Tidigare har utgivits:

I

Folkskollärareseminariet i Nykarleby
1873—1898
Berättelse öfver dess uppkomst och
25-åriga verksamhet

II

Nykarleby Seminarium 1873—1923
Minnesskrift utgiven till seminariets
50-årsfest

Distribueras av Nykarleby seminarium

JAKOBSTAD 1958

JAKOBSTADS TRYCKERI OCH TIDNINGS AKTIEBOLAG

Förord

Det är alltid vanskligt att utgiva en matrikel. Men sällan har väl utgivarna haft så många besvärligheter att övervinna som i detta fall. Utom för sent eller inte alls inlämnade uppgifter, har sjukdom, dödsfall, ekonomiska betänkligheter, krävande arbetsuppgifter och slutligen storstrejken senaste år mer än lovligt fördröjt utgivandet av denna matrikel. Men då den nu äntligen utkommer, hoppas utgivaren att den skall tagas emot med välvilja, trots ojämnheter och brister, vilka jag är fullt medveten om och för vilka jag ber om tillgift.

Framför härmed mitt, uppriktiga tack till alla dem som visat intresse för arbetet och som varit mig behjälpliga vid utformandet av denna skrift. Ville särskilt nämna fru Adéle Lindholm († 1950), överlärare Otto G. Holmberg († 1956), lärarna Paul Jansson och Rurik Romberg samt fru Karin von Schantz. De förstnämnda har hjälpt mig vid arbetet med elevmatrikeln, den sistnämnda såsom korrekturläsare.

Brages urklippsverk och de kyrkoherdeämbeten, vilka givit mig personuppgifter, ber jag även att få tacka.

Skolstyrelsen har godhetsfullt ställt en summa på 100.000 mk till förfogande för klichéer och som tryckningsbidrag, för vilket anslag jag härmed uttalar ett vördsamt tack.

Nykarleby seminarium den 26 mars 1957.

HANS F. vid SCHANTZ

Vid Nykarleby seminariums
75-års jubileum

av Hj. Krokfors

Vilka vägar än jag valde
bort ur det förgångnas sfär,
gick ett minne vid min sida,
var en längtan ståndigt när.

Första gång en ynglings öga
okänt ords magi betvang
stod för honom skolans höga
namn med gammal, klassisk klang.

Som mot fyrljus fåglar dragas
drogs vi hit av sällsamt tvång.
— Morgongrynings och en sagas källa, som brast ut i sång!

Undran tog i sin besittning stad,
där sommarn än var kvar
och i ljumma nätter månens lykta
över aplarnas idyll låg klar.

O, I milt fördrömda kvällar
när till studium lampor tänts
och de första styva bladen
i en nyköpt skolbok vänts!

Någon spelar — upp ur grönskan
springer tonernas fontän:
Schubert, Mozart — ingen önskan,
bara lyssna, ge sig hän.

Vinningar vart blicken vändes
rymdens djup, Saturnus ring,
Ursus Major, Orion tändes,
meningsfyllt blev varje ting.

Mikroskopets skarpa öga
lät oss se det doldas värld,
hårrörskärl och cellers galler,
varje dag var upptäcktsfärd.

Sven Hedin i Gobis öknar,
Shackleton i polens storm
— Pestalozzi skred så stilla,
kallet tog gestalt och form.

Mödans år med klarhet kröntes,
sinnet skärptes, viljans stål,
och allt klarare i klangen
ljöd vårt kärva, svenska mål.

Hand vi knöt om det som skänktes
hårt som stulen frukt det gällt
gripna djupt att vi fick leva
medan bröder dog av svält.

När vi bär till de betryckta
bud och natt och mörker rår,
lyser minnet med sin lykta
väg till Ung, som ej förgår.