Juthbacka teaters föreställning 1977

Åttan

Komedin om hyreshuset Åttan
skall underhålla på Juthbacka

KOMEDIN ÅTTAN, som varit en storsuccé på de scener den tidigare spelats, skall i år underhålla publiken på Juthbacka teater i Nykarleby. Åttan är ett hyreshus som skall rivas, men det sätter folket som bor i huset sig emot med näbbar och klor — var och en på sitt eget sätt.

Åttan skrevs av Bez Zilliacus för drygt tio år sedan [1964]. På svenska har den spelats endast på Lilla teatern, men på finskt håll har Bez' samhälleliga operett gått på flera håll.

Musiken till Åttan har Erna Tauro gjort, och för framförandet vid Juthbacka står Unto Tiihonen. Benita Bergfelt [dotter till handelsmännen] gör dekoren och Helge Lassenius regisserar.

— Mycket sång och musik ingår, säger Lassenius. Åttan lämpar sig mycket bra för en utomhusscen, och den har varit en storsuccé där den gått.

Skattmasen, Nils Heikius bärs ut. De som bär är fr.v. Carita Ek, Lisen Aspnäs och Karin Sandström. Förstoring.

Fjorton roller finns i pjäsen. En hel del nya ansikten finns med i Juthbackagänget i år. Inte mindre än sex rollinnehavare kommer från Munsala. En aktör kommer också från Esse.

Sceneriet måste byggas om nästan helt för den här pjäsen. Torsten, Boris och de andra snickarna i teatergänget har full sysselsättning i Juthbacka-parken just nu på sin fritid.

Söndagen den 3 juli blir det premiär på Juthbacka.

Originella typer i ”Åttan”

DET ÄR VERKLIGT originella typer som bor i hyreshuset Åttan. Juthbacka teater premiärvisade Benedict Zilliacus' pjäs Åttan på söndagen. Gänget lyckades bra med de olika typerna: de blev äkta människor, och inte karikerade som de lätt kunde bli.

Åttan är en samhällelig operett om ett hyreshus och människorna i huset. Försäkringsbolaget som äger huset vill riva det, och invånarna sätter sig emot.

ÅTTAN är en roande pjäs, men allvaret finns ändå med hela tiden. Den är en nutids-pjäs, skriven i början på 1960-talet, och alltså aktuell litet överallt i vårt samhälle. Hälften av de 14 rollinnehavarna är nya i gänget.

Fem av dem komer från Munsala och en från Esse. Men de nya i gänget är ingalunda debutanter på scen.

BORIS BRÄNN gör som vanligt en strong insats som Aalto. Britt Sund spelar också friskt ut som flickan Anja, liksom Folke Lindgren som den luriga Allan. Torsten Häger och Lisen Aspnäs gör sig bra som det fromma paret.

Vid premiären var Juthbacka-läktaren knappt halvfylld. Men gänget spelar upp ett par weekender ännu.

Några av typerna i Åttan tar väl hand om skattmasen sedan de fått besked om återbäring. I bild fr.v. Fredrik Nybäck, Carita Ek, Torsten Häger, Britt Sund, Nils Heikius, Lisen Aspnäs och Boris Bränn. Förstoring.

 

Britt Sund gör en fin insats som flickan Anita.

En nia för Åttan

JUTHBACKA TEATER försöker sig i år på någonting nytt, på Bez Ziliacus' samhälleliga operett Åttan. Det är en uppsättning som klart avviker från den tidigare Juthbacka-stilen. Tidigare har teatern kört med gamla beprövade folklustspel, men Åttan är en finlandssvensk nutidspjäs skriven i början på 1960-talet.

Språket i pjäsen är fränt. Men de fula orden är knappast något självändamål. De hör till handlingen. Att ”förfina” de olika typernas språk, skulle vara att stympa dem.

Åttan utspelas kring ett hyreshus som försäkringsbolaget äger. Det stora bolaget vill riva huset och bygga nytt. Men hyresgästerna sätter sig emot. Den finurliga Aalto vet utvägar, och försöker förhindra vräkningen.

Hyresgästerna är originella typer. Hälften av de fjorton aktörerna i Juthbacka teaters uppsättning är nya i sällskapet, men ingalunda oprövade förmågor. Allmänt kan sägas att akörerna tar fram de olika typerna mycket bra.

Boris Bränn är som alltid suverän. Han är den finurliga Aalto som kan paragraferna och dikterar besvärsinlagorna. Britt Sund gör en stor roll, en fin insats som Anja, likaså Folke Lindgren som filuren Allan. Folke Nyholm lyckas bra med advokatrollen, en roll som borde vara tämligen torr. Och Torsten Häger som ”Fåret” Erik och Lisen Aspnäs som ”Lammet” Else-Maj är mycket trovärdiga i sin fromhet, liksom Karin Sandström som fru Marpsov.

Ännu ett par originella typer i Åttan: Kärringen Carita Ek och Otto, Fredrik Nybäck, samt Masen som flyttar in, Nils Heikius.

Försäkringsbolagets folk spelas av Ulla Nordling, Erik Fransberg och Rolf Lillmåns. De är mera ”vanliga” människor än invånarna i huset.

