OCTOBER 1838

 

{Grekisk text.}
                             Archimedes.

C'est l'amour! l'amour! l'amour!
                            Beranger.

    1. Måndag. Årstiden avancerar långsamt. Grönskan förbleknar omärkligt, vextligheten spjernar emot Polaranden, men måste småningom retirera.
    Notbyggeri. Det höga vattenståndet har hittils hindrat oss att försöka siklyckan. — E. m. Flickorna Lithén utpromenerande till Kudnäs. Talas bland annat om sednaste ångfärden, och Wasabornas otacksamhet för allt Lithéns besvär; någonting mindre oväntadt af denna med pretensioner och sqvallercollegier upfyllda societée. —
    Spisa äppel och spela för flickorna min stora hjeltedigt till Justus Thuneberg, satt i musik. — Promenade att hemfölja flickorna. — Det är, liksom i går, ett herrligt månsken.
    Många grupper genomströfva gatorna. Bland andra anträffa vi Hammarinska damerna som följa oss ända hem till vår grind. Fru H. säger: „borde vi icke tänka på sådana Juntor som det skall ha varit här en gång förr?“ — Tack för projectet, lilla mamma Carolina! projectet är godt. Vi skola tänka derpå.
    Vi tänka redan i qväll. Mamma hyser ett och annat tvifvel om möjligheten.


    2. Tisdag. Mirakel! Jag har en lake på min krokref! — Ändtligen — hm! — Här skall fiskas! Ån skall rensas från sitt lefvande skräp. — Här drages not! Hejsan! råska på tögen gossar — Sakta på flanteln! — Ser ni hur det rör sig vid peran? — Tag i hop sten-teln. Så, vackert — så! Opp med pojkarna, hugg herrarna i nacken. 12 granna sikar! Vi ha gjort vår sak bra och förtjena ½ stop bränvin. — Cajsa! — Bränvin strax åt karlarna! {Tycker mig märka att skalden hämtat inspiration från Bellmans Stolta stad.}
    S. d. A: hos Turdins, der jag finner Lindqvistens och Lundmarks. — Ungdomen sitter i saln, syr och stickar spetsar. — Sqvallerlek „om Perfem som red i fruntimmersuniform på en månskenshäst“. — Sedan också Liknelselek på understol. — Emelie liknas vid ett kort. — Undras: „huru mångens lycka det kortet gjort, att det spelar bra att man på det vill våga hela sin förmögenhet“. — Jag = ett gammalt Claver. Undrar att du får det bäst att låta, säger Sophie. — Se så! nu skall du ge ringen. — Befall, och jag lyder — adieu min vackra klarögda trogna pensionär. Adieu Hejko. — Det blåser stark Nordvest. Emelies lockar fladra i vinden, och vi påminna oss Nya Garnison. — Vous étiez belle alors, Emelie!


    3. Onsdag. Not och 6 sik. — Ämnar på visite; — det drar ut på tiden. — Visiter af M:lle Widén, Hejko, Collander. — A: kl. 6 hos Lithéns att gratulera. Det är Thildas 21:sta födelsedag. 21! Tiden halkar bort som en ål. Du är en bra flicka, Thilda! Min önskan för din lycka är af hjertat.
    — Tal om tomheten i vårt sällskapslif. Och hvaraf kommer den? Deraf att den moderna Fransyska umgängeston med all sin tomhet och flärd mer och mer tränger ned i våra små societéer och utestänger derifrån den fordna hjertligheten utan att förmå gifva sitt förfinade vett i stället.
    Hemföljda af flickorna i månsken. — S. d. dog kopparslagaren Sjöström, och man föreslår att „moster Friberg skall klä sina flaskor i sorgflor“. —


