Nykarleby stad 1620—1920 av V. K. E. Wichmann

forts. 6. Stadens förvaltning.


Residenset byggs
Med allmogen fick Werne dessutom särskilt bråk med avseende å uppförandet av det s. k. residenset, vars namn ännu kvarstår i „residenstomten“ eller platsen för seminariet. Hauptmannen hade föreslagit, „att invid Carleborgs stad skulle en kungsgårds byggnad uppföras väster om älven gentemot staden, litet bättre inom än mitt för torget i närheten av bron“, och ansåg han „att det skulle bliva mycket vackert och reputerligt [ansett] mot staden.“

Sedan greven godkänt förslaget, begynte arbetet 1654, men ännu år 1658 var „inredningen ofullbordad“, detta icke beroende på byggnadens storartade dimensioner, enär hela antalet stockar icke steg högre än till 800 stycken och då gårdsplanen inom gårdshusen blott hade 54 alnars utsträckning, utan på sättet för dess uppförande. Man var angelägen om, att med så ringa omkostnad som möjligt och mest medels „knappt ersatta bondeprestationer“ få byggnaden till stånd. Dessutom mötte beständiga svårigheter för materials och hantverkares anskaffande. Arbetet fortskred därför synnerligen trögt. Werne förfrågade sig hos grevens kamrerare, om greven ville själv bestrida omkostnaderna, eller om bönderna vore pliktiga att bidraga till bygget med att „efter mantal eller rök anskaffa och framföra nödiga bräder, tegel, näver, takved samt dörrar och annat snickarverk“. Han anhåller därför om speciell befallning, „ty eljes vinner jag intet därtill, eftersom detta folkslaget är tämligen hårdnackat“.

Bygget blev i själva verket rätt betungande för Carleborgs grevskaps fattiga och även annars hårt beskattade allmoge. År 1655 blev ett „svagt sädesår“ skriver Werne. „Många hemman här befaras bli öde och mången haver icke en enda penning i uppbördsboden. Bönderna akta icke uppå varken gewaldigern [lägre tjänsteman vid polisen(?)] eller drängen. Måtte ock den milde Guden lindra denna svåra Aprilkölden, att man engång finge residensbyggningen under tak. Här är i vinter icke framkört mer än tio timmerstockar, ehuruväl över 200 ännu restera och jag däruppå flitigt drivit haver, som här är mycket vånsamligt.“ —

Denna vår kom dock äntligen byggnaden under tak, men kunde ej inredas tillföljd av brist på hantverkare och „tegel från Sverige, ty bönderna här bränna sitt tegel illa. Ont är det om både snickare och murare. Bräder kunna fås i Pedersöre, 9 aln långa, tämligen tjocka, men förrän de kunna hit bringas, kommer tolften på 17 eller 18 daler kopparmynt.“

Köpeavtal om brädleverans gjordes nu av Werne med en (Esse) bonde, „men borgmästaren i Jakobstad tribulerade bonden och förbjöd detta såsom otillåtet landsköp, varför jag åter är hiskeligen fixerat med bräderna, ty här i Nykarleby finnas inga och de i den här staden äro så motsträviga, att man det icke ens kan uttala“.

År 1657 beställdes 2 glasmästare från Vasa, „såsom bättre förfarne i konsten än deras glasmästare här i staden, och tror jag Ers grevliga Nåde, ej därför vara förbunden till stadens bönhasar, vilka visserligen nu givit härå både munt- och skriftligt förbud, men jag vill icke parera deras kommando. Ehuru jag icke tror mig behöva befrukta deras stämplingar, ty världen är stadd i det onda, vill jag mig dock förese och söka frid med dem här i Nykarleby, så långt jag kan, allenast såvida att det gemena bästa icke må taga nachdrag“.

Själv bodde Werne i staden, ehuru han klagar „att det bliver mig överhövan dyrt“, beskattad som han blev av stadsborna. „Jag har dock nu köpt av bönderna täljbräder, för att jag med förste måtte få en våning färdig. Men ännu 1658 haver jag intet folk bekommit“.

Av denna residensbyggnad återstår numera blott minnet kvar och grundmurarne av en källare på dess forna plats, nuvarande seminarietomten [f.d. stadsträdgårdsmästarbostaden]. Enligt en tradition från Soklot hade byggnaden efter reduktionen inköpts och bortflyttats till Soklot, där den under „Stora ofreden“ en tid användes af den där förlagda ryska militären såsom något slags kasärn och slutligen av fienden uppbrändes. Den skall ha varit ett långt, lågt trähus. Märkligt nog, omnämnes den samma icke med ett ord av Myrman eller Forshaell i deras beskrivningar från 1700-talet. Med reduktionen upphörde grevskapet Carleborg att existera, och därmed även orsakerna till de forna tvisterna mellan allmogen och borgerskapet å ena sidan och de feodala länsherrarnas fogdar och hauptmän å den andra.



Wichmann, V. K. E. (1920) Nykarleby stad 1620—1920, sid. 56—58.


Fortsättning på kapitlet: Stadens inkomster.


Fet text är min anmärkning.
Mellanrubriken tillagd.




Från källarsvalen vid Seminariegatan kommer man först in i detta valv. Trappan leder till blomsalen. Nu är det både kalt och kallt i källaren, men när trädgårdsmästarfamiljen Sandström firade 50-årskalas, studentexamen, bröllop och andra högtider var det ombonat med lampor, mattor, blommor, musikanläggning och långbord. Förstoring.

 


I högerkant på ovanstående bild anas ingången till detta valv. Förstoring.
Foto: Peter Gullback den 8 september 2011.
(Inf. 2011-13-18.)


(Rev. 2017-04-17 . )