Ephemeron.

Z. Topelii Dagbok, Anteckningar m. m.

för år 1836.

6 årgången.





A n m ä r k n i n g.

    Allt detta skrifvef för eget nöje. — Uptecknadt utan förbehållsamhet, fritt såsom tanken sjelf. — Ville derföre icke att detta komme i obehöriga händer. — För 2 år sedan skulle jag ansett detta för en galenskap — icke tanken, icke känslan, men begges fria flyttning på ett papper, osäkert om detta ej lätt kan blifva en förrädare.
    Första och andra årgångarna af min dagbok voro ofullständiga, häntydande på det närmaste minne. — 3 och 4:de åter fullständigare, mera utvecklade, men mycket upfyllda med obetydligheter. — Den 5 årg. (1835) mera utförligt berättande, antydande tankar som minst voro tullfria. — Den 6:te — — —
    Således steg för steg närmare yttringens frihet.
    En dagbok kan icke lätt bilda ett sammanhängande helt; icke heller i stilen öfverallt vara sig lik. — Ty ojemna såsom de födas, uttrycka sig tankarne, och på stilen måste alltid humeuret intrycka sin ombytliga pregel. —
    Så träden då fram, brokiga bilder, taflor från hjertats verld, taflor af lifvet i dess nittonde år, vexlande såsom skyarna i Runebergs källa, träden fram, för att en dag åter upläsa porten till Minnets land. Dyrbara skatter, hvilka ögonblicket med det ständiga formuläret: „förbi“ hemförlofvar till en kommande dag.


   
 JANUARII MÅNAD.



F ö r s t a  J a n.  1 8 3 6. N y å r s d a g.  F r e d a g.
    Året inträdde med skarp köld. — Frusna kinder, näsor, öron, händer, öfverallt. — Det var en Nordisk vinterhelsning. Firade årets inträde i kyrkan. Få voro de, som sålunda med „Guds frid“ helsade och helgade årets ingång. — Denna gång likväl förlåtligt nog för köldens skuld. —
    N y å r s v i s i t e r.
    Skulle efter gammal loflig sed icke försummas. — I småstäder äro dessa visiter icke så löjliga som i stora; här ligger åtminstone mera upriktig välmening i formuläret: „Jag har den äran önska Farbror, Morbror, Moster etcet. ett godt nytt år.“ — Eller: „ett godt nytt år, min gosse, min flicka, och på detta nya året önskar jag dig en hjertanskär. —
    Mina visiter angingo 1:o  L i t h é n s.  Personal: Morbror Maths Lithén, fru Wilh:a L., fru Lisette Nordberg, Mad:lle Cousine Rosalie L., Mad:lle Cousine Mathilda L., Mad:lle Charlotte Nordberg, 7 år, — Bokh. Albert Dyhr, och Monsieur Cousin Franz Const. Lithén. —
    2:do  C a l a m n i u s e s.  Personal: Morbror Joseph Reinh. Calamnius, fru Carolina C., Mad:lle Josephine C. och Mad:lle Johanna C. — (med kort.)
    3:tio  T u r d i n s.  Personal: Morbror Gustaf Turdin, fru Emelie T. Monsieur Hindrik Backman. — 4:to hos Bergers, 5:to hos Borgrnästar Calamnius, och 6:to hos A. H. Backman (med kort.) — Alla dessa önskade jag mycket uprigtigt allt hvad jag sade. —
    D i n e r  h o s  T u r d i n s.
    Redan i går anmodade att spisa middag hos Turdins. — Antogo bjudn. och infunno oss kl. ½ 2. — Sällskapet bestod, utom vi, af Rederiets Sjöbefälscorps med dithörande fruar och anförvandter. Dessutom borgmästarn, doktor Frosterus, etcet. circa 20 personer. — Raljertes under måltiden med borgm. — som sade sig vara hugad att flytta till Utsjoki, blott han finge fruntimmerssällskap. —
    E. m. — hemförlofvad på ett par timmar.
    C a f f e,  t h é  o c h  S o u p é,  m e d  d a n s,  h o s  T u rd i n s.
    Bjudningen, som icke var allmän, innefattade Lithéns, Calamniuses, Bergers, Hammarins, I. Lindqvists, m. fl. En nätt samling af fruntimmer. Cavaljerer voro bland andra: Högdahl och Jungen från Wasa, I. Svahn, med ombundet öra, Doct. Frosterus, I. Lybeck, Hindrik B., Albert D., Zachris T., m. fl. — också — en nätt samling — eller hur? Musiquen var något skral, — taktlös och disharmonisk, tills slutligen Morbror Calamnius stråke uphjelpte saken. — Dansen börjades kl. 6 — litet mer — och slöts kl. 6 på morgonen. Först Vals, — sedan Quadriller, Françaiser, Potpourrier, omvexlande. Aftonen var en af de roligaste. Alla ansigten glada, alla fötter i rörelse. — Hindrik Backman missmodig i början, — sedan upspelad. — Thilda L. mycket road, mycket i tour. — Lotta B. — höll sig rak för cousin Jung. — Doctorn, mycket jemn. — Jungen pratade persilja, men spelade pianoforte fermt. — Högdahl artig, icke fjeskig. — Platen, på briljant humeur; sade sig hädanefter tänka dansa mera, och höll ord. — Albert Dyhr — icke till humeurs — före soupéen. — Sophie B. raillante, — Moster Kerrman. Critik öfver sqvaller. — Vis à vis mot Hindrik. — Intog soupée i slutet sällskap, neml. med Thilda Lithén, Sophie Topelius, Emelie Lindqvist, Marie Hammarin, Albert Dyhr, ett mycket trefligt sällskap inne i Turdins sängkammare. — Dansen fortsattes. — H:k och jag, sittande under en quadrille, bekikade de söta flickornas ring. — Och der dansar „hon“, sade Hindrik. — Sista valsen var stormande yr. Musiken slöt, och med högröda kinder och klappande bröst satte sig de unga. — Men endast för en moment, — de gingo snart, varma och oförsigtiga. — Kl. var ungef. 6 på morgonen. — Afträdde snart derpå. Sådan var denna Nyårsdag, glad och rolig i åminnelse.



    2. Lördag. Blidare väderlek. — Skrifvit Ephemerer. Detta lilla fält för litterär öfning och verksamhet roar mig mycket. —
    Visite hos Lithéns i sällskap med Syster Sophie. — Rosalie och Thilda helsade oss hjerteligen välkomna. — Dansade några slag med unga M:ll Nordberg. — Proberade stålpennorne på Morbror L:s Contoir. — Flickorna med. — Erbjöds en hvass kyss, d. v. s. med nål i mund. — Briljant humeur, — men om det briljanta humeuret vill jag icke tala; — jag vill endast minnas det briljanta intryck som flickornas munterhet och ostyrighet gjorde. — Således: Åter en afton skrattat hos Lithéns. — Ja skrattat, — skrattat af själ och hjerta, men med själen af en gosse och hjertat af en flicka. —


    3. Söndag. Hemma, d. v. s. försummat kyrkan. —
    S. d.  e. m.  S o i r é e  d a n s a n t e  h o s  S t e n r o t h s.
    Sällskapet var icke bjudet, — endast öfverenskommelse på värdens vink. — Synnerligen godt var det om Cavaljerer. — Husets ungdom voro icke de minsta i tour. — Valser, Françaiser etcet. efter pianoforte accompagneradt af lilla Marklunds fiol. — Ma dame ond på mig, quand je l'aurait negligée dans la danse. C'est que me flatte, mais ma faute je ne peu pas comprener. — Emedlertid var den lilla händelsen ledsam nog och störde hela mitt nöje för afton. Sväfvade ännu i en lycklig okunnighet, ty jag är af naturen godtrogen, kanske för mycket. — Åtskildes klockan 12. —