    4. Thorsdag. Not: 4 sik och 1 id. — Men dragningen afbrytes kl. 7 a. i mörkningen. Det ropas: „elden är lös i staden“ — och dit med sjungande fart. Det är ej i staden. Det är Häggbloms ria på Nygård som står i ljusan låga. Men faran är ringa eller ingen; vädret lugnt, huset enstaka vid en trädesåker, — sprutor och folk i verksamhet, ehuru mest bakvändt, så att vattenstrålarne oftast gingo öfver elden utan verkan. — För resten buller, skrik och commando från alla håll. Beklagar NyCarleby om större fara är å färde. — Lustig villervalla — Lågan slår upp öfver taket det blir som ljusan dag rundtomkring — alla springa tillbaka — En hel rad tumlar i ett djupt dike — Kerrman knuffar en finne och bägge falla i diket — Gubben Wiklund får sprutstrålen rakt i flinten och stryker sig förbryllad om skägget. — Det är ett larm och ett väsende. — Men rian brinner ned (med spannmål i) och intet vidare. Emellertid är hela staden församlad och flickorna med — Vi promenera sedan — flickorna Lindqvist bland andra: „Hilda var här i morse och skrämde mig så fasligt.“ — Vi gå förut. „De gamla le deråt.“ „Huru mår min pensionär?“ — „Bra.“
    P. S. Äfven berättade Tante Backman att hon ämnat redan packa in sina effecter. Fru Nordqvist hade sagt: „jag är så rädd för den Nordqvist, han är så djerf“. Men Nordqvist gick der och mumsade och knös knappast ordet, under det att Häggström skrek och flög som en tättinge.


    5. Fredag. Hemma. Drar Not och läser Becker, gamla historien. — Intressant lecture, men fruktar att den glöms, — gör derföre utdrag. —


    6. Lördag. D:o D:o. — A. Sjukbesök hos vännen Hejko. Ledsamt lif att sitta inne. — Hvad säger man om mig — Ett och hvarje — fan ger jag Benzelstjerna och hans historier. — Sedan hos Lithéns. — Fruarne Frosterus och Calamnius: „orimliga, omenskliga, ochristliga“ händelser. — Fru F. om de fasliga råttorna som göra sån skada, och om ett möss som bet katten „i matsaln under skänken“.


    7. Söndag. Okyrka i brist på en anständig kappa. — Dagbok. A: i Mammas gamla kappa promenade med Sophie till Calamniuses, der vi träffa Lithéns och Turdins. Josephine berättar om Carlenius stackare som ser smågubbar och tror sig ha messingstråd i mund. — Historietter om gubben Collin m. fl. — Lindqvists hos Lundmark. —


    8. Måndag. Not och Becker. A: med Sophie hos Frosterus som berättar om barna- och fadermord i Kuortane. — En annan nyhet är att Tyrolare kommit till staden. — Väntade höra om juntorna, men theraf förmärkes ännu platt intet.


    9. Tisdag. Jubileum! Vi ha fått en lax i noten, och i dag skall det bli kalas! — A: bjudna på Hilda Winge till Lindqvistens. — Klockan var nära 7. — „Se välkommen, M:lle Winge — var jag inte sannspådd?“ — „Ni var det.“ — De 4 flickorna mycket såta vänner — stodo vid kakelugn inbegripna i eviga hviskningar. — Emelies billet nappar jag „kom, söta Hilda, och bli hos oss till i morgon — fruarna kan roa sig med att påminna sig sina unga dagar“. — Farbror I. mycket artig — jag har alltid haft den lyckan vara väl anskrifven. — Gubben Lithén kommer också hit (oförmodadt främmande, sade Thilda Lt, då hon släckte ljuset) och blir förtjust af musiken „den är värd en ducat för taget“.
    Lundmark har vunnit 3 kyssar af Hilda på Myllymaths. „Gif åt mig en helst.“ — Musiken gör oss glada — vi ha roligt. — Flickorna vilja ej skiljas. — „Sophie kan bli här öfver natten.“ Litet prut. Fru Lt ber sjelf. Sophie stannar, flickorna klappa händerna, — jag går hem — jag som ingen dylik bjudning fick — och talar väl med Mamma som länge ej vill tro mig.
    Somnar sedan och drömmer diverse råsk. —


