade följdsjukdomar, hvilka medförde döden den 8 juli.

Den så plötsligt bortgångne ynglingen var född i Pargas och inträdde i Nykarleby seminarium hösten 1907, där han sedan med flit och framgång bedrifvit sina studier och gjort sig känd som ordentlig, anspråkslös och själfständig. Det hägrande mål han uppställt för sitt lif, skulle han icke nå. Redan under skoltiden afbröts hans bana. Hans stoft bäddades i jordens sköte å Nykarleby begrafningsplats senaste måndag den 12 juli under stort deltagande af dem, som kommit honom närmare på denna ort. Hans kista och hans graf voro formligen höljda af blommor. Hvile jorden lätt öfver den unges stoft!

Den aflidne sörjes å hemorten af ålderstigen fader och syskon, här af fästmö, kamrater och vänner.

— Stadsfullmäktige sammanträdde i går och förekommo därvid till behandling följande ärenden:

1. Uthusbyggnaden till sjukhuset. Kommittén för sjukhusbyggnaden hade inkommit till fullmäktige med trenne kostnadsförslag till ett uthus. Då af dessa emellertid icke noggrant framgick hvilka arbeten voro inbegripna i kostnadsförslaget, beslöto stadsfullmäktige bemyndiga kommittén att låta bygga uthuset för en kostnad af högst 4,000 mk och finge kommittén träffa öfverenskommelse med den entreprenör, hvars anbud ställer sig förmånligast, sedan en noggrant specificerad arbetsbeskrifning företetts.

2. Inventarier till sjukhuset. Sjukhusbyggnadskommittén hade inkommit med förslag till inköp af inventarier till sjukhuset enligt en specificerad förteckning, som slutade med ett belopp af 3,211 mark och 5 pi, samt för inköp af instrument för 2,284 mark. Dessa utgiftsposter framkallade en längre diskussion, då tillgängliga medel för sjukhuset hålla på att taga slut, i synnerhet som vissa nödvändiga planeringsarbeten ännu äro outförda. Stadsfullmäktige beslöto därför uppskjuta inköp af de föreslagna instrumenten, tills medel kunna anskaffas, medan däremot de föreslagna inventarierna finge köpas.

— I hvarje fall torde sjukhuset inte kunna öppnas på beräknad tid, då kostnaderna stigit afsevärdt högre än de blifvit beräknade.

3. Till ombud för staden vid gemensam stämma med Jeppo och Nykarleby landsförsamling den 15 nov. i sockenstugan i Nykarleby, vid hvilken stämma Jeppo brobyggnadsfråga kommer till behandling utsägs hr K. F. Spolander.

— Dömd illgärningsman. Polisen har lyckats få spaning på den person, som under senast förgångna vecka placerat en sten på järnvägen mellan Kovjoki och staden. Det har märkvärdigt nog visat sig vara en svensk man från Ytterjeppo, nämligen J. O. Nystén. Den fängslade, som erkänt sitt brott och icke uppgifvit någon orsak till dess föröfvande, stod i måndags tilltalad inför rådstufvurättens och dömdes till 8 månaders fängelse. Den dömde har förklarat sig nöjd med domen och införpassats till fängelset.

— Dömd för försök till bedrägeri. I måndags stod sjötullvaktmästaren A. A. Eklund inför rådstufvurättens tilltalad för bedrägeri eller försök därtill. Den tilltalade, som i särskilda kända personers namn per telefon rekvirerat öl, som han i ett fall äfven bekommit och förtärt, dömdes för försök till bedrägeri till 80 marks böter.

Krönika.

Det är i dag den 1 maj och söndag.

Solen skiner, forsen brusar; och går man till gamla hamnen eller Andra sjön, ser man, huru böljorna glittra. Bofinkar och starar musicera i esplanadernas björkar, och ute i skogarna spela orrar och tjädrar, så att det hörs nästan ända in i staden.

Då jag i går vandrade ut på landsvägen, susade en flock änder genom luften, och bortom skogen hvisslade en spof, ännu längre borta hördes tranan. Jag mötte en gubbe, och då jag inte hittade på något roligare, sade jag:

— Det är vår nu.

— Ja, det är en vacker vår; på fyratio år har jag inte upplefvat en sådan, sade han. Det ymniga regnet skall göra underverk; känner inte herrn, hur det doftar från lindorna.

— Doftar är kanske inte det rätta ordet, försökte jag invända.

— Kanske inte i en stadsbos näsa; men jag är jordbrukare och känner sådant på annat sätt. När vårregnet löser gödseln, då är det . . . Ja, där mot gärdesgården börjar det grönska redan . . .

Vi önskade hvarandra god fortsättning och gingo vidare.

*             *
*

Min vän gubben sade, att vi inte på fyratio år haft en så vacker vår.

Det är emellertid så, att vi lätt glömma hur det varit förut. Jag har tillbragt 1 maj i Nykarleby sedan 1892 och gjort små anteckningar om väderleken före och efter denna vårens eller sommarens första dag. De lyda så här:

Den 1 maj 1892. Fuktig april. Solsken 1 maj. Kaffedrickning och dans på Forsbacka på eftermiddagen.

Den 1 maj 1893. Varit mest på resa. Snösmältning i slutet af april. Ledsamt den 1 maj.

Den 1 maj 1894. Älfven isfri den 12 april, marken bar. 14 graders värme i skuggan den 24 april. Seminariet utfärd till skogsparken den 1 maj. Den 2 maj begynte björkarna skifta i grönt. Häggen blommade i Lindbohms trädgård. Rönnarna ha ganska stora löf. 18 graders värme i skuggan! Allt detta den 2 maj!

Den 1 maj 1895. Den 28 april 18 grader i skuggan. Den 1 maj utfärd till Isakas. Dans, Vackert. Början af maj särdeles vacker. Björkarnas löf begynte spricka ut den 9 maj. Den 11 kvällen supé på Gästis. Förra hälften af maj kylig, men löfven spricka ut i slutet af månaden. Juni varm och vacker.

[Den 1 maj 1896–1900?]

Den 1 maj 1901. Isen gick ur ån den 29 april. De sista dagarna i april vackra med 15 graders värme i skuggan. Den 1 maj bjöd på strålande solsken och 15 graders värme i skuggan kl. 12. Stadsborna drucko gemensamt kaffe på Forsbacka. Såg den första svalan. Början af maj sommarvarm, senare hälften kylig. De första häggblommorna slogo ut den 1 juni. Juni månad vackrare än i mannaminne.

Den 1 maj 1902. April kall. Isen gick ur forsen den 1 maj, som var kall. Ån sköt den 5 maj trots den kalla väderleken. Hela maj kylig. Löfsprickning i början af juni. Häggarna fingo blommor till midsommaren. Sommaren regnig och kylig. Värmen ej högre än 19 gr i skuggan.

Den 1 maj 1903. Ån gick upp den 27 april. Den 27 april 17 grader i skuggan, den 30 april 19 graders värme, men den 1 maj nordlig vind och 5 grader. Från den 21 maj sommarvarmt. Häggen begynte blomma den 1 juni. Hela juni vacker.

Den 1 maj 1904. Söndag. Var i Uppsala på resa. Bref från Nykarleby, att våren varit kall. Sen vår också i Sverige.

Den 1 maj 1905. Älfven sköt den 30 april efter några dagars häftig snösmältning. Isen gjorde stor skada. Den 1 maj stor öfversvämning. Början af maj vacker, senare hälften kylig. Löfsprickning i slutet af månaden, men häggen började blomma först i juni.

Den 1 maj 1906. Isen gick ur ån den 16 april. En så vacker april ej i mannaminne. Den 1 maj gynnades af sommarväder med 16—18 graders värme i skuggan. Utfärder till stadens omgifningar, arbetarna med sin röda fana i spetsen. En mängd stadsbor hade samlats till gemensam middag å stadshotellet, där Kronoby musikkapell utförde musik. Rönnarna spricka ut i förra hälften af maj och buskarna skifta i grönt redan den 11 maj. Den 18 maj 25 grader i skuggan.

Den 1 maj 1907. Islossning försiggick den 18 och 19 april och man väntade tidig vår, men värmen kom inte. Den 1 maj klar men kylig. Snö kring Andra sjöns stränder, tranor på färd mot torr. Lediga arbetare lysa i röda kravatter, och på finska arbetarföreningens flaggstång svajar en stor röd fana. På kvällen firar en del herrar och damer vårens dag med gemensam supé under musik, som utföres af ett kringresande kapell. Automobilen från Jakobstad ger gästroller (Detta sista inte i mina anteckningar utan i Ö. P:s krönika). — Svalan sågs den 8 maj, göken hördes samma dag, men maj kylig. Starkt snöfall i slutet af maj. Gröna löf först i midten af juni. Sommaren regnig och kall.

Den 1 maj 1908. Den 28 april gick älfven upp trots kylig väderlek. Var sjuk den 1 maj. Den första veckan i maj kall med 2—4 graders värme i solskenet om dagarna. Den 18 maj 19 graders värme i skuggan. Man väntar sommaren efter den långa kylan, men den kommer inte. Löfven spricka ut först i juni. Efter den kalla våren en härlig sommar.

Den 1 maj 1909. Vandrade i det ljufligaste solsken på strandpromenaden i Nizza, besökte Monte Carlo den 2 maj. Jordens härligaste ställe! 22 graders värme i skuggan. En mild vind från det blåa Medelhafvet kommer palmerna att susa. Syrenerna och kastanjerna blomma. — Bref från Nykarleby, att april inte haft att bjuda på några vårdagar, att isen låg fast ännu de sista dagarna af april. Senare skrifves, att Nykarleby älf blef isfri den 8—10 maj. Inte ett grönt strå eller löf, då jag kom hem den 31. Förra hälften af juni kylig, senare varm. Häggblommor först till midsommar, och rönnarna slå samtidigt ut.

Den 1 maj 1910. Ån gick upp den 17 och 18 april. Sedan regnigt och mildt. Den 1 maj klar och vacker men värmen steg dock blott till 8 à 9 grader i skuggan. Marken fullständigt bar utom i backsluttningar mot norr. Sjön öppen sedan en vecka eller mera.

*             *
*

P. S. Den 2 maj: Senaste natt drömde jag, att de allra flesta stadsbor voro unga och att de gemensamt firade vårens dag med en fest å stadshotellet under allmän glädje. En obekant man höll tal om den starka gemensamhetskänsla, som alltid varit utmärkande för befolkningen på denna ort, där alla känna hvarandra, och han uttalade förhoppning om att man äfven framdeles skulle känna sig som en enda stor familj . . . Det allmänna lifvet har att bjuda så få glädjeämnen; därför borde man finna nöje i hvarandras sällskap. Han slutade med ett lefve för gemensamhetskänslan och för våren, och alla instämde. Sedan hurrade man väldeliga, så att jag vaknade.

Segelsällskapens flaggor. Den nya förordningen rörande segelsällskapens akterflaggor har numera af generalguvernören påbjudits till efterrättelse äfven för resp. segelföreningar inom detta län. Uti den skrifvelse generalguvernören i anledning häraf utfärdat till vederbörande myndigheter påbjuder generalguvernören att den nya flaggan, hvilken i öfre hörnet närmast stången upptar de ryska färgerna och i hörnet nedanför resp. stads eller läns vapen, skall anbringas bl. a. äfven å segelföreningarnas byggnader. Uti den i författningssamlingen publicerade förordningen säges emellertid att den nya flaggan stall begagnas som akterflagga för i segelfällskapen inskrifna farkoster, medan de gamla flaggorna äro tillåtna bl. a. å segelföreningarnas paviljonger och andra byggnader.

S. S. Ägirs gamla flagga firades ned för sista gången senaste söndag den 18 sept., då sommarens segelsäsong officiellt afslutades med en stilla aftonbetraktelse å Marielunds paviljong. Endast ett mindre antal af segelsällskapets medlemmar voro därvid närvarande.

Med vemod ser man flaggan komma ur bruk, ty den har redan en tradition bakom sig och den har blifvit kär för Ägirs medlemmar. Men riksintressena kräfva nya igenkänningstecken också på segelbåtar och motorbåtar i våra skärgårdar.

Den nya flaggan skall i öfversta fältet mot flaggstången bära den trefärgade ryska riksflaggan. Den är vacker nog, så att därom är intet ondt att säga i och för sig, men den nya flaggan kommer dock att få ett besynnerligt utseende, då de tunga färgerna komma i flaggans öfre del, nämligen hvitt, blått och rödt och så igen blått (flaggans blå kors) och hvitt, d. v. s. flaggans nedre fält med vapnet. Man får intryck af att flaggan är upp och nedvänd.

Men det är ju så mycket som är upp och nedvändt i våra dagar, att det kan vara riktigt att det syns också i själfva flaggan.

En gammal Bobrikoffsk förordning till heders. Till Vasa idrottssällskap från poliskammaren utgått påbud, att å skridskobanan vid festliga tillfällen bruklig flaggning hädanefter icke får förekomma, såvida icke ryska flaggan hissas ofvanom alla andra flaggor och vimplar. Af denna anledning kommer å banan icke ens vid täflingstillfällen någon flaggning att föranstaltas utan skola andra passande medel begagnas för att täflingarna må tilldraga sig allmänhetens uppmärksamhet.

Förbudet torde grunda sig på någon författning från de förra ofärdsåren.

Lotsarna och kronofartygen. Enligt order af lotsdirektören böra lotsfördelningscheferna förständiga lots- och fyrbetjäningen att å lots- och fyrplatser, där flaggstång finnes, hissa flagg för finska och ryska kronofartyg, hvarjämte de vakthafvande lotsarna skola uppställa sig i front och afgifva honnör för fartyg, hvilka på masttoppen föra nedanuppräknade flaggor eller vimplar, nämligen:

Denna order torde ha föranledts af en erinran från generalguvernören.

”Uppställa sig i front” är ett uttryck med militär bakgrund som innebär att ställa upp en trupp, grupp eller formation på en linje, vänd mot en viss riktning (ofta mot fienden eller vid ceremoni).

Mellersta Österbottens vandrande folkhögskolas elevförbund sammankom till årsmöte senaste söndag å Kovjoki samlingshus, som dagen till ära var prydt med flaggor och grönt. Sedan deltagarena, af hvilka de flesta anländt per velociped i det regniga vädret, intagit välbehöfliga förfriskningar, öppnades mötet med afsjungandet af ”Modersmålets sång”, hvarefter ordföranden, föreståndaren E. Hedström, hälsade de närvarande välkomna i ett andragande, hvari talaren bl. a. påpekade, huru sanningen, trots talet om dess ständiga seger, stundom förkvästs, ofta, såsom t. ex. reformationen, fördröjts under långa tider genom undertryckande af tanke- och yttrandefriheten.

Tal. erinrade vidare om de traditioner, som äro förknippade med mötesplatsen, Helgaberget, samt hälsade välkomna de nyinträdande medlemmarna i förbundet, de f. d. eleverna i kurserna i Larsmo och Kovjoki. Vid verkställdt upprop af de särskilda kurserna befanns ett 70-tal medlemmar hafva tillstädeskommit trots det föga inbjudande vädret. Följde så val af förbundets funktionärer, hvarvid till ordförande återvaldes föreståndar E. Hedström, till vice ordf. utsågs I. Backlund från Jeppo, till sekreterare Anna Henriksson från Pedersöre, Edsevö, till kassör Emilia Rankell, Munsala, och till öfriga styrelsemedlemmar Anna Cederberg, Pedersöre kyrkoby och Lovisa Forsström, Oravais.

Till ombud för de orter, hvilka icke äro representerade i styrelsen, valdes: för Esse A. L. Nygård, för Purmo Hulda Blomkvist, för Larsmo Edvard Fagerudd och för Kovjoki Axel Nyström. Efter en kortare kaffepaus upptogs till diskussion tvenne förbundet rörande frågor, hvarefter ordföranden med stöd af förbundets nya matrikel gaf en historik öfver de förändringar, som inträffat inom förbundet sedan dess stiftande, samt yttrade några minnesord i anledning af de under året aflidna. Efter middagsrasten vidtog ett samkväm, under hvilket programnummer omväxlade med lekar, sång och dans. Kovjokieleverna utförde teaterstycket ”På talko”, hr Hedström uppläste Heidenstams dikt ”Sånger i kyrktornet” och seminaristen Svedberg talade till kamraterna, erinrande bl. a. om vikten af att tillgodogöra sig kunskaper genom den tillgängliga litteraturen.

De närvarandes tack till värdarna framfördes af Ester Finskas, som önskade förbundet nästa år välkommet till Jeppo, hvarest mötet beslutit hålla förbundets femte årsmöte.

Krönika.

[En hel del omvärldsbevakning i början. Här börjar Nykarleby.]

