Backstugusittare

backstugusittare
, förr benämning på den som bebodde stuga på annans mark på landet, men varken, som torparen, brukade någon jord under hemmanet, eller, som stataren, var i jordägarens tjänst. B., som mestadels livnärde sig med tillfälliga arbeten och i många fall direkt var hänvisade till tiggeri, utgjorde långt in på detta sekel en talrik grupp inom den under senare hälften av 1800-t. starkt proletariserade landsbygdsbefolkningen (jfr jordägoförhållanden och jordreformer). B. fick sedan genom 1918 års lag angående inlösen av legoområden inlösa sina tomter. Åren 1919—40 inlöstes 45 000 backstuguområden på sammanlagt 37 000 ha.





Uppslagsverket Finland (1982).


Läs mer:
Hunger i skördetid av Leo Ågren ”ger en förtätad bild av en österbottnisk backstugusittarfamiljs vardagsöden”.
(Inf. 2006-04-14.)