Marinens lägerdagar å Alörn.
[Holger Haglund var marinskyddskårist och också en hängiven amatörfotograf. Samma dag som artikeln publicerades tillhandahöll dottern Elisabet Sund dessa bilder från lägerdagarna.]
Den, som av det strålande högsommarvädret senaste lördag eller söndag låtit sig lockas ut till Nykarleby lummiga skärgård, blev vittne till en icke alldaglig syn. I trakten av Alörn rörde sig eller lågo förankrade ett antal motorbåtar. Signalmäster voro resta, och färggranna signalflaggor lyste i det starka solskenet. Ombord och i land på Alörn vimlade det av käcka skyddskårsmatroser i sina klädsamma uniformer. Här och där skymtade en lotta fram genom lövverket, och på stranden stod ett fältkök puttrande och väsande. Lägerflaggan var hissad i topp och svajade för den labra sommarbrisen.

[Skyddskåristerna uppställda framför Charlottenlund.
AI-kolorering med Gemini.
Förstoring.
Originalet i SV/V.]
Det var distriktets marina lägerdagar, som förlagts till Alörn. Här hade hr Castrén med erkänd gästfrihet upplåtit sin sommarvilla till logement och bas för kommande operationer. Flottiljen, som bestod av 7 båtar, räknade tvenne enheter från Vasa, 2 från Gamlakarleby, 1 från Jakobstad och 2 från Nykarleby. Dessa två sistnämnda hade av stuveribolaget generöst ställts till förfogande.
Det var dagar av intensivt arbete. Purrning kl. 6, och efter det logementen gjorts i ordning för dagen och te med smörgåsar avnjutits, pågick arbetet, med undantag av vederbörliga frukost och middagspauser, hela dagen. Egentligen hade nog dessa pauser också kunnat räknas till arbete, ty sådan iver och uthållighet i ätandets enkla konst ådagalades, att en enbart åskådare häpnat. Men så var också maten tillagad i bastanta portioner, och lottorna hade noga tillsett, att den gjorts angenäm för gommen.

[Lottorna vid fältköket.
AI-kolorering med Gemini.
Förstoring.
Originalet i SV/V.]
Som chef för lägret funktionerade kretschef Rosenquist, och han var nog mannen att se efter, att ingen minut gick förlorad för utbildningen. Praktiska övningar av olika slag avlöstes av föreläsningar i navigation, reglementen m. m. Till och med exercis hade inrymts i programmet.
Under bägge lägerdagarna företogos eskaderövningar ut mot Hällgrund. Det var en grann syn att se dessa båtar stäva ut i kölvattenskolonn, ivrigt signalerande med flaggor och vimplar, att se hela flottiljen villigt och prompt följa cheffartygets order och bilda olika formeringar. I synnerhet på söndagen, då en något kraftigare sjö rullade in mellan Hällgrund och Pörkenäs och ställde större krav på god manövreringsförmåga, var det imponerande för en sjömans öga. Vid gång emot sjön kunde den efterföljande farkostens hela botten lysa glänsande röd emot en, och kaskader av skum yrde omkring vid nedslaget. Slumrande sjömannainstinkter från förfäders dar vaknade, och lust att utstå värre duster med hav och vind sjöd inom månget sjömansbröst.

[Uppställning framför Charlottenlund.
Förstoring.]
Då cheffartyget och övriga farkoster lättade ankar för att stäva mot sina hemorter, hissades en ensam signal av de kvarblivande, önskande lycka och välfärd. Kanske var den ock en gärd av samförstånd och en stilla tack till dem, som över sjö och fjärd räckt sin fasta broderhand.
|