Pumpen

Att gå på pumpen betyder ju att man stöter på något orubbligt. Vi hade i seminariet en lärare som av sina elever benämndes Pumpen. Om han var särskilt orubblig vet vi inte. Men däremot har vi, som förklaring till varför han fått detta namn, hört att han, då han skrattade, sög in luft med det slurpande ljud som gamla handpumpar brukar ge ifrån sej. Detta ljud var nu inte så märkligt och framträdande, men det kan mycket väl ha gett upphov till benämningen. Elever märker ju varenda liten egenhet hos sina lärare, fast de annars mest sitter och sover.

[Snapshot av ”Pumpen” Oskar Holmqvist just som han tar steget över trottoarkanten på Kyrkogatan. Bilden är tagen från Sollefteågatan 1972 av Sven Bertlin. Holmqvist gick rak i ryggen och oftast med käpp.]

Pumpens hjältar fanns i litteraturen, och han gillade det storvulna. Själv vinnlade han sej om ett korrekt uppförande på gammaldags manér.

Elaka kandidater gjorde ibland spex av detta. Då han kom längs Seminariegatan med portfölj, käpp och cigarr mötte han för varje femtio meter han tillryggalade en hälsande ung man. Eftersom han inte prutade på det korrekta flyttade han över käppen till porföljhanden, tog cigarren och klämde in den i samma hand och svängde med den lediga handen hatten i brösthöjd och bugade sej. Därefter gjorde han manövrerna med ”handbagaget” i omvänd ordning.

Pumpen hann kanske dra ett bloss innan nästa ohängda lärarkandidat uppenbarade sig och proceduren togs om från början. Bara i ett sammanhang, som vi känner till, lät han det artiga träda tillbaka för det praktiska.

När han delade ut uppsatshäften satt han i katedern och förklarade de anmärkningar som han gjort i marginalerna. Då ett häfte var klart kastade han fram det till ägaren. Detta gick ju bra då mottagaren satt långt framme, men till dem som satt längre bakåt var distributionen osäkrare.

Häftet kunde öppna sej och kraschlanda halvvägs. Då bad han om ursäkt för sin oskicklighet. Men ofta lyckades han med sin frisbee-style styra häftet rätt och mottagaren kunde fånga det i flykten.

— Bra kastat och bra taget, var då hans förtjusta kommentar följd av ett kort skratt med ”slurp”.

Vi hörde en elev uttala sej nedsättande om Pumpens kompetens. Han hade skrivit en ”felfri” uppsats och fått bara en sjua för den. Han fattade inte att en uppsats bör ha förtjänster också utöver friheten från fel.

En episod som visar Pumpens bästa sida vill vi också berätta om.

En inte helt ärlig elev skickade sitt uppsatshäfte i smyg till klassens ”stilist” med en lapp där han skrivit: ”Sätt ut kommorna och rätta felen.”

Då man samlade in kriorna blev det bråttom och lappen följde med av misstag.

Vid utdelningen av de rättade uppsatserna var det spännande. Hur skulle han reagera? När ”stilistens” tur kom såg Pumpen ut över klassen.

— Här har en författare skrivit till mig och bett mej sätta ut kommata och rätta felen. Det har jag alltid gjort utan anmaning, så jag förstår inte anledningen.

Efter det tog han nästa häfte och saken var utagerad.

Följande rast skrattade man åt Pumpen ofattbara naivitet. Men också ord som mänsklighet hördes. Genom att spela dum och låtsas att lappen hade hamnat hos sin rätta adressat slapp Pumpen och alla andra en fuskrättegång som ingen skulle ha haft det minsta gagn av. Vi är övertygad om att Pumpen genom att jämföra handstilarna kunde ha vittnat om hur det hela hade gått till och utpekat de inblandade. Men han valde en klokare lösning.

Sista gången vi träffade Pumpen var en vårdag i slutet på sextiotalet. Vi hade varit ute och vittjat en abborrmjärde. Han stod på bryggan tillsammans med samskolans pensionerade rektor och väntade på en yngre kollega som hade dem med som sällskap i bilen. Vi gick fram och hälsade och pratade.

Pumpen log ibland på ”orätt ställe” i samtalet. Rektorn förklarade, då vi stod litet avsides, att detta berodde på att lektorn inte hörde vanligt tal längre.

Denna dövhet måste ha plågat honom mycket. Han som under ett långt liv varit känd som en artig kavaljer och spirituell sällskapsmänniska i kretsar där man lyssnade på varann och skickade sej höviskt i smått som stort.