    10. October 1838. Onsdag. En punkt och en ny rad. En fast grund och ett nytt hopp. Ett resultat af ett förflutet år, en häfstång för kommande dagars sträfvanden. Lugn midtunder en stark vind och kall, om äfven vansklig, beräkning af tid som är fjerran än.
    F. m: Not — lyckas så väl, att 11 sikar efter första varpet slå stjertarne mot gräset. Sophie hemföljes af flickorna Lindqvist och Hilda Winge. Nu berättas: klockan ringde 4 i morse när vi släckte ljuset. — Och hvad sade ni åt hvarandra? Mycket. Vi räknade på fingerna som Cousine Amalia — Hilda fick räkna alla fingrar. Det är inte sant. Du räknade 3 eller 4. — Deribland den första och den andra H. — E: jag ville veta af Sophie en sak, men jag gick krokvägar och lyckades.“ — Sophie visar ett bref af E. „Usch, har han fått se just det här?“ — „Hilda slarfvar med sin musik“, står det i brefvet. Fjäriln — hvem? — „hvars halsar man lackat ihop“. — „Än Thilda då, huru många fingrar räknade du?“ — Sophie och jag räknade inga. — Du börjar nu först, du — Stora vackra rönnbär. — Krig med vantar och handskar. — Om maskraden och Diana, hade jag varit der, jag skulle ha examinerat Diana. Sköt hon också? Nej pilarne voro trubbiga. — Desto mer skulle de ha smärtat. — Om jag lyssnat i natt. Vi talte om dig också. — Nu gå vi. — „Men jag kommer hit i morgon, jag.“ Häggström gör sällskap. — Hilda och jag gå på andra sidan gatan. — Hvad tycker ni om den karln? Det må flickorna säga — Jag tycker ej om honom — Hvarföre det? Gör ni bigt för mig, M:lle Winge. — Törs inte. Den här vägen har gått fort. Flickorna Lindqvists söta hattar — ändå sötare utan. — Vad med Hilda att hon ej reser i dag. Jag sätter upp Dansmusik, hon en Mazurka som hon sjelf componerat. — Och nu träffas vi i afton. —
    Afton kommer. Sophie och jag gratulera Josephine Calamnius. Derifrån gå vi på Lieutenant Rosenboms Concert. — Emelie är der, men Hilda har rest, och jag tappar vadet. — Rosenbom är en vacker karl som sjunger inte illa, men något tillgjordt — hans bas är icke att förakta, och hans echo gör god effect. Men frun är en stor tossa, som icke har någon röst och accompagnerar högst medelmåttigt på guitarr. Också är här en 5 års pojke som skulle jodla, sade man; — men häraf blef intet — allenast: ein kleines Mädchen war in dem Strom gefallen, da kam seine Mutter und dann weinte sie: vuuuuuh! ua! ua! ua! — och: Der Kaiser ist gestorben — u-u-u-uh! ua! ua! ua! Naivt nog, men intet att betala 1 Rdr för — och råsk var hela concerten i det hela, fastän det var roligt att se folk. — Frun bär en medaille, present af kronprinsessan af Sverige, säger hon. — På medaillen står: för silkesodling.
    P. S. — „Du kom på långfingret.“ — Vore bra svårt att se Kudnis i andra händer, sade Sophie. „Men om nu E. blefve gift med en hygglig karl“, t. ex. sade Hilda. —
    A: kl. 10 långt in på natten promenade snedt öfver mitt kammargolf. — Diverse om! och diverse men! — Ändtligen Beslut: es sey also — von nun an und alle zeit. Det stormade inombords — nu lugnar det. Derefter överläggning och kall blod. — Den förra tiden är nu förbi, oåterkalleligen förbi. Det var en varm och glad tid. Aldrig skall jag misskänna den. — Men det  m å s t e  gå som det gått. —
    Mitt är felet närmast, men mig leder ett mäktigt öde, och jag är en svag rö i vinden. Menniskan är en Cameleont. Hon behöfver solens varma ljus för att icke blifva svart och mörk. Jag flydde en stjerna som länge lyst, och hon förbleknade i fjerran — 1837 d. 20 Julii, — också en vakande natt — slocknade dess sista strålar. — Sedan var det dunkel och skymning. — Villorna lockade. Stoftblommorna vinkade: bryt! Men jag bröt ej — och åter icke min förtjenst, men ett ödes som ledde märkbart. Den 19 Sept. 37, — Den 5 Apr. 38, den 15 Sept. 38 — samma, samma ödes nästan synliga finger.
    — Det var en ensam, en dunkel tid — blott lågors sken i natten. Nu är du förbi. Ett annat ljus är uprunnet. — Jag beräknar framtiden utan att tro derpå — Menskan spår, Gud rår. — I det hela vill jag lefva nu, som förr, i ögonblicket — blott stundom promenera — och räkna!