Ordet krönika är af grekiskt ursprung; det kommer nämligen af grekiska ordet ”chronos”, tid, eller ”chronikos”, tiden tillhörande, och är släkt med det kända ordet kronometer, tidmätare eller klocka.

En krönika bör alltså handla om dagens händelser eller utgöra en tidsbeskrifning.

Det är lätt att nu skrifva krönikor, ty det händer ofantligt mycket. Tidningarna äro fulla af de märkligaste nyheter.

Japanska kejsaren, hvars namn vi knappast känt, har just dött efter ett ärorikt lif. Han har nämligen lefvat och regerat under en tid, då Japan blifvit en makt, som Europas regering allvarsamt måste räkna med. Han begråtes eller rättare hedras af ett trofast folk, som ägnar honom en gudomlig dyrkan. En mängd människor i Japan ha tagit lifvet af sig, emedan de inte vilja öfverlefva den store kejsaren. På detta sätt hedrar man icke någon afliden i andra länder.

Republiken Kina kämpar med ekonomiska svårigheter, en kamp, som vi alla väl förstå af egen erfarenhet. Denna kamp är för Kina ledsam nog. D. v. s. kineserna skulle nog få låna pengar från Europa, men de, som ville låna, önska blanda sig i Kinas inre och yttre angelägenheter, och dem vill Kina helst sköta själf. — Ryssland och Japan äro i hög grad intresserade af regleringsåtgärderna i Kina, och furst Katsura har just varit i Petersburg för att fundera med Kokovtseff om de kinesiska förhållandena. Och de båda herrarna ha kommit utmärkt väl öfverens. I förbifarten kommo de att tala också om förgångna tider och om det Rysk-japanska kriget. De ha varit litet ledsna öfver hela nämnda krig, som egentligen berodde på ett missförstånd. Men det var nu ingenting att göra därvid. Fred är ju sluten för länge sedan, och nu ha de gemensamma intressen i Kina . . .

Turkiet och Italien är fortfarande i krig, och ingen skådar ännu fredens gryning, ehuru ju Turkiet tycks ha att kämpa med upproriska makter äfven inom riket. Jag har inte noggrannare förmått följa med de inre förvecklingarna, som äro farliga nog. Äfven grannstaterna tyckas vänta sig fördelar af dessa förvecklingar och bereda sig på själfständighet eller byten.

Senast har Greklands blifvande kungapar låtit tala om sig. Kronprinsen, som ju egentligen är en dansk man, ty hans far är hemma från Danmark, är gift med kejsar Wilhelms syster. Denna syster är temperamentfull och duktig kvinna. Hon tycker, att den grekiska militären är lite dålig eller i hvarje fall sämre än den preussiska. Och däri kan hon ha rätt. Då hennes man var öfverbefälhafvare i Greklands krig med Turkiet, hvilket krig slutade med Greklands fullkomliga förödmjukelse, skämdes hon. Det blef allt ledsammare för henne att vara i Grekland. Och nu meddela tidningarna, att hon lämnat sin man och hela landet och befinner sig sedan en längre tid tillbaka i Tyskland hos en släkting. Någon gång får den grekiska kronprinsen komma på besök . . .

Apropå Tyskland. Där är man flitig som vanligt och bygger krigsskepp med en så ryslig fart, att England allvarsamt börjar frukta. Parlamentet, d. v. s. Englands landtdag, beviljar allt mera pengar för krigsflottan, ty en vacker dag kan kriget bryta ut. På en del håll gläder man sig emellertid åt en omständighet: om Tyskland skulle råka ut för ett svårare krig, skulle det ej kunna skaffa sig bröd. Soldater, som inte få bröd, bli svaga i knävecken, och då äro de inte så farliga, huru goda gevär de än må ha och huru många de än må vara.

Sådana äro människorna.

I ett land känner man sig förnärvarande mycket lycklig, nämligen i gamla Sverige. Deras stora segrar i de olympiska spelen har gifvit hela landet en inre fröjd, som man inte riktigt vill uttala. Hela världspressen berömmer svenskarnas ”kroppskultur”, såsom det numera heter, deras organisationsförmåga och deras lysande representation och deras storartade gästfrihet. Och så har deras konung varit rest till Pitkäpaasi i Finland där han vänskapligt umgåtts med Kejsar Nikolai II, och där man kommit öfverens om att ett godt förhållande råder mellan de båda rikena. Mera lycka kan man inte begära.

Och norrmännen fröjda sig öfver Amundsen, som kommit hem efter att ha upptäckt sydpolen, och danskarna gläda sig öfver Mikkelsen, som kommit från Grönland efter en treårig studieresa. Man hade redan trott honom vara död, och så hittar ett fångstfartyg honom på kusten. Fartyget heter ”Sjöblomsten”, och dess kapten har fått silfvermedalj af kungen för att han räddat Mikkelsen. Mikkelsen själf har fått guldmedalj för sin gärning.

Den vetenskapliga betydelsen af Mikkelsens bragd säges vara stor. Han vet förtälja, att ett vatten, som man tidigare ansett för ett sund, är blott en djup vik i Grönland. — För min ringa del tycker jag, att det är ganska likgiltigt, om det är ett sund eller en vik, när där är så kallt, att man inte utan lifsfara kan komma dit och man sålunda inte kan lägga ut nåt där eller meta abborrar eller ro harrbräde där.

*           *
*

Ö. P:s läsare ha naturligtvis inte haft tid att läsa de större tidningarna midt i brådaste sommaren.

För den okunnige kan jag berätta, att det är en stor öfverskrift, som förekommer ständigt i tidningarna, nämligen lotseländet.

Detta elände har förorsakat många grundstötningar. De kaspiska lotsarna ha satt ut prickarna orätt eller ock saknas prickarna.

— Hos oss finnas hvarken lotsar eller prickar, och jag saknar mycket remmarna på Torsöfjärden.

Jag känner lyckligtvis farleden, men det ser så ödsligt ut, att man blir beklämd om hjärtat, redan då man kommer in på Alöfjörden.

Riksintresset, riksintresset! Ja, det är den andra stora öfverskriften på tidningsnotiserna.

Detta intresse samlar sig särskildt kring flaggorna. Vid festliga tillfällen får man inte flagga med fantasiflaggor, om inte ryska handelsflaggan svajar öfverst. Och då man i Helsingfors ville fira en simfest utan flaggor, fick man inte heller göra det. Det betraktades nämligen som en demonstration mot — polisen. Då man i Reval ville fira en likartad fest och hade hissat den hvit blå-röda duken, tog polisen bort den. Riksflaggan fick inte missbrukas vid ett sådant tillfälle.

Så är det — om hur man vänder sig är ryggen bakom.

Jag borde ännu ha nämnt de viktiga gatskyltarna, där ryska språket skall vara öfverst . . .

Men den ärade läsaren känner till det där. Riksintresset visar sig i det yttre ofta som knappnålsstyng. Man blir inte allvarsamt sårad men retas ständigt af obetydliga eller likgiltiga saker. Och ehuru man besluter sig för att skratta åt alltsammans, så blir löjet inte så hjärtligt, som det kunde vara . . .

*           *
*

Ett glädjeämne ha vi dock alla: årsväxten lofvar att bli god. I hela landet har sommaren varit vacker. Bärgningsvädret i juli var mycket godt, och ett utmärkt hö finnes i ladorna.

Torkan var långvarig och har väl på en del ställen skadat åkrarna, men nu har ymnigt regn fallit, hvarför en del af skadan kan botas. Vi kunna därför vänta goda tider.

Ett tecken därpå äro väl ock de talrika strejker, som utbrutit. Byggnadsarbetarna strejka i Helsingfors, arbetarna i pappersbruken strejka i Kymmene.

Ett tecken på goda tider är väl ock det, att ett litet krig mellan bankerna utbrutit. Landtmannabanken betalar 5 procents ränta på depositioner. Detta tycka de öfriga bankerna, som blott betala 4 ½ procent, inte om, och de ha beslutat att hämnas. De lösa inte in Landtmannabankens postremissväxlar. Jag misstänker, att de hämnas på samma sätt mot Nykarleby aktiebank, som jämväl betalar 5 procent, men jag har glömt att fråga hur det är, och tidningarna ha inte talat därom.

Ja, något mera var det inte att säga den här gången. Jag ämnar t. o. m. låta propsen och Ragnörn vara i fred.

Kurre.

Flaggskräcken. Senaste söndag kl. 2 p. d. infann sig en poliskonstapel af det å Vasklot förlagda poliskommandot å bankdir. A. Nysténs villa invid Vasa och meddelade, att den röd-gula flagga, som svajade öfver villabyggnadens tak, omedelbart skulle nedtagas. Hr Nystén vägrade naturligtvis att efterkomma detta påbud och sporde ordningens väktare, på hvems order han infunnit sig. Svaret lydde endast, att han ”hade befallning” att ta ned flaggan. Konstapeln frågade äfven, om villaägaren hade någon rysk flagga; hvad han härmed ville, vet man ej så noga.

Då hr Nystén vidhöll sin vägran att låta hala ned flaggan, praktiserade sig polismannen själf på taket och drog ned den.

Men icke nog härmed. Samma manöfver upprepades senare med två flaggor, som svajade på bryggan nere vid stranden.

Rikets värdighet var räddad. Vbl.

Lotseländet i Nykarleby skärgård har under de senaste dagarna varit större än någonsin förut. Sedan de ryska lotsarna i början av månaden flyttat bort från Hällgrund, ha inkommande fartyg varit fullständigt hänvisade åt sig själva.

Någon av de sista dagarna i förra veckan var engelska ångaren ”Joseph Davis” på ingående till Nykarleby. Kommen till Hällgrund signalerades naturligtvis efter lots, men självfallet utan resultat. Sedan ångaren några timmar legat utanför lotsplatsen, satte den kurs på Stubben i Munsala skärgård för att med tillhjälp av lots därifrån taga sig in till hamn. Emellertid fick den även här förgäves vissla och flagga några timmar; ingen lots syntes till. Nu återvände ångaren till Hällgrund, där den blev tvungen att kasta ankar i öppen sjö. Här låg den något mer än ett dygn, till dess att Hellnäs sågbolag, som skulle lasta båten, fått vetskap om ångarens ankomst. En bogserbåt skickades nu ut och lotsade ångaren till Torsöfjärden, där den som bäst intager last av props.

På måndagen skulle danska ångaren ”Stjerneborg” komma in förbi Hällgrund, men även den fick lägga sig för några timmar i sjön utanför lotsplatsen. Denna gång råkade dock en bogserbåt komma ut, och då den hörde ångarens visslingar, åtog den sig att föra båten i hamn.

[Ångaren Volturno råkade finnas på sidan.

Fartygsnamn är ofta återanvända, men hittade uppgifter på Shipping Today and Yesterday om ett som kan var det som nämns här : Stjerneborg torpedoed and sunk on 5th April 1916 in the Mediterranean to the south of Sardinia by an Austrian submarine while on a voyage from the Tyne to Bagnoli with coal, the lifeboats reached the Bay of Cagliari in the evening.]

Fiskare, som uppehållit sig i den yttre skärgården, ha berättat, att två större ångare senaste lördag avgått omedelbart efter varandra ut till havs norrut, sedan de i mer än ett dygn legat utanför Hällgrund, där de med ångvissla och lotsflagga förgäves kallat på lots.

Och medan detta tilldragit sig vid Hällgrund, ha de ryska lotsarna, enligt vad för oss uppgivits, levat i sus och dus uppe i staden. En av dem har numera rest hem till Ryssland, men de två övriga ha nästan alltid gått berusade, ofta skrålat nätterna igenom till inpå morgonen, så att närboende störts i sin nattro. Åldermannen har, såsom det säges, till följd av detta oregelbundna liv ådragit sig en inre åkomma, varigenom det blivit honom möjligt att skaffa sig läkarintyg över att han inte förmår fara ut på lotsning. När det t. ex. blev känt, att den förenämnda ångaren ”Joseph Davis” behövde lots in till Nykarleby, hade åldermannen fyra särskilda gånger vänt sig till en fiskare med anhållan, att denna skulle åtaga sig inlotsningen. Samma fiskare, vilken förut i sommar blivit särskilda gånger av ryska lotsarna hotad med angivelse, för att han fört i hamn fartyg, som varit i behov av hjälp, fick nu av lotsåldermannen tillåtelse att hädanefter alltid lotsa, hur mycket han ville, ”även fast högsta chefen skulle sätta sig emot.”

Hällgrunds fyr har varit släckt sedan den 1 oktober.

Vattenkraften i Lappo älv. Jutbacka fors. Till nu pågående ting hade bankdirektör E. O. Söderström såsom ägare till Vernamo kvarn och halva vattenkraften i Jutbacka fors låtit instämma dem, som ansåge sig äga bättre rätt till sagda fors, att därvid framställa sina anspråk. Vid målets behandling i tisdags anmäldes från stadens sida, att Nykarleby stad vore ensam ägare till forsen, vilken, enligt vad gamla handlingar gåve vid handen, i tiden donerats till staden. Därjämte gjorde särskilda hemmansägare från Kyrkoby anspråk för skifteslagets räkning på andel i forsen enligt mantalsberäkning. Prästbolets rätt i frågan bevakades av konsistorieombudet pastor Joh. Arvonen.

De ryska lotsarna vid Hällgrund.

För ett par veckor sedan ingick i detta blad en kortare relation av det sätt, på vilket lotsningen vid Hällgrund omhänderhafts under hösten av de ryska lotsarna. Sedan vederbörande härigenom blivit uppmärksamgjorda på huru dessa utnyttjat den tid, under vilken de bort ligga ute vid lotsstationen, hitsändes i torsdags förra veckan från Uleåborg lotsångaren Walvoja i och för anställande av undersökning i saken. Ångaren stannade först vid Hällgrund, där den blev i tillfälle konstatera, att lotsarna voro borta och att fyren var släckt.

Sedan Walvoja senare på kvällen anlänt till Nykarleby, skulle lotstjänstemannen A. Ukkola, som var förordnad att anställa undersökningen, jämte båtens befälhavare, kapten J. Rodas i fredags på morgonen uppsöka de ryska lotsarna. Dessa hade emellertid redan kvällen förut fått nys om vad som väntade dem, varför de skyndsamt på fredagsmorgonen lämnade sitt kvarter invid staden, i det de uppgåvo, att de skulle bege sig ut till Hällgrund. Förmodligen ångrade de sig dock snart, ty middagstiden voro de tillbaka. — Om förloppet av det förhör, som nu anställdes med dem, har meddelats oss följande:

Lotsarna uppgåvo, att de ingalunda varit borta från lotsplatsen en hel månad, såsom det påståtts, utan att de blott för ett par dagar kommit upp till staden för att proviantera. Ej häller hade de uppträtt druckna, varken här eller tidigare vid Hällgrund; det starkaste lotsåldermannen förtärt i Nykarleby, hade varit lemonad, visste han berätta. Och så vidare i samma riktning.

Nu hade hr Ukkola emellertid redan tidigare på dagen vänt sig i saken till särskilda personer i staden, vilka under edsförpliktelse skriftligen intygat, att de i tidningarna senast intagna uppgifterna om Hällgrundslotsarna voro riktiga. Ett av vittnena hade därjämte vetat omtala, att då lotsarna i början av oktober lämnat Hällgrund, hade de besökt en fiskare härstädes och erbjudit honom av sin lön 75 mk i månaden, som han skulle få uppbära utöver vanlig lotslön, ifall han ville under hösten inträda i lotstjänst och ensam åtaga sig lotsningen vid Hällgrund samt därjämte omhändertaga de ryska lotsarnas löner i den mån dessa utfölle, så att lotsarna själva finge resa hem till Ryssland redan tidigare på hösten och stanna där för vintern. De hade nämligen uppgivit, att de inte finge uppbära lön för vintermånaderna, om de ej stannade kvar, men genom en sådan manöver de föreslagit hade de trott sig lätt kunna kringgå bestämningarna. Fiskaren i fråga en f. d. finsk lots — hade emellertid betackat sig för den äran att få stå dem till tjänst.

I detta sammanhang en liten episod från förhöret. En av de personer, till vilka lotstjänstemannen vänt sig med anhållan om upplysningar beträffande lotsarna, hade frågat: Har ni inom det förryskade lotsverket inte bättre karlar att skicka ut till de finska lotsplatserna än dessa Hällgrundslotsar? — och fått till svar: Nog måste man väl räkna dessa till de sämsta.

I lördags på morgonen återvände Walvoja från staden, och de ryska lotsarna fingo då allt lov att följa med. På Alörnsfjärden togos de med sin båt på släp av ångaren, som återförde dem till Hällgrund. Där ha de nu hållits de senaste fem dagarna.

Huruvida någon vidare åtgärd kommer att vidtagas med dem, återstår att se. Måhända skola vederbörande anse, att lotsarnas förseelse icke varit större, än att den lilla skrapa, de fingo av lotstjänstemannen från Uleåborg, är tillräcklig.