    4. Måndag. Temps à la Januarii. — Januarii väder. — Orimligt yrväder och storm, så att vägarne voro nästan ofarbara. — E. m. fruntimmerna hos Fonseliuses. — Ryckvisite hos Lithéns. — Nu trifdes jag ej lång stund, ty ma dames panna var molnhöljd, såsom himmelen 2 timmar före ett åskväder i Junii. —
    Derefter på  A f t o n s ä l l s k a p  p å  L i l l  O l l a s  C a p e l l a n s b o h l.  Hör till saken att det fordrades hjeltemod att resa i detta väglag. Sällskapet bestod af Stenroths, Calamniuses, Benzelstjernas, Vi, och Janne Levelius. — Äfven Kerrmans. — Och så funnos der i huset 3 hyggliga flickor. Fonselius sjelf alfvarsam men vänlig. — Vi roade oss med danslekar, och andra uptåg. — Deribland:

Fria vill Simon i Sälle,
fria vill hederlige herre,
och fria vill Södermänner alla.

Den gamla leken var mycket rolig. Slutades med: så väfva de vallman — (vadmal). — Skulle alltsammans varit mycket roligt om det icke varit mulet i Norr. — Slutligen dansades ett potpourri efter sång. — Detalje om flickorna F: — Carin, alfvarsam, begåfvad med ljust hufvud, godt minne och poetiska anlag; Augusta, den lifligaste och mest öpna af dem alla, — Sophie, — mycket tycke af min syster; också alfvarsam. I öfrigt goda beskedliga flickor alla tre, — A:a är visst icke förlofvad med Janne L:s. — Hans person genomskådas nu af alla. —
    Reste hem på jemnare väg än jag kommit. —


    5. Tisdag. Blidare, vackrare väderlek. —
    Och så inträdde nu på andra himmels fästen, tandem post umbras Jupiter serenus. —
    Anträffade flickorna. — I början ingen förhoppning. Sedan ledde stora syster saken till förklaring, efter förklaring försoningen, och i försoningen, — solsken och ren luft, — såsom efter åska. — Allt har sin nytta, åskan i luften, ogräset i blomsterängen, tvister mellan goda vänner. — Kunde blott alla så stämma sina själars strängar, att de, lika store compositeurer, i sjelfva sina dissonancer frambringa den bästa effect. —


    6  J a n u a r i i.  T r e t t o n d e d a g  J u l.  Onsdag.
    Freqventerade kyrkan. På hemvägen vikande in till Lithéns, inviterades jag till middag, och antog bjudningen. — Främmande voro, utom jag, Doctor Frosterus och Capitainen Bergendahl. — Efter dinern satte vi oss i ett hörn och pratade. — Mycket roliga saker; Rosalie är road af att noga veta. — Efter caffet, — „mjuka tjenare“ — nej, ännu ett ord och åter ett ord. — Hvem var mer road än jag. Under allt detta satt Frosterus och converserte med Moster L. om Läsebibliotheket. — Kl. 3 aflägsnade mig. —

S t o r t  S ä l l s k a p  o c h  D a n s  h o s  H a m m a r i n s.

    Äfven här var sällskapet samladt på en vink af värdsfolket. Samlingen var rätt stor, allt skönt och elegant NyCarleby har att upvisa. Anlände medan första Françaisen redan var begynd, hvilket var en faute, ty jag hade till denna dans erhållit M:a L:ns hand. — Ursäktade mig och erhöll skadeersättning. —
    Efter denna digression är jag åter i dansen. Första Françaisen bortkrånglades litet af Isak Svahn. — Pianofortemusik. Dessutom Schales flöjt och Marklunds fiol, denne sednare gynnaren skulle på en bal, som Mästerskapet tillställt hos Aspegrens, och tog efter många konster sitt särdeles näsvisa afträde. Han skulle lära Mästerskapet Françaiser, men det misslyckades, och pojken blef utvisad. —
    Isak S. på dåligt humeur, — med ombundet öra. — Johanna Svahn ofantligt i tour; — Marie H. likaså, fjäsad för sina år mer än godt gör. — Värdsfolket muntra. Rosalie L. gaf mig några charmanta råd; „en karl, sade hon, bör icke vara förbehållsam; han bör öppet utmärka den han inom sig utmärker; — annat fall är det med en flicka; hon måste mer gifva akt på sig sjelf — icke utmärka någon, visa sig till och med mera upmärksam mot en den hon icke tycker om, — etcet. — Ad notam hoc, tänkte jag, och lofvade följa hennes anvisning, hvilket jag ock gjort. — A:t Dyhr var i afton på bättre humeur. — Aftonen var rätt rolig, det synes deraf, att vi höllo så länge ut, — kl. ½ 5 circa, ty soupée bestods. Schale gned sin fiol af alla krafter, och i sista Potpourriet dansades 2 cottiljonger, samt sedan polska. — I polskan såg Janne L:ck så lycklig ut. — Han och J:a Svahn, — vi få se. —
    Drypande af svett aflägsnade sig damerna. —
    Hvilka minnen hemför man icke från en sådan dans, — ? och hvilka tankar, vid aderton år? — Valstakten sitter mig ännu i öronen, — ännu hör jag damernas skratt, — ser dem högröda insvepta i sina kappor nicka ännu ett farväl, ser oss sjelfva, våta som hade vi plumsat i sjön, andfattiga, — och förtjusta — ack, hvilka tider, hvilka roliga, roliga minnen! —


    7. Thorsdag. Dagen efter en dans är vanligen så ledsam; man känner en tomhet, en saknad, en längtan; det är såsom behöfde hvarje nöje ett bihang af ett följande tråk. — Men för att förskingra denna tomhet och få öfverlägga om gårdagens händelser, samla sig då gerna de unga. Då finnes så mycket att berätta, att anmärka, att gissa, — med ett ord — ämnen nog för skratt och munterhet. — I dag voro hos  B e n z e l s t j e r n a  församlade Lithéns, C:iuses och Hammarins. Apothekarn skickade och bad mig komma och „curtisera damerna“, troligen hade han sagt åt budet „konversera med damerna.“ — Der var ett muntert sällskap; skrattades mycket; speltes boston; B:a, artig värd, ville på allt sätt roa oss; — Frågor och svar, — en del mycket impertinenta {oanständiga}. Johanna Calamnius fick: „Lägg korten bort och skaffa dig en man!“ — Sedan i det vackra månskenet ut att gå med flickorna som mycket skrattade, och midt på torget. — Östman, i negligée; släckte ljuset, just i lagom tid. — Vi skulle åkt, men flickorna L. fingo icke lof. Albert Dyhr har rest till Kuopio marknad.


