Min farmor Ida Ek
Carita Häger
 |
|
För ungefär två år sedan satt min
farmor Ida Ek och jag en söndagseftermiddag och pratade om människor som bott på Forsbacka och händelser som farmor själv kom ihåg eller som hade berättats för henne.
Vi hade bandspelaren på bordet så nu har jag två kassetter med farmor Idas minnen, skramlet från kaffekopparna och litet fniss och förklarande, att allt hon nu berättat är i de små plastlådorna. |
|
Farmor föddes på Forsbacka för över 90 år sedan. Forsbacka ligger ca tre kilometer söder om Nykarleby invid vägen mot Ytterjeppo. Gårdarna fanns samlade på en backe och älven bildade en fors samtidigt som den krökte kring husen. Forsbacka var därför ett alldeles naturligt namn på den lilla gårdsgruppen. Numera har forsens sång tystnat för alltid till följd av att dammen höjts vid kraftverket i stadscentrum.
På Forsbacka fanns på den tiden fyra små stugor utan annan mark än den stugan var byggd på. Dessa stugor ägdes av fyra änkor ”Skräddar Ränkonen”, ”Mjölnas Sann”, ”Noåpi Lovis” och ”Fia”. De var alla äldre kvinnor som hjälpte till där de kunde och levde på det lilla de fick ihop. Förutom dessa små stugor fanns även fyra hemman. Det var Erik Forsbacka närmast stan, Karl Asplund vid vägen, Anders, som sedan, tillsammans med sin familj, tog namnet Fors och så Johan Forsbacka, kallad ”Kaaljuttas”.
Anders och Karolina
Farmors far, Anders, föddes på Forsbacka 16 april 1859 (Tab. 25 i släktboken). När han växte upp var det vanligt att herrskapen i staden hade jordbruk. Anders hann tjäna som dräng vid Grundfeldts en tid innan han på en marknad träffade den flicka som skulle bli farmors mor.
Lena Karolina föddes den 10 maj 1864 i Kengo i Pensala, där familjen bodde tills hon var 12 år. Efter en kortare tid på Kif boställe i Jussila flyttade de till Fällmansbacken i Vexala. Där firades bröllop den 12 mars 1886 mellan Anders och Karolina. När de nygifta skulle bosätta sig på Forsbacka kunde de inte flytta in i eget hus utan fick bo tillsammans med Anders föräldrar och syskon. Stugan de skulle dela på bestod av storstuga, kammare och farstu. På gården fanns dock ”lillboden” där de bodde om somrarna.
Redan den 15 oktober 1886 föddes den första flickan som döptes till Ida Johanna. Medan Ida ännu var liten reste Anders till Amerika. Karolina tog då Ida med sig och reste hem till Vexala där de stannade till hennes svärfars död år 1889. Forsbacka blev då utan karlfolk och Anders kom därför hem och tog hand om hemmanet. Då fanns också två av hans systrar, Sofia och Hanna, hemma. En tredje syster, Maria, hade flyttat till Vasa för att tjäna.
Det var trångt i stugan. Anders byggde en lillstuga åt sin mor, min farmorsfarmor, där hon bodde till sin död 5 december 1898. Det var Hanna som skötte sin mor de sista åren. Lillstugan stod kvar några år och tjänade som sommarbostad, jämsides med lillboden, men såldes sedan och flyttades bort från Forsbacka.
När Ida var fyra år fick hon en liten syster, Karolina Sofia. Hon föddes den 10 november 1890. Ett halvår senare, vid midsommartiden hände en olycka som berövade lilla Ida livet. En skara flickor var nere vid älven, Ida föll i och fördes ut i forsen.
Den 8 maj 1892 föddes så nästa flicka, min farmor, Ida Olivia. Sedan kom en rad med fyra pojkar, 1896 föddes Anders, kallad Andro, 1899 Otto, 1902 Oskar och 1904 Verner, sedan ytterligare en flicka 1906 Sandra [gift med Verner Blomström].
Barnen plockade sten
Så länge barnen var små fanns alltid en piga på gården. På somrarna sov pigorna tillsammans med flickorna i lillboden eller på loftet och på vintrarna i ”dörasängen”. Någon dräng var inte anställd på Forsbacka men om somrarna kom gräftare till gården som gräftade upp mera åkermark. Då var det barnens uppgift att plocka småsten och köra dem med häst till ett stenröse. Någon egentlig tid för lek fanns inte om somrarna för den som hade jordbruk.
Med alla familjemedlemmarna, en faster och en piga, blev det för trångt vintertid och Anders byggde till bostadshuset med en ”framstuga”. Uthusen bestod av boden där säd, mjöl, strömming och torkat bröd förvarades, med loftet och stegen från porten, stallet, en lada för hästgödseln och sist på den längan fanns vedlidret. Dessutom fanns fähuset skilt och fårhuset. Farmor kom ihåg att hennes pappa senare byggde höskulle ovanpå fähuset med lucka ovanför korna för att underlätta utfordringen.