Från allmänheten.
— —

I n:r 43 av Ö. P. ingick en artikel angående lotseländet, att ångfartyget ”Joseph Davis” först anlände till Hällgrund och sedan till Stubben och visslade och flaggade utan att erhålla lots. Ångaren i fråga, som var destinerad till Monäs sund för att intaga props kom via Hälsingkallan direkte till Stubben där han genast erhöll lots omkring kl. 1 på dagen. Som ingen tullbetjäning finns på denna plats, så måste ”Joseph Davis” in till Nykarleby för att klarera. Vi gick då med ovannämnda fartyg till Hällgrund att där få lots in till Nykarleby, men på Hällan fanns ingen lots, ty där visslades och flaggades, men ingen lots, icke heller någon fiskarlots. Efter en stunds väntan kastades ankaren, ty stormen var ganska hård. Där lågo vi till följande dag eller den 14 oktober. I daggryningen syntes en bogserbåt lägga ut, men vågade icke komma dit ut, utan höll sig i lä för Hällan. Vi lättade då ankar och gick förbi den ovannämnda bogserbåten, men på dennes vinkande stannades farten, varpå den ovannämnda fiskarlotsen kom upp på skeppet samt tog kommando upp till platsen, där han kastade ankar. Omnämnas bör, att den omtalade lotsen hette Sämskar och är en gammal avgången lots från Hällan.

L o t s a r n a  p å  S t u b b e n.

R e d a k t i o n e n s  s v a r.  Vi ha i anledning av ovanstående skrivelse vänt oss i frågan till den person, som meddelade oss uppgiften angående inlotsningen av ångaren ”Joseph Davis”, och vidhåller han, att notisen relaterat tillgången på ett riktigt sätt. Lotsarnas uppgifter här ovan äro, enligt vad oss från fullt trovärdigt håll i flere avseenden vilseledande. Ångaren kom icke, såsom lotsarna säga, direkte till Stubben, utan den skulle gå in förbi Hällgrund. Den var ej häller destinerad till Monäs sund utan till Nykarleby.

Lotsarna beklaga sig över att en fiskare, som kommit ombord på ångaren, övertagit kommandot, ehuru lotsar från Stubben medföljde båten. Varför tilläto lotsarna detta? Redde de sig möjligen icke på egen hand att föra ångaren i hamn? Säkerligen förelåg någon tvingande omständighet för fiskaren att övertaga lotsningen; utan skäl hade väl ej häller Hellnäs sågbolag sänt ut en bogserbåt med en privatlots ombord, sedan ångaren legat omkring ett dygn i den yttre skärgården utan att genom den breda och djupa farleden förbi Hällgrund slippa i hamn med tillhjälp av det ryska lotsverkets lotsar, som befunno sig ombord på båten.

Under åskvädret, som senaste fredag övergick orten, slog blixten ned i Nystaden i ett fru S. Salin tillhörigt magasin, vars tak antändes och blev till större delen förstört, förrän brandmanskapet hann släcka elden. Skadan har värderats till c:a 300 mk. Magasinet var oförsäkrat. En invid magasinet stående björk blev under blixtslaget delvis splittrad. På Högbacka slog blixten samma dag ned på bonden Nils Backlunds gård i en flaggstång, som i hela sin längd splittrades. En i närheten betande häst, som träffades av åskslaget, segnade ned och blev liggande en stund, men återfick småningom sina krafter. [Hästkrafter! ; )] Åskvädret åtföljdes av ett häftigt, hagelblandat störtregn, som mångenstädes på landsbygden nedprässade rågväxten. Denna har dock på en del ställen åter förmått resa sig, medan den på andra torde ha tagit betydlig skada.

Poliskammaren utsände senaste söndag följande kungörelse, vilken vi intaga på anhållan av stadens polischef och som torde observeras av dem, som röra sig i de uti kungörelsen omnämnda delarna av skärgården:

”Allmänheten till varning och efterrättelse meddelas, att den vid Andra sjön förlagda militären anmält sig från och med den 6 september ärna varje dag mellan kl. 2 och 5 på eftermiddagen företaga skjutövningar vid Andra sjön i riktning från stationshuset mot Alön. Under skjutövningarna får ingen trafik äga rum å den del av Andrasjö-fjärden, som ligger i skjutriktningen, varförutom holmarna Storgrundet, Alön samt Båda-udden icke få beträdas. Medan skjutningen pågår, är vid Andrasjö-bryggan hissad en röd flagga.”

Provpredikan för kyrkoherdetjänsten i Nykarleby stads- och landsförsamling hålles i följande ordning: 1) nästa söndag den 24 dennes av kyrkoherden i Sastmola, prosten H. E. Wegelius, 2) söndagen den 31 dennes av kyrkoherden i Nedervetil, prosten F. V Nejnstedt och 3) söndagen den 7 november av kyrkoherden i Teerijärvi, prosten E. G. Appelberg. Ur sökandenas meritförteckning, vilken nyligen upplästes i stadens kyrka, meddela vi följande utdrag:

— — —

Prosten Ernst Gustav Appelberg är född den 21 juni 1857, prästvigd 1883 med vitsordet approbatur; för befordringsrätt till ordinarie prästtjänst avlagt prov och förhör 1887, vilka blivit ”med beröm” godkända; handhaft prästtjänst såsom extraordinarie i Kristinestad, såsom kapellan i Solv och såsom kyrkoherde i Teerijärvi (sedan 1899); lärare i religion vid elementarskolan i Kristinestad omkring fyra läsår under senare delen av 1880-talet; lärare i finska, svenska och latin vid samma skola en del av läsåret 1887—1888. [Alla sidor där Appelberg, som fick tjänsten, nämns.]

Stadens skogar. För någon tid sedan vände sig Kommunala centralbyrån i Helsingfors till stadskommunerna i landet med en anhållan om uppgifter rörande städernas skogar och deras skötsel. I anledning därav har ordföranden i skogskommittén härstädes med ledning av stadens jordabok och andra tillgängliga källor sammanställt en utredning i saken, för såvitt den hänför sig till Nykarleby stad. Vid arbetets utförande har det emellertid visat sig vara omöjligt att exakt fastställa arealen av stadens skogsmarker, emedan jordaboken icke upptager alla jordområden, staden äger, På grund härav äro uppgifterna i en del fall blott ungefärliga. Redogörelsen inledes med särskilda uppgifter om totalarealen av stadens marker med hänsyn till de ändamål, för vilka de äro disponerade. Enligt dessa uppgifter omfattar:

Artikeln lite omdisponerad.

Dödsfall. Den 16 dennes avled härstädes efter några månaders lunglidande handlanden Wilhelm Siegfrids i en ålder av 40 år. Siegfrids, som var född i Soklot, verkade från sitt fjortonde år, tills han blev värnpliktig och kom in i militären, såsom småskollärare i sin hemby samt i Markby och Kovjoki byar. Senare vistades han i Amerika några år, och återkommen därifrån öppnade han en handelsbutik i Soklot, därifrån han dock för omkring fem år sedan flyttade till Nykarleby, varest han sedan dess drivit handel. Den avlidne efterlämnar hustru och fyra minderåriga barn.

Gårdsköp. Nykarleby handelslag har den 24 mars för 35,000 mk tillhandlat sig den gård, i vilken Stadshotellet för närvarande är inrymt. Handelslaget, som omedelbart övertog gården, kommer att öppna butik därstädes. Emigranten Elias Kytölä har för 2,900 mk sålt sin gård till arb. F. O. Sirén.

Finlands flagga. Den av senaten tillsatta kommittén för uppgörande av förslag till lag om Finlands flagga har redan slutfört sitt uppdrag och av lämnat sitt förslag. Detta upptager tre olika flaggor, nationalflaggan, handelsflaggan, samt marin-, lots- och tullflaggan. Nationalflaggan, att användas inom landet närmast för dekorationsändamål, bleve den redan vedertagna lejonflaggan, Finlands heraldiska lejon i gult med de nio rosorna på röd duk

Handelsflaggan företer följande ut seende: röd duk med gult upprättstående kors, som delar flaggan rätvinkligt i fyra fält. I övre fältet vid stången anbringas nio vita rosor, symmetriskt ordnade i tre rader. Såsom postflagga användes handelsflagga med ett vitt posthorn anbragt i nedre röda fältet invid stången. Proportionerna bleve desamma som den norska flaggans: längden förhåller sig till bredden som 25 till 17. De inre röda fältens längd förhåller sig till deras bredd som 8 till 7. Korsarmarnas bredd är 3, de yttre röda fältens längd 14. Färgerna bestämmes på följande sätt: den gula färgen är guldgul, den röda klart kromröd.

Officiella provritningar till lejonet och posthornet skulle utföras och gälla som mönster för flaggornas tillverkning. På nationalflaggan skall den gula lejonfiguren vara jämförelsevis stor. Normalflaggor av noggrant bestämda form- och färgtyper skola tillverkas och av statsverket förvaras i mörkt rum.

Lejonflaggan i Uppslagsverket Finland.

De ryska frimärkena vid inrikeskorrespondens. Enligt cirkulärskrivelse till postkontoren äro de ryska frimärkena icke mer giltiga vid korrespondens inom landet. Till Ryssland och utrikes gälla de t. v. För undvikande av straffporto är det skäl för allmänheten att observera detta.

Ententen och Finlands självständighet. Paris, 12 dec. (Petr. ag.) I anledning av att Finland vänt sig till de allierade med en anhållan att få sin självständighet erkänd, skriver Temps, att de allierade komma att konferera först sedan Ryssland erhållit en regering, som är ett uttryck för folkets vilja.

Finlands flagga. Lagen om Finlands flagga har publicerats. Statsflaggan utgöres, som i ett föreg nr. meddelats, av en rektangelformig duk med ultramarinblått kors på vit botten. Korset delar flaggan i fyra rätvinkliga, lika höga fält. I mitten av korset är anbragt Finlands vapen.

Såsom sjöfarts och handelsflagga föres statsflaggan utan vapnet.

Den nya flaggan hissades högtidligt över senatshuset i söndags kl 12 vid tonerna av ”Vår Gud är oss en väldig borg”, utförd av Apostols hornorkester. Efter salut på Sveaborg stämde orkestern upp ”Vårt land”.

Enligt Hbl. ter sig flaggan prydlig i sitt enkla mönster. Med sitt blåa kors påminner den om Sverges fana, vilken i århundraden även varit vår.

Invigning av skyddskårsfana

ägde i söndags rum i Soklot å samlingslokalen därstädes. Till högtidligheten hade infunnit sig, förutom Nykarleby landskommuns skyddskår, som var mangrant tillstädes, jämväl ett trettiotal representanter för skyddskåren i Nykarleby stad. Dessutom var närvarande en talrik allmänhet, både gamla och unga, från de olika byarna inom landskommunen.

Vid ½ 3-tiden samlades landskommunens samtliga skyddskårister hos lokalchefen Gustav Wik. Sedan skyddskåristerna från staden anlänt, tågade hela truppen med musik och fana i spetsen till samlingslokalen, utanför vilken Lotta-Svärdföreningens medlemmar, vilka förfärdigat fanan, samlats. Skyddskårerna uppställdes här och sedan musiken spelat ett par fosterländska stycken, överräcktes fanan till landskommunens skyddskår av cheflottan Judit Johansson, som därvid med några ord erinrade om fanans symboliska betydelse. Fanan mottogs å kårens vägnar av lokalchefen Wik, som tackade för den vackra, värdefulla gåvan, vilken skyddskåren städse skulle anse såsom en heder att få fylka sig kring i goda och onda dagar. Till fanbärare utnämndes härefte: skyddskåristen Vilhelm Lindström från Soklot. Sedan musiken spelat Björneborgarnes marsch, uppställdes skyddskårerna ånyo och tågade nu med den nya fanan i spetsen genom en del av byn och återvände därefter till utgångspunkten.

Härefter uppställde sig landskommunens skyddskår med front mot vägen, varpå stadens skyddskår defilerade förbi, hälsande den nya fanan. Härmed var ceremonien ute i det fria avslutad, och skyddskåristerna begåvo sig in i samlingshuset, varest programmet fortsattes.

Efter en uvertyr, utförd av en för tillfället sammansatt hornseptett från de båda skyddskårerna, sjöngs unisont Modersmålets sång, ackompanjerad av hornmusiken, varefter lärar E. Lindgren höll ett med värme och kraft framfört andragande, vari han särskilt betonade, hurusom skydskåristen aldrig bör svika sin fana, utan hålla den i helgd, samt även taga på allvar sin uppgift såsom fosterlandets värn och skydd. Viola Kronqvist sjöng därefter med ren och behaglig stämma ett par sånger, och musiken spelade ytterligare några stycken.

Under den paus, som härpå följde, hade kaffet en strykande åtgång. Allmänheten samlades sedan under musikens toner åter i salen, där programmet fortsattes med deklamation och solosång.

För bekostande av skyddskårsfanan upptogs vid festen en kollekt, vilken inbragte något över 200 mk.

Den i allo stämningsfulla och värdiga festen afslöts med nationalsången.

Den nya fanan, som förfärdigats enligt ritning av fru Elly Jernström, upptager på vit botten det allmänna skyddskårsmärket i guld och rött, vilande på en lagerkrans, under vilken är insytt årtalet 1920. En fyrkant i övre hörnet vid stången upptager Finlands vapen i ovannämnda färger.

Telefonledningen till Ytterjeppo blev färdig den 8 maj. Ledningen, som är 8 km lång och sträcker sig från staden till Nykarleby handelslags filial i byn, har uppsatts av handelslaget, men ha ytterjeppoborna därvid bidragit med stolpar.

Sedan denna ledning blivit färdig, sträcker sig telefonnätet numera till varje by i Nykarleby landskommun.

Skolinvigning.

I söndags invigdes Kyrkoby nya folkskola i N:by landsk. Invigningsfesten vidtog kl. 2 e. m. Redan klockan 1-tiden på dagen började festklädda människoskaror anlända. Det vackra vädret lockade ut både gamla och unga, så att skolans alla rum voro till trängsel fyllda, när festen begynte. Sittplatser hade beretts för bortåt 200 personer i skolsalen, men minst lika många måste nöja sig med ståplatser i angränsande rum. Skolsalen var dagen till ära smakfullt dekorerad i rött och grönt. I flaggstångens topp svajade den röd gula korsfanan.

Högtidligheten öppnades med avsjungandet av psalmen 271 v. 1, 2 ”Gud, som all vishetskälla är”, varefter pastor O. Schalin beträdde katedern och höll invigningstalet. Utgående från några verser i Vishetens bok betonade han, huru viktigt det är att skaffa sig kunskaper och vetande. Förr nöjde man sig med att kunna läsa rent innantill i bibeln, men numera är detta ej tillfyllest. Vi måste också lära oss att läsa rent i naturens stora bok. Därtill vill skolan förhjälpa alla sina skyddslingar. Han ville kalla folkskolan vishetens tempel, men pekade också på var vi skola söka den rätta visheten, nämligen hos Gud, ty gudsfruktan är vishetens begynnelse. Talaren slutade med att nedkalla Guds välsignelse över skolan. De närvarande reste sig. Det var ett högtidligt ögonblick, när skolan och det arbete, som där kommer att utföras, anbefalldes i den högstes hägn. Så som ett svar härpå kastade den nedgående vintersolen sina sista, strålar in genom skolsalens fön­ster, minnande om, att det arbete, som där kommer att utföras, även har sina ljusa stunder och är ett arbete i ljusa makters tjänst.

Därefter sjöngo skolans elever ”O, konungarnes konung” och ”Härlig är jorden”. Dikten ”Det ädlas seger” framsads förtjänstfullt av Stella Ahlskog, och N:by seminariums stråkorkester utförde under sin skicklige dirigent lektor G. Wikströms ledning några musikstycken. Under musiken lade man märke till, huru många äldre närvarande med förundran åhörde densamma. De hade visst inte hört något så vackert förr.

Under den därpå följande pausen serverades kaffe för allmänheten i lägre skolans och för inbjudna gäster i lärarns rum. Arrangemanget för det kroppsliga välbefinnandet handhades av fru Hulda Boman, från vilket hon också skilde sig med heder.