    8. Fredag. E. m. Caffedoria hos Petter Lybeck, allmän fruntimmersbjudning, och derjemte några unga cavaljerer, hvilka ställde till några danser. — Skall varit rätt roligt. Jag var då icke der — ty jag blef efterskickad till Henrik B. Utom mig voro der Schale och Svante Svahn. — Vi musicerade, — och drucko vin. — Philologisk dispute med Schale, — han yrkade på Silentia, jag på Silentium. — Vad om ett glas bischoff. Lindblom hämtades, och jag befanns hafva vunnit. Spatserade hela sällskapet i månskenet. — In till Schale som bodde i f. d. myrtenkammarn. — Det var en underlig känsla att nu se det trefliga rummet så förändradt. —
    Åtskildes. Det söta vinet bekom mig illa. —


    9. Lördag. — Efter öfverenskommelse inviterad till Schale på ett partie cucu. — Visite hos Lithéns, medförande Ephemerer. — Fruntimmerna suto kring sybordet i treflig ring. — Schale måste skicka mig bud, innan jag erinrade mig att det fanns kort och glas och lustiga bröder här i verlden. — Hos Schale voro församlade: H. Backman, Cederman, Logren, Calle Stenroth, Svante Svahn, Federley och Neuman. — Vi spelte som sagdt Cucu. — Jag, mycket liknöjd och tranquile, satt i tour hela aftonen. — Lyckan följer den som minst bryr sig om henne. — Jag begriper knapt huru jag spelade, ty jag satt mest i andra tankar. Jag upkastade en jemförelse mellan våra och fruntimmernas nöjen, — föranledd af rummet, — och karlarna vunno icke dervid. Dessutom skar det mig i öronen vid hvarje fritaligt ord som ohelgade det rum, der minnet berättade om ädlare nöjen, renare tankar, renare hjertan, renare mund; — o, huru olika hvarandra äro icke menniskorna! „Barnslighet!“ skulle mången säga, — „oerfarenhet, den tiden skall bortnöta!“ Välan, — så tänker mången, — icke jag. — Hem klockan 10. — Några af de andra stannade längre. —


    10. Söndag. Åkte med Mamma i kyrkan. — På återvägen ett främmande ansigte i Lithéns fönster. — Apothekaren Liljedahl. —
    E. m. åter

D a n s;  d e n  4  K l u b b e n  i  N y C a r l e b y.

„Se der dansar flickan“ —
    Bellman.     

    Lefva vi verkeligen i det förr så tysta och danstoma NyCarleby? frågade Ephemererna. — O Miracle, — dans på dans, — i NyCarleby? — Ack ja, vi skrifva ju 1836, och det är osäkert huru länge det bär sig med verlden. Således:

åter en dans, — en dans, en dans,
åter en blomma i nöjenas krans. —
Plocka, njut!
kanske snart
är det slut,
och en kart,
bitter nog, står af blomman qvar —
Men det nöje som var
slumrar in uti
    „förbi“.

    Men lemnom cupletterna och återvändom till piruetterna. Jag för min del har funnit alla klubberna mycket roliga och dansat af hjertans lust, hvarenda dans. — Men tycket är olika, har jag hört. — I dag hände mig det sprattet, att jag kom något sent och blef utan en sådan ständig vis à vis, som man vanligen skaffar sig. — För att förekomma sådant framdeles slöto Hindrik B. och jag en „evig vis à vis“. Vis à vis mot Svahn, som anförde första potpourriet. Främmande voro flera oppe, bland andra Apoth. Liljedahl, med sin vackra fru. Nämnde åt Rosalie om synen i deras fönster och sade: „jag trodde redan det var någon spekulant.“ — „De gossarna, sade hon, ja de äro så märkvärdiga, — och så qvicka att tro orimligheter.“
    I qväll dansades många Françaiser, under anförande af Rector Wallenius, i jemförelse med hvilken vi andra såsom danseurer måste betrakta oss mycket underordnade. —
    Confect åt damerna. — Brydde Calle Stenroth och Logren. Den sednare satt bara och såg på Emilie Lindqvist. Svante Svahn hviskade mig ena gången efter den andra i örat: „kors hvad den E. L:t är söt, — hvad hon är vacker; jag har aldrig förr vetat att hon var så vacker.“ — „Nå hvarför dansar du inte oftare med henne? — „Nej ser du Schale har just abonnerat henne, tror jag. Men sista dansen måste jag få.“ — Och sista Françaisen fick han också. Det unnade jag honom af hjertat, och det unnar jag alla som äro varma om hjertat, — ty — det är, — ack det är „en oro ljuf att lida“. — Medan jag andra gången dansade med T a L:n, insmög sig ett rykte om ett blifvande slädpartie „kors så roligt det skulle bli!“ — „Åh ja.“ — Dansen var i dag mycket liflig, ehuru anförarn Collander saknades. Och valsen var:

Lik en vind öfver våg
som i flygtande tåg
tvingar bölja att bölja
utan hvila förfölja.

Ack, store Sanct Walsius, ärevördige St. Quadrillenklump, behändige St. Françenius, rolige St. Potpouriforus! I höge gudomligheter, på hvilkas altaren ungdomen i dag och många dagar med förtjusning offrat, — eder vill jag prisa, till eder ära vill jag en visa dikta, som skall gå på melodien af Sundqvistens fiol och Wahlbergs stråke. Och deri beskrifva huru:

Quadrillenklump öste mig dam i ögat,
Potpouriforus hafver i svett mig lögat,
Françenius har mina stöflor pröfvat,
Men Walsius han har mig anden röfvat. etcet.

    Och sedan, godnatt söta, söta flickor, och dröm om den som drömmer om er. Kl. ½ 4 bort. — Herrarna öfverenskommo om slädpartie. Westerstråle gjorde bocksprång. — Hurrat och nu till drömmarnas verld, för att der dansa tankarnas skönaste dans, der det heter: „midt under valsen kysser jag dej“. —



    11. Måndag. — Bjuden till Rådman Ahlund på punsch och soupée. — Anledning till denna festivite var ett löfte, hvilket han sista våren gjort att hålla calas, om hans brigg i sommar gjorde god tour. — Jag tvekade om jag skulle gå. — Afskedsvisite af bror Svante Svahn, som nu skulle resa till Wasa. — Hindrik B. öfvertalte mig att gå till Ahlund och följagteligen gick jag på vanlig tid kl. ½ 7. —
    P u n s c h  o c h  S o u p é e  h o s  M a t h s  A h l u n d.
    Också en festivitet i sitt slag. — Mången värderar ett punschcalas mer än en dans. — D. v. s. de värdera vin mer än flickor. — Å, ja, hvad kan man annat vänta? — Sådana som aldrig känt sitt hjertas thermometer stiga öfver fryspunkten, — för dem strålar ingen sol i en flickas öga, ingen stjerna som leder deras lefnads stig; — deras tröst är glaset, deras sol är det matta irrljus, som utgår ur egoismens brännpunkt, deras Jag, — och beräkningen kallas den på Svenska. — Men jag går för långt från Maths Ahlund och hans glas, således återvändom dit, dädan vi utgått. — Maths Ahlund bjöd till att roa sina gäster så mycket möjligt var; — och roligt nog hade jag, ty jag tänkte endast på den glada nyheten, som i dag bekräftade sig, nemligen:  S l ä d p a r t i e.  — Resonnement derom. Stenroth ville icke gå med. — Och begge ungherrarna i hans hus voro illa till mods däröver. — Medan herrarna pratade och rökte och drucko som bäst, smög jag mig  t i l l  L i t h é n s.  — Der hade flickorna nyss åkt ut. — Väntade en stund och brände Carameller med Franz. — Tillbaka till Ahlund, „du är en äkta klippare“, mente Hindrik, — „kan vara“. — Derefter tillika med Schale vädjat till prosten Snellman, ang. en ny litterär fråga. Jag ville säga Chörêâ, vals, och Schale, sade Chörëâ. — Det förefaller mit öra, sade S:n, som borde det heta Chörêâ; — Men i Lindblom stod Chörëâ, och jag måste gifva vika. — Ytterligare en obemärkt  V i s i t e  h o s  L i t h é n s.  Allt under det jag låtsade vara i inre rummet hos Ahlunds. —

