Nykarleby seminarium 50 år.


I mitten av förra seklet gick som ett maningsrop över allt vårt land: Ljus åt vårt folk!

Uno Cygnaeus blev den man, som skulle förverkliga tanken, som låg i detta maningsrop. Efter omsorgsfulla studier i utlandet uppgjorde han ett förslag till förordning angående vårt folkskoleväsende, ett förslag, som i stort sett blev godkänt av regeringen. Uno Cygnaeus inrättade i Jyväskylä det första seminariet för lärarnas och lärarinnornas utbildning. Anstalten började sin veksamhet för 60 år sedan eller 1963. — Men omedelbart gjorde sig gällande även behovet av ett svenskt seminarium, och talrika petitioner inlämnades därom till landets regering.

Uno Cygnaeus hade tänkt, att Jyväskylä seminarium skulle kunna utbilda lärare även för de svenska skolorna, då många av seminariets elever hade svenska till modersmål; men det visade sig snart, att detta icke kunde ske. Väl fanns det icke många svenska folkskolor för 50 år sedan, nämligen blott sex, vilket förefaller fast otroligt; men det gällde icke blott att skaffa lärare åt dessa sex skolor, det gällde att öka själva behovet av skolor. Och då fann Cygnaeus, vars utlåtande regeringen begärt, att ett svenskt seminarium var behövligt.

Gärna hade han sett den svenska läroanstalten såsom ett dubbelseminarium, liksom seminariet i Jyväskylä var. Men den svenska befolkningen bodde på spridda ställen, varför han föreslog som ett alternativ att inrätta en kvinnlig avdelning i södra Finland, en manlig sådan i Österbotten.

Det kvinnliga seminariet placerades i Ekenäs i enlighet med Cygnaeus förslag. Men vart det manliga seminariet skulle förläggas, därom fick skolstyrelsen göra förslag. — Om det blivit ett dubbelseminarium, hette det i skolstyrelsens utlåtande, borde det förläggas till Kristinestad; men flertalet förordade en kvinnlig avdelning i Ekenäs, och doktor Carl Synnerberg från Nykarleby, som då var medlem av skolstyrelsen, talade övertygande för ett manligt seminarium till Nykarleby. De skäl han anförde befunnos hållbara.

Men stadens ledande män medverkade kraftigt för vinnande av detta resultat. De erbjödo betydande förmåner för den blivande inrättningen: 6 tunnland jord till tomt och park och nödiga byggnader för seminariet och dess direktor. Redan den 2 jaruari 1870 hade rådman J. A. Lybeck tagit initiativ till en petition till H. M. angående inrättandet av ett svenskt folkskoleseminarium i trakten av Nykarleby och vunnit magistraten och borgerskapet därför. — Skalden Topelius, då i sin mannakraft, hade också talat för seminariets förläggande till Nykarleby. Och det förefanns redan ett förslag därom, att seminariet skulle byggas på Kuddnäs, vilket utbjudits till inlösen av dåvarande ägarna, prof. Z. Topelius och hans svåger kyrkoherden L. V. Schalin. Icke utan besvikelse funno sig dessa uti att seminariet sedermera byggdes på den s. k. residenstomten.

Det var meningen, att Nykarleby seminarium skulle öppnas redan hösten 1872, men byggnaderna hunno ej bli färdiga och lärartjänsterna icke besatta. Men den 1 sept. 1873 kunde den nya läroanstalten invigas.



Nykarleby seminarium.
[Huvudbyggnaden från sydväst med granen till höger.
Bilden av usel kvalitet ersatt med samma vykort.]


Till den högtidliga akten hade infunnit sig folkskolornas överinspektör Uno Cygnaeus, som höll tal om en lärares höga uppgift, och professor Z. Topelius, som hade skrivit vackra verser till festen. Den nya direktorn Frans Edvard Conradi blev högtidligen insatt i sitt ämbete och talade djuptänkta ord om stundens betydelse. Invigningsfesten slutade med gudstjänst i kyrkan, där kapellanen I. O. Appelberg predikade.

I den nya läroanstalten intogos 28 elever av 37 sökande; de flesta voro illa förberedda ty de hade på olika sätt förvärvat sig de nödiga förkunskaperna. Sedan har antalet inträdessökande och elevantalet växlat i rätt hög grad. Lägst var elevantalet 1888—89, då det steg till 28 (eller egentligen blott, till 25), och högst innevarande år då det utgjort 93 eller, om de 9 hospitanterna medräknas 102.