Efter pausen sjöng seminaristernas elitkvartett under kandidat Åke Ljunges ledning med kläm trenne sånger, varefter lärar T. Granqvist talade om, varför vi arbeta för folkskolbildning. Talaren jämförde den gamla goda tiden, som man önskar kalla den, med nutiden och fann, att inte allt gammalt är gott, ty ”även djävulen är gammal, men ej god”. Först betonades de materiella vinningar kunskap och bildning fört med sig. Särskilt fästes uppmärksamheten vid vad läkarvetenskapen uträttat, ävenså betonades industriens och jordbrukets uppblomstring ”Där gräftan och lien förr kommo till användning, där drager nu hästen plogen och slåttermaskinen. I stället för slagans ljud på logen hörts nu tröskmaskinernas surrande ute på åkern”. Mycket har sålunda uträttats, men vår strävan måste mera gå ut på att bilda själen, ty därigenom bliva vi andligen rika och få en högre syn på tingen. Vi måste fostra våra barn till goda människor, så att barnets bön: ”Gud, gör mig god”, må bliva hörd. Talaren tillbakavisade den beskyllningen, att skolorna fostra lättingar, halvherrar och gudsförnekare: Varje rättänkande medborgare vet, att arbete ger den högsta livslyckan. Huru kan en människa, som är god, förneka, att en allhärskande Gud styr världen? Dock medgav talaren, att mycken sanning inneligger i de ord, som finnas på bibelns första blad: Kunskapens träd är ett träd på gott och ont, men det goda skall segra, enligt det löfte kvinnan fick i syndafallet. Därför kunna vi med ljus framtidstro se tiden an, ty, slutade talaren: ”Fast solar ramla från de fasta grunder, och fast jorden flyktar som en suck därunder, lever och segrar det ädla ändå.”

Följde så solosång av fru Edit Björkvall, som sjöng ”Gören portarna vida” samt ”I Himlar sjungen den Eviges ära”, varefter skolans lärare gav en kort redogörelse över kostnaderna för skolbygget och riktade skolans tack till den, som burit dagens hetta och tunga för dess uppförande, byggmästaren August Eklund. Sist tackades de, som på ett eller annat sätt medverkat i programmet för festen samt slutligen alla, som hedrat skolan med sin närvaro på denna dess högtidsdag. Med tacksamhet omnämndes även att skolan av herr Josef Herler fått som gåva mottaga en samling teckningsmodeller.

Så uttalades den förhoppningen, att de stora uppoffringar N:by landsk. fått ikläda sig genom detta skolbygge, inte skulle vara förgäves utan lämna hög andlig ränta. Sedan några psalmverser förklingat, skildes man åt, glada över alt ha blivit en god dag rikare.

Skolan, som är modernt och tidsenligt byggd, är uppförd invid Nykarleby stad å den s. k Nygården. En högre och lägre folkskola är inrymd under samma tak, varför byggnaden är rätt ansenlig och en prydnad för orten. En svenskhetens stödjepelare har åter blivit rest i vår bygd. Måtte den i någon mån kunna skingra dimman som ännu ruvar över kärren!

Om ”Fältskärns berättelsers” författare berättas i tidningen ”Gotlänningen” följande episod.

I Stockholm hade stora människomassor samlats vid Riddarholmen morgonen den 5 sept. 1896, då ångaren lade till, som medförde Z. Topelius, som återkom från en resa till Visby. Ett väldigt tåg av barn med blågula flaggor i händerna mötte Topelius. En person, ej underkunnig om vem som väntades, frågade en polisman: Vem är det, som skall tas emot?

Jag vet inte riktigt. Det lär skall vara någon gammal fältskär, som kommer från Gotland.

Historien lär mycket ha roat Topelius.

Nykarleby församlings begravningsplats. Det område, varmed församlingens begravningsplats utvidgats mot norr, invigdes högtidligen senaste söndag i närvaro av en talrik skara församlingsbor. Sedan menigheten sjungit psalmen 152, ”Jorden oss alla skall en gång församla”, förrättades invigningsakten av kyrkoherden i Pedersöre kontraktsprosten Werner Bengs, som talade varma och gripande ord om den kristnes hopp om de dödas uppståndelse, i anslutning till 2 Kor. 5:1, ”Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning nedbrytes, hava vi en byggnad, som kommer från Gud, en boning, som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.” De assisterande prästmännen, församlingens I kyrkoherde prosten E. Appelberg och pastor O. Schalin, uppläste härefter envar ett språk ur skriften, den förre Vish.b. 3:1—4, om de rättfärdigas hopp, och den senare Joh. ev. 6:39 och 40, om uppståndelsen och det eviga livet, som Frälsaren lovar dem, som tro på honom. Härefter följde den för invigning av begravningsplatser föreskrivna bönen i vår psalmbok, och förrättningen avslöts med de två sista verserna av psalmen 158, ”Men Herren Krist ur dödens tvång skall oss förlossning giva.”

Planeringsarbetena å begravningsplatsen, vilka pågått under våren och försommaren, voro i det närmaste slutförda till invigningen.

Kyrkofullmäktige

sammanträdde senaste söndag i förstärkt antal och behandlade därvid följande ärenden:

Kapellansbostället. De personer, som haft i uppdrag att inköpa Vernamo parcell och byggnader till kapellansgård, samt den kommitté, som sålt en del av Lill Ollas boställe, inlämnade en redogörelse för sin verksamhet, varefter deras förfarande godkändes. I samband härmed beslöts att hos Statsrådet anhålla om fastställelse av förenämnda försäljning samt befullmäktiga boställsnämnden att för Vernamo lägenhet utverka boställsrättigheter, sedan parcellen vederbörligen kluvits.

Brandförsäkringen av kyrkan skulle höjas från 150,000 till 500,000 mk, klockstapeln från förstnämnda belopp till 200,000 mk och kyrkorgeln samt kyrkans inventarier till 100,000 mk.  [Det var ju för väl!]

Frågan om ansvarsfrihet, för år 1925 åt kyrkokassören och boställsnämnden slutbehandlades, sedan ärendet dryftats vid nästföregående sammanträde, men bordlagts för fullständigande av revisionsberättelsen. Sedan revisorerna muntligt lämnat kompletterande uppgifter, beviljades vederbörande decharge.
Boställsnämndens skogsförsäljning under de senaste åren, vilken fråga likaså behandlats vid nästföregående sammanträde, sedan härför utsedda revisorer verkställt granskning och inkommit till fullmäktige med berättelse häröver, behandlades ävenledes ånyo. Revisorernas berättelse och boställsnämndens däröver avgivna utlåtande föredrogos och underkastades en längre diskussion. Virkesförsäljningen, som till en väsentlig del hänfört sig till ett under år 1922 verkställt rensnings- och gallringsbygge på Långören, vilket tillkommit på förslag av boställsnämnden men beslutats av förstärkta kyrkofullmäktige, som tillika utsett utstämplingsman vid avverkningen, hade enligt revisorernas uppgift givit en nettobehållning av Fmk 130,164:30, varav rensningshygget på Långören fmk 35,532:82. Därutöver förelåg en fordran för 87 famnar brännved, varav 15 famnar utkastved, hos A.-B. Österbottens Kustfart, som gjort konkurs. Fordran, som fullmäktige ansågo bort indrivas, hade bevakats i konkursen, utan att någonting erhållits. Fullmäktige beslöto efter omröstning, med en rösts övervikt, ålägga nämnden att ersätta församlingen priset på ved partiet med Fmk 9,188:75. Minoriteten ansåg, att nämnden bort fritagas från ersättningsskyldighet. [Det var mycket rabalder om det här.]

Stadsfullmäktige. Vid stadsfullmäktiges senaste sammanträde behandlades bl. a. följande ärenden.

Bensinstation. A.-B. Elektro-Maskin beviljades rätt att uppföra en bensinmätningsapparat jämte behållare invid salutorgets västra sida enligt å plankarta angiven plats mot en avgift av fmk 62:50 i året. [Har aldrig sett foto på den, men en öster om torget vid esplanaden. Bensinmackarna av Lars Pensar.]

— — —

Sadens kvarnn. Förfrågningar har ofta ingått från landsorten huruvida sädesmalningen i stadskvarnen kommer att upphöra, sedan det nya kraftverket i sättes i drift. Vi kunna numera meddela, att så ej blir fallet, sedan stadsfullmäktige godkänt drätselkammarens förslag att låta ombygga kvarnen för elektrisk drift. Kvarnen kommer i därigenom att redan från hösten kunna med lätthet ensam utföra landsortens hela behov av sädesmalning och grynberedning.

SCOUTLÄGER

i sommar vid Fröjsö.

I början av augusti komma scouterna att anordna ett läger för pojkar på den natursköna Fröjsö sandstrand. För ändamålet har godhetsfullt upplåtits en utfärdsstuga därstädes, men komma även en del av scouterna att bo i tält. Lägertiden varar två veckor, och kostnaderna för varje scout blir 45 mk i veckan, inberäknat logi och mat. Ledare för lägret blir kårchef S. Österblom. Ur dagsprogrammet må nämnas följande: Arbete i enklare form, lägerliv, simundervisning, lek och idrott. Anmälningar till lägret emottagas av kårchefen till den 21 maj, och bör även då hälften av lägeravgiften betalas antingen för en eller två veckor.

Då lägerliv för de flesta är föga känt, följer här en kort redogörelse för vistelsen i ett scoutläger.

Då en grupp scouter anländer till den plats, som bestämts till läger, finnes där i vanliga fall intet annat än det, varmed moder natur utrustat den. All ut rustning, den dagliga nödtorften, kokkärl, verktyg o. s. v. medförs av pojkarna. Efter det indelningen av patruller ägt rum uppslås lägret. Arbetet måste gå med fart ty allting skall vara klart till kvällen.

Följande dag göres lägret full färdigt. Det utrustas med kök, källare, kokställ, diskplats m. m. ”Matsal” med bord och bänkar, flaggstång, lägerplats o. s. v. Därefter vidtager arbete efter ett på förhand utarbetat dagsprogram. Arbete och vila, fysisk fostran, undervisning i scoutfärdigheter förekomma i väl avvägda portioner. Ett viktigt inslag utgör morgoninspektionen, alltid kombinerad med flagghissning och bön.

Personlig hygien och största möjliga ordning och renlighet, särskilt vid matlagningen och matbordet, iakttagas noga. Varje dag städas lägret. När sedan kvällen kommer, nedfiras flaggan under högtidliga former, och så samlas man i skymningen kring det flammande lägerbålet. Här få pojkarnas fantasi fritt spelrum, här sjunges, här berättas historier, och här får slutlige allvaret sitt bästa tillfälle att utöva sitt inflytande på pojkarna.

Vistelsen i ett sommarläger är således ingalunda något latmansgöra. Trots allt är ett sådant läger just den av pojkarna mest omtyckta formen. Under hela lägret stå pojkarna direkt under ledarens uppsikt både dag och natt. Denne lär då ingående känna var och ens individualitet. Han blir i tillfälle att behandla varje pojke så som dennes speciella egenskaper fordra. Som uppfostringsmedel i scoutanda har lägerlivet sålunda ett stort värde. Det stärker ansvarskänslan, ger kraft och beslutsamhet, fostrar till uthållighet och väcker kärlek till naturen. Det vill föra dem ut i Guds fria natur och visa dem ”hur mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder”.

Då ett läger instundande sommar anordnas, är det att hoppas, att föräldrarna talrikt sända sina gossar till lägret.

Scoutlägret 1929

Lägerplatsen med tält, flagga och stuga.
Förstoring.

Morgontoalett.
Förstoring.

Kaffe- eller tepaus.
Förstoring.

Tältmys.
Förstoring.

Tre kamrater. Kanske O. Björklund och
S. Österblom, men säkert Lennart Blomström.
Förstoring.

Lennart Blomström rör i grytan.
Förstoring.

Prof. Wold. Backman 60 år.

Sextio år fyller instundande söndag provinsialläkaren i Nykarleby, professor Woldemar Backman.

Efter avlagd studentexamen vid Vasa klassiska lyceum år 1888 blev han medicinekandidat 1892, licentiat 1896 samt medicine och kirurgiedoktor 1899. År 1898 begynte han sin medicinska bana som kommunalläkare i Pedersöre, Purmo och Larsmo, blev 1907 stadsläkare i Jakobstad och året därpå överläkare vid Malmska sjukhuset därstädes. På denna krävande post kvarstod han till 1917, då han tillträdde befattningen som första stadsläkare i Vasa. År 1923 blev han provinsialläkare i Nykarleby.

Denna yttre ram rymmer inom sig en verksamhet av icke alldagliga mått. Redan i början av sin läkarbana blev hans namn intimt förbundet med ett företag av stor betydelse för hela norra svenska Österbotten, nämligen det Malmska sjukhuset, för vars uppförande han lycka des intressera donator. Som planläggare av detta moderna sjukhus och läkare vid detsamma förskaffade han det redan från början ett gott anseende. Utom sjukhuset anlitades han av en stor skara patienter från när och fjärran. Sina kunskaper i yrket förkovrade han genom flere studieresor till utlandet, och i avhandlingar och talrika uppsatser i den inhemska och utländska fackpressen har han framlagt sina rön och insikter särskilt å det inremedicinska området.

Hans sakkunskap har även tagits i anspråk i flere kommittéer. Så t. ex. fungerade han såsom ordförande i den statskommitté, som uppgjorde förslag till tuberkulosens bekämpande, en fråga, vars betydelse han städse ägnat den stör sta uppmärksamhet. Ett officiellt erkännande av hans meriter på det medicinska området var den honom år 1918 tilldelade professorstiteln.

Även i det politiska och kommunala livet har han med intresse och omdöme deltagit. Sålunda har han vid ståndslantdagen representerat Jakobstad i borgareståndet samt varit medlem av stadsfullmäktige i Jakobstad, Vasa och Nykarleby.

I hemstadens lugnare förhållanden har professor Backman fått tid att ägna sig åt ett område, för vilket han eger synnerligt intresse, nämligen den historiska hembygdsforskningen jämte statistik och genealogi. Hans ”Nykarleby provinsialläkardistrikt 1870—1920” utgör, ehuru främst berörande det medicinska området, en värdefull statistisk uppslagsbok för allehanda vetande. I sin fädernestads historia har han fördjupat sig som ingen annan, och talrika äro de uppsatser han bl. a. i denna tidning i hithörande ämnen publicerat. Att Nykarleby nämnts såsom landets småningom mest utforskade stad får i hög grad tillskrivas de detaljundersökningar professor Backman ägnat densamma. Arbeten av liknande art planlägger han ännu och har delvis påbegynt.

I professor Backmans känsla för traditionen bottnar även hans återinköp av förfädrens idylliska Jutbacka. Den gård, där han först såg dagens ljus, har även skänkt honom en rofylld plats för arbetet i minnenas gårdar.

Kuddnäs-frågan.

M e d b o r g a r m ö t e t
i  H e l s i n g f o r s.

På söndagen försiggick i Nationalmuseet i Helsingfors det av oss tidigare nämnda mötet i frågan om bevarande av Topelii hem å Kuddnäs. Som ordförande vid mötet fungerade doktor J. Rinne och som sekreterare fil. mag. Paul Nyberg.

Doktor Rinne redogjorde för frågans hittillsvarande skeden och ingeniör S. Schalin lämnade en del uppgifter rörande Kuddnäs historia och det tillstånd, vari det för närvarande befinner sg. Under den härpå följande diskussionen framkastades tanken, huruvida en förening borde bildas eller en särskild fond instiftas för bevarandet av Kuddnäs. De närvarande ansågo stiftelseformen bättre motsvara ändamålet, och för sakens drivande vidare tillsattes en 9 manna kommitté. I denna invaldes doktor Rinne i egenskap av sammankallare samt prof. A. Tulenheimo, fru Ilmi Hallstén-Kallia, fru Linkomies, magister Paul Nyberg, skriftställaren Joel Rundt, överinspektör Lauri Kuoppamäki, magister Guy Topelius och ingeniör S. Schalin. Dessutom inträder i kommittén som sakkunnig en representant för den lokala kommittén i Nykarleby.

Vidare beslöts att vända sig till särskilda vetenskapliga, konstnärliga och kulturorganisationer för att sätta dem i tillfälle att deltaga i stiftelsen. Vid mötet anmäldes tvenne donationer för det blivande Topelius hemmet.

I anledning av Helsingfors-mötet sammanträdde Kuddnäskommittén i Nykarleby på onsdagen. Därvid utsågs som representant för Nykarleby i den å H:fors-mötet tillsatta kommittén pastor Olav Schalin med bankdir. Einar Hedström som suppleant. Till erhållande av inbjudan att deltaga i stiftelsen för Topeliushemmet föreslog kommittén sär skilda institutioner och kulturella sammanslutningar i Nykarleby och omnejd.

Granskning av skyddskårerna i Vasa distrikt verkställes genom huvudstaben den 24 april i Nykarleby landskommun, 26 apr. Jeppo,. 27 apr. Oravais, 29 apr. Purmo.

