Nykterhetsförbundets årsmöte i Nykarleby.
[1934]
—
Andra mötesdagen.
—
Dagen grydde mulen, och det såg ut att bli regn, men då en stor del av mötesdeltagarna kl. 8-tiden begåvo sig till Kuddnäs, var det dock vackert. Vid ankomsten till skaldehemmet hälsades besökarna välkomna av ingenjör Sigmund Schalin, som skildrade gårdens och släkten Topelius' framfarna öden. Vi fingo höra huru Alex. I och hans följe defilerat förbi på gården och huru kejsaren legat på halm från Kuddnäs ”skorstensria”, emedan han såsom krigare icke gillade dun utan ville ligga på halm. Många andra intressanta saker kunde berättas, men det skulle alltför mycket upptaga tidningens utrymme, och de som intressera sig för saken kunna läsa därom i den historik, som av ingenjör S. Schalin utgives till invigningen instundande midsommardag. Gården ter sig nu efter alla rivningar, tillbyggnader och ändringar i sitt ursprungliga skick, förnäm, stilren och enkel med den forntidsstämning som hör en gammal kulturgård till.
Det yttre motsvaras av det inre på ett utomordentligt välträffat sätt. Det var en lycka att restaureringen lades i så kärleksfulla, erfarna händer som ing. Schalins, vilken med en pietet och omsorg och hängivenhet som söker sin like fullgjort sitt uppdrag. Men låt oss gå upp för den enkla men vackra trappan, och redan i förstugan griper oss stämningen. Väggarna äro ströpplade i diskreta färger såsom de voro på Topelius tid. I arbetsrummet står dr Topelius nötta skrivbord. Här satt han och hjälpte de sjuka. Där är klockan och klocksträngen, som gick ut till köket, därifrån den sjuka tillkallad: hjälp, då det behövdes. Synnerligen intressant är praktsängen med sin sänghimmel och sina sidentäcken med de skriftliga anteckningarna på tyglappar, kaffeservisen med namnchiffer, de härliga takkronorna, väggklockan och mycket annat, som det skulle föra för långt att här omtala.
Ett skilt kapitel för sig skulle köket fordra med sina många väl bibehållna attiraljer. Men vi måste skynda, tiden är knapp. Där ute glittrar älven genom grönskan. Vid stranden är ”Blåfinoberget” med sitt ”fotspår i klippan”,varom skalden talar i en av sina sagor. På motsatta stranden höjer sig Himmelsberget, på vars krön kristliga folkhögskolan nu tronar. Vi samlas kring det gamla lusthuset, platsen för så många glada nöjen och upptåg. Vi sjunga Slumrande toner. Orden passa så väl för stämningen som vore de skrivna just för detta tillfälle.
Nu är älven fylld med props. På Topelius tid var den rik på lax. En gång var Zachris med Stina och drog not vid Alisvaj (en jämn strand, ett stycke från gården). De fingo flera stora laxar. Då utbrast Stina: ”He är ana he än ti gaa me flugolippo i matsaln”. Huru frestande det än vore att höra mera måste vi dock skynda.
De som äro i tillfälle att övervara invigningsfesten på midsommardagen böra icke försumma detta. Vårt besök blev för oss en upplevelse, som vi skola minnas som ett av våra bästa minnen. Besökarnas tack till ing. Schalin framfördes av kassör Einar Holm, som framhöll att det var värmande och rörande att se och höra med vilken pietet skaldehemmet iordningställes, vårdas och omhuldas.
Från Kuddnäs skyndade de flesta till kyrkan. Detta vackra, stämningsfulla tempel med sina originella takmålningar har också restaurerats med konstnärlig smak och omsorg. Nordens Betlehem har sannerligen en helgedom som det icke behöver skämmas för.
Efter gudstjänsten samlades barnen från Forsby, Nykarleby och Kyrkby skolor till Kuddnäs. Därifrån tågade de med Hoppets härs fana i spetsen till normalskolan, där ett Hoppets härs-möte anordnats. Vid mötet talade lärare Herman Ingo om renheten i naturen och människolivet En käck liten flicka deklamerade. Lärare Bäck visade bilder, talade, frågade och förklarade. Ett teaterstycke Från olycka till lycka, enkom skrivet för detta tillfälle av lär. Greta Jansson, uppfördes. Barnen gjorde sin sak bra. Mötet avslutades med sången Vill du våga en dust. Den hurtiga, färgglada skaran, som räkna bortåt 200 deltagare, skingrades och de vuxna skyndade till kristliga folkhögskolan, där ett diskussionsmöte vidtog.
— — — |