— Ja, Dr Zjivago har gått bäst, därom råder inget tvivel. Det är en rätt dyr bok — 1.880 mk — men detta förty, har den omstridda boken också här i lilla Nykarleby funnit nyfikna köpare. Men så är den ju också välskriven, klassisk, säger hr Herler där han står mitt uppe bland bokstaplar och annat nyanlänt i bokhandeln. Den lilla Ljuvers barndom också av Pasternak har ingen ännu frågat efter.     
    — Som god tvåa vad försäljningen beträffar kan jag nämna Harald Hornborgs historiska roman från Krimkriget Skuggan från Sveaborg. Larsmoinvaliden [sic!] Levi Sjöstrands debutbok Arvet — välskriven som den är — vågar jag lugnt säga är trea. Också Agnes Rögårds Förspänt med svarta hästar har gått bra. Men så kan hon också berätta. Som femma placerar jag Karen Blixens Ödets lekar.
    — Paasikivis minnen är ju en synnerligen värdefull bok som efterfrågats rätt mycket, likaså fältmarskalk Montgomerys memoarer. Yrjö Kokko har sina ständiga vänner, Skraktornet går, Tuominens Hemligt ränkspel liksom Lagercran[t]zs biografi Stig Dagerman, Evert Huldéns Småbönders, Margit von Willebrand-Hollmerus Huset på slätten frågar man också efter.
    — Solveig von Schoultz Den blomstertid är bra och vi har sålt Hans Martins Skeppsvarvet.
    — Walentin Chorell, Sven Edvin Salje, Birgitta Järvstad och Dorotea Granö

— de två sistnämnda med prisböcker — har ännu ej varit mycket efterfrågade. Denhär veckan har också kommit en hel del nya om vilka man ännu ingenting kan säga.
    — Jag tror, säger bokhandlaren och konstnären Josef Herler begrundande, att småningom är den värsta ruschen över för våra ultramodernister. Snart får de författarna länka in på de gamla mer eller mindre traditionsbundna spåren igen.

    Einar Hedströms
                Nykarlebyminnen

som i dagarna utkommit på Jakobstads tryckeri och tidnings ab är annars en bok som säkert går bra här i Nykarleby [annons]. Den borde egentligen bli vår julbok. Ung och gammal borde läsa den. Det är fru Dagny Hedström som nu postumt ger ut boken.
    — Lyrik är någonting som går ytterst sparsamt hos oss. Det finns visserligen någon vän av dikt, men vännerna av det som nu är på modet är få, ytterst få i Nykarleby. Det är annars underligt hur en diktares popularitet växlar, ofta tillsynes utan orsak. Elmer Diktonius är t.ex. just nu populär i Nykarleby. Jag tror nog annars att seminaristen Östen Engström, som ofta också förträffligt reciterat Diktonius har en dryg andel i denna popularitet. Seminaristerna i allmänhet gillar just nu lyrik. Annars går som sagt lyriken dåligt.