Skyddskårsmarinens soaré i lördags hade samlat en publik, som slutligen till trängsel fyllde lokalen. Denna var dekorerad med flaggor, remmare, livbojar m. m. som till sjömanslivet hör. Programmet omfattade föredrag, musik, deklamation, solosång, samt sjömans- o. a. sånger av en för tillfället bildad kör samt av en av seminarister sammansatt manskvartett; vidare pyramider samt utdelning av pris för skyddskårens skyttetävlingar. Programmet omväxlade och avslöts med dans. Festen var åter ett bevis på marinavdelningens kända livaktighet.

Segelsällskapet Ägir hade i söndags anordnat sin första kappsegling för säsongen. I tävlingen deltogo även ett par i sällskapet icke inskrivna båtar. Banan gick från segelpaviljongen runt första ostpricken vid Brudholmarna och genom Kråkskärs sund runt sydpricken vid ångbåtsbryggan samt tillbaka till startlinjen. Starten var synnerligen lyckad, i det samtliga tävlande så gott som samtidigt gingo över linjen strax efter startsignalen. Den friska nordliga vinden bjöd på en intressant och spännande kryss upp till första vändmålet.

”Anfäkta”, som annars gjort sig bäst i lätt vind, höll sig hela tiden en knapp minut efter den f. ö. ännu icke fullt barlastade ”Trollungen”. Även ”Hux Flux” presterade i anseende till sin ålder en god seglats. Tiderna blevo: Österb. småbåtsklassen. Trollungen, Einar Hedström, 1,0. Anfäkta, Ture Nordlund, 1,0. Hux Flux, Helge Henriksnäs 1,4,31.

10 m² klassen. Grisslan, Nils Odert v. Essen 1,13,23. Giggen, Karl Nyberg 1,16,17. F. Willmans båt avbröt.

I morgon lördag anordnas i samband med den sedvanliga klubbaftonen (med badstu) allmän kappsegling kl. 6 e. m. Tävlan bl. a. om ”Lillapokalen”.

Båt avgår från ångbåtsbryggan kl. 5,30 e. m. Segelpaviljongen har numera undergått en behövlig upputsning i det inre och ter sig i ett prydligt och hemtrevligt skick.

Den av sällskapet i lördags anordnade sjömansbalen på ångbåtsbryggan besöktes av en talrik publik, som blott något sent kom i de riktiga danstagen. Bryggan var festligt smyckad med en myckenhet björkar och flaggor och kvällen vacker. Önskningsmål uttalades, att tillställningen ej måtte bli den sista av detta slag.

Folkskolläraren Bertel Mattsson bortfördes med våld natten till senaste tisdag av fem lappomän. Han fördes till länsgränsen och tvangs att avlägga ed på att aldrig mera återvända till Österbotten.

På Valborgsmässokvällen.

Det var en god tanke av Segelsällskapet Ägir senaste år att taga initiativ till Valborgsmässokvällens firande å orten. Och den, som då var med, har förvisso i gott minne festen med dess kamratligt muntra stämning och skämtsamma program.

I morgon lördag går sällskapets andra Valborgsmässofest av stapeln samkväm med program och dans. Liksom senaste är programmet inhöljt i dunkel. Man vet dock av erfarenhet, att Ägir alltid bjuder på något särskilt, huru snabbt programmen än må ihopblåsts. Så mycket ha vi dock listat ut, att i ”Nykarleby rundradio” för första gången kommer att låta höra sig med allt, vad till ett sedvanligt radioprogram hörer. Icke ens dagens senaste nyheter och väderleksrapporterna saknas. Sittplatserna i den med flaggor dekorerade salen äro liksom senast ordnade kring bord, vilket ju redan det bidrager till den otvungna stämningen. Bäst därför att infinna sig i tid för att kunna välja sina platser. De senfärdiga få väl nöja sig med bänkarna.

Runebergsdagen.

Runebergs födelsedag den 5 februari firades härstädes även i år på övligt sätt. Flaggorna voro hissade och på kvällen illuminerades. Särskilt ståtlig var illuminationen på seminariets övningsskola, där hundrade ljus lyste i fönsterna. Kl. 7 e. m. vidtog en enkel men värdig fest å seminariet. Festen öppnades med orkestermusik under lektor Maria Castréns ledning, varefter elevkonventets ordf. kandidat Ekström hälsade de närvarande välkomna. Följde så kvartettsång under kandidat H. Björklunds ledning. Lektor K. T. Oljemark höll ett föredrag om Runeberg som pedagog. Vidare deklamerade seminaristen Eklund Nummer Femton Stolt, och pianomusik utfördes av seminaristen Nordström.

Den stämningsfulla festen av slöts med Vårt land.

70 år fyller instundande måndag den 10 sept. förra poliskonstapeln Johan Björkman i Forsby. Björkman, som tjänstgjort ett 40-tal år som poliskonstapel i Nykarleby landskommun, avgick för några år sedan med pension. Under sin långa verksamhet som polisman har B. givetvis fått erfara många av yrkets svårigheter, särskilt under den ryska tiden. Men genom sitt lugna och behärskade uppträdande kunde han klara de kinkigaste situationer. Allmänheten, vilken ofta ser med misstroende på en lagarnas väktare, har i Björkman lärt sig känna en person med sanningen som rättesnöre vid sitt handlande.

60 år fyllde i lördags bonden Johannes Wik i Soklot. I unga år emigrerade Wik till Amerika och vistades där en tid, varefter han återvände till hembygden och övertog fädernegården. Med omtanke och stor energi bebrukade han sitt hemman [byggde ett stiligt fähus], som han sedan överlämnade till sina vuxna söner. Wik har även med iver deltagit i föreningslivet och var sålunda medlem av den första sångarsammanslutningen på orten. Vidare har han skänkt nykterhetsarbetet sitt stöd samt verkat inom Soklot Bönehusförening sedan dess start. Likaså ha hans krafter tagits i anspråk inom det kommunala livet. Han är sålunda medlem av kommunalfullmäktige, kommunalnämnden, centraldirektionen o. s. v. Jubilaren blev på bemärkelsedagen föremål för varma hyllningar.

Jaktkorten.

Förteckning över personer, vilka hittills inlöst stadens jaktkort, utgivna i Nykarleby länsmansdistrikt.

Nykarleby landskommun: [Punktuppställning för större tydlighet.]

• Yrjö Skog, butiksbiträde
• Johannes Karlsson, gårdsägare
• Karl Höglund, arbetare
• Lennart Harjulin, poliskonstapel
• Gustaf Stormåns, lärare
• Alfred Hägg, bonde
• Alfred Lassander, d:o
• Sven Nikonen, d:o
• Richard Forsbacka, bondeson
• Verner Hagman, murareson
• Arne Nordström, bondeson
• Ture Granqvist, lärare
• Villiam Dahl, chaufför
• Karl Holm, bonde
• Gunnar Andersson, bondeson
• Wilh. Holm, bonde
• Olof Stenbäck, lärare
• Jaakko Niemi, mjölnare
• Artur Mäenpää, montör

• Helge Jansson, bondeson
• Ture Mannström, arbetare
• Johannes Lind, bonde
• Axel Sigfrids, d:o
• Joel Sigfrids, d:o
• Johannes Hagman, bondeson
• Arne Lövstrand, d:o
• Herbert Vik, fiskare
• Evert Sarelin, bond
• Severin Nyman, bonde
• Sven Granvik, bondeson
• Lennart Vik, d:o
• Rudolf Höglund, målare
• Erik Höglund, målareson
• Henrik Vik, bonde
• Ragnar Vik, bondeson
• John Bäck, bonde
• Sven Eriksson, bondeson

Marthadagarna med rikssvenska
gäster blevo lyckade.

Marthor i mängd dryftade viktiga frågor.

Nykarleby har upplevat två soliga högtidsmättade festdagar. Även naturen var klädd i högtidsskrud. Häggen blommar, och björken flaggar i lätt sommarny grönska, ljumma vindar svepa över gröna ängar, och över det hela en strålande givmild sommarsol, och här och var fladdrar riksflaggan i blått och vitt. Det var som en hälsning klädd i orden ”Välkommen till oss och trivens hos oss! Vi gläda oss åt, att Ni kommit”. Det var även desamma orden, vi marthor ville säga till alla gäster, som anlända till Nykarleby från när och fjärran dessa dagar, och det var ju dessa ord, som också så ofta blevo uttalade och kommo från ett uppriktigt sinne. Särskilt gällde hälsningen de rikssvenska gästerna, vilkas flärdfrihet genast slog an. Särskilt frapperades man av deras enkelhet i dräkt. De voro klädda i den rikssvenska husmodersdräkten, rutig bomullsklädning i blått och vitt, vitt förkläde och vit duk över skuldrorna. Våra marthor borde även få en egen dräkt, så skulle en stundom svårlöst klädfråga bliva löst, praktiskt och billigt. De svenske voro sex till antal, ehuru flere voro anmälda.

Vårt martha-förbunds Centralstyrelse representerades av dess ordförande, professorskan fru Lisi Wahl och sekr. fröken Hedvig Bjurström.

Lördagen gick mest i arbetets tecken. Efterhand samlades marthor från nejden, så att den stora festsalen i seminariet var fylld. Kl. 10 öppnades mötet. Sedan Ps. 401 förklingat, hälsade fru Ellen Fogel välkommen och riktade sig särskilt till de rikssvenska gästerna och centralstyrelsens representanter. Så bestegs talarstolen av fru Olga Vikström, Sverige, som uttryckte sin glädje över att vara här och lära av sina mera erfarna systrar i Finland. Det där måste vi taga med en viss reservation, och som en artighet, vi kunna likställas i vissa avseenden, men ej stå över, om ock vår martharörelse är äldre än deras husmodersrörelse.

Professorskan L. Wahl framförde hälsning från Centralstyrelsen, och efter det en marthasång förklingat, togs en paus, och alla fingo förfriska sig med gott kaffe.

Förhandlingarna fortsattes med fru E. Fogel som ordf, och frk. Hanna Sjöblom vid protokollet. Första frågan var ”Landsbygdens kvinna som Martha”, och refererades av fru E. Fogel. Referatet var klart och väl genomtänkt. I den därpå följande diskussionen voro de närvarande i tillfälle att uttala sina erfarenheter och önskemål beträffande sina föreningars verksamhet. I det följande återges några uttalanden. Fröken Hedvig Bjurström talade för större självverksamhet bland medlemmarna vid föreningsprogrammen: Hittills ha föredrag mycket förekommit, men därvid bli åhörarna mottagande. För att komma till större självverksamhet är studiecirkel- och klubbverksamheten ett gott medel. Kunskapen måste nå ett större antal medlemmar. Detta kan ske, genom demonstrationer och korta föredrag av medlemmarna själva. Detta leder även till större självverksamhet.

Fru Edla Wikström, Sverige, berättade, huru de i Sverige bedriva sin verksamhet. Den går mycket i stil med vår egen marthaverksamhet med kortare kurser i bygderna i vävnad, sömnad samt matlagning. Frk. Hanna Sjöblom delgav sina erfarenheter om klubbverksamheten, vilken ansågs mycket nyttig. Frk H. Bjurström betonade vikten av valet av god litteratur. Centralstyrelsen kan tillhandagå med god litteratur i hemvård och näringsfysiologi. Diskussionen fick utgöra svar på frågan, men underströks vikten av att komma till större självverksamhet, mera fördjupning genom kurser, kortare föredrag av föreningsmedl., strängt urval av böcker, referat och diskussioner böra inta en framskjuten plats. Dessa angelägenheter böra diskuteras inom föreningarna i höst, då arbetet åter upptages.

Därefter följde fru Edla Vikströms föredrag om husmödrarnas intellektuella intressen. Hon berättade, att i Sverige försiggår en sjudande upplysningsverksamhet inom olika sammanslutningar. Alla arbeta för sina medlemmars förkovran. Klubb- och studiecirkelverksamhet är en mycket vanlig arbetsform. Så ha t. ex. jordbrukarna sammanslutit sig i studiecirklar, Arbetarnas bildningsförbund, Godtemplarnas nykterhetsförbund likaså.

Sveriges Husmodersförbund arbetar för hemkvinnans väckande och höjande. Förbundet samlar husmödrar från alla samhällslager. Ingen är hög, ingen är låg, alla räcka varandra handen för gemensamt framåtskridande och utveckling. De följa skaldens ord, som säger: ”Ingen är ond, ingen är god, alla äro syskon, som kämpa i ondskans flod och räcka varandra handen för att komma till andra stranden.” Kvinnan bör lära känna sitt värde, men icke blott kämpa för sin rätt, utan också lära att göra sin plikt som husmor, maka och mor. Det gäller ej blott att bygga det egna lilla hemmet. Hon skall lära förståelse för andra och deltaga i byggandet av det stora hemmet, samhället, och där är hennes uppgift; värnandet, vårdandet och skyddandet av allt gott verk. Därför måste samhällsintresset uppodlas, hon måste sätta sig in i samhällsfrågorna. Föredraget lönades med varma applåder.

Fröken Karin Ranckéns referat gällde ”Barnet i brytningsåren”. Många ha förut varit i tillfälle att höra henne i denna fråga, men innehållet i hennes andragande var lika intressant och medryckande som förut. Referenten hade sammanfattat sitt andragande i 5 särskilda punkter.

Fru d:r Elisabet Backman tackade för det intressanta, medryckande och lärorika referatet. I diskussionen gjordes många värdefulla inlägg, men till följd av den knappa tiden kunde frågan ej uttömmande behandlas. Man enades om följande synpunkter: Man får ej truga sig på de unga, utan vänta tills de frivilligt ge sitt förtroende. Man bör hjälpa och söka att förstå dem i stället för att gräla. Därvid är det bäst att tänka på sin egen barndom.

Skola och hem måste bistå varandra. Upplysning bör ges i ömtåliga frågor, varvid skolan och föreningen Folkhälsan hjälpas åt. Fru d:r Backman förordade särskola i stället för samskola. I Sverige ha goda böcker i sexualundervisning utgivits, som är till god hjälp i denna undervisning. 1 detta sammanhang meddelade professorskan Wahl, att Svenska Marthaförbundet mottagit en donation av 24,000: under 3 år. Donationen skall användas för spridande av kunskap i moderskapsvård och barnavård, mest i form av broschyrer. Kamratskap mellan föräldrar och barn förmildrar den stora missräkningen.

Därefter följde professorskan Lisi Wahls föredrag om ”Hemslöjden”. Hon berörde däri den stora hemslöjdsinventeringen och vilka riktlinjer man bör följa vid god hemslöjd. Även meddelades att år 1937 anordnas en jubileumsutställning i Helsingfors, då man kan utröna, huru långt man hunnit inom detta område. Utställningen skall omfatta olika grupper hemslöjd. Lördagen kl. 5,15 besöktes Topeliusmuséet varefter gemensam middag intogs å Kristliga folkhögskolan.

Hembygdsfest.

Lördagens program avslutades med en hembygdsfest i seminariets festsal. Efter ett musikstycke, spelat med konstnärlig smak av musikstuderande E. Bergman, hölls hälsningstal av fru doktor E. Backman, som talade över ämnet: Nykarleby förr och nu. Under lärare J. Sundkvists insiktsfulla ledning sjöng Soklot bandade kör ett antal vackert sjungna sånger, av vilka flera måste bisseras.

Rektor Signe Strömborg från Kronoby föredrog om Topelius och fängslade åhörarna genom sin briljanta framställning. Fruar Victorin och V. Segerstam sjöngo solosånger till hr Bergmans ackompanjemang. Efter en paus, varunder förfriskningar tillhandahöllos, sjöng soklotkören ånyo, och skådespelare Josef Herler reciterade konstnärligt ”Sagan om källan” [sidan 21] av Mikael Lybeck.Tal höllos av fru L. Wahl, lektor K. T. Oljemark, fru Vikström och fru E. Fogel. Den stämningsfulla festen slöts med Vårt land och Du gamla, du fria.

Förbundets sommar-
marthadag.

Söndagens festligheter inleddes med en utflykt till monumentet vid Jutas kl. 9 f. m. där lektor K. T. Oljemark redogjorde för slaget. Högmässan i kyrkan övervars, och talade pastor Helander över dagens textord. Kl. 12 hade stadens marthaförening anordnat frukost å Wiks hotell, till vilken inbjudits de rikssvenska gästerna, gästerna från Centralstyrelsen, representanter för staden, distriktsstyrelsen m. fl.

Kl. 2 vidtog marthadagen i Kristliga folkhögskolans festsal. Redan före den angivna tiden var hela den stora salen till trängsel fylld. Och de som ej rymdes inne, voro tvungna att bänka sig i korridoren och serveringssalen. Sommarpsalmen brusade genom salen, och talarstolen bestegs av prosten Wald. Westberg. Utgående från orden: ”Därför blev jag icke ohörsam mot den himmelska synen”, riktade talaren många manande ord till åhörarna, särskilt marthorna. Till ledning och uppbyggelse ville talaren särskilt påminna om följande ord och bibelspråk: ”Herrens nåd är var morgon ny.” ”Herren är min herde, mig skall intet fattas.” Härintills har Herren hulpit mig, framdeles skall han ock göra det.” ”Kasten allt bekymmer på Herren, ty han har omsorg om Eder.” ”Fader jag vill, att varest jag är, där skola och de vara med mig, vilka du har givit mig.” Det är tröstesamma ord för marthorna, som så ofta, å en del orter, mötas av oförståelse för sina strävanden.