    11. Thorsdag. Vädret är dimmigt — Ostlig vind blåser upp — det duggar — fisk vankas en smula — Vi få 28 väldiga bussar i noten.


    12. Fredag. — I staden är nuförtiden marknad, fast ingen tillstår det. Bondfolket tror att det är förbjudet och låss ha andra ärender till sta'n. — Men våra köpmän äro nu ensamma herrar på sin täppa, och ta lika bra betalt som vanligt. Skicklig speculation, den marknadsaflysning, tror man ångrar sig ännu. — 30 sik i noten — skulle fått mer, men det började snöga starkt på qvällen, och karlarna jämrade sig. — Sjelf har jag varit fjerde man och icke skonat mig alls — hängde upp noten och rodde hem. —
    P. S. Någonting sällsynt är, att jag i morse uptäckte en halfutslagen ros i häcken, — den första och sista i år. — Den har dock icke haft kraft att slå ut fullkomligt utan började vissna i kanten, men färgen var helt frisk och röd. Ännu har det gröna öfverhand — också ett sällsynt förhållande!


    13. Lördag. Mera snö till ½ qvarters höjd. — Var en egen syn att se törnroshäckarne, syrenbuskarne, rönnarne titta gröna under snön — ett slags sommarvinter! — Mest roar oss en liten rönn på gården som ser så besvärad ut med sin hvita nattmössa. — Aftonen tillbringa vi hos Turdins. Här tracterar oss gubben Kerrman med sina mindre fina anecdoter. Hejko är nere i qväll och passabelt munter.


    14. Söndag. Åter okyrka — skrifver af Emelies „Häftig Längtans“ vals åt Sophie.
    F. m. kommer en billet från Emelie: „Goda, söta Sophie, hvad säger du om oss som i går aftse blef så spelsjuka, att vi beslöt att spela hos er. Du säger visst: „sådant främmande, som bjuder ut sig, kan just vara borta“. — Söta du, säg budet om ni ämnar er ut, så kommer vi en annan gång — Våra nothållare skall få promenera till er“— etcet. — En Leding. — „Helsa och säg att herrskapet är oändeligen välkomna."— Och det blef stor musik af hos oss: — Lindqvistska, Lundmarkska, Lithénska, Turdinska, Calamniuska och Hammarinska fruntimmerna, Frk, Kurtén, Tn och Hejko — utgjorde sällskapet. — Farbror I. förhindrades af främmande. Kurtén stämmer flygeln lite grand — flickorna spela, och Violerna hålla med. Lundmark nyttjar pukan (krukan, säger Hildegard) i ouverturen till den stumma. — Och du aldra som sötaste Sargino, du är då vacker så det hörs. Zampa och Gazza Ladra m. m. — mycket roligt att höra. Det pratas också emellanåt — projecteras, att jag skall ge flickorna lectioner i språk. Avec beaucoup de plaisir. Är genast med — försäkrar — bland muntrare disciplar — hm! — Snart, alltför snart slut kl. ½ 10. — Rönnbär.— Damerna resa — allt är åter tyst! —


    15. Måndag. Marken är frusen — Vinter midt i det gröna. Adieu sikar som vi lemnat qvar. A: hos Lithèns. — Thilda är tankfull och tyst — Berger underhåller conversation, talade om nattsvärmarena som slagit sönder Calamnii, Collanders, P. Lybecks reflexionsspeglar, lyktor, fönster m. m. à la Stockholm. A. Salin, C. Kempe och Rydberg få plikta 20 rubel hvardera för besväret.


