magistrat, statlig myndighet i vissa (före den 1/1 1959 grundade) städer, arbetar inom den allmänna förvaltningen och tjänstgör som domstol i hushållnings- och ordningsmål, antingen fristående eller i samband med rådstuvurätt. M., som tidigare var en kommunal myndighet, utövade 1809—75 även den beslutande och den verkställande makten i staden, men därefter minskade dess inflytande över stadens angelägenheter stegvis. Först överfördes den kommunala beslutsrätten på stadsfullmäktige, och sedan fråntogs m. även den verkställande makten. Magistraterna, som 1978 övertogs av staten, har i dag till uppgift att döma till straff för överträdelser av vissa ordningsföreskrifter, att handlägga stadsplane-, byggnads- och exekutionsärenden och att behandla en del ärenden, som annorstädes ankommer på länsmannen och häradsskrivaren. I s.k. nya städer (efter l/l 1959 grundade) motsvarades m. av en ordningsrätt, som dock hade mera begränsade befogenheter och indrogs 1978. M. består av borgmästare och rådmän, vanligen samma personer som tjänstgör som ordförande och ledamöter i rådstuvurätten. Fristående m:s förvaltning leds av en politiborgmästare, som till sitt biträde har en magistratssekreterare, tillika chef för m:s kansli.