Svenska kulturfonden, gr. 1907 av svenska folkpartiet, som 1908 överlät äganderätt och förvaltning till Svenska litteratursällskapet i Finland. Partiet förbehöll sig dock rätten att fördela fondens avkastning och har för detta ändamål sedan 1963 tillsatt ett särskilt organ, Delegationen för Svenska kulturfonden, som handhar utdelningen av stipendier och understöd samt svarar för den kulturpolitiska verksamheten. Fonden har till uppgift att stödja och utveckla den finlandssvenska kulturen, framför allt inom sektorerna utbildning, frivilligt kulturarbete och föreningsarbete. Understöd utdelas även till enskilda personer, som arbetar inom litteratur, bildkonst, sång och musik, teater, utbildning och föreningsväsen. Den årliga utdelningen sker på basen av ansökningar; 1984 fördelades det tillgängliga beloppet (5,5 milj. mk) så, att organisationer och institutioner erhöll 70 %, medan återstoden tilldelades enskilda personer.

Fondens kapital har under årtiondenas lopp hopbringats genom insamlingar och donationer. De största bidragen har kommit i form av testamentariska donationer; genom dem har skapats fyrahundra särskilda fonder, som bär givarnas namn.

Större donationer har gjorts bl.a. av jordbrukaren C.E. Pehrman (1908, 1915), bergsrådet Seth Sohlberg (1918), godsägaren William von Wahlberg (1928), konsulinnan Elin Pentzin [Pentzins grund finns på Hällgrunds norra del.] (1930) och makarna Alix och Ernst von Born, som 1953 testamenterade Stor-Sarvlax gård (se Sarvlax) i Pernå till fonden.

S. har sedan början av 1960-t., då Delegationen för svenska kulturfonden tillsattes, kommit att spela en alltmer aktiv roll inom kulturpolitiken. Ordförande i delegationen var varit Olav Ahlbäck (1963—65), Ebba Östenson (1965), Nils Meinander (1966—71) och Levi Ulfvens (1972—). (S. i närbild, 1981; F. Jernström, S:s 75-årshistorik, 1985)