    16. Tisdag. Turdins auction — allmänt taleämne — bedröfligt! bedröfligt!
    F. m. fastigheterna gå på Rådstun — Gamla gården inropar Tn för ….., nya gården Häggström för ..…. Öfrigt betalar sig bra nog. Wasastjerna närvarande. E. m. kreatur och Lösegendom försäljas i nya gården. Ropar in Hvitfot för 55 Rubel. Silfver betalas passabelt. — Thé inne hos Turdins som äro vid skäligen godt mod. Men att se sin egendom sköflas sålunda — det är hårdt.


    17. Onsdag. F. m. — Fortfarande auction. Köper en guld kråsnål a 8 Rub. — E. m. köper ett par trasiga gardiner som ådraga mycket spe. D:o ett par fågelburar. Vännerna Hejko, Dyhr och Zimmerman Thodium hos mig.


    18. Thorsdag. Auction — köper spetsglas, ljusarmar m. m. E. m. är  M u s i k  h o s  H a m m a r i n s  för Wasastjerna. — Flickorna muntra. Lorgnett. — Dröm „att jag var sminkad“. Sqvallerlek med flickorna: „två flickor som sprang efter det hemliga giftermålet“. Det enda af hela historien, som bibehöll sig genom hela raden, var „att två flickor blef gifta“. — Häggström kommer: „hvad är det som herrskapet leker?“ — „Sqvallerleken“ — och genast vänder han om. — „Nu ska ni spela åska och blixt, men ni får inte ha så fula och onda miner, då ni spelar. Försök att se näsvisa ut.“ — „Vet du att jag försökte, men jag hade så när kommit vill i noterna med detsamma.“ — Emelies kappa invecklad som en Sonate af Beethoven. Cosi fan Tutti liknar Sophie och Thilda Lindqvist vid en surrande bröms. — I dag ha flickorna spelat följande:
    Ouverturerna till  T i t u s  (flickorna Lt),  C o s i  f a n  T u t t i  (Emelie, Marie H.),  D o n  J u a n  (Sophie, Emelie); C a l i f e n  i  B a g d a d  (flickorna Lt), G a z z a  L a d r a  (Emelie, Marie H.), Z a m p a (Marie H., Thilda Lt), D e n  S t u m m a (Emelie, Sophie),  S a r g i n o (Emelie),  P o t p o u r r i e,  B r o n s h ä s t e n  (Emelie) — S o n a t e  a f  H a y d n  (Marie H.) — R o n d o n  ur  B a r b e r a r n och ur  E l i s a b e t h (flickorna Lindqvist). — Men inga stycken för 2 pianos, fastän Emelie och Sophie spela 2 och Thilda Lt och Marie H. ett sådant. — Men Hammarins låta aldrig stämma sitt lilla instrument till samma höjd som flygeln — Bra illa, det måste jag säga!
    Tack emellertid för den här trefliga qvälln.


    19. Fredag. — Hemma. — Gumman Paulin med jungfru dotter sy åt mig en ny kappa af upfärgadt kläde. — Afton: stor vals i stor salon. Sophie spelar, jag och mina unga vänner flickorna Fanny valsa af hjertans grund.

    20. Lördag. Kallt och rimfrost. — Klättrar i rönnarne och nedtar bär. — E. m. Med Mamma och Sophie till skrift. — Hade jag varit ensam, skulle jag ej gått — botten under fötterna ostadig än — dunkel ännu i djupet och hopp i fjerran — Orubbad tro i allt annat, utom tron på mig sjelf som vacklar — Söker dock reda min verld och stadigt se upp. — Förlåt mig, min Gud, om jag icke lyckas.
    Ett osynligt öde leder. — I kyrkan träffar mitt öga familjerna Lindqvist och Lundmark. Det stör ej — det stämmer andaktens sväfvande strängar. — Gud är den som ransakar hjertan — Mitt är öppet — ofta orent af stoft och flärd — men icke så nu. En dunkel flod af ånger och hopp strömmar nu deröfver. Och det är godt att dela en sådan flod, en sådan stund, en sådan tår — — —