{Chorea tryckt med bokstäver som inte kan redovisas här, nedanstående ersätter:
â= a med en båge ovanför; "latin small letter a with breve"
ê= e med en båge ovanför; "latin small letter e with breve"
ë= emed ett streck ovanför; "latin small letter e with macron"
ô= o med en båge ovanför; "latin small letter o with a breve"
ö= o med ett streck ovanför; "latin small letter o with macron"}

    Nu träffade jag flickorna. —
    „Jag har sökt er förut; nu är jag här med en bön, liten för er och stor för mig. — Jag ber att få åka M:a till slädpartiet“. —
    M:a: Jag — — (Rosalie) „Ah, det var synd, — om du heldst hade kommit litet förr“.
    — „Således för sent“? frågade jag med förändrad min, ty en fattig stackare, som på förhand upgjort planer för den syssla han sökt och plums får se sin motparts utnämning på tidningarne, kan icke bli mera förskräckt än jag. —
    „Ja, det var illa“, sade R:ie med en skrattfärdig min, som alldeles icke gjorde mig mera belåten. — „Schale var här redan i morse, och T:a kunde intet annat svara än „ja jag tackar“. — „Nog vet du hon velat åka med dig.“ Moster sade det der; — då hon hörde att T:a var upbjuden, sade hon att du får väl bjuda någon af de andra flickorna, eller åka er egen sufflett om du vill.
    „Jag åker alldeles inte någon annan, det är säkert. — Jag försäkrar — Nu bryr jag mig alls inte om hela saken.“ —
    „Ja, det var illa det. — Men här finns ju andra, t. ex. Juthbackaflickorna.“
    „Nej“, sade jag, — och ville gå. —
    Ännu en stund i stor förtrytelse. — Slutligen sade Rosalie: „men hvad skulle du säga om jag kunde ställa allt på rätt igen?“
    „Hvad!“ sade jag misstrogen, — hvarföre narras, Rosalie? —
    „Nu är det alfvare, sade begge och skrattade, det förra var osanning altsammans. Huru kunde du tro en sådan historia?“
    „Således narri, sade jag, och det blytunga missmodet smälte i hast. — Två saker tror man lätt, det man hoppas, och det man fruktar. — Men hvarföre narras och skämta så hårdt!“ —
    „Ja; jag tackar“, sade M., — och neg helt näpet.
    Med lätt sinne vände jag om till Ahllunds. Men det grymma narrit och sedan, efter skuggan solskenet, gjorde ett underligt intryck. —
    Hos Ahlunds saknade mig ingen. Ingen visste huru mycket jag på den korta stunden af min bortovaro erfarit. — Calaset räckte länge. För att nu företaga oss något, fingo vi tag i en kortlek och spelte Gris. — Deruti excellerte Neuman, Doctorn m. fl. — Soupéen intogs i nedra våningen och bestod af Cortletter med ärter, grisstek, bärsoppa och kalfstek. {Ett av få tillfällen när Z. T. noterar menyn.} — Olyckan ville, att det blef för trångt, och flere fingo icke genast Plats. Brunström gjorde dervid underliga grimaser. — Klockan var hela hopen, då vi recommenderade oss. Jag tror den var 1. — Somnade med lätt sinne, och emedan mina tankar flögo öfver till onsdagen, drömde jag nu om dans, m. m. de skönaste saker. —


    12. Tisdag. E. m. Sedan jag hos Lithéns gjort en misslyckad visite, vände jag mig österut och inträffade hos Calamniuses kl. 6 om aftonen. — Uti flickorna C:s lilla trefliga kammare — varm som en bastu och med brinnande brasa — satt ett litet Quadruple cotterie — bägge Flickorna L. och bägge d:o Calamniuses. — Jag vet ej om jag störde deras öfverläggningar; — de voro alltför beskedliga för att icke räkna mig ibland „vi flickor“. — I salen bredvid bodde resande. — Doctor Ticklén. — Hos honom voro flere af stadens herrar samlade, och — med eller mot vår vilja måste vi höra hvarjehanda, äfven fritalig conversation. Flickorna hade svårt att tygla sin skrattsjuka; jag likaledes ibland. — Bud från Schale, som anhöll „det Mamsell Josephine ville vara god och åka med honom i morgon.“ — Hon hade icke rätt lust. — Äfven sade Morbror Calamnius nej till hela färden, så att det såg mörkt ut för flickorna. — Visite hos Schale för att utforska hans tankar. — Tillbaka till C:iuses. Resonnement om hvarjehanda roliga „Den Z., sade flickorna, vi anse honom just som en flicka. — Aldrig äro vi alls rädda om hvad vi säga när du hör på“' — Deras förtroende smickrar mig. Åtminstone är jag ingen spefågel, och jag bjuder till att tänka deras tankar efter. —
    Ut att åka med flickorna, 6 personer på ett lass. — En så rolig afton. — Än i morgon då?


    13  J a n.  1 8 3 5.  O n s d a g.  T j u g o n d e  d a g  J u l.   Blidt och vackert väder. — Promenad till staden, strax på e. m. — Tecknat på subscriptionslista till

S l ä d p a r t i e  p å  H a r a l d  d.  1 3  J a n.