Som sensationsjournalisten Löken spelar Håkan Dahlstrand (från Esse) också verkligen ut.

Sångerna i pjäsen är många, och aktörerna klarar också den sidan till belåtenhet till Unto Tiihonens ackompanjemang.

Benita Bergfeldt bär ansvaret för dekoren och Helge Lassenius för regin.

Åttan skrevs ursprungligen för Lilla teatern. I övrigt har den inte spelats på svenska, men på finska har den spelats både inomhus och utomhus.

I första akten verkade rimmen ibland något krystade, och innehållet då och då väl tunt. Men efter pausen kunde man inte klaga på sådana brister, då verkade det också som om aktörerna kommit loss bättre.

Mycket i pjäsen är tokroligt, men i botten finns allvaret. Många människor lever under det hot som människorna i Åttan.

Åttan lämpar sig bra för Juthbacka teater. Uppsättningen är värt ett besök. Den är helt olik de pjäser som spelats tidigare på Juthbacka, därför är det fel att jämföra med dem. Vid premiären i söndags var publiken rätt fåtalig, läktaren knappt halvfylld. Det var synd, men folk hade väl fått nog efter spelmansstämman under weekenden.

Hyresgästerna försöker övertalas Anja att ,”göra sitt” för att påverka advokaten som fått uppdraget att vräka dem. I bild fr .v. Britt Sund, Lisen Aspnäs, Folke Lindgren, Torsten Häger och Karin Sandström.

Människorna i Åttan talar dialekt, svär på sin egen dialekt, medan försäkringsbolagets folk naturligtvis talar högsvenska, liksom Aalto ”i utrikesministeriet”.

Juthbackagänget bör vara värda åtminstone en nia för Åttan.

Poppe-farsen på Lurens
blev stor publiksuccé

— — —

EFTER att ha sett Lurens två gånger i sommar och efter att ha sett Juthbacka teaters föreställning kan jag inte låta bli att ställa frågan: Varför har Lurens — långt bakom en skog och många krokar — med dåliga förbindelser och dåliga parkeringsutrymmen trots allt en fylld läktare föreställning efter föreställning? Medan Juthbacka, som ligger centralt, nära för många och med utmärkta parkeringsmöjligheter kväll efter kväll spelat för några få rader? Kvalitetsmässigt är det inte några större olikheter. Men ändå kommer det till Lurens busslast på busslast från väster och öster, norr och om möjligt från söder. Till Juthbacka söker sig då och då en vilsen vandrare. Det var kallt på Juthbacka, men det var inte varmt på Lurens heller. Det regnade över Juthbacka, men det regnade över Lurens också då publiken kom. Frågan är:

Var blev den aktiva, och kulturella och finlandssvenskt intresserade österbottniska publiken? Hur som helst så har sommarteatern inte råd att arbeta utan er!

Åttan-gänget efter gästspelet:
Både stressande och givande

ATT TURNÉLIVET är stressigt och tungt kan nog alla i Juthbacka teater intyga. I lördags åkte nämligen amatörerna i Juthbacka teater  till Sollefteå och gav en inomhusföreställning av sommarens komedi Åttan.

Resan startade kl. 6.30 på lördagsmorgonen och kl. 16.30 svensk tid var vi framme i Sollefteå, efter en massa trassel med en presenning kring dekoren som ideligen ville blåsa ner från busstaket. På Hallstabergens hotell hade vi inte mera tid än att vi hann få våra rumsnycklar och bära kappsäckar och väskor. Sen var det bara att köra till Hullstagården och börja bygga upp Åttans fasad och byta kläder, ljuset skulle inställas och bandspelaren krånglade.

Publiken var ganska fåtalig vilket kanske berodde på att det var dans 50 m från teatersalongen och att Lasse Berghagen uppträdde i restaurangen på Hallstabergen. Det var också tredje teaterföreställningen inom tre veckor så publiken började bli ganska mätt på teater. Men den publik som infann sig uppskattade verkligen Åttans seger över Turva av applåderna att döma.

Efter Föreställningen upplevde vi en oförglömlig kväll i hotellets restaurang. Sollefteå stad bjöd på en utsökt middag och som redan nämnts var kvällens artist Berghagen. Ett lika varmt mottagande som det Juthbacka teater fick av Sollefteå stad genom våra tre värdpar, det upplever man endast en gång.

Sollefteå har också en amatörteater som är ganska nyetablerad, den har endast hunnit framföra två olika pjäser,

De hade samma problem som amatörteatrar här i Finland har, alltså ekonomin. Juthbacka teaters bidrag bidrag har i år blivit nedbantat från 3.000 mk till 2.000 mk och Sollefteå amatörteaters bidrag hade också nedbantats av staden, från 70.000 kronor till 50.000 kronor.

Hemresan startades kl. 8.00 på söndagsmorgonen och efter en stormig båtresa var vi i Nykarleby ca kl. 20.00. Alla var vi ense om att det hade varit en härlig resa och ett vi njutit i fulla drag av det varma mottagandet vi fick. Det positiva övervägde i alla fall jäkten och stressen och vi hoppas hunna hålla kontakten med Sollefteå också i fortsättningen.