Lastbilen körde med full fart i älven.
Då chauffören Waldemar Sund från staden senaste fredag vid 2 tiden kom körande med sin lastbil över Stora bron och skulle vika av till vänster förbi kyrkan, råkade styrinrättningen helt plötsligt i olag. Bilen, i vars styrhytt befunno sig utom föraren dennes bror Hjalmar Sund och hans 7-åriga son Helge, medan en annan son Åke satt på flaken, bröt sig igenom det halvmurkna vägräcket och körde med full fart nedför den höga älvbranten. Härunder gjorde den en volt i luften och störtade mot en större sten, varvid hyttaket bröts lös. Gossen på flaken hade under färden nedför backen kastats av, medan de tre övriga följde med i ån och under vattnet, där bilen blev stående på 3 à 4 meters djup. Sannolikt hade alla tre fått sätta livet till, därest icke hyttaket rivits bort, men nu de ut den ena efter den andra och räddades till stranden. Gossen Helge sjönk dock flera gånger under vattenytan, sedan han kommit ut ur hytten, och räddades i sista ögonblicket, då en av arbetarna vid brobygget Alex. Anttila kom honom till undsättning och drog honom på det torra.
Några särskilda skador ådrogo sig de förolyckade icke, med undantag av W. Sund, som erhöll några skråmor i ansiktet och på händerna. Bilen fick man efter mycket arbete sent på kvällen upp på stranden, då det inte återstod av den stort annat än en skrothög. Den omhändertogs av firman Electro Maskin och kördes på natten med en lastbil till Jakobstad.
I bärgningsarbetet deltogo flere tiotal personer, och stranden vid olycksplatsen var under kvällens lopp kantad med en större skara människor, som intresserat åsågo arbetet med bilen.
Chaufför Sund har genom olyckan fått vidkännas en för honom synnerligen betydande förlust, ty utom det kapital bilen representerade, förlorade han genom denna det medel, varigenom han kunnat skaffa sin talrika familj uppehälle.
Velocipeden i diket, bilen efter. Då torparen Karl Granlund från Lippjärvi i söndags på aftonen vid 7-tiden var på väg med velociped från Soklot mot staden och hade hunnit till Åminne, märkte han, att en bil närmade sig honom bakifrån, varför han för säkerhets skull steg ner från cykeln och ställde sig i landsvägsdiket för att vara skyddad mot olycka. Detta hjälpte dock icke, ty bilen, vars förare tydligen var något ovan att hantera ratten, gick också ner i diket och just på det stället, där Granlund stod. Velocipeden fick en liten skavank, men i övrigt skedde ingen skada, och bilen fick man med tillstädeskomna personers hjälp åter på vägen.
Bilens förare var utan körkort. |