    Klockan ½ 5 e. m. afhämtade min dame, Mathilda Lithén. — Mitt equipage var så godt som mig möjligt varit att anskaffa. — Färden till Harald gick lyckligt både för oss och andra stadsbor, ty vägarne voro de bästa man kunde önska. Min dam sade sig lita på sin kusk, — i backen vid Harald blundade hon väl ett ögonblick, men visade sig i allmänhet rask och oförskräckt. „Jag tycker icke om de öfverdådingar som ej tåla att fruntimmerna knysa ordet om de köra aldrig så;“ — litet må de gerna skrika, äfven med den säkraste kusk, ty det hör till saken. Detta gjorde emedlertid ej min dam.
    Vi kommo således rätt välbehållna till ort och ställe. När jag för Morbror L. skröt deraf, sade han: „nå nå, sednare delen återstår ännu.“ Vid framkomsten intogs genast en varm kopp caffe. —
    P o s t  S c r i p t u m.  Subscribenterna till detta nöje voro: Maths Lithén, Fredr. Calamnius, Joseph Reinh. C:ius, G:f Turdin, A. Hammarin, I. Lybeck, C. I. Berger, Benzelstjerna, L. von Platen, Baron Stromberg, H. Backman, Ekberg, Stud. Schale, I. H. Logren, C. N:s Stenroth junior, Z. Topelius, Ruthström, samt slutligen tillställarne: Doct. Frosterus och Isak Svahn. — Depencen på hvar och en utgjorde 8 Rdr 24 sk. Rgds. — Herrskapet Kerrman gaf fria Rum, emot fri entrée för sig sjelfva, och biträdde dessutom med råd och dåd, ganska hjelpsamt. — Bjudna voro alla damer, äfven de, der ingen karl fanns i huset. — För öfrigt anmärkes följande alliancer: Doct. Frosterus åkte Rosalie L.; Isak Svahn och Johanna C., — Janne Lybeck och Johanna Svahn, — Schale och Josephine C., Logren och Sophie Stenroth, — Hindrik B. och Sophie Backman, Z. T:s och Mathilda Lithén, — Ruthström och Amalia Herrlin. — Ruthström hade inalles bjudit 8 damer. —
    Kl. 6 börjades balen med stor Vals, — I det hela var valsen icke så stor, ty Cavaljererna voro nog få till antalet. — Sedan Svensk Quadrille, uti hvilken alla cavaljererna dansade med sin dame för dagen. — Sedan Françoise, gick litet sönder, ty Isak Svahn mindes icke tourerna. Sedan Potpourri, hvaruti alla Cavaljerer, efter öfverenskommelse, åter hade det nöjet dansa med sina utvalda. — Sedan följde en oräknelig rad af alla möjliga vackra och charmanta moderna danser. —
    Damernas krets var mycket egen — ogenerad — vacker — munter — etcet. med alla möjliga Gratiernas behag utrustad. —
    Herrarna erkände det, — icke så att det högt uttalades, likväl i allmänhet icke med denna fina, dunkla känsla, som omärkbart kommer hjertat att klappa; — de voro ju nästan alla redan väl exercerade, — af alla var jag den yngsta. Men punschen satte småningom lifsandarna i galopp och inspirerade dansen allt mer. — När théet inbars, gick allt sin afmätta ehuru muntra gång. — Sednare hade hofdamsminen nästan öfverallt hos flickorna försvunnit, och på det öpna blomstrande ansigtet förföljde det ena löjet det andra, ungefär likasom solskenet, när man spatserar i skuggan af ett spolplank, oafbrutet vexlande, hvar secund framglimmar och strax åter bortskymmes, för att likaså snart med en annan sol blick förvexlas. —
    Men jag vill vara kort. — Dansen fortgick, rolig, liflig — mot slutet liknande en triumph öfver Morpheus, derföre mycket ogenerad. — Under tiden tilldrog sig hvarjehanda. — Calle Stenroth, på dåligt humeur hela aftonen, gjorde all arm mot flickorna, som skulle skrattat åt honom, derföre att han tog orätt tour i en Française. — Kom också i krakel med Isak Svahn. — Sophie B:n blef sömnig, satte en halsduk öfver ansigtet och nuckade i ett soffhörn. Kom så Morbror Gustaf T., lyfte duken så sakta, och stal en kyss inför hela sällskapet. — Allmänt skratt. —
    — Satt midt i flickhopen och berättade. — Spelte pianoforte deroppe. — Calle St. kom till 3 af flickorna och bjöd ut ett sockerhjerta. — Klockan circa 4 afreste större delen af fruarne. — Men ungdomen fortfor, efter intagen soupée, outtröttelig med dansen. — För att hålla sällskapet vakna bjöds emot slutet glödgadt vin åt damerna, och vals följde på vals. — Vakna voro vi också, det fick musiken kännas vid, som fick qvintilera den ena Cottiljongen efter den andra. — Bland de mest ifriga danseurer ända till slutet må jag nämna Platen och Benzelstjerna. — Balen slutades med potpourrie. Dansernas antal mins jag icke så noga. 4 hade jag haft lyckan dansa med min dame. — Sällskapet hvilade en momang; derpå skedde allmänt upbrott; damerna pelsade på sig, satte sig i sina voiturer, — cavaljererna stoppade om dem så väl som möjligt. — Jag vet icke att någon behöfde frukta att kusken med florshufva förvarat sig mot kölden. — Färden gick bra, utom att engång selpinn föll för mig. — Om icke kölden hållit mig vaken, skulle sällskapet ofelbart gjort det. — Jag hade önskat göra färden dubbelt längre om jag icke frugtat för min dams helsa. Alla voro likväl icke så lyckligt vakna som jag. Sophie Backman t. ex. hade somnat på vägen. — Jag mins den åkningen likaså tydligt som i det ögonblick, då min dam steg ur vid sin trappa, och jag — till belöning för det jag haft så roligt — erhöll den varmaste kyss från hennes läppar. —
    Då var klockan 7 på morgonen. —
    Slädpartiet d. 13 Jan. 1836, egentligen bevistat, var kronan på alla våra många nöjen.
    Ack, du alla dansers dans, hvad jag haft roligt. Man måste vara 80 år och icke 18 för att icke vid minnet häraf känna sitt hjertas vinterpels uptina som snödrifvan för solen i Maj. „Kom nu danshunger och dyr tid! — Här ser du ett Non plus Ultra, undantagande möjligen på min bröllopsdag. — Derföre låt med gladt mod de ljufva bildernas drag, allt dunklare och dunklare framblickande, vagga ditt varma hjerta till sömns. — Du drömmer sköna drömmar — jag vet om hvem!“ —


    14  J a n.  1 8 3 6.  M i n  1 8:d e  f ö d e l s e d a g.
    Vaknade kl. 10 f. m., munter och glad efter den glada gårdagen. Min första blick föll på ett bord med blommor och verser, hvilket min goda Mamma och syster Sophie i sin välmening tillredt. — Verserna voro af Sophie och börjades: „Stig opp min adertonåriga herre.“ —
    Derefter gratulation och en hjertelig kyss af hvardera. — Måtte mitt nittonde år blifva välsignadt — arbetsamt och gladt, och måtte samma Majsol som förr med sina rena strålar förklara alla lifvets brokiga bilder. — Gud vare tack för det förflutna — det hade sina brister, men var annars i allone ett solskensår. —
    Enligt föresats i dag rakat mig för första gången. — — Rakkyssar. — Jag längtar icke särdeles efter det manliga, karavulna skägget. Heldre ville jag se min haka slät ännu några år, och icke möjligen höra en flicka, när hon tar mig om hakan, utropa: „fy hvad du är sträf.“ —
    Middagslur. — Visit af Schale och Hindrik Backman som gratulerte. — Visite på aftonqvisten af Lithéns fruntimmer samteliga. — Jag presenterade mig nu med nerfälld skjortkrage. — Just en munter aftonqvist. — Mest tal om gårdagen. — Allarmet om Françaisen ogillades. — Men en sak roade mig nu mest: nemligen en rakkyss af samteliga, hvilken oskattbara och intressanta hedersbevisning åt min haka måste göra den mycket productiv, hvilket vid akten önskades. —
    — Sedan en åkning så rolig. — Flickorna i suffletten. [Och i min famn satt Mathilda. — Månne icke hjertat klappade mig i bröstet? Rosalie ville så och Thilda varså söt och lydde.] —
    Var icke allt detta en mycket skön inledning till mitt nittonde år?


    15. Fredag. Stort Yrväder. —
    E. m. hos Lithéns i sällskap med syster Sophie. — Rosalie höll på att städa sin låda. — De sade oss välkommen. — Hos fruntimmerna inställde sig tvenne ungherrar på visit, nemligen Capten på Vänskapen, Snellman, och Doct. Frosterus. — Moderato. — Jag hade min lyckliga plats bakom damernas stol. — Besåg Lithéns piga, som fallit så att hon yrade smått. — Med flickorna en snögig visit i Collanders boda. — Dans med lilla Lotta Nordberg. — Hvarför skulle jag icke dansa när allt dansar omkring mig. — Åkte med flickorna i sufflett. — De variis colloquium. Inter cetera etiam de viduis. An faciant recte quæ iterum nubunt; quod negabatur. — „Skulle du gifta dig ånyo, om du blefve enkling?“ — „Nej“. „Skulle du aldrig gifta dig med någon enka?“ — „Det kan jag icke på förhand bestämma. — Menniskornas förhållanden äro så olika; den ena kan göra rätt i samma sak, hvaruti en annan gör orätt.“ —
    [Jag vet icke om något låg under den frågan.]


