Österbotten och dess svenska inbyggare.

e) Österbottens geografi.

4. Nykarleby socken och stad.

Nykarleby socken, som fordom utgjort kapell under Pedersöre, blef derifrån skiljd år 1607. Man har velat påstå att socken, när den skiljdes från Pedersöre, af Carl IX benämnts Nie-Carleby. Denna förmodan torde dock sakna grund. Uti alla handlingar från den tiden benämnes socken icke Nie-karleby, utan NyeCarleby, hvaraf man kan antaga att anledningen till benämningen var att skilja det ifrån det Carleby, som redan förut fanns.

Sockens första moderkyrka skall hafva blifvit uppförd vid sockens skiljande från Pedersöre. År 1708 uppfördes sockens nuvarande moderkyrka af träd inom staden. Munsala kapell skall dock haft egen kyrka länge före afskiljandet från Pedersöre, och således förrän moderkyrkoförsamlingen var bildad. Måhända torde häruti få sökas en förklaringsgrund till den motvilja, som från urminnes tider rådt hos kapellboerna emot deltagande uti moderkyrkobyggnaden; en motspänstighet, som uti ingen annan kapellförsamling i vårt land kanske visat sig så stark som härstädes och hvilken föranledt otaliga rättegångar och tvister *). Munsala kapells nuvarande kyrka är uppförd af gråsten 1784.


*) Märkvärdigt nog ha de af kapellförhållandet härflytande olägenheter undgått lagstiftarens uppmärksamhet ända till sednaste landtdag, ehuru den skarpsynte Grefve Pehr Brahe redan i sin tid — för öfver 200 år sedan — önskade deras afhjelpande. Uti sin år 1688 afgifna embetsberättelse säger Brahe: ,,Här (i Finland) äro väl nyligen många kapellgjäld gjorde, men vore bättre de vore helt afsöndrade, efter många tvister ibland socknemännen infalla både om kyrkobyggnader, deras uppehållande och mera slikt, samt ock oenighet ibland kyrkoherdarna och kapellanerne.” Ett bevis för Munsala församlings höga ålder förefinnes också uti den ända in i våra dagar fortlefvande föreställningen hos allmogen i närgränsande församlingar, att Munsala kyrka är en god offerkyrka, och att den som i sjönöd lofvat ett löfte till densamma, också kunnat vara viss uppå att räddas ur faran.


Socken genomflytes af Nykarleby eller Lappo å. Klimatet är mycket sundt. Kusten kransas af en rik och vacker skärgård. Största öar äro den 2 mil långa Frösön och den mythiska Thorsön, den sednare känd för sina djupa klipphamnar. Såväl moderkyrkoförsamlingens som Munsala kapells befolkning tros vara af Småländsk härkomst. Hos kapellets inbyggare är det österbottniska nationallynnet, som visar sig uti en synnerlig ömtålighet uti hederssaker, starkt utpregladt. Misttroendet emot herremännerna är också starkare än kanske uti någon annan österbottnisk församling. Måhända är denna misstro ett arf från länstiden. En tradition uti Munsala kapell förmäler, att en Grefve skall i forntiden hafva bott på Damskata hemman, invid en hafsvik 1/8 dels mil norrom församlingens kyrka, hvilken visat sig synnerligt egenmäktig och våldsam. Under sina spatserridter nedskjöt han, berättas det, allmogens kor och annan boskap endast för sitt nöje, och då han besökte kyrkan red han in uti densamma och ansåg det under sin värdighet, att nedstiga från hästen under gudstjensten. En egen väg lät han anlägga, hvilken ännu benämnes »grefvens väg» och hvaraf spår ännu äro synliga. Om denna grefve var Riksrådet Claudius Tott, hvilken haft en egendom Ladugård kallad uti Munsala kapell, hvilken vid reduktionen 1674 indrogs, eller om det var någon annan torde numera vara svårt att utreda.

De flesta af moderkyrkoförsamlingens byar ligga invid elfstranden. Munsala kapells byar ligga deremot spridda nästan uti en cirkel, af hvilka en del ligga invid hafsstranden. I anseende till landets flacka läge och ständiga höjning, har kapellet stora och vidsträckta tillandningar invid kusten. Innebyggarne uti moderkyrkoförsamlingen ha för ett mannaminne tillbaka till stor del varit finnar, men dessa äro numera snart utdöda, hvilket nu redan är fallet med finnarne i Munsala kapell.

Af industriella inrättningar finnas i moderkyrkoförsamlingen Keppo såg och i Munsala kapell Sandnäs glasbruk. Genom Kejs. reskript af den 2 November 1857 är Munsala kapell skildt från Nykarleby till eget pastorat.

Nykarleby stad, anlagd 1617, erhöll stadsprivilegier samma dag som Gamlakarleby (den 7 September 1620). Vid stabens anläggning var elfven segelbar allt upp till staden, men är numera så grund att fartyg icke kunna komma dit upp, utan nödgas ankra vid Djupsten och Ahlön trefjerdedels mil från staden. Staden begagnar moderkyrkan gemensamt med landsförsamlingen och deltager till en tredjedel uti densammas underhåll.

Till stadens historiska minnen hör bataljen midsommardagen 1808. Efter slaget vid Siikajoki drog fienden sig tillbaka och, ankommen till Nykarleby, inväntade den svenskarne, men nödgades efter en kort fäktning fortsätta återtaget.

Nykarleby stad var länge en af de få städer i landet som skonats för eldens härjningar, hvarom de trånga och krokiga gatorna också buro vittnesbörd; men äfven Nykarleby skulle dela de öfrigas öde. Den 12 Januari 1858 kl. 8 på aftonen uppstod, under stark blåst, uti kapten Granholms gård en vådeld, som inom 12 timmar lade nästan hela staden i aska. Kyrkan och några smärre gårdar räddades, men allt det öfriga blef lågornas rof. Sednare har staden blifvit uppbyggd efter ny, utvidgad plan. (Forts.)


Österbotten nr22 den 16 november 1867.

Läs mer:
Originalet på Digi.
Fler artiklar ur tidningen.
Fler stadsbeskrivningar.
(Inf. 2016-12-07, rev. 2016-12-07 .)