| Nejonögon | |
nejonögon, ålliknande vattenlevande ryggradsdjur; hör till klassen rundmunnar. I Finland finns tre arter. Havsnejonögat (Petromyzon marinus), som kan bli 1 m långt och väga upp till 1 1/2 kg. Det förekommer vid de flesta europeiska kuster, men är sällsynt vid de finländska. Vanliga nejonögat (P. fluviatilis, längd 20—30 cm) lever i Bottniska och Finska viken, varifrån det på hösten stiger uppför älvarna, där det tillbringar vintern för att leka på våren. Bäcknejonögat (P. planeri, längd 12—15 cm) påträffas över hela landet (även på Åland) i sötvatten. Vanliga n. fångas under sensommaren och på hösten i täta mjärdar eller med ryssja. |
N. hade uppenbarligen stor betydelse som husbehovsfisk redan under medeltiden; fångst omtalas första gången 1556. Djuren förekom och fiskades ursprungligen i ett stort antal vattendrag över hela landet (även i Kymmene älv och de nyländska åarna), men senare har deras utbredningsområde och stammens individantal minskat på grund av människans ingrepp i miljön, t.ex. genom kraftverksbyggen och vattendragsrensningar. I dag bedrivs nejonögonfiske i större skala endast i Kumo älv och de mellanösterbottniska älvarna n. om Karleby, Lestijoki, Kalajoki, Pyhäjoki m.fl. samt i Simojoki och Kemi älv. N. anses som en stor delikatess (tillreds bl.a. genom rökning, halstring, stekning och kokning) och säljs under bästa säsong även i snabbköp o. dyl. över stora delar av landet. |
Uppslagsverket
Finland (1983).
Läs mer:
Innehållsförteckningen
till kapitlet Nejonögon.
(Inf. 2004-03-21.)