V. K. E. Wichmann
Hågkomster från min Nykarleby-tid

XI. Epilog.

Si har jag nu här försökt sammanställa min i minnet alltid för mig kära och oförgätliga seminarietid och andra minnen från den för mig alltid dyrbara småstaden vid sin brusande älv och det älskade läroverk, vid vilket jag offrade mina mandomskrafter i den svenska folkbildningens tjänst!

»Ja — snabba äro livets stunder!
Liksom toner de förklinga,
dem en skald på harpan slår.
Men ur minnets sköna lunder
eko vill dem återbringa
till ett bröst som dem förstår!»

V. K. E. Wichmann (1933) Hågkomster från min Nykarleby-tid 1883—1916.
(Inf. 2004-06-21.)