Svår tågolycka

mellan Kovjoki och Jeppo.

Två godståg kollidera.
2 personer dödade.

Senaste lördag [31/7 1943] strax efter kl. 17 inträffade en allvarlig tågolycka 6 km söder om Kovjoki station.

[Det röda krysset mitt i bild är sex kilometer söder om
Kovjoki station, så någonstans där skedde olyckan.
Förstoring.]

Av orsaker, som tidningen inte kunnat få klart besked om, expedierades ungefär samtidigt, något före kl. 17, ett godståg söderut från Kovjoki och ett annat norrut från Jeppo station. Banan är som bekant på denna sträcka enspårig. Utan att tågpersonalen på det era tåget visste något om det andre, rusade tågen mot varandra. På grund av en kurva på banan och omgivande skogsmark, som hindrade sikten, observerade lokförarna för sent den hotande faran, och en katastrof kunde icke undvikas. Lokförarna satte genast på bromsarna, och eldarna vidtogo anordningar för undvikande av explosion. Medan de höllo på med dessa, inträffade kollisionen. Med nästan full fart rände loken mot varandra, tilltygades svårt och restes upp mot varandra, varefter det ena välte över det andra. Av farten pressades de närmast till loken varande godsvagnarna uppåt och tornade upp sig till en tiotals meter hög bråte, som överst kröntes av en lastbil.

Lokeldaren på det ena godståget begravdes i bränslelagret i tendern, där han massakrerades o. ljöt en ögonblicklig död. Eldaren på det andra loket blev fastklämd och brändes illa av den utströmmande ångan. Han var strax efter olyckan vid fullt medvetande, men avled något senare. Lokförarna hade i sista minuten hoppat av tågen, och detta blev deras räddning. De skadade fötterna vid nedhoppet, men skadorna voro av lindrig art.

Några minuter efter expedieringen av tågen gjordes anmälan i vanlig ordning till följande station, och då fick man klart för sig, vad som skulle hända. Ingenting stod då mera att göra, ty bansträckan är obebodd. Man gav alarm och hastade till olycksplatsen. Dr och fru dr Roos från Nykarleby anlände fortast möjligt till platsen, men hade inte mycket att uträtta, då ingen annan av tågpersonalen skadats än de ovannämnda.

Den syn, som mötte en, trotsar all beskrivning, säger en person, som tillhörde undsättningsmanskapet. Allt var en enda röra av upptornade vagnar, virke och annat gods. Varor av alla upptänkliga slag lågo kringströdda över stora områden. Hjälptåg anlände småningom från Gamlakarleby och Seinäjoki, och röjningsarbetet vidtog. Från senare ankommande tåg måste passagerare och gods på tillfälligt iordningställda perronger flyttas över i vardera riktningen. Först under natten till tisdagen kunde det första tåget passera olycksplatsen.

Strax efter olyckan alarmerades Kovjoki Ls-avdelning [luftskydd] för vakthållning. I röjningsarbetet deltog på ett sätt, som är värt allt beröm, större delen av Kovjoki bys hemmavarande manliga befolkning. Med militärisk disciplin fullgjorde den sin plikt, i likhet med andra som antingen kommenderats till platsen eller infunnit sig från olika håll för att bistå. En särskild eloge äro också marthorna i Kovjoki värda. Med tillbehör, som gratis hopsamlats i byn, serverade de till långt in på natten kaffe och smörgåsar åt röjningsmanskapet och vakterna.

För att icke göra sig skyldig till felaktiga slutsatser och antaganden avstår tidningen från att beröra orsakerna till olyckan. Av de av statsjärnvägarna igångsatts undersökningarna bör det vid det här laget fullt klart ha framgått, var orsaken till olyckan står att finna.