Fru Fogel, som förbundets ordf, hälsade därefter välkommen. Pastor Runar Weckström hade vänligheten att bidraga med vacker solosång. Han sjöng ”Det gäller att så en ädel säd”, och ”Hvis du har varme tanke . . .” en norsk sång. Professorskan Lisi Wahl höll så ett föredrag. I detta klargjorde hon martharörelsens mål och verksamhetssätt. Hon berörde därvid även de olika grenarna av verksamheten, och delgav uppgifter ur; mm Svenska Marthaförbundets senaste årsberättelse, och åhörarna fingo en föreställning om den omfattning rörelsen har. Fru Edla Wikström, ordf. i Norrbottens Husmodersförbund, redogjorde i ett föredrag för sin förenings mål och strävanden. Innehållet var detsamma som vid lördagens föredrag: ”Vår strävan är att dana kloka, vakna och målmedvetna kvinnor, kvinnor med skickliga händer, klara tankar och varma hjärtan.

Fru Sigrid Erikssons därpå följande föredrag bar rubriken ”Kvinnan och hemmet. ” Hon jämförde förr och nu och tyckte, att modern av i dag gett barnen för långa tömmar, att hon stigit ned från sin upphöjda plats. En återgång till det gamla vore i viss mån bra. Och däri hade hon rätt, tänkte mången åhörare.

Efter detta avtackades alla, som bidragit till att dessa dagar blivit till minnesrika festdagar. Fröken H. Sjöblom riktade sig särskilt till de svenska gästerna, Centralstyrelsens representanter, direktorn för seminariet, direktionen och föreståndaren för folkhögskolan, till fru Fogel som mer än någon annan burit dagens tunga och hetta och herr Erik Bergman, som så vänligt ställde sin förmåga till marthornas disposition.

Fruar A. Hansson, E. Hagen och E. Backman ordnade den lekamliga förplägnaden på ett berömvärt sätt och äro värda allt erkännande. Det var lugn ordning och reda över det hela.

De svenska gästernas farväl framfördes av fru Lise Wikström på ett så varmt och älskligt sätt att knappt ett hjärta var oberört. Tårar skimrade i de flestas ögon. Sist utbragte hon ett fyrfaldigt leve för svenskheten i Finland.

Professorskan Wahl föreslog ett fyrfaldigt leve för Sverige. Så sjöngs ”Du gamla du fria”. Marthadagen avslöts med Vårt land. Dessa dagar blevo för många en glad upplevelse, som sent skall glömmas.

Brudstugan,

som var anordnad i fröken Maria Bomans gård [Seminariegatan 11], var vacker och stiltrogen. Den lockade många besökare. Alla voro ense om, att man betogs av en underbar ro och andakt vid inträdet där.

Hemslöjdsutställningen hade samlat en stor mängd vackra arbeten, såsom ranor, vepor, vävda dukar av hemspunnet garn, möbeltyg, sydda arbeten i med hålsöm och hopdragssöm, filetarbeten m. m. Pris utdelas blott som diplom och utges senare till de olika föreningarna, vilka sedan distribuera dem.

Martha.

[Brukar ju vilja veta vad det är jag lägger in och hade ingen aning om vad filetarbeten är, så jag kollade med google AI:

Filetarbeten, även känt som filetspets, är en traditionell handarbetsteknik där man knyter ett nät som sedan broderas. Tekniken påminner om spetsbroderi och används till allt från förhängen och dukar till gardiner och prydnadskuddar. (1, 2, 3)

Grundläggande process

1. Nätning: Du knyter ett kvadratiskt nät med hjälp av en nätnål och en kavel (måttsticka). Nätet skapar ett rutnät av små tomma rutor.
2. Broderi: Med en vanlig synål fyller du sedan i rutorna i nätet med garn (oftast stoppstygn eller knutar) för att skapa mönster, figurer eller text. (1)

Material som behövs

• Nätnål: Används för att hålla garnet och knyta nätmaskorna.
• Kavel: En slät pinne i trä eller plast som bestämmer storleken på dina maskor/rutor.
• Garn: GOTS-certifierad bomull eller lingarn är populärt, gärna i storlek 10/2 eller 12/2. (1)]

S. S. Ägirs segelpaviljong öppnas för säsongen med flagghissning i morgon lördag kl. 7 e. m. Supé och samkväm. Motorbåt avgår från ångbåtsbryggan c. 6,15 efter bussens ankomst och på extra tider efter anmälan hos kommodoren.

Segelpaviljongen kommer såsom tidigare att öppenhållas alla dagar. Kaffe, te, läskdrycker och enkel mat serveras; större beställningar böra anmälas. Finnbadstu tillsvidare endast på beställning. Segelsällskapet Ägir ingår i och med denna säsong i sitt andra halvsekel.

Ett antal rikssvenska journalister besökte vår stad på onsdagen, varvid uppvaktning skedde vid Jutas och besågs skaldehemmet på Kuddnäs. Efter frukost på Wiks fortsatte resenärerna närmast till Vasa. Senare på kvällen återvände gästerna med båt till Sverge.

En damcykel av märket ”Svea” bortstals natten mot onsdagen från ett lider å Kyrkoby folkskola. [Torde ha varit Meri Granqvists.]

Dödsfall. Den 12 juni avled i Helsingfors efter en kort sjukdom diakonissan i Korsholms församling Hanna Bonäs. Den avlidna, som var född i Nykarleby, Bonäs, var 50 år gammal, och hade hon verkat som diakonissa i Kyrkslätt och Korsholm. I sistnämnda församling i 18 års tid. Det är sålunda ett långt arbete i tjänandets gärning diakonissan Bonäs utfört till denna församlings fromma.

Gravläggningen skedde härstädes på hemförsamlingens begravningsplats senaste måndag. Pastor Helander förrättade jordfästningen. En rik blomsterhyllning ägnades syster Hanna Bonäs minne. Av nedlagda kransar förutom av de egna må nämnas från Korsholms församling, vänner i Korsholm, Diakonissanstaltens systrar, Söndagsskolan i Gamla Vasa, prosten I. A. Björklund, Rosina och Erkki Kovero, familjerna Vuori, Sundin, Frilund, Nyholm, m. fl.

[Hanna Bonäs 1926.

Ur 9 och 18 Below Discovery Sulphur Creek, Yukon Territory, Canada 1902–1910 av Arne Nylund.]

Nykarleby-släkten Bäck är föremål för utredning i Vasabladet av den ivrige släktforskaren professor Wold. Backman.

På onsdagskvällen avled härstädes efter en tids sjukdom verkmästaren Konrad Öhman i en ålder av i det närmaste 75 år.

Verkmästar Öhman var utbildad mekaniker och tjänstgjorde bl. a. som filhuggare i Sundsvall och Stockholm åren 1880—88, varefter han innehade enahanda befattning vid Nesslers filfabrik i Nykarleby. År 1911 anställdes han som verkmästare i metallslöjd vid Nykarleby seminarium och skötte denna tjänst i 15 års tid, tills han på grund av ålderslagen år 1922 [ska vara 1926] avgick med pension. Konrad Öhman var mycket skicklig i sitt fack och var särskilt omtyckt av sina elever för sitt kamratliga och humoristiska sätt. Han var en gladlynt människa med en ljus livssyn.

Begravning. Stoftet av verkmästaren Konrad Öhman vigdes till gravens ro i Nykarleby kyrka på pingstdagen. Jordfästningen förrättades av pastor R. Still, som därvid talade om dödens makt och livets seger över döden. Nykarleby seminariums blomsterhyllning frambars av direktor N. A. Fougstedt och lektor A. Jernström, varvid den förre i tal hyllade den avlidne och framhöll särskilt hans stora skicklighet vid handledandet av de unga läraraspiranterna i metallslöjd samt det synnerligen goda och hjärtliga förhållande, som rådde i verkstaden, när Konrad Öhman ledde arbetet. Familjerna Bergman, Backlund, Viklund och Rosenback hyllade även den bortgångnes minne med blommor.

Grundstötning. Under den hårda nordliga stormen i slutet av förra veckan grundstötte i sundet mellan Hummelskär och Aspskär en 1-mastad segelskuta Royal från Kalajoki, förd av ägaren J. Rantala. Båten hade last av styckegods och var på väg från Vasa till Brahestad, då den av överbrytande sjö tvangs att söka nödhamn i Nykarleby skärgård. Den hade hjälpmotorn i gång och gick med sakta fart, då den grundstötte och slog läck. Rummet vattenfylldes, och lasten, som bestod av mjöl, socker, gryn och andra varor, förstördes till största delen. Lasten, vars värde uppskattats till omkring 200,000 mark, var försäkrad, medan skutan var oförsäkrad.

Man hoppas kunna bärga skutan, och är det meningen, att den sedan skall upptagas på slip i Jakobstad och repareras. Sjöförklaring inlämnades senaste tisdag till härvarande rådhusrätt.

20-års minnesdagen i Nykarleby.

Firades på ett enkelt men värdigt sätt.

Den 28 januari, 20-årsminnes dagen av avväpningen av de ryska förläggningarna på vår ort, firades här under fosterländsk stämning, enkelt men värdigt. Dagen till ära var staden flaggprydd. Klockan 12,30 begynte kyrkklockorna ringa, och ringningen varade en halv timme. Under tiden samlades lottor och skyddskårister på Karleborg för avmarsch till hjältegraven.

Det var en vacker, stämningsfull stund, då de som offrat allt på fosterlandets altare, hyllades med kransnedläggning och tal. Kransar nedlades av Nykarleby landskommuns skyddskår, Nykarleby och Nykarleby marinskyddskår samt av Nykarleby Lotta-Svärd. Härvid talade lektor K. T. Oljemark, direktorskan Ester Fougstedt och pastor Erik Hedman vackra ord till de stupades minne. Uppvaktningen av slutades med en psalm.

Klockan 6 e. m. försiggick en festgudstjänst i kyrkan, varvid predikan hölls av pastor Erik Hedman.

Talaren påminde om, hurusom den yttre friheten är av oskattbar betydelse och värde för ett folk. Men har inte folket blivit delaktigt av den inre frigörelsen, frigörelsen från syndens fänglande bojor, är det ingen rätt frihet.

Omedelbart efter gudstjänsten samlades skyddskåristerna utanför kyrkan samt marscherade i fackeltåg genom staden till Karleborg. Under den tid fackeltåget drog genom staden, var gatubelysningen släckt, och var det för åskådaren imponerande att se skyddskåristerna med sina bloss draga fram genom gatorna, i det staden låg i mörker. Det minde om tiderna från 1917—18, tider av mörker och förtryck i nationens liv, tills befrielsen kom med ljus. Vid Stora bron lyste i eldskrift årtalen 1918—1938.

Kl. 8 samlades deltagarna i avväpningen 1918, lottor och skyddskårister till ett festsamkväm å Karleborg. Vid detta samkväm förekom ett rikhaltigt program.

Festen öppnades med en uvertyr av sem. S. Sid, varpå följde ett festföredrag av kretschef Aminoff. Talaren berörde händelserna 1917, marsrevolutionen, vilken ledde till tsardömets fall. Aktivismens arbete och mål klarlades, vilka händelser bidrogo till att skapa det fria Finland. Självständighetstanken växte sig allt fastare, och då tidpunkten, handlingens dag, var inne för vårt folk, trädde den enkla mannen i ledet. Vidare berörde tal. händelserna i Vasabygden 1917, de frivilliga brandkårsinstitutionernas bildande, under vilkas täckmantel skyddskårerna verkade.

Hemliga vapenlaster från Tyskland gåvo den första beväpningen åt skyddskårerna i Österbotten. Skyddskårerna organiserades fastare och de enskilda jägarna lade sista hand vid verket inom skyddskårerna i Österbotten. Sammanstötningarna julen 1917 mellan de ryska garnisonerna och skyddskårerna i Vasatrakten passerade revy. Dessa ledde till den slutliga folkresningen.

De första utländska makter, vilka erkände Finlands självständighet framkallade jubel och glädje, men jublet tystades av farhågorna för en tillärnad revolutionär statskupp. Makten övertogs av de röda i Helsingfors, ungefär samtidigt som lantdagen godkände skyddskårerna som ordningsmakt emot ryssarnas och proletariatets skräckvälde. Rådsregeringens delaktighet i det röda uppropet påpekades.

Generallöjtnant Gustav Mannerheim utnämndes till regeringstruppernas överbefälhavare över en armé, som inte fanns, men som framskapades inom kort. Talaren redogjorde sedan för, huru de röda styrkorna under Haapalainen koncentrerades i Helsingfors med omnejd. Den lagstiftande och regerande makten gled vederbörande ur händerna och den enda lagliga statsmakten var den, som höll på att växa fram i Österbotten under Mannerheims befäl. Senaten överflyttades till Vasa samtidigt som den röda regeringen bildades i Helsingfors. Efter att ha erinrat om händelserna i Nykarleby och övriga delar av Österbotten samt Mannerheims första dagorder till Finlands armé om avväpningen av de ryska trupperna i hela Österbotten, slutade talaren med att framlägga de krav, som ställdes på oss; ansvarskänsla, tillit i till Gud, förtröstan på vårt folks kraft och styrka och en oböjlig tro på vår framtid, vår rätt att bygga och bo, att leva och verka i våra fäders och vårt eget land. Fylka vi oss kring de värden och arbeta i samma anda, som frihetsverkets män gjorde, kunna vi även vara förvissade om, att ingen skall rycka frihetsarvet ur våra händer.

Efter föredraget uppträdde en stråkkvartett och en manskör sammansatt av seminarister. Vidare sjöngs duetter av lottorna fru E. Holmqvist och frk. Märta Österlund. Seminaristen Strandvik reciterade väl Wilhelm von Schwerin. Lottornas kaffe avnjöts därefter under god stämning. Sist gavs en repris av Gripenbergs pjäs: »Kanonernas röst«.

Telegram anlände från distriktschef överste Karlberg, samt från kontorschefen Werner Labbart.

Visslingen vid tågens
avgång upphör.

Den 1 augusti träder det nya trafiksäkerhetsreglementet i kraft på statsjärnvägarna. Signalförordningen av år 1903 och säkerhetsreglementet av år 1922, vilka blivit föråldrade, ha i det nya reglementet sammanslagits till ett reglemente, tillika som det nya reglementet uppgjorts med tanke på att det skall motsvara tidens krav. Sålunda har bl. a. terminologin i det nya reglementet till stora delar omarbetats och förnyats.

För allmänheten innebär den omständigheten, att konduktörens avgångsvissling enligt det nya reglementet avskaffas, den kanske största förändringen i hittillsvarande bestämmelser. Tågens expediering sker hädanefter sålunda, att konduktören ger avgångssignal åt lokföraren med en liten grön platta eller flagga. Avgångsvissling kommer efter den första augusti till användning endast i undantagsfall. Det system, som nu tages i bruk för våra tågs avsändande från stationerna, är detsamma, som allmänt är i bruk i Centraleuropas länder.

Vackra donationer.

Sammanlagt 100,000 mark för glasmålningar
i Nykarleby och Esse kyrkor.

Läraren vid Nederlappfors folkskola i Esse August Ahlnäs, som nyligen avled, har i testamente förordnat, att av hans efterlämnade förmögenhet 100,000 mark skola användas till kyrkoglasmålningar, varav 80,000 mark tillfaller Nykarleby församling för bekostande av glasmålningar i Nykarleby kyrka och 20,000 mk Esse församling för liknande målningar i dess kyrka. Härmed har hr Ahlnäs, som själv besatt konstnärliga anlag, på ett vackert och varaktigt sätt lagt sitt intresse för sina hemkyrkors konstnärliga utsmyckning i dagen.

Dödsfall. Den 3 dennes avled å sjukhuset i Seinäjoki, bruten av en häftig hjärninflammation, folkskolläraren Karl Evert Solvin [far till Pelle Solvin] i en ålder av endast 37 år.

Född i Oravais och uppvuxen i Nykarleby, dimitterades Solvin från Nykarleby seminarium 1922, varefter han fick anställning vid Petsmo folkskola i Kvevlax. På hösten 1927 kallades han till lärare vid Dragnäsbäck folkskola i Korsholm, och har han sedan dess varit föreståndare för denna skola, också sedan den genom inkorporering kom att tillhöra Vasa stad.