    21. Söndag. Communicerte i kyrkan. — Fonselius predikte. Kurtén och Neuman stå för altaret. Östring och Fonselius gå tillsammans till duken.
    Frid öfver de hjärtan som här ödmjukat sig inför den allseende Guden.
    — Det är kall, men frisk luft. Mot aftonen upstår yrväder och storm. Tante Emelie Turdin har ökt familjen med en ungherre. — Vi tillbringa en del af qvällen der. (Hade afhört aftonsången — Östring predikar — stöter genom opassande uttryck) — Skorstenseld hemma på Kudnis har väckt alarm, men åstadkom ingen vidare olägenhet än skrämseln.


    22. Måndag. — Hemma med min Becker. — Snö kommer i mängd, men marken är ej fullt frusen derunder, hvilket bekymrar landtmannen.


    23. Tisdag. F. m:s visiter hos Lindqvist en liten stund — flickorna i förmaket — hos Lundmark en dito, hos Lithéns en dito, hos Turdins en dito, åter hos Lindqvists en dito (uptecknade not-titlar) åter hos Tns en dito (skref till Blank om noter), hos Moster Kerrman en dito m. m. m. m.
    A: Thé hos Lithéns. — Thilda berättar att hon bränt upp sina gamla gömmor och minnen. — Deras tid var ute. Men ändå var det litet svårt och gjorde litet ondt — — —!
    P. S. S. d. får Sophie en billet: „Min söta Sophie, i går aftse varseblef jag i min fårahjord ett borttappadt får, och med hvilken förskräckelse uptäckte jag icke, att Califen var tjyfven. Jag återsänder det nu med många helsningar och beder aldraödmjukast om ursäkt för hans glupskhet. Kom snart och helsa på mig, ifall du intet tycker att jag är
                                      En Leding.
    Helsa Z. och bed att han är så god och skickar mig litet rönnbär med budet.“


    24. Onsdag. Blida och fortfarande Becker. — Mormor Wacklin på Kudnis. — E. m. hos Lindqvistens med Sophie (hade bådat oss i går) — Caffe och förmak, der pianot nu står. — En liten lock i pannan är söt — gömmes bort hvad illa har den gjort? — Och tas till nåder igen. Flickorna spela Donnersturm m. fl. naturscener — man hör hur det regnar och åskan går — det tycker jag om att höra — expressiv musik min svaga sida. — (Rönnbär under kappan) — fru Dovner och A. H. Backman öka sällskapet — Emelie sitter och ritar ett ljusrödt dockförkläde åt lilla Lina — ritar också en annan sidenlapp — och tar den. — Flickorna spela.
    Minns så väl dessa Lindqvistska visiter — minns flickornas en och samma räkning och småvigtiga conversation och söta spel och små uptåg deremellan — minns mig sjelf vid pianot, på sophan, vid lilla sybordet, hafvande mitt ord i laget — minns spetsarne — och kragorna — och äpplena — och farbror I. som säger — vill inte bror T. brygga ett glas bischoff — Minns Emelie med sin jemna min — och Thilda med sin glada ibland — och Augusta som spelar par och påkörare med Tullförv. och Rosa Cronhjelm — ja, till och med lilla Lina som rultar med sin klumpkänga — allt minns jag som i dag — bagateller men roliga — visiter som man gerna gör om, dessa Lindqvistska visiter. —