Havren skylas, säden mals
Tröskningen på den tiden var ett av de tyngsta arbetena. Korn och råg skördades med skära medan havren slogs med lie, bands och skylades. I vackert väder kunde en skyl torka på en vecka, men var vädret fuktigt drog det ut på tiden. Sen skulle skylarna upp i ritaket i dubbla ”passor” för att torka ett par dagar. För att påskynda torkningen eldades det dag och natt i ugnen. Den bästa säden slogs av mot väggen och resten skulle in i logen för att tröskas med slaga.
Ida och hennes syskon.
Från vänster: Farmor Ida, Otto, Fia, Oskar, Sandra och Andro.
Fotot togs 1954 och sändes som julkort till deras bror Verner i Vancouver till hans 50-årsdag. Verner emigrerade till Canada 1953.
Säden maldes till mjöl vid Söderströms kvarn vid Juthbacka. Länsmannen hade en egen mjölnare anställd och kvarnen anlitades även av gårdarna runtomkring. Vete odlades inte på Forsbacka utan köptes.
Någon bagarstuga fanns inte på Forsbacka. All matlagning och bakning skedde därför i storstugan vid öppna spisen och i den stora bakugnen. Brödet torkades först på stången mellan takåsarna i stugan och förvarades sedan i boden. Limpor och vetebröd bakades i mindre mängder. Det var barnens uppgift att bära in ved, både till spisen och till kakelugnarna i framstugan och kammaren.
Eftervärmen i den stora ugnen togs tillvara genom att man gräddade pannkakor. I övrigt åt man potatis ”köt å pärona”, saltad fisk, ”rama” (kokt fisk och potatis nästan utan spad), mannagrynsgröt, risgrynsgröt på söndagarna, kornmjölsgröt och ”klimpamjölk”. Gröt kokt på rågmjöl kom farmor inte ihåg att de skulle ha ätit. Dessutom åt man fil och drack oftast kärnmjölk.
Då spisen och kakelugnarna var de enda värmekällorna blev det kallt under natten om vintrarna. På morgnarna var det husmor som först skulle upp och göra upp eld i spisen. Sen tog alla i familjen kläderna med dit och klädde sig i värmen från brasan.
På den tiden var vattnet i älven rent och hela sommaren stod tvättgrytan nere vid stranden. Man eldade under grytan, kokade tvätten och sköljde i älven. Det som måste tvättas på vintern fick man tvätta inne i storstugan så det mesta försökte man tvätta undan på höstarna.
När farmors faster, Hanna, flyttade från Forsbacka tjänade hon piga hos lektor Hedström. Hon träffade Matts Nyberg och de firade bröllop i september 1901. Bröllopet firades hos Hedströms och hela familjen från Forsbacka var med på bröllopet. Ett annat bröllop som farmor mindes firades samma år en vecka före midsommar i Munsala. Om detta har Aina Svedberg skrivit ett brev som farmor har i sin ägo. Vigseln ägde rum i Munsala kyrka och bruden Anna Sann kläddes i ”Backasas Mats kammare” i gården nedanför kyrkan. Hon hade ”småbrudkläden”, inte den stora skravelmässingsbrudkronan utan en myrtenkrona. Anna Sann var kusin till farmors mor. Efter vigseln körde bröllopsgästerna i en lång rad med hästar och ”häckkärror” till ”Rankas” där bröllop hölls i dagarna två. En stor del av tiden gick åt till att dansa menuett, som var mycket populärt på den tiden.
De gifta kvinnorna var klädda i svarta kjolar, livade tröjor och svarta sidendukar. Unga, ogifta flickor hade ljusa kläder och sidendukar. Farmor kom ihåg att hennes duk var rödbrun med fransar. Eftersom det var ett tvådagarsbröllop övernattade de hos Karolinas kusin, som också bodde vid Rankas.
Till skolan med mjölkhinken
När farmor var liten fanns det inget skoltvång och inte heller var skolgången uppbyggd som idag. På den tiden hörde Forsbacka till landskommunen och farmors syster Sofia gick i Jossasskolan de första åren. Läraren hade en mycket liten lön så eleverna skulle varsin dag bestå honom på mat. När det var Sofias tur var det lillasyster Ida som mitt på dagen fick komma med maten. Mannagrynsgröt med smöröga i, smörgås och en liten hink mjölk.
När farmor skulle börja skolan blev det ordnat så att barnen från Forsbacka skulle få gå de två första klasserna i stadens småskola. Stadsbarnen var uppdelade i grupper om pojkar och flickor. Pojkarna gick vid seminariet och hade seminaristerna som lärare och flickorna gick i fruntimmersskolan invid kyrkan med fröken Dahl som lärarinna.
Mycket av livet i Nykarleby kretsade den tiden kring seminariet. Det var många som levde av ”en seminarist och en ko”. Kon behövdes för mjölken och sen hyrde de ut ett rum till en seminarist.