Evert Solvin var en god lärare, som med intresse och energi offrade sig i skolarbetet. Hans undervisning präglades av lugn saklighet, och vann han därigenom både elevers och överordnades förtroende. Sport och idrott hade i honom en varm förespråkare, och hörde han även en tid till styrelsen för 5:te ungdomsringens idrottsförbund. I kamratkretsen var lärare Solvin livligt uppskattad. Den gnista av humor, som alltid låg bakom hans fyndiga ord, väckte genklang och framkallade det goda löjet, därför är också saknaden stor bland kamrater och vänner. Närmast sörjes han av hustru och 3 minderåriga barn.

—

Stoftet av lärare Solvin vigdes till griftero på härvarande begravningsplats senaste söndag. Jordfästningsakten förrättades av pastor Johannes Nyström, som med ledning av några ord av aposteln Paulus talade rika tröstens ord till dem som förlorat sitt stöd i livet och till de många som sörja vid graven. Sång, tal och blommor vittnade vältaligt om uppskattning av den avlidne och deltagande i de egnas stora sorg.

En riklig mängd blommor smyckade gravkullen. Utom av nära och släktingar nedlades kransar bl. a. från skoldirektionen och inspektören för de svenska folkskolorna i Vasa genom inspektör E. A. Mitts och direktor V. Laxström, varvid den förra tolkade den förlust skolan lidit genom Solvins frånfälle; från lärarna vid de svenska folkskolorna i Vasa genom lärarna Aug. Wenman och Rob. Haldin, från forna elever i Petsmo genom Alb. Håkans, från f. d. elever i Dragnäsbäck genom Alida och Else Granberg, från Vasa förstäders gårdsägarförening till sin styrelsemedlem genom Alfred Hjort, förra elever i distriktet genom Gretel Andrejew och Ethel Hildén, från klasskamraterna vid seminarium genom lärarna Otto Granér och Ture Granqvist, varvid den senare talade till den goda kamratens minne, från familjerna Lindfors och Kuni med tal av lärar T. Kuni, från familjerna Hjort och Hjern, Ekqvist, V. Granberg, Vikman, Nyberg, Nylund, Andersson, Granér, från personalen vid Dragnäsbäck folkskola genom lär. Edit Kulla, från Vikström, Rank och Vahlberg.

Damernas dag i Ägir.

Föreningen nu skuldfri.

S. S. Ägirs tävlingar i söndags gynnades åter som vanligt av det finaste sommarväder. Det vore väl numera en stor missräkning, om detta nångång ej vore fallet. Vinden var dock skral och uppgick ej till mera än c:a 2 sekundmeter, när den var som bäst.

Dagen var damernas, i det Ägir anordnat den första kappseglingen mellan sina kvinnliga medlemmar. I tävlingen deltogo åtta damer. De flesta seglade familjens juniorbåtar och två damer för tillfället lånade farkoster. Tävlingen skedde i två kategorier, båtar med och båtar utan centerbord. I den förra klassen seglade fruar Märta Poppius, May Wangel och Dagny Hedström med egna båtar och frk. Åsa Labbart med hr Wilkmans båt. I den senare klassen deltogo fruar Rita Wangel, Majlis Luoma och Dagmar Sovio med egna farkoster och frk. Inger Forsgård med Wiklunds båt från Svensön. [May, Dagmar och Märta nämnd nedan var systrar födda Wangel, sommargäster i Vexala.]

Båda klasserna startade samtidigt, och seglingen gick från Loppan för sidvind till flaggmärke vid Halvvägsgrundet, därifrån för kryss runt krysspricken i Kråkskärssund samt samma väg tillbaka. Någon längre bana kunde ej ifrågakomma under rådande vindförhållanden.

I centerbordsklassen erhöll fru Märta Poppius med Hajen I pris på tid 52,44. II pristagare blev frk. Åsa Labbart med Eulalia på 57 m.

I andra kategorin tillföll I pris frk. Inger Forsgård på 58,25 och II pris fru Rita Wangel med Stina på 1,3,59. Omedelbart efter damtävlingen sändes de manliga juniorena ut på en extra tävling. Mot slutet av seglingen var det tidtals fullkomligt stiltje. Håkan Poppius lyckades först skära mållinjen, erövrande I pris.

Under det juniorseglingen ägde rum, försiggick kappsimning för damer om en donerad vandringspokal. Endast tre damer deltogo, fruar Rita Wangel och frknr. Inger Forsgård och Åsa Labbart. Sträckan var något över 300 meter. Bästa tid fick frk. Inger Forsgård med 5,18, därvid erövrande pokalen för ett år framåt.

Tävlingarna följdes med spänt intresse av talrika åskådare.

Därefter var allt klart för dragning å sällskapets junior utlottningsbåt. Vinsten utföll på den 35:te dragna lotten n:o 221, som befanns tillhöra frk. Lea Heikel. Båten kommer sålunda att segla under S. S. Ä:s flagg och sågs redan dagen därpå under segel. Efter slutat program intogs middag å paviljongen av ett stort antal S. S. Ä:s medlemmar. Kommodoren redogjorde därunder i korthet för sällskapets amerikanska lotteri [där lotter kostar lika mycket som numret], som i och med dragningen av lottbåten var avslutat. Genom detta lotteri hade Ägir omsider blivit skuldfritt, och kommodoren framlade till en början de inlösta skuldsedlarna på sällskapets paviljongsskuld och på skulden från 50 års jubiléet 1934. De drivande krafterna i lotteriet avtackades. Vicekom. Wangel konstaterade, att Ägir på allt sätt genomlever ett lyckligt år, skulden betalas, intresset för segelsporten väckes i allt vidare kretsar och antalet medlemmar är större än någonsin.

Vid tillfället inskrevos åter flere nya medlemmar i sällskapet.

Finna.fi, Gun Skrifvars fotosamling.
Foto: Nils Forsgård.

Har många gånger sett foton ur samlingen när jag bläddrat i Finna.fi och inte trott att jag skulle ha användning för dem, men nu hade jag det!

Borgmästartjänsten i Nykarleby sökes av t. f. borgmästaren, vhdg Sven Adolf Berger, vhdgrna Nils Berg, Jakobstad, och Birger Nyman, Helsingfors. Valet förrättas av stadsfullmäktige den 5 instundande oktober.

Kerttu Wanne, den kända violinvirtousen ger i dag kl. 8 e. m. en konsert i seminariets festsal. Konstnärinnan spelar följande program:

• Händel: Sonate, E-dur
• Mendelssohn: Konsert, E-mol
• Bach, Air
• Mozart: Menuett
• Klemetti: Souvenir
• Raff: Kavatine
• Bazzini: La ronde des Lutins.

Kerttu Wanne har vid tidigare besök å vår ort skördat livligt bifall och etsat sig in i publikens minne såsom en skicklig stråkkonstnär, varför vi förutspå fullsatt salong vid konserten i kväll.

Vid flygeln medverkar Astrid Joutseno.

En fotbollsmatch spelades på torget senaste söndag mellan ett finskt fotbollslag från Gamlakarleby och N. I. K. Matchen slutade med 4 mål mot 1 till gästernas favör. Samtidigt med fotbollsmatchen försiggick en cykeltävlan på sträckan Kovjoki st.—Nykarleby (omkring 18 km). Tre man ställde upp, av dem blev H. Löving etta med tiden 36 min. 7 sek. Tvåa F. Stenvall med 37 min. 40 sek, och trea G. Granlund med tiden 37 min. 41 sek.

Allsången vid Rummelbacken senaste söndag gynnades inte precis av något önskeväder. Regn föll ymnigt på förmiddagen, och det såg ut att inte bli något av hela företaget. Emellertid ljusnade himlen något och en församling på så där ungefär ett par hundra personer hade infunnit sig, när kand. Viherkoski hälsade allsångarna välkomna och önskade, att alla skulle sjunga av hjärtans lust.

Lärarkandidater turade sedan om vid ledningen. Först gick man över daggstänkta berg något knaggligt och försökte sedan lura fram solen med över bygden skiner sol, vilket också till en del lyckades; sedan gick det ganska ledigt att sjunga om den lilla fågeln mellan almens blad och Båklandets vackra Maja. Ännu plockades bär uti vår hage, och då solen åter försökte gömma sig bakom molnen, måste det sjungas så, att den åter skulle tända sina strålar. Detta lyckades också nästan, så att det såg ut som om morgonen skulle ljusnat både rosig och fager.

Sedan de sista orden i Morgonvisan förklingat: ”Grann stiger solen ur bojorna opp”, var vägen jämnad för sjömannen, som älskar havets våg för att i ett obevakat ögonblick hamna med jäntan i Ransäters kyrka och stå och lova tro i nöd och i lust i sommarens soliga dagar, tills slumrande toner fjärran ur tiden gjorde slut på hela roligheten. Vid det laget steg Viherkoski, som är bra svensk trots sitt genuint finska namn, fram och tackade för god medverkan o. utlovade en sångstämma till i allsångens tecken, men då få vi också utbedja oss varmare väder, ty annars stannar stämningen hemma, och det duger inte. Ledarna skall inte heller vara ängsliga att ”ta om”, ifall det behövs, och det behövs nog. Det är väl meningen med det hela också, att sångarna verkligen skall lära sig de sjungna sångerna, så att de kan användas också i framtiden vid symöten och andra trevliga tillställningar, såsom man ju även tidigare brukat. Men kunde det bli mera liv i den unisona sången vid möten av olika slag, vore detta ej illa heller.

S. S. Ägirs tävlingar för båtar inom och utom sällskapet komma att hållas söndagen den 16 juli, varom närmare framdeles.

Sällskapets nya flaggor bli möjligen till dess färdiga och kunna rekvireras genom kommodoren eller direkt hos Maritim, Helsingfors. Flaggorna förekomma i två storlekar, de större lämpliga för båtar från 22 kvm uppåt samt som akterflagg för motorbåtar över 6 m., de mindre för österb. småbåtsklassen, juniorbåtarna och mindre motorbåtar.

Segelsällskapet Ägir höll i lördags sitt årsmöte på segelpaviljongen, åtföljt av sedvanligt samkväm.

Av kommodorens årsredogörelse framgick, att verksamhetsåret varit i allo lyckligt. Tävlingarna ha omfattats med stort intresse såväl av seglare som publik; vid årskappseglingen besökte sålunda inemot 300 personer ”Loppan”. Medlemsantalet var i slutet av säsongen det högsta hittills. Av viktigare beslut må nämnas det slutliga fastställandet av sällskapets nya flagga. Minnesord ägnades sällskapets i kriget stupade medlem kapten Reinhold von Essen.

Sedan kassaförvaltningen och revisionsberättelsen delgivits, beviljades styrelsen ansvarsfrihet.

Till kommodor återvaldes hr Einar Hedström, som jämväl tjänstgör som sekreterare, och till vicekommodor hr Brutus Wangel. Ekonom blev hr Ingvar Carlson. Till suppleant i styrelsen återvaldes hr Henrik Wik och till paviljongsintendent hr Raoul Olson. Revisorer blevo herrar Richard Kisor och L. Lång med fru Dagny Hedström som suppleant.

Prisnämnd: hrr Gustaf Stormåns, Henrik Vik och Ingvar Carlson.

Mätnings- och besiktningsnämnd: hrr Gustaf Stormåns, L. Lång och Oskar Holmqvist. Medlems- och båtavgifter blevo desamma som tidigare.

En segeldag för såväl båtar tillhörande S. S. Ä., som för utomstående från staden och omnejd kommer även i år att anordnas. Denna kommer förslagsvis att försiggå söndagen den 12 juli.

Segelpaviljongen förestås även i år av Sofia Backlund. Med hänsyn till under n. v. förhållanden rådande ransoneringssystem jämte ökade kommunikationssvårigheter m. m. nödgades sällskapet besluta att paviljongen, som hittills öppenhållits varje dag, denna sommar hålles öppen endast under lördagar och söndagar. Dessa dagar serveras som vanligt enkel mat, kaffe och té (socker medtages) samt läskdrycker. De medlemmar, som under övriga veckodagar önska betjäna sig av paviljongen, kunna erhålla nyckel till densamma. Sällskapet hoppas dock att åtminstone någon tid på sommaren kunna öppen hålla paviljongen dagligen.

Midsommarhelgen bjöd på önskeväder. Söndagen, midsommaraftonen, strålade solen från molnfri himmel. Själva midsommardagen blåste en ljum sunnan. Solen doldes emellanåt av moln, och på kvällen drog det ihop till åska med rikligt regn, just vad vi alla i veckor längtat efter och den törstande jorden oundgängligen behövde. Om ock regnet kom i senare laget, torde det ej ha varit försent, synnerligast som det åtföljdes av verklig sommarvärme, Det växer, nästan så det hörs.

BEFOLKNINGSSKYDDET.

De personer, som ännu icke uttagit sina gasmasker, uppmanas på det enträgnaste göra detta under instundande vecka. Priset är 115:50. Medtag jämna penningar! Av förekommen anledning påpekas, att de bindande beställningarna icke äro ogiltiga, såsom ett rykte velat påstå.

I Vasa prisbelönade hundar från Nykarleby-nejden.

Vid Finska Kennelklubbens stora hundutställning i Vasa senaste lördag och söndag erhöll Dan av Rankas, äg. G. Wadström, Jeppo, i gruppen finsk stövare I pris i öppen kl.; III pris erhöll Jäga, äg. R. Rankén, Munsala; IV pris i bruksh. kl. och I pris i juniorkl. Tossan av Furuborg. äg. A. Mäenpää, Nykarleby lkm. Grand Danois: Rex av Älvbranten, äg. E. Hedström, Nykarleby, III pris öppen kl., III pris junior kl.; Vera av Leponiemi, äg. T. Hellström, Nykarleby, II pris i öppen klass; Scheik av Älvbranten, äg. T. Hellström, Nykarleby. III pris öppen klass.

Kristliga folkhögskolan skall
förses med centralvärme.

Direktionen för Kristliga folkhögskolan sammanträdde den 26 dns, varvid behandlades bl. a. frågan om uppförande av ett nytt elevhem vid skolan ävensom införande av centralvärme i skolbyggnaderna.

Byggnadskommittén meddelade, att den på grund av svårigheter vid anskaffning av byggnadsmaterial, såsom järn och tegel inte f. n. ser sig kunna påbörja det stora byggnadsföretag, som uppförande av ett elevhem med platser för 70 interner skulle utgöra, utan föreslog för direktionen att arbetet finge anstå tills vidare. Detta förslag omfattades även av direktionen.

Kommittén, som låtit fackman inspektera skolbyggnaderna, meddelade, att dessa äro i behov av en genomgripande renovering och föreslog, att i samband härmed centralvärme skulle införas i samtliga byggnader, förutom i det gamla elevhemmet. Då spisarna äro i det skick, att en ommurning är av nöden, ansåg direktionen, att det vore ekonomiskt fördelaktigt att nu låta installera centralvärmeledningar, hellre än att mura nya ugnar. Byggnadskommittén erhöll i uppdrag att oförtövat skrida till arbetets utförande, så att skolan vid höstterminens början åter kan mottaga nya elever.

Kostnaderna för de beslutna arbetena uppskattas till 700,000 mark.

GRÖNLAND

myskoxens och isbjörnens hemvist.

Nykarleby samskolas festsal var till trängsel fylld torsdagen den 18 dennes, då författaren och redaktören Ludvig Munsterhjem höll sitt föredrag om Grönland. Den smalfilm, som föredragaren haft för avsikt att i förevisa, kunde tyvärr på grund av tekniska orsaker ej visas, varför publiken fick nöja sig med skioptikonbilder. Bilderna voro mycket lyckade och belysande för livet i dessa arktiska regioner.

Föredragshållaren började med att ge en skildring av de över väldigande intryck en resande känner, när han nalkas kusten av den arktiska ön en vacker sommardag med sol över de ödsliga isvidderna och bergkonturerna i fjärran. Kanske får man redan nu stifta bekantskap med den så viga isbjörnen, där han på ett isflak just är i färd med att fånga sig en säl till middagsmat. Men stundom kan ishavsdimman ligga över nejden tjock och tät med kyla och rusk, då är man hjälplös och sinnet betryckt.

Talaren skildrade de norska fångstmännens liv, som är risk- och farofyllt. Med gripande händelser skildrade han dessa fångstmäns kamp med den vilda naturen och isbjörnar och myskoxar. Myskoxen är ett sällsamt djur, som zoologiskt står mellan oxe och får. Dess vikt är 500 kg. Den lever helst i hjordar om något tiotal djur, anförd av en tjur, som i hård kamp med någon medtävlare tillkämpat sig ledarskapet.

Den vita polarräven är ofta föremål för fångstmännens intresse. En fångstman kan på ett år fånga 400 rävar, vilket inbringar jägaren en icke obetydlig förmögenhet.

