Nykarlebybo röjde fram
okänd kulturminnesplats


Roosas lindon i Nykarleby är ett kulturminnesplats vars existens inte ens stadens kultursekreterare haft en aning om. Det är heller inte så konstigt. Den välbevarade stengärdsgården på Källbacka har helt dolts av buskage och träd, men är nu fritagen på uppdrag av arrendatorn Åke Björklund.
    Området skall nu sås med gräs och klöver och så småningom får nykarlebyborna se Björklunds hästar galoppera runt i hagen.
    Björklunds initiativ uppfattas som rena kulturgärningen på vissa håll i staden. Egentligen skulle det ha hört åt staden att rensa sitt grönområde, men då inget har hänt på många år beslöt Björklund att själv göra slag i saken. Han fick stadens tillstånd att agera fritt, hyrde maskin med tillhörande karl och skaffade bort buskeländet.
    Stengärdsgården som omger Roosas lindon är omsorgsfullt upplockad och mäter ända upp till ca 180 cm på sina ställen. Det berättas att rådman Roos betalade sina arbetare i mjöl då gärdsgården uppfördes under fattigåren, d.v.s. 1864—67.
    Då Björklund betraktar den mängd stenar som gärdsgården innehåller, konstaterar han att området ursprungligen varit rena stenåkern. Med tanke på att de fattiga hade bara sina handkraft att ta till måste arbetet ha varit både tidsdrygt och svettigt.
    Enligt vissa uppgifter var rådman Roos en godhjärtad man som ville hjälpa stadens många fattiga. Men rådmannen ville se nykarlebyborna i arbete och öppnade mjölpåsen först efter att de hade gjort sitt dagsverke.




Åke Björklund har röjt upp Roosas lindon, men fick inget mjöl för besväret. Insatsen uppfattas som rena kulturgärningen i Nykarleby.


Björklund fick inget mjöl

Björklund har inte fått något mjöl för sin gärning. Inte heller prutar staden på arrendet trots att Björklund åter röjt upp Roosas lindon.
    Björklund har en aning om att Lions eventuellt på sjuttiotalet skulle ha röjt upp platsen. Kulturnämnden lär också ha ingripit i tiden men buskarna växer snabbt så det gäller att kontinuerligt hålla undan.
    Nu bör det värsta viderotvirket vara förstört och Björklund kommer att se till att hagen hålls slyfri. Detta gäller emellertid i fall om Björklund fortsättningsvis får arrendera området. Hittills har staden bara beviljat kontrakt för ett år i gången.
    Förutom Roosas lindon arrenderar Björklund även Backåkern och Cederströms åkern. Här går stengärdsgårdarna kors och tvärs men lämnar rum för den gamla kotransportleden ner till ängarna nedanför Källbacka. Vägen var flitigt i användning under den tid då nykarlebybon förmådde försörja sig på en ko samt en inneboende seminarist. De som inte hade någondera fick tydligen ägna sig åt att bära stenar åt rådman Roos.
    Området norr om Roosas lindon är också delvis igenväxt, men här är stengårdsgårdarna inte heller lika snygga som vid Roosas lindon i ändan av Grev Tottgatan.


Kenneth Myntti, Vasabladet lördagen den 10 september 1988.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Fotboll på Roosas lindon i En halvsekellång fotbollskrönika från Nykarleby av Folke Holmström.
Ladan som stod på Roosas lindon.
Åkrar och stenmurar beskriver vår historia av Fjalar Zittra.
Hästar och ”hästkarar” av Åke Björklund.
Panorama.
Vägen norr om lindon.
Tröskning 2010.
Nordvästra hörnet.
Åke tillreder nättingar.
Åkes höräfsa.
Fler artiklar ur tidningen.
(Inf. 2005-04-20, rev. 2023-10-07 .)