Trångboddheten i Nykarleby seminarium
har inspirerat Wasabladets söndagstecknare till en skämtsam teckning av läroverket, där läraren sitter på en balkong och genom fönstret anställer förhör med eleverna i klassen, av vilka dock en del i brist på utrymme placerats utanför husets väggar, några på fönsterkarmen med benen dinglande utanför, en på en vid taket hängande pulpet, en annan på en genom fönstret uthängd bänk o. s. v. På marken vid takrännan sitta två elever och markera. Måtte bilden ej vara profetisk.


Redigeringen av Ö. P
har från och med detta nummer åter övertagits av bladets förra redaktör, bankdir. Einar Hedström.


Österbottniska Posten, 07.09.1923, nr 36, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.

 




Vasabladet, 02.09.1923, nr 201, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.




Vem var tecknaren A.B.?


AI-översikt

”A.B.” stod för Allan Brännström (1900–1968), en österbottnisk konstnär och tecknare som var verksam i Vasa och bidrog med karikatyrer och illustrationer till den finlandssvenska pressen. Han var aktiv under 1920- och 30-talet och är känd för att ha fångat Vasa-profiler och tidstypiska händelser i en humoristisk stil. Under 1920-talet var Vasabladet en central plattform för regional kultur och debatt, där karikatyrer utgjorde ett stående inslag.



Denna artikel var inspiration till teckningen:

 

Nykarleby seminarium.

Alldeles för trångt för det växande antalet elever.


Såsom tidigare meddelats har i år till Nykarleby seminarium anmält sig ett större antal inträdessökande än någonsin förut under gångna femtio år, nämligen 44.

Det är i hög grad glädjande, att elevantalet så raskt stigit under de senare åren vid Nykarleby seminarium, som har en så ofantlig betydelse för den svenska folkbildningen.

Men enligt vad det uppgivits, har tillströmningen av eleverna bragt vederbörande vid seminariet i verklig förlägenhet. Seminariet är byggt för fyra klasser, och ehuru seminarierna redan för flere år sedan utvidgades med en femte klass, ha ännu inte några tillbyggnader blivit gjorda. Femte klassen saknar sålunda allt fortfarande — klassrum. Hemställan om tillbyggnader har blivit gjord för länge sedan, men inga åtgärder ha av vederbörande myndigheter vidtagits. Man har anhållit om medel för nya pulpeter och fått — avslag. Musikinstrumenten. beräknade för 50—60 elever, äro otillräckliga och gamla, men medel för inköp av nya beviljas icke. Med det antal instrument seminariet nu har kunna eleverna öva sig två timmar i veckan!

Seminariets gymnastiksal är för liten och alldeles otillfredsställande, varom anmärkningar gjorts för många år sedan, men intet har gjorts för avhjälpande av bristen. Seminariets ritsal är för liten, seminariets verkstad är för liten, seminariets internat för litet; men intet hopp finnes om tillbyggnader.

En kommitté av sakkunniga har utarbetat ett förslag till omorganisation av seminarierna, enligt vilket förslag kursen skulle bliva 6-årig. Ledande personer i skolstyrelsen framlade detta förslag till granskning vid ett seminarielärarmöte senaste vinter, där förslaget rönte ett starkt motstånd bland seminarielärarna, vilket var en överraskning för förslagets upphovsmän, då man tidigare yrkat på en 6-årig kurs. Förklaringen till motståndet var enkel; myndigheterna hade intet gjort för att utrusta seminarierna för en effektiv undervisning av fem klasser. Och nu ville man utvidga dem med en sjätte klass!

Förhållandena vid Nykarleby seminarium äro talande bevis för huru ”enkelt” man reformerar seminarierna. Det förefaller som om demokratiens intresse för folkbildningen skulle inskränka sig till läropliktslagen, som ger gratis åt skolbarnen allt och besparar föräldrarna alla kostnader.


Vasabladet, 28.08.1923, nr 196, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.



Läs mer:
Nykarleby seminarium i kaptlet Fakta.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten och Vasabladet.
(Inf. 2026-03-22, rev. 2026-03-23 .)