De bilder föredragaren visade, befäste intrycket, och åhörarna tänkte liksom föredragshållaren, den som upplevat Grönland på detta sätt, han längtar dit igen. Talaren avtackades med dånande applåder.

Stor pappersinsamling

föranstaltas inkommande vecka härstädes.

Stor brist råder på pappersförnödenheter. Råmaterialet tryter.

Med måndagen den 1 mars som första dag sätta normalskolans elever i gång med en frejdlig insamlingskampanj av pappersavfall. De komma att besöka varje gård, varje hushåll. Insamlingen är samtidigt en tävlan mellan alla skolor i landet. Man är därför fast besluten att ta det grundligt och sopa rent hus. 10 kg avfallspapper är målet för varje elev. Men det finnes ungdomar, som tänker tiodubbla det. Gårdsägare och föräldrar, underlätta ungdomarnas arbete genom att på förhand tömma ditt hem. dess vindar, kontor, uthus på alla gamla tidningar och tidskrifter, gamla skolhäften, brev, kasserade böcker och sånt, bind ihop dem till stadiga knippen och invänta de insamlande ungdomarna!

Inkomsterna från försäljningen av avfallet tillfaller invaliderna

Kaférättigheter. Länsstyrelsen har berättigat andelsaffären Varma att i gården nr 7 vid Köpmansgatan i Nykarleby öppna kaférörelse av andra klass under benämning Varmas kafé, med fru Nelly Sofia Fågelbärj från Jeppo som ansvarig föreståndare.

Välkomstfesten

för de hemförlovade krigarna i Nykarleby stad och landskommun är nu till tiden fastställd till självständighetsdagen den 6 december, och programmet för festligheterna utformas som bäst. Om allt går efter planerna, så kommer hembygden att på ett värdigt sätt mottaga och välkomna de efterlängtade krigarna. Det blir icke en välkomstfest utan en verklig festdag, och den fastställda tidpunkten synes i alla avseenden vara lämplig. Man hoppas också, att alla inkallade, som komma att hemförlovas, skola hinna hem till nämnda dag.

På lördagen sammanträde på kallelse av vapenbrödraföreningarna representanter för de tvenne kommunerna och för olika sammanslutningar och fattade beslut om festmottagningen. Därvid beslöt man, att denna skulle bli gemensam för båda kommunerna. Festligheterna inledas kl. 13 med festgudstjänst i kyrkan. Gudstjänsten är närmast avsedd för de hemförlovade, men också för den stora allmänheten. Den firas ju också med anledning av dagens betydelse. Kl. 3 e. m. äger en högtidsstund vid krigargravarna rum. Samtidigt förrättas symbolisk jordfästning av tvenne stupade, vars stoft icke återbördats till hembygden. Också detta tillfälle är avsett för allmänheten, och i synnerhet alla stupades anhöriga inbjudes till minnesakten.

Kl. 4 blir det så välkomstmiddag, för vilken de båda kommunerna svara. På grund av utrymmesbrist — middagen serveras i Karleborg — kunna endast de denna höst hemförlovade och sådana, som en längre tid varit inkallade i arbetsplikt i uppgifter vid fronten, inbjudas. Om alla ha tillfälle att infinna sig, vilket man hoppas, kommer ändå deltagarnsantal att stiga till närmare 300.

Kl. 7 på kvällen samlas man till festsamkväm med ett underhållande program. Då hemförlovade få till detta samkväm inbjuda fru eller fästmö. Prästerskapet svarar för programmet vid festgudstjänsten och likaså vid uppvaktningen. Att bistå vid uppgörandet av program för det sistnämnda tillfället valdes hr Rolf Herler. För de omfattande praktiska detaljerna för middagen svara lottorna och marthorna från staden och omnejden gemensamt. Fru E. Fougstedt valdes enhälligt att hålla alla trådar i samband med förplägnaden i sin hand. Anskaffningen uppdrogs åt hr Paul Linqvist. Vid samkvämet bjudas alla delägare på kaffesurra med bröd. Till medlemmar i programkommittén för samkvämet valdes frk. E. Backman, fru H. Segerstam, hrr E. Hedström, J. Sundkvist, O. Holmqvist, R. Dahlstedt och J. Åbonde.

Fortsättningsundervisningen

Såsom av annons i dagens nr framgår, vidtager fortsättningsundervisningen vid seminariets övningsskola måndagen den 20 november. Från och med detta läsår bekostar staten tills vidare denna undervisning, vilken nu mera utgör en direkt fortsättning till övningsskolans VI klass. Benämningen fortsättningsskola försvinner jämväl och ersättes med övningsskolans VII och VIII klasser. Detta år arbetar dock endast en VII klass, men avsikten är att ett kommande år utbygga kursen fullständigt. För att i görligaste mån bereda de unga tid att ägna sig åt förvärvsarbete, har läsåret reducerats till endast 125 lästimmar, fördelade på 21 veckor. Lästiden är måndagar, tisdagar och onsdagar kl. 15—17,00. Alla skolpliktiga barn, vilka genomgått övningsskolan och vilka ej besöka annan läroinrättning, böra deltaga i denna fortsättningsundervisning, i all synnerhet som genomgångna fortsättningsklasser numera äro ett absolut villkor för erhållande av avgångsbetyg från folkskola.

Dödsfall.

På söndagen avled i sitt hem härstädes en av stadens äldre invånare, fröken Aline Lybeck. Hon var född i Nykarleby år 1863, dotter till konsul P. A. Lybeck och nu vid sin död i det närmaste 81 år gammal. Aline Lybeck tillhörde en gammal känd nykarlebysläkt. Religiös till sin läggning, hjärtlig och vänsäll hade hon själv många vänner.

Lyckad orienteringstävlan.

Det var ett strålande sensonmarväder senaste söndag kl. 12, då samlad NlK:s hurtiga orienterare vid Brostugan för avfärd till klubbtävlingen. Lennart Blomström infann sig genast med buss och släpvagn och bad orienterarna att stiga på. Bussen satte sig i gång och det visade sig snart att målet för resan var beläget någonstans vid Andrasjön. Mycket riktigt, bussen stannade utanför lärar Thors vackert belägna sommarvilla, som han välvilligt ställt till klubbens disposition. Orienterarna hälsades välkomna av dagens värd och banläggare lär. kand. U. Hellman [som konstigt nog inte finns i amtrikeln], som samtidigt gav de startande en liten förhandsorientering i allt vad en orienterare bör få veta före starten. Han bör tillerkännas orienterarnas tack för de fint lagda banorna med välplacerade kontroller, samt för sitt stora intresse att trots sin knappa fritid dock åtaga sig ett så stort arbete som banläggning fordrar. Tjugutvå herrar och tre damer begav sig ut i terrängen för att söka reda på de röda skärmarna. Henrik Löving tog hem sin femte raka seger för i år, men toppen i senior klassen lo” var gott, tre man inom tio minuter. I A-juniorklassen saknades R. Romar, som låg sjukskriven, varför segern denna gång gick till L. Heselius. B-junioren M. Leppiniemi börjar småningom nå färdigheten med dagens placering som synligt resultat. Deltagarna i oldboysklassen gladde oss stort denna gång, ty det är just er vi tidigare saknat mest B. Eng tog hem byttan med gamle mästerskapslöparen A. Vik på andra plats och hagn som trea. I pojkklassen voro bröderna Lindfors suveräna. Av skogshuldrorna drog M. Löving sin välkända spik.

Garantiföreningen för Kuddnäs.

Redan för över ett år sedan bildades som känt på initiativ av intresserade en Garantiförening för Z. Topelius Kuddnäs. Föreningen är numera inregistrerad och kommer att sätta i gång med sitt viktiga understödsarbete till förmån för den stiftelse som svarar för Kuddnäs och dess bibehållande till eftervärlden.

Intresserade kunna anmäla sig överallt i landet, enär lokala ombud komma att verka för föreningen. I vår stad finnes anmälningslista framlagd på Helsingfors Aktiebanks kontor. Årsavgiften är för enskilda medlemmar 200 mk, för firmor, skolor o. s. v. 500 mk. Ständigt medlemskap erhålles för 3.000:-, firmor, skolor o. s. v. 500 mk. Den, som önskar ansluta sig som donerande medlem erlägger 10.000 mk. Samtliga dessa avgifter är minimibelopp, större summor mottagas naturligtvis tacksamt. Föreningen hoppas självfallet att även nuvarande och tidigare invånare i skaldens barndomsstad och dess omnejd skola visa sig intresserade för föreningen och den vackra sak den vill verka för.

Ny föreståndare
vid Kristliga Folkhögskolan.

Då direktionen för Kr. Folkhögskolan senaste lördag sammanträdde i skolan, inlämnade skolans mångårigt och nitiske föreståndare pastor Johannes Nyström sin avskedsansökan, vilken han motiverade med sin höge ålder och en tilltagande ohälsa Rektor Nyström, som i 27 år ända från skolans tillblivelse helhjärtat ägnat sig med okuvlig energi åt sin skola och gjort att den med berättigande till stor del kan kallas hans skapelse, fyller inom närmaste framtid 67 år. Under de senaste åren har var och en som kommit i beröring med honom icke kunnat undgå att lägga märke till att han kämpat mot allt mera besvärande sjukdomssymptom.

Till hans efterträdare har skolans direktion valt pastor Runar Hedberg från Helsingfors. Pastor Hedberg är född 1906 och prästvigdes efter studier vid Helsingfors Universitet 1936. Han är väl förtrogen med arbete bland kristen ungdom, såväl inom KFUM som nu senast inom Församlingsförbundet. Själv österbottning och uppvuxen i Vasa och Jakobstad känner han väl den österbottniska ungdomen och bör med sin ljusa livssyn och öppna sätt vara väl lämpad att förestå Kristliga Folkhögskolan.

Till slöjdlärare med skyldighet att undervisa även i andra ämnen har folkskolläraren Helge Henriksnäs, tidigare slöjdlärare vid vandrande folkhögskolan Breidablick. Hr Henriksnäs är född i Vexala och numera bosatt i Nykarleby. Han har god praktik i undervisning vid folkhögskola och är känd som en skicklig slöjdlärare.

Det slutliga föreståndarskiftet är ännu ej helt avgjort, men sker före terminens början instundande höst.

Sångarevenemang i sikte

Under kommande juni månad torde Nykarleby ha att vänta sällsynta gäster. Om allt, som nu planerats, går efter noter, ha vi att emotse besök av sångare från både Sverige och Norge.

Gamlakarleby Manskör gästade i fjol bl. a. Mannsköret Brage i Narvik, varvid en svensk kör, Älfsby Manskör från Sverige var med. I pingst göra dessa båda körer svarsvisit i Gamlakarleby. På pingstdagen ha gamlakarlebyborna planerat en bussutfärd, varvid ett uppehåll skulle göras i Nykarleby. Man har tänkt sig även en konsert härstädes på dagen, i så fall helst en friluftskonsert. Gästernas sångarnumerär kan beräknas till 70 à 80, vartill medföljande gamlakarlebysångare väntas ansluta. Narvikkören dirigeras av lärare Kleppe och Älfsby-kören av Elof Vikström, två eminenta körledare av intressant snitt och med goda röster i sina körer.

Midsommartiden vänta vi våra egna gäster, Sollefteå Manskör. Preliminärt beräknas kören stanna i Nykarleby 5 dagar, varför stadsborna få gott tillfälle att lära känna sina vänner. Sollefteåkören väntas uppträda med en egen konsert, varjämte den deltager i Nykarlebynejdens sång- och musikförbunds sångfest vid Kuddnäs den 26 juni.

Inför dessa glädjande utsikter till en myckenhet rart främmande vore det av stort intresse, om stadsborna ville göra sig omaket att städa upp i staden litet mera än vanligt. Allmänheten bedes hjälpa till genom att icke skräpa ned med papper, glasspinnar. o. a. avfall. Gårdsägarna göra sig säkert besväret med att se om lutande och trasiga plank, fladdrande takmaterial o. dyl., som icke ser trevligt ut. Med små medel kan storverk härvidlag göras, om viljan är god.

Ett stort önskemål är allmän flaggning. I Sverge och Norge flaggar man gärna och ofta och allmänt. Samtliga gårdsägare borde kunna deltaga i flaggningen med rena dukar. Det är icke nog, om skolor, posten och kraftverket bjuder till; vi behöva få visa flaggor överallt. Det är nu hög tid att se om denna detalj och att lära sig flagga rätt!

Personer, som ha svenska eller norska flaggor och som godhetsfullt kunna låna desamma, torde snarast möjligt anmäla så om per telefon till ing. Stig M. Ingo eller bankdirektör R. Blomqvist så fort som möjligt. S. M. I.

80 år

fyller på söndagen förra bonden Brita Nygren härstädes. För henne är verkligen bondenamnet de rätta, ty som bonde arbetade hon sin jord lika bra som någon manlig husbonde under årtionden i Socklot. Hon har varit en kärnkvinna som hedrat den bottniska stammen och fädernetorvan. På ålderns dagar och sedan hon på ett föredömligt sätt fostrat upp en rad pojkar som blivit ensamma i livet, överlämnade hon sin jord i yngre händer och köpte en stadsgård, där hon sedan dess bott. Svårt var det dock för henne att helt lämna jordbruket och först för en kort tid sedan tvang de svikande krafterna henne att avstå från de kära korna och för sista gången stänga fähusdörren.

Heder över en sådan kraftnaur och kärnkvinna.

Ägirs vårmöte
försiggår i dag fredag kl 19 på Brostugan.

Vid mötet förekommer främst frågan om sommarens seglingsprogram. Med segelföreningarna i Gamlakarleby och Kristinestad föres som bäst underhandlingar om gemensamma tävlingar med Oslojullar. För ändamålet donerades på årsmötet av borgmästare Stenbäck en vandringspokal. Vid segelpaviljongen försiggår f. n. reparationer: nybyggnader och omändringar. Sålunda göres uthusbyggnaden alldeles ny, en ny cementerad källare iordningställes och bastun omändras för annat ändamål. Seglingssäsongen förklaras öppnad utan officiell flagghissning från och med inkommande söndag den maj

Kaffekonsert.

Såsom i senaste nr av ÖP annonserats föranstaltas kaffekonsert till förmån för invaliderna, i söndag kl 14 (2) i övningsskolans festsal.

Det omväxlande programmet upptager kvartettsång, solosång, duett, melodram, recitation, saga, violinsolo samt annan musik av olika slag.

Vid konserten kommer att medverka sångerskan fru T. Södergrann från Vasa, förut icke hörd på denna ort. Kaffe och annat gott — troligen glass. Kakor utlottas.

Inträde 50:— och 30:—.

TILLBYGGNADEN VID SEMINARIET

Då det för en tillbyggnad vid seminariet i Nykarleby i statsförslaget för innevarande år beviljade anslaget på 1.850.000 mark på grund av stegringen i kostnaderna icke förslår, har i tilläggsbudgeten upptagits ett belopp på 265.000 mark för byggnadsarbetets slutförande.

Upptakten:

Tillbyggnaden vid
Seminariet

De tidigare planlagda tillbyggnadsarbetena vid seminariet härstädes vidtog i går på morgonen, efter att ärendet fördröjts ända sedan i våras. Som tidigare meddelats skall festsalen utvidgas mot öster, där en scenestrad uppföres, varjämte i en källarvåning under densamma inrymmes omklädnings- och duschrum med värmeanläggning. Även mot väster kommer festsalen att göras någon meter bredare.

Arbeten omhänderhas på entreprenad av byggmästar Tor Johnson härstädes och beräknas vara slutfört vid år skiftet.

S. S. Ägirs vårmöte

ägde rum på Brostugan den 20 maj, varvid följande seglingsprogram fastsälldes.

Juli 10. Tävlingar i Oslojoll-klassen mellan segelföreningarna i Nykarleby, Gamlakarleby och Kristinestad, såvida överenskommelser därom fås till stånd.

Juli 17. Kappsegling för Agirs båtar samt för båtar av alla typer från staden och omnejden.

Aug. 7. Årskappsegling, öppen. Tävlingarna om ”Wilkmans jollpokal” försiggå: juli 17 en tävling, juli 31 två tävlingar, aug. 14  två tävlingar, alltså fem seglingar såvida icke avgörande sker genom färre seglingar.

Om ”Brutus och May Wangels minnespokal” tävlas vid årskappseglingen.

Klassmärken och nummer för Oslojoll-klassen levereras enligt enhetlig typ av Ab. Sportartiklar, Helsingfors. Förfrågningar om båtarnas nummer göres hos kommodor Hedström.

Daglig servering å paviljongen kommer under större delen av sommaren att försiggå. Till restauratris har antagits fru Edit Marklund.

Utom tidigare nämnda arbeten på paviljongen kommen holmen att förses med ny landningsbrygga. Ny flaggstång skall anskaffas jämte ny flagga med det heraldiskt riktiga vapnet.