Minnen i juletid

I helig juletid går tanken över Bottenhavet till hembygden och dess julförberedelser. Jag gläntar på dörren till minnenas helgedom, och den ena julen efter den andra passerar revy: jularna i barndomshemmet i kretsen av föräldrar och syskon. Julottefärden i den tidiga morgonstunden med bjällerklang under en stjärnklar himmel. I gårdarna vi åkte förbi strålade julljusen från fönstren och en släde svängde ut från gården och slöt sig till de andra, alla med samma mål till julottan i fädernas kyrka. Kölden bet i kinderna och snön knarrade under medarna. Skogen stod snötung och hemlighetsfull för barnasinnet, varje sten liknade ett troll och här och var skymtade en tomte under de snötyngda granarna, man satt tyst och mediterade i sagans värld om den stora Sankt-Hans-festen som alla skogens djur deltager i i fridfull sämja under den heliga natten.

Färden gick vidare. Björkarna i Esplanaden och parken stodo klädda i högtidsskrud, ljusen lyste i alla fönster och man såg en strålande julgran inne i rummen. Vi trädde in i kyrkan i helig vördnad, ”Var hälsad sköna morgonstund” genom valven och alla instämde. Jag tyckte att Far aldrig sjöng så vackert som på julmorgonen då han sjöng med i julpsalmen.

[Kyrktornet lutar betänkligt. För pekaren över bilden för att se hur mycket!
Foto: Leif Sjöholm 2010. Hela bilden.]

Jag går vidare i minnena: Ofärdsår — Mörkläggning. De våra låg ute i stridslinjerna. Hurudan jul månne de får i år? Kanhända de ligger och förblöder just när klockorna ringer till julotta i hembygdens kyrka. Med ungt hjärta gick man och gjorde sina enkla julförberedelser, och med ungt sinne gick man till vila på kvällen — man vaknade av knarrande fotsteg i snön utanför och en svag knackning på rutan. — Brodern har fått julpermission! Fort kom man ur sängen och fort kom surrapannan på, och det smakade lika gott som det bästa mockakaffet gör nu — för det blev jul.

[Kyrkan avbildas inte så ofta från nordost. Förstoring.
Foto: Leif Sjöholm 2010.

Så stänger jag varligt minnenas dörr, och går att fira den tredje julen i främmande land. Även här går man i tidiga morgonstunden till templet på kullen mellan brinnande marschaller, och orgeln brusar under de åldriga valven, och menigheten instämmer trosfriskt i julpsalmerna, och lyssnar andäktigt till det gamla, men evigt nya julbudskapet om barnet i krubban och änglarnas sång. Ära vare Gud i höjden och Frid på jorden och människorna ett gott behag. — Det är också jul i främmande land.

En god jul och gott nytt år önskas vänner i Nykarleby, samt alla Österbottniska Postens läsare av

Helga Krohn