Veckans intervju

Socklot- jordbrukar- och fiskarbyn som blev minkfarmseldorado.

En halv mil norrom Nykarleby breder Socklot bys marker ut sig, ungefär 23 km långt och 6 kilometer brett. Nyskiftet är genomfört och bönderna har för många år sedan [1938] tagit emot sina nya skiften. Här har funnits och här finns ännu några verkligt bärkraftiga hemman, men också har hemmansklyvningen syskon emellan gått obetänksamt hårt fram. Det uppges att det i det gamla Socklot fanns 50 bönder.

Idag är böndernas antal stort, det är klart. Men här är nu minkaveln det absolut tongivande. Två tredjedelar av byns gårdar har minkfarmer. Fisket har förr varit ett betydelsefullt näringsfång för innehavarna av de små styckade lägenheterna eller för den direkt obesuttna befolkningen. Idag har denna näring fått träda tillbaka så att man kan räkna med ett halvt dussin personer som verkligen bedriver fiske som yrke.

Av större jordbrukare i byn nämner vi Evert Smeds, som har modernt byggt och sådär, av specialodlare, d.v.s. gårdar med liten areal, men där man brukar den lilla delen intensivt kan man nämna Gunnar Segerstam. Av de talrika minkfarmerna är Bröder Sjöholms och Vilmer Sandviks farmer klart på toppen.

Efter storskiftet kom lantbrukarna automatiskt att i stor utsträckning bygga nya bostäder och ladugårdar. Nu bygger man amerikanskt dvs. de riktiga ultra låghusen med skorsten utanför väggen finns bl.a.

[Bygatan med äldre och nyare bebyggelse samt det typiska för Socklot, fähus till en viss del byggt av gråsten med gavel mot bygatan. Förstoring.]

På fiskeläget och skärgårdsvillaparadiset Grisselön byggs också hypermoderna villor, vilka tar vid där de gamla fiskarstugorna slutar. I byn har man hypermodern folkskola, en modern handelsbutik osv. I sgs varje gård finns det bil, i vissa fall två.

[Butiken är nedlagd sedan många år. Förstoring.]

Det kan gott påstås, att Socklot är en österbottnisk kustby där välståndet lyser fram.

Socklotbon är också känd för en viss dryghet. [Sic!]

Socklotborna har alltid varit kända som skickliga hantverkare. Från Socklot har utgått sådana som kyrkobyggarsläkten Rijf, där har fötts kända båtbyggare, bl.a. av släkten Harald, och skickliga timmermän. Även kvinnorna var förr skickliga inom spånadshantverket och vi far inte helt vilse om vi påstår att t.ex. byns marthor med Helen Segerstam i spetsen ännu håller traditionerna vid liv.

[Vinteridyll vid Ahlnäs. Vyn har inte förändtrats särdeles mycket på 40 år. Förstoring.]

Socklot är indelat i Lillsocklot och Storsocklot. Förr bodde den obesuttna befolkningen i den s.k. Valln. När vi en vacker dag i slutet av juli far ut till Socklot och träffar folk, dels ute på höbärgningsarbete och dels vid minkfarmer, känner vi som en obehaglig odör minklukten över hela den stora välmående byn.

- Det luktar mink i hela Socklot, sa vi till en lantbrukare.

- Nej, det luktar pengar, svarade han mycket riktigt.

Vi åkte ca tre kilometer förbi byn ut till Grisselön, där fiskarstugorna står rad i rad längs södra strandvägen och där sommarstugorna står allt tätare. Här har man välordnat för sig. Ortens handelslag har kioskrörelse så att envar får både mat och läsk och gotter och här håller byn både telefon och elektrisk belysning, t.o.m. vägbelysning.

[Grisselören i vintervila. Förstoring.]

Flickan i kiosken tycker det är roligt härute och här kommer sommargästerna i otvungen mundering och i baddräkter och läskar sig.

Det är också här vi träffar 78-årige August Wingren, som enligt egen utsago ”fiskat vid Grisselön i allvärlden och tänker fortsätta så länge jag ork”.

Han är ett original med gott minne och en rik fond av upplevelser bakom sig. Han har haft flera hemman som han gett åt barnen, 7 döttrar och 3 söner. Hustrun är död.

- Jag har sysslat här från tidigt i våras och bor i min lilla stuga, men nog är jag upp till byn nästan varje dag.

- Här utanför Hällgrund drunknade min farfar för snart 130 år sedan. Det var under skötfiske. [En annan drunkningstragedi vid Hällgrund.]

- Förr fiskade mest hela byn här men nu är vi bara några. Minkarna har tagit fiskarna!

- I sommar har det kommit på tok för dåligt med fisk, det har varit alldeles för kallt.

- Nog har jag sett mycket i mina dagar. Till Sverige har jag varit över vem vet hur många gånger. Handlade med kött och kaffe säger han.

- Smuggling?

- Neej, nog har vi alltid klarerat ut och in. Men visst hade vi väl nån kaffesäck dessutom ibland småmyser gamle Wingren och köper ett par pilsnerflaskor att läska sig med innan han skall ro ut med abbornäten.

- Si he ä bara abbornäten jag har nu för tiden. För jag vill dona på här ut så länge jag ork.

August Wingren är på ett sätt som en slutvinjett för ett tidevarv i Socklot bys historia.

Det nya tidevarvet heter mink.

Då Gideon Stenvall vid en sommarfest på Grisselön härom sommaren berättade på bygdemål, vitsade han om då han kom till Paris och presenterade sig som hemmahörande i Socklot, sken alla upp: ”Ah - Socklot pastell” utropade alla.

Allvarligt talat, Socklot har fordom gjort sig riksbekant för fint hantverk. Idag är det fint pälsverk.