Handelsmännen efter kriget
När freden slutits i Fredrikshamn och kejsar Alexander I gjorde sitt triumftåg genom landet, försummade ej heller Nykarlebyborna, att visa sina lojala känslor för den nya monarken samt den honom åtföljande landshövdingen baron von Troil. En äreport upprestes vid södra tullporten med inskriften: „Leve Alexander och — Triol!“, ett mistag, som gav stadens gamla rivaler, Vasaborna anledning till mycken „elak skämtan“ och i vilken drift bl.a. Johan Ludvig Runeberg deltog.

De första åren efter kriget begynte staden åter „rycka upp sig“, tack vare dess dåvarande förnämste affärsman, kommerserådet Turdin, (f 1835) veterligen den ende Nykarlebybo som hedrats med denna, särskilt på den tiden sällsynta, titel. Hans styvdotter, född Calamnius, blev gift med „gamle doktorn“, Zachris Topelii fader, provincialläkaren och runosamlaren. Kommerserådet Turdins son, handlanden G.W. Turdin var gift med en „mycket intagande“ köpmansdotter Emilie Backman från Stockholm, vars mor och bröder därefter ofta vistades i Nykarleby. Den äldre av dem, Henrik Backman, var „aktiv medhjälpare“ i den s.k. onsdagskoppen, god vän och broder i Apollo till Z. Topelius och författare av s.k. „efemerer“. Han överflyttade såsom köman till Nykarleby, där han dog på l 840-talet.

Handlanden Turdin synes ej ha ärft fadrens affärsbegåvning, att döma därav att han gjorde konkurs, varpå han med sin moder flyttade till Stockholm där han dog. En av hans systrar blev gift med baron von Rosenkampff, som uppehöll sig en tid i Nykarleby för uppförandet av den nya, „stora bron“ i stället för den av ryssarne 1808 söndersprängda. Friherrinnan von Rosenkampff vistades ofta på Kuddnäs hos sina fränder, familjen Topelius och „stora bjudningar“ tillställdes överallt i de bättre situerade familjerna, såsnart herrskapet Rosenkampff anlände till staden, främst av familjerna Topelius och Berger på Alörn. Råd- och handelsman Bergers fru var nämligen syster till kommerserådet Turdin och gift med en svensk löjtnant Berger, som efter freden bosatte sig i Finland.

Samtida mer betydande köpmän voro bröderna Lindqvist, härstammande från en från Sverige inflyttad karolin, Abraham Lindqvist som var född i slutet av 1600-talet och död i början av 1800-talet vid mer än 100 års ålder. Han levde i 3 århundraden och skall i detta avseende ha stått modell för kapten Larsson i „Fältskärns berättelser“, liksom även för sin kroppstyrkas skull (han „lyfte häst och karl över gärdet“) för Gösta Bertelsköld. Den äldre av bröderne, Isak Lindqvist blev fader till Z. Topelii maka samt hennes systrar, häradshövdingskan Haeggström, „modern åt sju syskon“ i Topelii berättelser, samt rådmanskan Lybeck, moder till Verner och Mikael Lybeck. Den andre brodern, Gustav Lindqvist var den av Werner Lybeck skildrade „majgreven“, en „lyxälskande person“ liksom även hans fru Karin Rundell. Han anlade en präktig trädgård vid älvstranden, bredvid rådman Lybecks nuvarande gård, som fick av Nykarlebyborna det betecknande namnet „fåfängan“. När Lindqvist sist gjorde „en lysande konkurs“ och dog efter andra sorgliga öden i ett torp i Munsala, inköptes Fåfängan av råd- och handelsmannen Lithén. Dennes vackra döttrar Rosalie och Mathilda; — den sistnämnde Z. Topelius ungdoms flamma och sedan gift med råd- och handelsmannen Dyhr, plägade ofta sitta i denna „paradisets lustgård“, där de flitigt bekikades av den blivande skalden från hans vindskammarfönster på Kuddnäs.

Den förmögnaste och driftigaste köpmannen efter Turdin var handlanden Hammarin, härstammande från Uppland och gift med apotekarens i Nykarleby dotter, Caroline Svahn. Efter hans död önskade hans rika, vackra och „glada änka“ ingå nytt äktenskap med sin svåger Adolf. Dennes moder måste nu hos dåvarande generalguvernören, furst Menschikoff, när denne på sin inspektionsresa genom landet även besökte Nykarleby, medels böner och knäfall anhålla om tillstånd till bemälda, [förutnämnda] av lagen annars förbjudna äktenskap, vilket av den mäktige ryssen även nådigast beviljades.

Rådman Adolf Hammarin var dock varken lika skicklig eller driftig affärsman som brodern, ehuru han drev en mycket vidlyftig handelsrörelse och var delägare i flera skepp. Han ansågs vara mycket rik, men vid hans död minskades förmögenheten genom stadens iråkade brand, då bland annat dess förnämsta privathus, det Hammarinska, uppbrann med ett betydande varulager. Rästen bortspolierades av hans måg, en rikssvensk löjtnant Enegren, bosatt i Stockholm, dit fru Hammarin åtföljt sin dotter vid hennes giftermål och därifrån hon återvände, „gammal och utfattig“, till en början underhållen av sin gamla trotjänarinna, tills hon flyttade till sin syster, doktorinnan Frosterus. Doktor Frosterus, som sedan överflyttade till Kuopio, hade efterträtt såsom stads- och provincialläkare i Nykarleby, „gamle doktorn“ Topelius.

I Hammarinska firmans tjänst begynte råd- och handelsmannen Johan Adolf Lybeck, fader till Werner och Mikael, sedermera stadens rikaste och driftigaste köpman, sin affärsmannabana. — Släkten härstammar från Bohuslän. Rådman Lybeck, född i Vasa, hade ett strävsamt liv, först såsom jungman på handelsfartyg, sedan som handelsbiträde och kontorist hos Hammarins. Han var ungdomsvän med Johan Wilhelm Snellman, vilken sistnämnde ofta gjorde resor till Nykarleby från sin faders, sjökaptenen Snellmans hem i Ala-Härmä, samt en vän för livstiden och svåger med Z. Topelius. Han gjorde betydande donationer både till staden och seminariet; han avled vid mycket hög ålder.

Även en annan Vasabo blev liksom Lybeck en av staden s mest ansedde affärsmän, och började samtidigt sin bana, nämligen råd- och handelsmannen Christian Wilhelm Sundström, död (1869) genom en olyckshändelse. Han hade till en början „konditionerat på apotek“, men övergick snart till handelsbanan, först såsom „bokhållare“, hos G.W. Turdin och därpå hos dennes svåger Henrik Backman, av vilken han fick det hedrande intyget, att „en främmande kunde förtro Sundström huru mycken ägendom som helst, utan att denna skulle på minsta vis svika hans förtroende“. Han etablerade år 1830 i bolag med handlanden Mathias Sandström en exportaffär av tjära och spannmål samt, sedan han skilt sig från denne, en egen dylik ävensom skeppsrederi. Även en tredje „Vasa gosse“ öppnade ungefär samtidigt en betydande affär med tjära och spannmål i Nykarleby, nämligen Johan Adolf Lybecks frände, råd- och handelsmannen Per Abraham Lybeck. Denna lämnade han vid sin död i arv åt sin son, den sällsynt noble, av alla omtyckte, och vänsälle Petter August Lybeck, dansk vicekonsul. Hans gästfria hem blev genom honom och hans maka, Alexandra, född Falk, en av medelpunkterna för sällskapslivet i Nykarleby under de sista årtiondena av 1800-talet.