EN ÄRORIK BATALJON AVMÖNSTRAR.

På lördagen anlände till uppställningsorten Jeppo, med tvenne olika tåg den efterlängtade första bataljonen i det med odödlig ära höljda svenska infanteriregementet 61. Som bekant har huvuddelen av krigarna i Nykarlebynejden, Oravais, Vörå, Maxmo och Kvevlax tjänat i detta regementes första bataljon.

[”Sextiettans” emblem. Fakta om det.]

I Jeppo iförde de sig kronans kläder en vacker sommardag i juni 1941, och en novemberdag — icke mindre vacker för det — år 1944 sade de, som vi hoppas, för alltid farväl åt soldatlivet och togo de första stegen in i det civila livet. På glädjen hos dem behövde man inte misstaga sig.

Det var ett flaggprytt och glatt förväntansfullt Jeppo, som hälsade krigarna välkomna. Bataljonens unga t.f. kommendör, kapten Wessberg ledde med vana lossningen. bataljonen mottogs så av chefen för uppställningsorten, major Miller. Den 1000 man starka bataljonen fördelades på de tillfälliga inkvarteringslokalerna, och de gästfria jeppolottorna togo med ömhet vård om pojkarna och bjöd dem på massor av kaffe och dopp. Under hela tiden dessa stannade på orten, ”förföljdes” de ständigt av lottorna och kaffepannorna.

Överlåtelsen och avmönstringen på söndagen och måndagen gick sedan som efter noter. Disciplinen var utmärkt in i det sista. Innan pojkarna vinkade farväl åt uppställningsorten, fastslogo de alla, att jeppoborna varit storartade i omtanke om dem.

Ett visst vemod kunde man ibland läsa i de av strapatser och hårda strider präglade ansiktena. Glädjen över hemkomsten kunde inte fördriva tanken på de kamrater, som icke förunnats denna glada dag. På söndagen ville de ägna de fallna en särskild hyllning. En deputation sökte sig upp till krigargravarna i Jeppo och nedlade flera vackra kransar. Bataljonens upplysningsofficer överräckte före uppbrottet från Jeppo till ortens vapenbrödraförening en summa på 3000 mk, därvid tänkande på de fallnas anhöriga. På söndagen bevistade en stor del gudstjänsten i Jeppo kyrka, där kyrkoherde Söderholm predikade.

Nu ser man överallt i bygderna glada unga män. Småleende går de omkring, sprida glädje och njuta av den civila tillvaron. Senaste vecka var det rusning på alla damfriseringar. Krigarhustrurna och fästmöerna hunno också tänka på den detaljen mellan bakning och fejning.

Och nu ser man åter den djupa vackra glansen i deras ögon. Och även alla flickor se förhoppningsfulla ut.

Välkomna hem, pojkar, och slit med hälsan!

De.

*     *     *

— — — Ddå de hemförlovade från staden inte anlänt till hemorten formerade till någon större enhet utan några då och då, har man inte varit i tillfälle att för dem anordna något mottagningstillfälle som på endel andra orter. Från olika håll har man därför uttalat önskemålet, att man i morgon lördag i staden skulle låta alla flaggor gå i topp, alla hemförlovade ortsbor till ära. Vi föreslå därför, att alla, som ha flaggor, skola hissa dem i morgon kl. 9 och på slaget 4 taga ned dem. — — —

— Krigsfångarna återvända, den första gruppen anländer denna vecka. Den allierade kontrollkommissionen i Finland har meddelat våra myndigheter, att den förts gruppen av de finländska fångarna i Ryssland i mitten av innevarande vecka anländer till hemlandet.

— En mottagningsfest för hemförlovade, inkallade arbetspliktiga, krigsinvalider och de stupades anhöriga i Kovjoki anordnas i byns ungdomslokal, onsdagen den 29 ds kl. 7 e.m.

— Den 6 december en festdag för de hemförlovade i staden och landskommunen
kl. 3 samlas man till fest- och självständighetsgudstjänst, efter klockringning vidtar på slaget 3 en minnesakt vid krigargravarna, kl. 4 e.m. samlas de hemförlovade till en festmiddag i Karleborg, vid samkvämet kl. 7 på kvällen samlas man i Normalskolan. Kaffe serveras åt alla, men socker torde medtagas. Anmälan om deltagande på listor i Handelslaget, i Soklot på filialen, i Forsby på folkskolan, i Ytterjeppo på filialen och likaså på filialerna i Kovjoki och Markby.

Här en redogörelse och  noteringar från november 1944 när manskapet började hemförlovas. Jag har svaga minnesbilder från tiden, märkligt nog av dendär glädjestämningen som folk hade då de kom in i butiken och jag satt någonstans bakom diskarna eller kontorsutrymmet. I alla fall en förändring som jag som lillpojke märkte av.

Hej!

Jag läste med intresse på vyerna om ”En ärorik bataljons avmönstring”, som passar utmärkt bl.a. med tanke på att det ju i år är 75 år sedan vinterkriget började. I texten finns en bild av ”Sextiettans” emblem, som fick mig att tänka på min far som förutom fortsättningskriget redan som ung hade deltagit i inbördeskriget och senare också i vinterkriget.

I en ask innehållande diverse ”pränikor”, som han hade fått, finns också ett 61-märke: storlek 25 mm x 25 mm och av ålder patinerat och oputsat. Jag tog ett foto av märket som härmed bifogas. Kanske fotot, trots bristande kvalitet, kunde vara ett komplement till bilden av emblemet? (Som synes saknar märket årtal).

Hälsningar,
Folke

*     *     *

Började studera märket och klart och tydligt var det 61 för regementets nummer och en stålhandske som håller ett svärd, men vad i all världen synboliserade det som ser ut som vågor? En googling gav resultat: ”Regementet bestod inledningsvis av äldre manskap, vilket ledde till att det blev underställt sjöstridskrafterna.” Det tycks inte bara se ut som vågor utan även vara sådana.

*     *     *

Vågorna symboliserar rätt och slätt floden Svir, stålhandsken den finska sidan av det karelska vapnet – ett västerländskt svärd riktat mot öst.

*     *     *

Apropå IR 61:ans märke såg jag i boken ”SEXTIETTAN Infanteriregemente 61 1941–1944” av Nils-Erik Nykvist följande notis:

”Sextiettans märke, komponerat av pastor Yngve Bäck. Det raka svärdet, Västerlandets symbol, på vakt vid Svirfloden. Årtalen sattes in efter kriget.”