    16. Lördag. Ett mägta stort Yrväder, hvars make jag tillförene knapt sett. Man höll just knapt på benen, och mången blåste omkull. — Emot middagen lugnade stormen något. —
    E. m. Kort visite af Josephine Calamnius. — Visite af Franz Lithén och Lotta Nordberg. Vi bjödo till att roa dem så godt vi kunde. Med taflor, med små böcker, med muntra blindbockslekar och sluteligen med dans efter Sophies pianoforte. — Midt i potpourriet — (som utgjordes af två par, Franz och Jetta Brunström, Lotta och Jag) — kom musiken af sig. — Vi sågo oss om, och se, då hade vi åskådare bakom oss; — flickorna Lithén, hvilka, väder och vind till trots, voro så beskedliga och kommo efter de unga tu, Fransiscus och Lotta. „Fru Wallmoros med —“ — En aftonqvist framför brasan. Sedan oaktadt det grymma vädret följt flickorna till tulln och spatserat tillbaka. — Roliga tider, det här. Varma våren midt i den kalla Januarii. —
    Grälat på drängarna för vårdslöshet med elden. —


    17. Söndag. Okyrka, d. v. s. för sent. När jag vid tulln mötte folk som kommo ur kyrkan, så tog jag mitt partie. — Gick derföre Östra gatan, men vek af i en gränd, — kom sedan i Lybecks gränd och på Stora gatan. — Då kom jag naturligtvis från kyrkan och gick in till Lithéns för att värma mig, — det var ju så kallt. — „Hvem predikade?“ — „Holmen“, ty det fick jag veta på vägen. — Jag yppade likväl snart min osanning. — Hos flickorna satt Capten Snellman och converserade. {grekiska} — Kl. 6 i afton. — Goda menniskor. Conversation i flickornas kammare. — Om favoritämnen, till hvilka Rosalie alltid leder talet, — såsom om framtida planer m. m. — „Jag säger dig till, sitt inte och bygg några luftslott här!“ — Hvarför är jag icke en annan Pervonte, en annan Fortunatus att jag blott behöfde önska — och äga. — Men, — det är sant — då gåfves intet hopp och ingen längtan mer. — Jag vill icke vara Pervonte. —
    Önskade herrskapet lycka till godt nöje; — ty
    E. m. voro Lithéns (flickorna) m. fl. bjudna på Caffe till Munsala prestgård, der Styrman Snellman och M:lle Herrlin firade sin förlofning. — Der var ett litet nätt sällskap församladt. — Dansades tappert. — Isak Svahn och Jungen objudne. — Janne Levelius Cabrioler på styf lina. — Kl. 3 om natten kommo stadsbona uthungriga hem. Det är att märkas att kölden var 29 grader under noll. —
    Under allt detta: Visite hos Brunströms, med Mamma och syster. Der voro Capten Runström med fru och små. — Spelte Trädkarl, och — underligt nog — med klingande tour, oaktadt jag ej alltid tänkte på molla och trumf. Ömkade Munsalabona för köldens skull. — Ty det sprakade i knutarna. —


    18. Måndag. Ephemerer. Särdeles kallt. —
    E. m. Skulle till staden, — gick ut, — kom in och blef surprinerad. — Thilda hos oss. — Ryckvisite. Berättade om Munsala och Glasberget. —
    Åter Visite hos Brunströms. — Lilla Guson mådde bra; var en feter trinder pojke. Hos B:ns voro Lithéns fruntimmer och Juthbacka flickor. — Flickornas skål. — Väsende om ett sockergryn (?), som flickorna sade sig ha fällt, men icke för all del ville visa åt mig. Låtsade som jag skulle funnit det, och fick hela skocken omkring mig. „Bara det intet exploderar.“ —
    Nickade farväl, trippade hem, och åt kokt korf till afton. —


    19. Tisdag.  S a n c t  H e n r i k s  M e s s a,  och derföre kl. 7 for att gratulera Hindrik.
    M a r k n a d  i  N y C a r l e b y.
    Var icke mycket besökt, ty väderleken var något sträng. Främmande köpmän voro här likväl några, men de klagade öfver dålig förtjenst. — På torget voro 5 eller 6 stånd oppslagna, der herrar alnriddare stodo och stampade med röda näsor. —
    E. m. hos Lithéns, der fruntimmerna sutto och sydde i fruns kammare. — Tog naturligtvis dersammastädes min plats. — Raljeri om kringlor, hvilka jag erbjöd mig gå och köpa; men afstod derifrån på en vink af somliga. I afton har du varit beskedlig. — En ryckvisite hos Turdins. Der var Ungdomen från Karkas församlad. — Spelte billard och pianoforte. Anmälan af Lotta Backman: „att i morgon komma vi till er.“ — Olägligt. — Skyndade tillbaka, ehuru sent. — Sade godnatt. „Akta dig nu för hästbytare“, sade moster. „Och för annat sällskap med“, tillade morbror. „Ja morbror, för de ena, som för de andra.“ — Jag kom också lyckligt hem, ehuru det såg osäkert ut på gatorna. Men fridsamt folk skola alltid passera. — Jag glömde nämna en knäck-kokning i förmiddags som misslyckades. —


    20. Onsdag.  A n d r a  m a r k n a d s d a g e n.  — Mycket kallt. —
    F. m. kokade knäckor som lyckades förträffligt. Mamma och Sophie hade åkit till staden och när de kommo hem, befanns Sophies näsa frusen. — Den gneds genast med snö och smörjdes sedan med svingalla, hvarefter den frisknade. Till marknaden utåkande. In till Lithéns för att värma mig. Tracterade herrskapet med knäckor, hvilka hade den lyckan vinna deras bifall. — Som klockan var tolf när jag kom, blef det snart sent. Antog derföre en invite att spisa middag. — Proberat kölden, 26 gr. under noll. — I denna Temperatur afreste Franz Lithén till Orisberg. — Hans goda systrar voro bekymrade om honom. E. m. till Kudnis tillbaka. — I Westerstråles boda. — Mamma bakade kringlor. — Väntade förgäfves på Lotta Backman. — Då reste jag med Sophie kl. 6 ut till Lithéns, efter löfte. — I fruns kammare. Rolig och odygdig med söm etcet. — Snellman (C:n) et Berger. — „Sitter jag inte bra, morbror Berger?“ — I afton har du varit odygdig. — Flickorna åkte oss hem, så kallt det var. — [Den andra kyssen på skulden.]


    21. Thorsdag. F. m. 29 graders köld, som på e. m. slog sig till blida. — Tante Emelie Turdin häftigt insjuknad. — Grekiska. —
    E. m.  L i t h é n s  s a m t e l i g a  fruntimmer hos oss, mycket välkomna. — I sängkammaren. — Framtog stamträdet, hvilket noga skärskådades. Derjemte portefeuillen. — Arvid Gyllenstjernas far. — Spelte pianoforte med Thilda quatre mains. Nemligen 4 stycken, hvaribland „spring min snälla ren“ och „du blickar och jag glömmer“ etcet. Herrskapet åto hos oss qvällsvard. Fick vid bordet af Rosalie damer att välja och valde oppåt väggarne. — Åkte i med flickorna till tulls och spatserade sedan hem. — Rolig qväll. —