Under de gångna 50 åren ha 816 elever inskrivits i seminariets matrikel. Av dem ha 585 elever dimitterats som lärare.

I medeltal ha inskrivits pr år 16 och dimitterats pr år 12. — Av eleverna ha 50 procent varit söner till bönder, 15 procent söner till torpare och arrendatorer, 20 procent söner till hantverkare och arbetare.

Av eleverna ha 469 eller 57 procent varit från Österbotten, 173 eller 21 procent från Nyland, 154 eller 19 procent från Åboland och Åland.

Av de svenska socknarna och städerna har Nykarleby stad och landsförsamling givit 60 elever, Vörå 48, Munsala 43, Kronoby och Närpes 39 elever vardera; de övriga mindre. De talrikaste elever från södra Finland ha varit från Kimito och Dragsfjärd 27, från Kyrkslätt 23, från Lappträsk 22 o. s. v.

Dödligheten bland dimitterade lärare var under de första 25 åren mycket stor eller 15 proc. under de sista 25 åren 8 procent. Under de gångna 50 åren har Nykarleby seminarium haft sex direktorer:


Frans Edvard Conradi
1873—1880.

Fredrik Wilhelm Sundwall
1880—1886.

Zacharias Schalin
1886—1904.

Gustaf Hedström
1904—1911.

V. K. E. Wichmann
1911—1916.

Karl Johan Hagfors
1916—1923.


Lektorernas antal har uppgått till 23. Den längsta tjänstetiden har Gustaf Hedström räknat, som blev lärare 1876 och tog avsked 1911 efter att ha varit 35 år i tjänst, men han kvarstod sedermera som vikarie i 11 år och var sålunda i verksamhet i 46 år; därnäst kommer direktor V. K. E. Wichmann, som tjänade något över 33 år, och sedan dr K. J. Hagfors, som verkat vid seminariet i 32 år.

Seminariets normalskola öppnades 1875 och förde ganska, länge en blygsam tillvaro, men vid sekelskiftet, då en sammansatt klass inrättades och då flickor vunno inträde, började den blomstra. År 1900 var elevantalet 71, år 1910 steg siffran till 162 och 1915 till 201 för att därefter nedgå innevarande år till 165, vilket beror därpå, att landsförsamlingen inrättat en lägre folkskola i stadens omedelbara närhet, ävensom därpå att många elever övergått till stadens samskola.
Några siffror ur seminariets utgiftsstat äro av intresse. Anstaltens första utgiftsstat slutade (1873) på en summa av 39,500 mk, men summan av de årliga kostnaderna växte med antalet klasser.

År

1880

äro

utg.

fmk

57,046:—

1890

58,883:—

1900

82,310:—

1910

98,659:—

1914

98,979:—



Normalskolan
.
[Bilden av usel kvalitet ersatt med ett liknande vykort.]


Med krigstidens inträde springa summorna raskt uppåt.

År

1915

äro

utg.

fmk

101,310:—

1916

110,864:—

1917

142,000:—

1918

202,851:—

1919

311,876:—

1920

585,269:—

1921

775,965:—

1922

888,172:—

Under innevarande år komma kostnaderna att stiga mycket över sistnämnda belopp.

Till seminariet donerade fonder stego den 1 innevarande januari till Fmk 81,310:— men komma dessa att under innevarande ökas med omkring fmk 27,000:—.

För de donerade äldre fonderna har läroanstalten att tacka stadsborna samt seminariets lärare. Den största donationen hittills utgöres av Augusta Lybecks fond, som stiger till fm 15,900: —.

Nykarleby seminarium har under de senaste åren raskt utvecklat sig. Elevantalet, som 1917—18 utgjorde blott 11 (den värsta krigstiden), har på fem år mer än fördubblats, och läroanstalten har fått unga, friska lärarekrafter i ökat antal. Seminariet kan sålunda fira sin 50-årsfest under en frisk blomstringstid, som lovar gott för framtiden.

*     *     *


Österbottniska Posten 8 juni 1923, nr 23, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.



Läs mer:
Nykarleby seminariums 50-årsfest.
Minnesskriften av K. J. Hagfors.
Seminariet 40 år.
Seminariet 60 år.
Seminariet i kapitlet Fakta.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2022-10-26, rev. 2023-08-30 .)