Nykarleby stad 1620—1920 av V. K. E. Wichmann

forts. 7. Befolkningsförhållanden. Några krigsminnen. Märkligare släkter.


C. A. Grundfeldt

„Petter Augusts” [Lybeck] syster Pauline blev gift med en fjärde Vasa-gosse, Carl Adolf Fredrik Grundfeldt, som vid sin inflyttning var fattig, men slutade, som mångmillionär och ortens och omnäjdens rikaste man. Efter att ha konditionerat hos vinhandlaren Oppman i Borgå överflyttade Grundfeldt till Helsingfors såsom kontorist hos kommerserådet Borgström, varest han knöt vänskapsband för livet med J.W. Snellman och Z. Topelius. På den sistnämndes bröllop var han marskalk och hade till brudtärna sin blivande maka. Samtidigt med dennes broder etablerade han snart sin mycket utvidgade och givande vin- och spirituosa affär. Med sina goda vänner och fränder Johan Adolf och Per Abraham [Hammarin] samt dennes son Petter August Lybeck företog Grundfeldt vidsträckta affärsresor „ofta med 50 hästlass varor per gång till Kuopio, Tammerfors, och andra städer och marknadsplatser i finnmarken, förseende icke blott en stor del av Österbotten utan även Savolax, Tavastland och Karelen med sina förråder”. Rådman åren 1859—1875, var han tillika tysk samt svensk-norsk vicekonsul, en av stiftarne av Föreningsbanken i Finland samt lantdagsman för Nykarleby stad vid lantdagarna 1863—1864 och 1867 och som sådan medlem av lag- och ekonomieutskotten samt elektor för utseende av bankfullmäktige och dess revisorer. Han petitionerade å stadens vägnar om uppränsning av Lappo älv „såsom varande ett livsvillkor för Nykarleby stads framtid”, om uppbärande av av den till universitetet utgående avgiften för export av skogsprodukter, om upphävandet av införseltull å skeppsbyggnadsmaterialer, samt om upphävandet av skyldigheten för fartygsbesättningar att på- och avmönstra inför magistraten, vilken petition även av regering och ständer godkändes. Han anhöll därjämte „att en kanal eller hästjärnväg måtte anläggas mellan Toivesi-sjö och inlandsvattnen norrom Tammerfors till Bottniska viken”, vilken petition liksom petitionen om uppränsning av Lappo älv av ständerna avslogs. „Finge jag engång se vår älv uppränsad och tjärbåtarne liksom í forna tider åter nedkomma till Nykarleby, så doge jag nöjd”, yttrade han i ett brev från lantdagen till sina valmän. Han dog 1883 av ett slaganfall medan han till det sista andetaget förfäktade [talade för] sin hemstads fattigare borgerskaps intressen i frågan om arrendena av stadens donationsjord.


Wichmann, V. K. E. (1920) Nykarleby stad 1620—1920, sid 71 f.


Fortsättning på kapitlet: Övriga stadsbor.


Läs mer:
Carl Grundfeldt av Erik Birck.