| Nöteborgsfreden |
|
Denna gräns (se kartskissen) är mycket omdebatterad. En del forskare har med orätt sökt föra den till N. Ishavet. Det är också ett misstag att se området ö. om linjen som novgorodiskt. Savolaxarna hävdade under medeltiden en östgräns som utgick från Putkilahti vid Puruvesi och därefter i stort sett följde Teusinafredens gräns (jfr nordiska tjugofemårskriget) ända till sjön Syväri i Nilsiä i n. Mellan N:s gräns och Teusinafredens gräns av 1595 (se kartserien vid historia) låg ett ödemarksområde, som utnyttjades av både Sverige och Novgorod; ett liknande område fanns mellan Norge och Novgorod efter den fred som ingicks mellan dessa makter 1326. Kartskissen på sid. 574 (del 1) vid artikeln om Finlands medeltidshistoria följer J. Jaakkola (1926), som dock förbiser Karjalankoskis läge. "Patojoki" har tolkats både som Pyhäjoki och Pattijoki. N. förbjöd byggandet av fästen i Karelen. Då Olofsborg uppfördes i slutet av 1400-t., skärptes relationerna till Ryssland och gränslinjen blev omstridd. På svenskt håll fabricerades en falsk traktat, i vilken savolaxarnas östgräns infördes. Detta vållade forskningen besvär, tills förfalskningen definitivt konstaterades av O.S. Rydberg 1876. Traktaten användes troligen som stöd för
svenska anspråk under 1500-t. (J. Jaakkola, Suomen muinaiset valtarajat,
1926; J. Gallén, N. och Finlands medeltida östgräns,
1968: K. Pirinen, Savon historia 11:1, 1982) |