För femtio år sedan

Om mamsell Glansk


    En insamling har gjorts [år 1887] till ett kors på mamsell Anna Glansks grav, och i ÖP redovisas för bidragen. Först bland givarna står Zackris Topelius. Gamla stadsbor har sagt att orsaken till insamlingen endast var att hon var en mycket populär person, som åtnjöt stadsbornas odelade sympatier. Hon var köpmansdotter från staden, hade lämnats i små omständigheter att ta sig fram på egen hand. Och det gjorde hon med energi och friskt humör. Liten, pigg, frispråkig och kroknäst kuskade hon omkring i bygderna med sina handelsvaror — stundom ända upp till Uleåborg och Torneå, och bekanta hade hon överallt. På mellantiderna reste hon ute i bygden och klädde brudar, kokade mat vid tingen ända i Kauhava och kunde förövrigt lite av varje. Hon var den enda som den tiden kunde förse de stadsbor som inte hade höns, med hönsägg, och äppelträd planterade hon vid sin lilla stuga i skogsbrynet, senare Johanssons ställe å Frill — vilket var ovanligt den tiden. Hon avled i 90 års åldern, och på hennes namnsdag 9 dec. restes korset på hennes grav.
    Många gamla original har vi haft här i staden, och deras minne lever erfar man, då man råkar komma in på det ämnet. Men mamsell Glansk är nog den enda av dem, som fått en gravvård rest över sin popularitet.
    Vid insamlingen blev 7 mk över, som insattes på sparbanken att växa ”till den avlägsna framtid” då korset behöver svärtas eller inskriptionen bättras på, och jag erfar från sparbanken, att medlen lyftes för ca 6 år sedan, så jag antar korset befinner sig i skick.



Sign. Jerk, Österbottniska Posten nr 50/1937.
Lars Pensar digitaliserade, tillhandahöll med kommentaren;


För mig blev Mamsell en tidig ”bekantskap” genom att Hugo Liljeström, som i egenskap av självpåtagen gravvårdskötare, skötte om hennes gravvård, putsade korset och planterade ut de ”ormbunkar” han hade för sed att plantera vid de gravar han månade om. Då och då nämnde han hennes namn och något om hennes egenheter. Men mest var det hennes, i mina öron ovanligt klingande namn — Glansk — som gjorde att hon stannat i minnet.



*     *     *


Aflidna Mamsell
Glansk

Anna Glansks gamla vänner och bekanta — hvilka vilja deltaga i anskaffande af ett enkelt men varaktigt jernkors på hennes graf — bedjas att inlemna sina bidrag, antingen i penningar eller postfrimärken, till J. V. Nesslers tryckeri, der anteckningslista finnes och hvarifrån en redovisning, öfver det som inflyter, skall afgifvas.


Österbottniska Posten, 11.08.1887, nr 32, s. 1.


Läs mer:
Mamsell Glansk av Erik Birck.
Mer om Hugos gravbestyr av Lars Pensar.
Eftersom jag inte hade någon bild av mamsell Glansks kors att använda för lucka 14 i Adventskalendern 2004, tog jag i stället Erik Olins gravkors.
Fler artiklar ur Ö. P.
(Inf. 2004-12-13.)