    25. Thorsdag. Kudnis Salon i ruiner — kakelugnarne ombyggas — Gumman W. är kraslig — försöka med noten, men det är is vid stränderna — få bara 2 sikar. —
    E. m. hos Sophie Ohlsson på ett slags gratulation som flickorna i går öfverenskommo om. — „Beklagar sorgen, min söta Sophie.“ NB. för oss som måste ge våra förhoppningar på båten. — „Drömde om lilla Österblads concert.“ — Flickorna sitta kring sitt sybord; här språkas om tusen saker. — Också om bröllop — långt skulle jag resa till ditt bröllop E., om du skulle bjuda mig. — Det går ju an att ni ställer till det på samma gång, säger Sophie O. — Ja, det var det Hilda sade (Sophie) — Då skulle jag komma i mellanhand. — Han bör ha det här i NyCarleby. — Nej men jag far långt bort till Petersburg. (E) — P:burg fy! — (Sophie) Det säger jag dig, skaffa mig ingen tråkig svägerska. — Skall göra mitt bästa — en myndig bror — — Lofva mig att du inte blir bortskämd i Stockholm om du kommer att vara der.— Kan jag bli elakare än jag är? — Ja visst — då lofvar jag. — Sympathie i att skrifva gerna bägge — så Thilda också, men inte Sophiorna. — Gymnasticerar Emelies och Thildas fingrar. — Roligt att prata så der mycket persilja, man blir helt munter deraf.


    26. Fredag. Hemma. Becker och Dagbok. — Sitter i skymningen och spelar för Sophie „Es säuselt im Kronen der Bäumen schon“ — Reminiscens från en vacker Augustiqväll på Alörn 1837. — Det var ock en tid — „Tage der See und des Waldes.“ —


    27. Lördag. Regnar nu igen. Orimlig nederbörd. Hemma och Becker. —
    Sitter på sena qvällen och skrifver — „En liten stjernas bref till solen.“ — Die Sonne, wo ist sie! — „Du är nära — men du förstår ej — visste ej, vet ej, skall kanske aldrig veta åt hvem jag en gång sade: „in dir ist mein Licht von nun. Aber lass es erscheinen das selige Licht der Liebe! (und so ferner) Vet ej hvad det betydde, att stjernan sjönk och blef sol — Vet ej  ä n n u  — men  m å s t e  veta det snart. Och kanske då „zieht sie sich in der Höhe zurück — “ „fliehet fern hinwech!“ und „die Schatten durchwandeln den Wald“.


    28. Söndag. Neuman är illa sjuk och ser smågubbar. Östring predikar för honom. Emelie har tandverk, sitter ombunden i fönstret. — Afton: point de vue. Jag med fruntimmerna hos Turdins. — Wilander är der. Berättas jagthistorier och huru Hammarin „hoppade som en pil“. Yngsta herrn och hans mor må bra. — Spelar „es säuselt“ och några andra småstycken. —


    29. Måndag. Regnar och studerar Becker. Idem per idem. A: hos Lithéns. Anmärkes att mina visiter bli allt mera sällsynta. — Sanningen är, att de nu inskränka sig till ett par dagar i veckan, då de fordom voro 7. — (prutas litet också) Rosalie talar om sitt nära bröllopp.  C o l l a n d e r  hör sagtmodigt deruppå.


    30. Tisdag. Snö och försummad Tingspredikan. — I mitt hufvud spökar Juntplanen ännu: Jag upgör en ny — meddelar den åt Sophie — hon åt Mamma — vi rådslå, och resultatet blir, att  d e t  s k a l l  s k e  och att vi göra början. —
    E. m. bjudas vi till Lithéns. Der äro Bergers och några flickor, Sophie underkastar Juntplanen deras pröfning och moraliserar friskt så ofta det svaras „gerna för mig, bara en annan börjar“. — „Och hvarför började inte fru H:n frujuntorna?“ Sophie vill ha ett ifrigt ja eller ett rent nej; det är rätt. Sophie håller sina tal bra i qväll. p. d. v.


    31. Onsdag. Hemma. — Skrifver på afton af „Maries Marie“ åt Sophie. — Dessutom componera vi tillsammans — jag improviserar en vals; den sätta vi genast på papperet och dermed sluta vi October 1838.




Topelius dagböcker (1922) tredje bandet utgifna af Paul Nyberg.


Nästa månad: November 1838.


Läs mer:
Brandberedskapen av Erik Birck.
Det Turdinska handelshusets upplösning och fall av Erik Birck.
(Inf. 2004-04-09)