    22. Fredag. — Lotta Backman på morgonen hos oss, för att dröja hela dagen. — Sophie på Juthbacka. — Märkte kragor. — Skref Ephemerer. — Converserte med Lotta. — E. m. till staden på ärender. I skymningen hos Lithéns. — En rolig timma. — Collander var hemkommen från Petersburg; hade mycket att berätta om Nyårsbalen etcet. — full skymning. — Med flickorna om favorit ämnen. — „Bosättning i NyCarleby“. — Rosalie vore nöjd att flytta, Thilda ville icke i döden bort härifrån. — Jag sade: „nog kommer jag att bo här om jag vill, men det beror på omständigheter.“ — Det är roligt, sade Rosalie, att ha så god tro som du. —
    Efter allt detta åter hem kl. 5 e. m. — Bjöd till att underhålla conversation. — Lotta souperade hos oss. — Under soupéen, som skedde kl. 8, satt jag på nålar, ty mig lekte i hågen en öfverenskommelse att åka ut vid pass kl. 8. — Just som vi stego opp kom L:ns kur på gården, med innehåll af 2 damer. — Vår släda spändes före, och dit satte sig Sophie och Lotta, men jag valde heldre det andra voituret — för beqvämlighetens skull? — Åkte mycket och vida omkring, under det slädan följde. — Tal om M:lle Holm i Helsingfors, för hvilken jag bryddes. — „Nej“, sade jag alfvarsamt. „Nå men hvarför icke det?“ — Nej, sade jag halfond. — Och hvad i herrans namn skola de plåga mig med den ungen för det jag tyckte hon var vacker! — „Tro mig“, sade jag när vi skildes. „Mamsell Holm!“ — sade den ena. „Jag tror dig“, sade den andra. —
    — Ytterligare samma qväll in till Turdins för att se efter tante Emelie. — Hon mådde illa. — Hindrik, bekymrad. — Brydde mig. — Jag svarte ja ja till allt. — Lotta Backman gjorde alarm. „Så du burit dig åt! Först farit af till staden, och varit borta så länge han tordes. Sedan mycket oartigt åkt bort från Sophie och mig. — Fy, jag är ond på dig.“ — „Nå nå, söta Lotta, jag försäkrar, att jag åter är icke det ringaste ond på dig. Vi äro säkert de bästa vänner i verlden, derom är jag öfvertygad.“ —


    23. Lördag. — F. m. — Till Lithéns på ärende till Morbror. Satt några minuter hos fruntimmerna. — „Hvarför är Z. så alfvarsam?“ — Alfvarsam var jag, emedan vi idag på e. m. gingo

T i l l  S k r i f t.

    Nya presten var den som predikade. Han liknade menniskan vid den förlorade sonen. — Sist gick jag till nattvarden d. 20 Julii 1834. —
    Icke förgäfves är den menniskan medfödd, denna mägtiga längtan efter ett högre och renare lif, som ofelbart stundom måste ropa till henne: „kommer till mig — jag är vägen, sanningen och lifvet, — jag är ljuset, som lyser i mörkret, och det mörkret icke kunde begripa. Jag är den, som mägtar fylla eders själs längtan, eder törst efter salighet, den verlden icke gifva kan. — Salige äro de, som höra mitt ord och gömma det.“ Derföre — sedan hon länge tumlat bland verldens villor, sedan hon njutit dess fröjder och sorger och ingenstädes funnit det mål hon sökte, då vaknar i hennes själ en onämnbar längtan: — „Öfvergif mig icke i bedröfvelsen, herre du min tillförsigt. — Jag är allen, jag är allen, står icke du mig när. — Jag ser till dig, Gud, till dig, min enda del!“ — Salige ären I som hungren och törsten efter rättfärdighet, ty i skolen mättas.
    Dagens sednare del tillbragtes i stillhet, i andakt och eftertanka. Ute hvirflade stormen uprorisk; — det är en egen känsla af lugnt förakt, när, under elementernas upror, fridens lugn upfyller hjertats verld. — Det är en känsla af menniskoandens storhet i jemförelse med den sinneverld som omgifver henne. — 5:te årsdagen af Pappas död. —


    24. Söndag. Kl. 11 f. m. Gick till Herrans Nattvard, åtföljd af Mamma och syster. — Andra gången i mitt lif — Vid återkomsten från kyrkan läste böner högt, samt predikningar. — Från Franz Toppelius i Orisberg anlände bref, deri han, såsom hade han vetat dagens vigt, omtalte en vacker vers:

Duc me! Nec sine te, Deus optime, duci,
Nam duce me pereo, te duce tutus ero. —

Dagen tillbringades hemma i stillhet. — Till Sophie kom Emelie Lindqvist på visite. — Fru Brunström och Mormor Wacklin. — [Mathildas näsduk. Mathilda i kyrkan.] — Ändtligen — för att återkomma till verlden och hennes bekymmer — började jag mera lägga min stundande resa på sinnet. — Till Elfvingen hade jag skrifvit om kamratskap och icke fått svar. Logren och C. Stenroth resa i morgon, erbjödo mig sällskap, men just då erhöll jag bref af Justus Staudinger i Kronoby med anbud om reskamratskap. — Antogs med nöje och besvarades jakande. —


    25. Måndag. — Nu med samma glada lekande sinne som förr till den lilla roliga återstoden af min vistelse på hemorten. Yrväder. F. m. ärender med bref etcet. — Tante Emelie Turdin illa sjuk. — E. m. Misslyckad visite hos Lithéns, och derefter med Collander hos Calamniuses. Der voro Lithéns församlade. Sedermera visite af Isak Svahn. — Treflig krets i flickornas lilla kammare. — Omtaltes slädpartier m. m. — Bror Albert Dyhr hemkommen från Kuopio, — sade sig mycket förlorat. — Midt i en allmän silentium brast bandet i min vest. — Allmänt skratt. Jag var tvungen att förklara anledningen. — Erbjöds damer af R:ie och valde lika galet som förra gången. — Collander bjöds också damer. Som han satt och hæsiterade så brast stolen under honom sönder, — han pladask i golfvet, och ett löje upkom, som aldrig ville ta slut. Flickorna skreko rigtigt. — Det trefliga sällskapet gjorde sedan en vidlyftig promenad i månskenet. Denna skrattsoirée ,kommer jag att länge att minnas.


     26. Tisdag. Blid, vacker väderlek. —
    E. m. Visite af Calamniuses fruntimmer samteliga. Skickade bud efter Lithéns, hvilka invände: „att de varit så ofta hos oss.“ — De kommo likväl. — Bostonpartie, deri jag gjorde några fauter. — Ett annat sällskap firade brasa inne i sängkammaren. — Berättelser om Amouretter. — „Jag förvånas“, sade Rosalie. — „Hvad hör jag?“, sade Mamma — Tårar. — Vid sällskapets aflägsnande, medföljde Sophie och Jag, åkande med flickorna, många på en häst. — En rolig färd. „Se de der!“ sade folket i gathörnen, när vi åkte förbi. — De söta flickorna. —


    27. Onsdag. Bref till Staudinger med Moster Calamnius. Bestämde mig färdig såsom till i morgon. — E. m. Efterskickad af Morbror Gustaf Turdin, i anledning af angelägna papper, dem jag skulle till H:fors medtaga. — Afskedsvisite hos Tante Emelie, som nu befann sig bättre och utom all fara. Der kom man sig till en kyss af Lotta Backman. —
    E. m. till Doctor Frosterus, angående vår dräng Johan, hvilken i f.m:s kom under vedlasset och illa skadade sitt bröst. — Ordin. åderlåtning och stillande medel.  S e d a n  t i l l  L i t h é n s.  Ett slags afskedsvisit. Fann fruntimmerna som vanligt trägna kring sybordet. — Sysselsatta med ett hemligt lås, hvilket Mathilda fått till present af Collander. — „Jag skall försöka taga opp det.“ — „Du? — aldrig får du det opp.“ — „Är det då så omöjligt?“ — „Ja, om du får opp det låset, lofvar jag dig  h v a d  s o m  h e l d s t.“ „Topp på det, — hvad som heldst.“ — „Ja, hvad som heldst.“ — „Ja, hvad som heldst, det törs jag visst lofva.“ — Ja, det törs hon, sade de andra. — Jag tänkte: är konsten stor, så är löftet ändå större, och började fundera och räkna och åter räkna. — Så satt jag länge. „Lägg bort låset och prata, sade de andra.“ — „Nej, jag har godt tålamod.“ — Länge försökte jag; list ledde mig på spåren. — Jag såg åt huru Mathilda vred det. — Gissade till resten, och med ett utrop af förvåning uplät sig låset i min hand! — Alla undrade, jag gladdes åt löftet storligen. — Det skall skrifvas bakom öra. — Jag tänkte så mycket på det stora löftet, att jag ej ens bedröfvades, då jag fick bannor för min „Tolfskilling“ som blifvit expedierad.
    Åkte med flickorna i det charmanta månskenet. — Albert kuskade. — Behöll ej magt öfver sig sjelf. — Flickorna ledsna, och likväl förekommande goda. —


