Till Majniemi,

Z. Topelius sommarhem på Alön, företogo seminariets elever och lärare sin sedvanliga höstutfärd senaste tisdag.

Vädret var idealiskt. Fullständig sommartemperatur rådde, och en svag kåre från norr krusade vattenytan, när den till 70 personer uppgående skaran med Nykarleby Stevedorings rymliga motorbåt och ett par mindre båtar på släp lade ut från bryggan vid Åminne. [Alltid lika trevligt när det blir anledning att länka till Jag minns min sköna stad.] Ett stort antal deltagare voro första gången på Majniemi, och för dessa var besöket därstädes självfallet av ett större intresse.

Sedan seminariet bjudit på kaffe ute på den lilla planen framför stugan och ungdomarna sjungit en sång, berättade lektor K. T. Oljemark om Majniemi och de vackra minnen, som äro förknippade med stället. Det med värme framsagda talet, den vackra naturen och det minnesrika stället skapade stämning, och poeten i ungdomsskaran tog fram sin penna och nedskrev de hyllningsverser till Topelius-minnet, vilka ingå på annat ställe i detta blad och som för de samlade färddeltagarna upplästes utanför förra Lybeckska villan, från vars brygga återfärden anträddes vid 8 tiden.

—

Man var vid besöket på Majniemi i tillfälle att konstatera, huru stugan med omgivning vore i behov av en något bättre vård. Om det inre är visserligen ingenting annat än gott att säga; allt befinner sig där i bästa ordning, både själva rummen och deras inredning. Men det yttre har åter börjat gå mot förfall. Skorstenen är inte mera hel, någon av de pelare, som uppbära verandataket, har ruttnat sönder, och väggarnas röda färg är urblekt. Hägnaden, som omgivit platsen närmast stugan, har delvis multnat ned; den borde antingen ersättas med en ny eller helt och hållet tagas bort. Och småskogen kring stugan frodas mer än önskligt vore. Man skymtar sjön mot söder, men åt öster mot bryggan har man blott albuskarna och de små rönnarna framför sig. En grundlig utgallring av träd och buskar vore erforderlig, så att besökaren hade utsikt från stugan över Alöfjärden i öster och likaså över fjärden mot söder.

Det vore säkerligen saken till fromma, om uppsikten och vården av Majniemi-stugan och dess omgivning, som hittills omhänderhafts av Nykarleby stad, skulle överlämnas till Kuddnäs-stiftelsen. Detta förslag behöver inte innebära ett underskattande av stadens goda vilja att hålla Majniemi i sådant skick, som det borde vara; stället hör så intimt ihop mod Kuddnäs, att det redan på grund därav vore lämpligast, att dess stiftelse finge det om hand.

Hittills har Majniemi visserligen blott sällan haft besök av främlingar. Men sedan Kuddnäs numera blivit ett Topelius-hem och därigenom drager turister till sig, kan man förmoda, att främlingsbesöken jämväl på Majniemi skola bli talrikare. Det är därför av vikt, att stället egnas en sådan vård, att ett besök därstädes skänker tillfredsställelse. Och en sådan vård bör Kuddnäs-stiftelsen ha större förutsättningar än någon annan att lämna.