Farmor fortsatte fyra år i folkskolan i Forsby. Där samlades barnen från Forsby, Ytterjeppo och Kyrkoby. Eleverna var uppdelade i två klassrum med två klasser i vardera. Mjölkhinken och smörgåsarna skulle med varje dag. ”Dejourerna” skulle komma tidigare till skolan för att elda i kakelugnarna innan skoldagen började. Det var fyra barn per gång som var dejourer, två pojkar skulle hugga ved och två flickor skulle elda och städa.
Arbete, vila, teater och dans
I femtonårsåldern började farmor arbeta delvis utanför hemmet. Farmor hjälpte till med sömnad och broderier och var också ofta vid Juthbacka och passade opp. Fru Backman bodde i lilla byggnaden och i stora byggnaden var en skola för handikappade inhyrd. Skolan kallas för ”Lyttaskolan”. Till farmors uppgifter hörde att hjälpa till med städningen av elevernas rum för det var många av barnen som inte klarade av bäddning och städning.
Farmor städade också föreståndarinnans rum och hämtade tvättvatten åt henne i älven. Föreståndarinnan hade nämligen bestämt att hon inte kunde tvätta sig i annat vatten än det som kom från älven. På vintern fick farmor pulsa genom snödrivorna ner till älven och hålla en vak öppen för att kunna bära in vatten åt gumman.
Om somrarna kom farmors kusiner Yrjö och Elin till Forsbacka och bodde där under skollovet. Faster Maria satte dem på den lilla vita ångbåten ”Aino” som trafikerade mellan Vasa och Andra sjön där vi mötte dem. År 1907 emigrerade Maria och Elin till Amerika. De var hemma år 1909 då syster Sofia gifte sig med Henrik Sundqvist i Socklot men återvände sedan. Maria kom så småningom hem men Elin stannade i Amerika.
Söndagen hölls som vilodag så långt det gick på Forsbacka. Djuren skulle naturligtvis skötas men några större arbeten utfördes inte. Farmors far, Anders, var ringare för hela byn och skulle om söndagarna ”trampa upp” kyrkklockorna innan de kunde kalla till gudstjänst. Även vid begravningar och andra tillfällen när klockorna skulle ringa fick han stå till tjänst. Det gjorde kanske sitt till att man från Forsbacka var flitiga kyrkobesökare.
Farmor Ida 19 år.
Julen innehöll även i farmors barndom olika traditioner. Julgranen togs in. Den kläddes med pappersrosor, stjärnor och en korg. Att ha ljus i granen var inte så vanligt. Det berodde kanske på att det var ganska eldfarligt eftersom det inte fanns hållare utan man band fast ljusen direkt på kvistarna med snören.
Julbordet var ett annat måste på julen. Ett bord dukades i storstugan med ett rent vitt lakan. Hembrygd dricka skulle finnas i en glaskaraff och ett eller ett par glas stod alltid framme. Ien liten korg bredvid fanns färskt bröd. Allt detta var framställt för att ingen gäst i juletid skulle behöva gå hungrig från gården.
När farmor var 16 år gick hon i skriftskola i Nykarleby. Året efter fick hon sin första velociped. Det året började man också bygga samlingshuset i Juthas. Ungdomarna cyklade även till danstillställningarna i Silvast, Vexala och Munsala.
Farmor var också med och spelade amatörteater, som var en vanlig fritidssysselsättning i början av 1900-talet. Hon minns att de bl.a. spelade Värmlänningarna.
Farmor berättar att det var på en danstillställning som hon träffade Alfred Ek som så småningom skulle bli hennes man. Han var bonde på Lassila i Kovjoki. De firade bröllop den 24 augusti 1913 i samlingshuset i Juthas. Vigseln ägde rum i Nykarleby kyrka.
Ida och Alfred fick fem flickor och tre pojkar. Två flickor är döda. Ester f. 1916, d. 1918, Agnes f. 1918, ogift och bor i Nykarleby, Elsa f. 1920, gift med Einar Lundqvist, bor i Nykarleby och har tre barn, Valter f. 1924, gift med Inga Konejärvi, bor i Avesta och har två barn, Hjördis f. 1926, gift med Erik Molin, har tre barn och bor i Forsby, Nykarleby, Jarl f. 1928, gift med Maj-Britt Rundell, bor i Kovjoki och har tre barn, Åke f. 1931, gift med Ruth Ekblom, har fyra barn och har övertagit hemgården samt Gunve f. 1934, d. 1941. [Ida och barnen vid släktträffen 1982.]
Min farfar Alfred Ek dog 13 september 1947 i magcancer. Farmor skötte hemmanet tillsammans med barnen. För drygt 20 år sen flyttade hon till en lägenhet i Nykarleby stadscentrum.
Farmor Ida finns nu på hälsovårdscentralens bäddavdelning i Nykarleby. Hon har trots sina 93 år klara tankar och ett gott minne. Jag hoppas att vi kan få flera pratstunder med bandspelaren. Det vore ju synd om allt slutade som i sagan ”och så gifte de sig och levde lyckliga i alla sina dagar”.
Farmor Ida och farfar Alfred i bröllopsskrud.
Jag vet att det var många intressanta saker som hände även sedan farmor flyttade till Kovjoki.
|