    28. Thorsdag. Snart äro sötebrödsdagarna slut, och den långa fastan stundar, derföre vill jag också frossa allt hvad frossas kan och göra mig lustig så länge tills resan sätter p. för hela calaset. — — Men just samma resa började sätta unga herrn och öfriga vederbörande litet myror i hufvudet. — På en exprés, den vi skickade till Staudinger, följde det svar: han var nu bortrest, och skulle komma igen så der om Tisdag, etcet. — „Jag blef ond, och med Mammas bifall skickade jag ytterligare en billet, att jag ej kunde vänta och reser om i Lördag. Deröfver var nu Mamma nog bekymrad.
    Jag kuskade af till Juthas, såg i dagboken efter kamrater, ingen utsigt. Jag vek in till C:n på Forsbacka, ville promt ha honom med; — förgäfves. Dertill kom att jag hade emottagit af Nyman angelägna papper, som skulle nödvändigt vara på ort och ställe inom en vecka. Således fördömt mörka utsigter. —
    E. m. Visite hos Doktor Frosterus rörande vår dräng, Johan, som i dag fallit under vedlasset och skadat sitt bröst. Ordinerades åderlåtning. Derefter, efter många vigileringar, med Mamma och syster  t i l l  L i t h é n s.  Här var jag nu i den der lilla roliga kretsen igen. Tal kors och tvärs om låset. — Collander. H. Backman inne hos Albert. Var skygg och tordes icke in. —
    Afskedsvisite hos Bergers. Träffade Janne Levelius, lexade opp honom för hans förhållande mot Rosenkampff. „Söta du, sade han, jag försäkrar jag har nu för tillfället inte penningar, men skall skicka med första post.“ „Pytt“, tänkte jag, och så gick det, som den blinde kunde förutse. — Återkommen till L:ns, var herrskapet nära på stående fot. Vi promenerade samteliga i det klara blida månskenet. Rasade med flickorna af hjertans lust och plumsade i de djupa drifvorna. — Retour à la ville. — [Rosalie sade hur vi skulle gå. Sjelf ville hon gå med Collander och så blefvo Thilda och jag det andra paret. Du goda Rosalie, du söta Thilda! Afskedskyss.]


    29. Fredag. Allt ännu sväfvar planen för resan mellan himmel och jord. Men jag är vid godt mod. Lyckan har mer än engång förut låtit utsigterna klarna åt det håll man minst väntar. — Nu skall jag emellertid ta afsked; det är sant, det är väl för tredje gången ren, tror jag, men, fast 4:ra, ty det rödögda, surmulna afskedet leder sin lilla klarögda och ljufliga dotter,  a f s k e d s k y s s e n  vid handen. — Åh ja, man behöfver någon tröst, stackars gosse, vid skilsmässan från Mammas smörgåsar och cousinernas danslekar. — Håhå, — „åh, din suckrymmare, din lilla bandit, hvarföre skulle du så der hogendrogen stjäla dig ut.“ —
    Hemma på Kudnis suto Mamma och Mormor Wacklin och stickade mitt täcke. — När skymningen kom, skulle jag ut och ta afsked. — Då begaf det sig så, att jag först bockade mig hos bror Ekberg, gick sedan till bror Hindrik. — Quatre tête à tête i fönstret hos Turdins, nemligen Johanna Calamnius, Lotta Backman, Hindrik B., och jag. „Han kan ha orsak.“ — Hvad knäfveln för orsak? nå nå, sjukdomen, tror jag, är mer inbillad än verklig. —
    Promenad m. fl. Norrut. — Nu visste vi alla rätt väl, att Lithéns m. fl. voro hos Synnerbergs; gissa då hvarföre det bar åt det väderstrecket. Vi roade oss med att se och betrakta herrskapets derinne högtidliga ansigten; — man måste väl ta kyrkmin på, — man spelte boston. —
    Vid det laget, då sällskapet efter ändlösa kyssar och nigningar vandrade sina färde, så följde vi dem i hälarne och atackerade arriergardet och afskuro det från hufvudstyrkan, som kröp i sina vinterqvarter, medan vi, de unga, promenerade vida omkring. Åter ett rasande och plumsande i drifvorna, så vi voro helt hvita.


    30. Lördag. Reste jag således i dag? — Nej, gjorde jag inte så. Ty väder och vindar och min egen goda lycka sade: attendez! Det uphof sig ett yrväder, grymmare än nånsin ett Januarii väder var; argare och ursinnigare än hin sjelf. — Josephina Calamnius och Hindrik Backman kommo resande till Kudnis, tilltygade som hade de kommit i ett bas resande från Nova Zembla. „Vi ska ta afsked af dig.“ — Nå ja, nog kan jag ta afsked, och behöfver inte resa för det. — Jag vandrade beskedligt på e. m. till staden; hade ärende till morbror Lithén, nemligen att vexla skjutspenningar. — Der voro resande främlingar: — „Ah, hvad ser jag, min bror och dansskolekamrat, häradshöfding Schybergson!“ — Serviteur, mon frère, du har också blifvit en man i staten, sedan vi sist träffades. — Schybergson och Thölberg voro på en resa från Wasa norrut, och varo bjudna till Lithéns till middag och afton. T:g höll sig med gamla herrarna, S:n underhöll med damerna en liflig conversation. Collander jaloux. — Bonne fille. — S'excousoit pour ses reproches, de la douziemes. [?] — Mamma och Sophie der, men foro hem förut. — Soupée. — T:g berättade en osmaklig anecdote om en bondpojkes qvickhet i ett läsförhör. Herrarne aflägsnade sig. — Förmaningar af Morbror Lithén, den goda, beskedliga gubben. — La dernier adieu. —
    Mamma orolig öfver min resa. — Men ödet, eller min goda lycka ville annorlunda, ty den
    

    31 Jan. Söndag kl. 7 på morgonqvisten togs jag på säng af sjelfver min gode broder Justus Staudinger, min förut betingade reskamrat, som nu kom genom natten för att få tag i mig. — Nå godt och väl, det var en förträfflig sak. — Mest var jag nöjd för Mammas skull, som nu slapp att bekymra sig för min resa. — Snart var allt i ordning. Ännu en visite till staden med Staudinger, som hade ärende till Lithéns. — Det förstås att jag var in. — Encore la dernier. — Frukost-middag. Afreste kl. 10 middag. Mamma och Sophie följde till Karkaus. — Inne på Karkaus och der afsked af Mamma och syster. — Så bar det af i Guds namn. — Gifve mig den gode Guden en fröjdefull återkomst. Nattqvarter på Lassila i Lappo. —


Topelius dagböcker (1920) andra bandet del II utgifna af Paul Nyberg.


Nästa månad: Februari 1836.
(Inf. 2004-09-17.)